Jag får ofta höra att sjukdomar är ärftliga, som om vi föddes med ett färdigt öde. När jag hävdar motsatsen, att vi faktiskt kan påverka vår hälsa mycket mer än vi tror, så skapas många tankar.

Vissa sjukdomar är givetvis ärftliga, men långt mycket färre än vi tror. Det finns genetiska förändringar som har en mycket stark koppling till specifika sjukdomar, och vårt genetiska arv har betydelse för vilka biologiska förutsättningar vi föds med.

Det är dock stor skillnad på att ärva en genetisk predisposition jämfört med att ärva en sjukdom.

Det är också det här som är så fascinerande med epigenetiken, att våra gener är inte ett färdigt facit över hur resten av våra liv kommer att se ut.

DNA förändras normalt inte för att vi börjar äta bättre, sover mer, motionerar eller minskar vår stress. Men genernas uttrycks och reglering kan påverkas av den biologiska miljö som våra celler befinner sig i.

Epigenetik handlar om de biologiska mekanismer som reglerar hur generna används utan en förändring i själva DNA-sekvensen. Det vill säga om de slås av eller på.

En cell i levern behöver exempelvis läsa andra delar av DNA än en nervcell och samma cell kan förändra vilka gener den använder beroende på vad som sker runtomkring.

Epigenetiska mekanismer fungerar ungefär som ett regleringssystem som hjälper cellen att avgöra vilka delar av det genetiska materialet som ska vara mer eller mindre tillgängliga.

Det är bland annat här DNA-metylering, histonförändringar och olika former av RNA-reglering kommer in.

Det intressanta är att gener kan vara mer eller mindre aktiva, ungefär som en strömbrytare som sätts på och stängs av. Epigenetik innebär att en gen kan vara mer eller mindre aktiv beroende på vilka signaler cellen som får. Och vi människor kan i vår tur påverka generna med vilka signaler vi skickar.

Här är sambandet mellan arv och miljö intressant, då vår biologiska miljö består av mer än luften som vi andas och den plats vi bor på. Miljön innebär vad vi äter, hur mycket vi rör oss, hur vi sover, kroppens förutsättningar för att hantera stress, vilka mikroorganismer som finns i tarmen och vilka kemiska exponeringar som kroppen utsätts för.

Dessa faktorer kan påverka kroppens metabolism och de signalvägar som i sin tur är kopplade till regleringen av genuttrycket. Det innebär givetvis inte att vår livsstil kan påverka all form av genetik, men det innebär att de befinner sig i en biologisk miljö som hela tiden sänder signaler. Och att dessa signaler går att påverka.

Inom funktionsmedicinskt perspektiv så blir det intressant eftersom vi ser näringsämnen som byggstenar och kofaktorer i kroppens biokemiska processer. Vissa näringsämnen är involverade i de metabola processer som bidrar till epigenetisk reglering, exempelvis folat, B12, B6, riboflavin och metionin som ingår i enkolmetabolismen, en process som påverkar tillgången på molekyler som används vid DNA-metylering.

Ett funktionsmedicinskt perspektiv handlar alltså om att skapa så goda biologiska förutsättningar som möjligt för kroppens egna regleringssystem.

Stress är också en biologisk signal som påverkar nervsystemet, våra hormoner, immunförsvaret och metabolismen.

Långvarig stress har också studerats i relation till epigenetiska förändringar, vilket är anledningen till att återhämtning är extremt viktigt för god hälsa.

Sömn, vila, fysisk aktivitet och fungerande dygnsrytm är exempel på biologiska signaler till kroppen och som vi kan påverka.

När vi rör på oss påverkas blodsockerreglering, mitokondrier, muskelmetabolism, hormonsignaler och immunologiska processer.

Även tarmens mikrobiom är intressant, då tarmens bakterierna producerar metaboliter som kan påverka vår metabolism och det molekylära system som är involverade i genreglering.

Vi kan alltså inte välja våra gener, men vi kan påverka den biologiska miljön genom att vi aktivera gener som skyddar eller genom att inaktivera gener som skapar sjukdom.

Med hänsyn till epigenetik och all fantastisk forskning som kommer kopplat till tarmfloran och hur vi ärver tarmfloran från mamman vid en vaginal förlossning, så borde synen på ärftlighet revideras markant.

I många vanliga kroniska sjukdomar handlar det snarare om ett samspel mellan genetiska förutsättningar och en mängd andra faktorer. Ett sätt att se det på är att det genetiska arvet kan göra en människa mer eller mindre sårbar.

Vi kan inte välja vilket DNA vi föds med men vi kan i många fall påverka den biologiska miljö där generna ska fungera.

Här kommer en väldigt spännande artikel som visar att barnens mjölktänder kan vara en ny metod för att se vilka kemikalier ett barn utsätts för samt hur ett barns avgiftning fungerar.

Forskare har börjat använda tänder för att studiera vissa områden, eftersom ämnen som cirkulerar i kroppen under tandens utveckling, även lagras i tandvävnaden.

Det innebär att man kan undersöka vilka kemikalier ett barn har exponerats för under fosterlivet och under de första levnadsåren. För att undersöka långsiktig exponering, så krävs annan provtagningen än blodprov, eftersom blodprov är en ögonblicksbild.

En studie som publicerades 2024 har väckt stort intresse, där forskarna undersökte mjölktänder från barn med autism och jämförde resultaten med tänder från barn utan autism.

Forskarna fann att tänderna från barn med autism i genomsnitt innehöll fler identifierade kemikalier. Resultatet är spännande men det väcker också frågor om miljö, fosterutveckling och hur vi lagrar in gifter. Och framförallt, om vår förmåga till god avgiftning kan påverka hjärnan.

Länk till studien:

https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC10971289

Tänder börjar utvecklas redan under fosterlivet och under tandens bildning, så kan vissa ämnen från blodcirkulationen byggas in i tandvävnaden och finnas kvar efter att tanden har vuxit fram.

Genom att analysera mjölktänder kan forskare få ledtrådar om tidigare exponeringar som kan vara svåra att undersöka i efterhand med vanliga blod- eller urinprov.

En tandanalys visar inte exakt när ett ämne exponerades för kroppen, hur länge exponeringen pågick eller vilken effekt ämnet hade. Metoden kan dock ge ett mer överskådligt sätt för att undersöka samband mellan tidig miljöexponering och barns utveckling.

I studien, som publicerades i tidskriften Journal of Xenobiotics i mars 2024, analyserade forskarna 42 mjölktänder. Av dessa kom 22 från barn med autism och 20 från barn utan autism.

Forskarna identifierade i genomsnitt cirka 99 kemikalier per tand i gruppen barn med autism, jämfört med cirka 81 i jämförelsegruppen.

Bland dessa ämnen fanns kemikalier med koppling till exempelvis mjukgörare, plaster, bekämpningsmedel, konserveringsmedel och lösningsmedel. Vissa kemikalier förekommer i produkter som används i hushållet, rengöringsmedel, parfymerade hygienprodukter och i livsmedel.

För flertalet av dessa ämnen var nivåerna högre i tänderna från barn med autism.

Studiens resultat öppnar upp för frågan om miljökemikalier kan påverka hjärnans utveckling? Men också hur vår avgiftning påverkar hjärnan.

Hjärnan utvecklas genom samspel mellan gener, näringsämnen, hormoner, immunfunktion och den omgivande miljön. Under fosterlivet och de första levnadsåren, så är flera av dessa processer särskilt känsliga för störningar.

Vissa kemikalier har egenskaper som gör att de kan påverka hormoner eller nervsystemets utveckling och särskilt hos små barn som utvecklas och har väldigt liten kroppsmassa.

Det betyder givetvis inte att alla kemikalier som upptäcks i en tand automatiskt är skadliga utan det krävs mer information för att bedöma eventuella hälsorisker.

En annan intressant del av forskningen kring autism, är kopplingen mellan oxidativ stress och glutation. Jag nämner den bara snabbt här.

Glutation är en stark antioxidant och molekyl som kroppen tillverkar på egen hand. Glutation är viktigt för cellernas skydd mot oxidativ skada och ingår i flera av kroppens processer för att hantera och omsätta olika ämnen. Det kanske allra viktigaste är dock att glutation krävs för bra avgiftning.

Forskare har undersökt om vissa grupper av barn med autism uppvisar skillnader i glutationnivåer eller andra markörer för oxidativ stress.

En metaanalys från 2012 sammanställde forskning om glutation och relaterade markörer hos personer med autism. Den tog exempelvis upp möjliga skillnader i kroppens redoxbalans och biokemiska processer.

Länk till studien;

https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC3373368

En annan metaanalys, publicerad 2021, sammanställde 87 studier med totalt 9 109 barn och undersökte markörer för oxidativ stress vid autism. Resultaten visade att det kan finnas biologiska skillnader på gruppnivå, men de visar inte att alla autistiska barn har samma biokemiska profil eller att oxidativ stress i sig orsakar autism.

Länk till studien: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/33414386/

Den stora frågan blir återigen om barnens avgiftningsförmåga är viktig i sammanhanget. Om barn med autism kan ha ha både brist på glutation och samtidigt lagra in mer gifter, så krävs det mer forskning på samband mellan avgiftning och autism.

I diskussioner om autism, så hamnar fokus allt som oftast på genetik men gener verkar inte isolerat, utan samverkar med olika miljöfaktorer.

Det finns även en annan intressant koppling och det är avvikelser i MTHFR-gener som jag har skrivit om tidigare och som hör ihop med hur effektivt avgiftning och metylering fungerar.

Det är väldigt vanligt att ha en variant i MTHFR-genen och de två vanligaste varianterna är C677T och A1298C.

I en global metaanalys var frekvensen av MTHFR C677T cirka 24 procent av genkopiorna. Det är viktigt att skilja på andelen genkopior och andelen människor. I samma analys hade cirka 7,7 procent två kopior av varianten, alltså genotypen TT. Frekvensen varierade mellan olika befolkningsgrupper.

MTHFR A1298C är också vanlig, men varierar mellan befolkningsgrupper. I ett amerikanskt befolkningsunderlag hade ungefär 48 procent minst en C-variant, medan cirka 9 procent hade två.

Återkommer med ytterligare en artikel om MTHFR men lägger den gamla länken i kommentar.

Många människor har en eller flera av dessa vanliga genetiska varianter och om jag fick önska, så hade det varit otroligt spännande att se om det är samma barn som har mer gifter i tänderna och som har MTHFR-avvikelser.

Vi har blivit bättre och bättre på att producera stora mängder mat, samtidigt som vi har blivit sämre på att producera mat som innehåller den näring som kroppen behöver.

En uppmärksammad artikel i The Independent lyfter forskning som visar att innehållet av flera viktiga mineraler och näringsämnen har minskat avsevärt under de senaste 60 åren.

Enligt den rapport som artikeln bygger på, så kan vissa grödor innehålla omkring 20-50 procent mindre av vissa näringsämnen jämfört med tidigare. De ämnen som nämns är exempelvis magnesium, kalium, koppar, zink och selen.

Det innebär inte nödvändigtvis att all frukt och allt grönt har blivit mer näringsfattigt, men en så dramatisk utveckling gör att (iallafall jag) undrar vad som sker med vår näring när jordbruket optimeras för hög avkastning.

Sedan 1960-talet, så har jordbrukets produktivitet ökat kraftigt och vi kan producera mycket mer spannmål och andra grödor på samma areal. Det är en enorm framgång ur ett perspektiv men högre avkastning innebär inte automatiskt att det är högre näringstäthet.

Om en planta exempelvis producerar större mängder spannmål, men mängden mineraler i växten inte ökar i samma takt, så kan näringen spädas ut över en större mängd biomassa. Kort förklarat, så får vi mer mat men med mindre näring.

Jorden är en del av maten och en växt kan bara ta upp de näringsämnen som finns tillgängliga i jorden och som dess rotsystem och mikroorganismer kan göra tillgängliga. Alla blommor, frukter och grönsaker använder olika näringsämnen för olika utvecklingsfaser.

Jorden är dessutom ett fantastiskt ekosystem med bakterier, svampar, organiskt material, mineraler och andra organismer som tillsammans påverkar växternas möjlighet att ta upp näring.

Det innebär att diskussionen om näringsrik mat egentligen börjar i jorden.

Under många decennier, så har jordbrukets utveckling handlat om att producera mer mat, i snabbare takt och mycket billigare. Jordbruket är bra på att optimera storlek, avkastning, lagringsduglighet, transport och motståndskraft mot olika påfrestningar.

Näringsmarkörer har dock hamnat långt ner på listan, och hur mycket magnesium, zink, selen eller andra mikronäringsämnen som finns i maten är sällan av intresse.

En intressant fråga är vad som händer med näringen när grödor inte odlad i riktig jord utan i gödseltråg.

En annan intressant faktor är hur vi skördar det vi odlar. Om en gröda skördas för tidigt för att hålla under transporten över halva världen, så kommer näringen att påverkas. Mycket av näringen dras upp i plantan under sista delen av odllngsprocessen.

Vitaminer och mineraler fungerar som kofaktorer i enzymreaktioner, behövs för energiomsättning, hormonproduktion, nervsystemets funktion, immunförsvar och vävnadsreparation. Det räcker alltså inte bara att tänka på hur mycket vi äter utan vi behöver ha mer fokus på hur mycket näring vi får från maten vi äter.

Zink är exempelvis viktigt för att motverka stress, för immunförsvaret, hudens funktioner, sårläkning och många enzymprocesser.

Selen behövs som antioxidantförsvar, för sköldkörtelns funktioner och för immunförsvaret.

Magnesium är involverat i hundratals enzymatiska processer och har betydelse för energiomsättning, nervsystem, muskelfunktion och hur vi hanterar stress.

Näringsminskningar beror inte på en enda faktor utan det kan finnas andra orsaker såsom växtförädling, högre avkastning, jordens näringsinnehåll, odlingsmetoder, klimatförhållanden, koldioxidnivåer och hur grödorna odlas.

Det viktiga är att börja lyfta frågan, så att fler förstår vikten av näringsrika råvaror och att pengar inte får vara viktigare än näringsrika grödor

Originalrapporten hittar ni här:

Hollow Harvests, Deep Science Ventures & The Mark Leonard Trust

https://www.deepscienceventures.com/hollow-harvests⁠

Deep Science Ventures:

https://www.deepscienceventures.com/⁠

Länk till artikeln:

https://www.independent.co.uk/…/vegetables-nutrition…

Min favorit att juica är rödbetor och jag älskar den djupa, röda färgen och kombinerar ofta rödbetor med ingefära, selleri, citron och äpple.

Rödbetor är dessutom väldigt intressanta när det gäller blodtrycksreglering och blodcirkulation.

Rödbetor innehåller naturligt nitrat, som kroppen kan omvandla till kväveoxid (nitric oxide, NO). Kväveoxid fungerar som en signalmolekyl som hjälper blodkärlens glatta muskulatur att slappna av.

När blodkärlen vidgas, så kan motståndet mot blodflödet minska, vilket i sin tur kan bidra till ett lägre blodtryck.

När vi äter rödbetor eller dricker rödbetsjuice, så tas nitrat upp i kroppen och en del transporteras till spottkörtlarna och koncentreras i saliven. Där omvandlas nitrat till nitrit med hjälp av bakterier i munnen och dessa kan sedan bidra till bildningen av kväveoxid i kroppen.

Antibakteriella munsköljmedel kan påverka dessa bakterier och därmed även nitrat-nitritprocessen, vilket tandvården sällan känner till.

Att omvandla nitrat är alltså ett samspel mellan kosten, munhålans bakterier och kroppens blodkärl.

Kväveoxid hjälper till att reglera blodkärlens diameter och blodflöde och påverkar hur blodet transporteras till kroppens olika vävnader. När blodkärlen kan vidgas och anpassa sig efter kroppens behov, så blir det lättare att reglera blodcirkulationen.

Kroppen bildar kväveoxid på flera olika sätt och ett av dem är genom enzymet kväveoxidsyntas, som använder aminosyran L-arginin som byggsten. En annan väg är via nitrat och nitrit, där rödbetor är en intressant källa.

Rödbetor innehåller även andra ämnen som är intressanta. De innehåller exempelvis folat, ett B-vitamin som behövs för celldelning, bildning av blodkroppar och normal omsättning av homocystein samt kalium som behövs för nervsystemets funktioner, musklernas arbete och regleringen av kroppens vätskebalans.

Ett tillräckligt intag av kalium från kosten är också viktigt för blodtrycksregleringen.

Rödbetornas intensiva, vackra röda och violetta färg kommer från betalainer, växtämnen som har antioxidativa egenskaper och rödbetor innehåller även andra växtämnen som kan bidra positivt.

När vi juicar rödbetor får vi i oss vätskan och många lösliga ämnen, men en stor del av fibrerna blir kvar i fruktköttet. Ett tips är därför att variera mellan juice, ugnsrostade rödbetor, kokta rödbetor och råa rödbetor.

Blodtrycket påverkas av många faktorer såsom njurarnas funktion, nervsystemets reglering, hormoner, blodkärlens elasticitet, fysisk aktivitet, stress, sömn och kostens sammansättning.

Regelbundet intag av nitratrika grönsaker kan vara ett sätt för att kroppen ska få det material som är viktigt för ett normalt blodtryck.

Det är också bra att tänka på att kroppens behov varierar. Den som har lågt blodtryck, använder blodtryckssänkande läkemedel eller har en sjukdom som påverkar njurfunktionen kan behöva anpassa sitt intag.

Vid problem med nedbrytning av oxalater så kan man behöva se över tarmfloran.

Här är några kombinationer att prova.

1. Rödbeta och ingefära är min favorit 

Du behöver:
2 medelstora rödbetor
2-3 cm färsk ingefära
1 äpple
½ citron, skalad om du använder juicepress

Gör så här:

Tvätta rödbetorna noggrant och skär dem i mindre bitar vid behov. Kör alla ingredienser genom juicepressen och rör om. Börja med en mindre mängd ingefära och öka efter smak.

2. Rödbeta, morot och apelsin

Du behöver:
2 rödbetor
2 morötter
1 skalad apelsin
En liten bit ingefära om du vill

3. Rödbeta, gurka och citron

Du behöver:
1 rödbeta
½ gurka
½ citron
En liten bit färsk ingefära

4. Rödbeta, päron och lime

Du behöver:
2 rödbetor
1 päron
½ lime
En liten bit färsk ingefära

5. Rödbeta, äpple och selleri

Du behöver:
1 rödbeta
1 äpple
2 selleristjälkar
En liten bit ingefära

Om du tycker att rödbetsjuice smakar för jordigt, så kan du börja med 1 rödbeta och kombinera den med äpple, morot eller päron. Öka sedan mängden rödbeta när du har hittat en balans som du gillar. Man vänjer sig ofta vid smaken vartefter.

Du kan också blanda den färdiga juicen med lite vatten för att få en mildare smak.

Börja gärna med låg mängd och trappa upp, då rödbetsjuice kan ge avgiftningssymtom.

För de som bryter ner oxalater mindre bra, så kan det också vara bra att börja försiktigt. Det är dock viktigt att förstå att vår nedbrytning av oxalater är beroende av tarmflorans bakterier.

En systematisk översikt och metaanalys från 2024 undersökte effekten av rödbetsjuice hos personer med högt blodtryck. Forskarna sammanställde elva randomiserade studier med totalt 349 deltagare.

Resultatet visade att rödbetsjuice var förknippad med en genomsnittlig minskning av det systoliska blodtrycket, (det övre blodtrycksvärdet) med cirka 5,3 mmHg jämfört med kontrollbehandling.

Studien finns att läsa här:

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/39069465

En annan metaanalys, publicerad 2022, sammanställde sju randomiserade studier med 218 deltagare med högt blodtryck. Där fann forskarna också en minskning av det systoliska blodtrycket efter intag av nitrat från rödbetsjuice, medan effekten på det diastoliska blodtrycket inte var statistiskt säkerställd.

https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC8965354

Det intressanta är att rödbetsjuice inte behöver ses som en behandling i sig utan kan vara en del av kostvanor som främjar blodkärlens funktion, tillsammans med regelbunden fysisk aktivitet, tillräcklig sömn, näringsrik mat och återhämtning.

Bland annat oxalobacter formigenes krävs för nedbrytning av oxalater. Nedsatt nedbrytning hör ofta samman med dålig tarmflora.

Denna artikel har många önskat, om hur vi människor inhämtar och bearbetar information och hur vi fungerar kognitivt i olika situationer.

Människor har olika förmåga att ta in information, tolka den, skapa samband och fatta beslut. Ändå förväntas vi fungera ungefär likadant, särskilt i ett samhälle där snabba svar, effektiva möten och omedelbara beslut är prioriterade.

Men vad händer när en människa behöver mer tid för att bearbeta information. Är det ett tecken på att hjärnan arbetar långsammare, eller kan det handla om att personen uppmärksammar fler detaljer, ser fler möjliga samband och försöker förstå information ur ett större perspektiv?

Jag tror att vi behöver prata mer om detta, inte bara vid diskussion om autism, utan även vid systemtänkande och olika kognitiva förutsättningar.

När vi pratar om kognitiva förutsättningar, så tänker många direkt på intelligens men kognition omfattar betydligt fler funktioner än förmågan att lösa problem eller förstå komplicerade resonemang.

Den innefattar uppmärksamhet, perception, minne, språk, inlärning, problemlösning, planering, flexibilitet och förmågan att reglera och styra sitt tänkande. Vi har olika styrkor och svårigheter inom dessa områden. En person kan exempelvis vara snabb på att fatta beslut men ha svårare att upptäcka långsiktiga konsekvenser medan en annan kan vara mycket noggrann och se komplicerade samband men behöva längre tid för att komma fram till en slutsats.

När två människor deltar i samma möte, så kan man tänka att de får samma information, hör samma ord och ser samma presentation. Ändå behöver det inte betyda att de uppmärksammar samma saker eller bearbetar informationen på samma sätt.

En person kanske främst fokuserar på det som sägs medan en annan ser mängder med information, tonfall, ordval, pauser, kroppsrörelser, ansiktsuttryck, rummets stämning, motsägelser, information som kopplas till tidigare händelser, funderar över vilka konsekvenser ett beslut kan få längre fram samt läser in information mellan raderna. Den ena tar beslut baserat på informationen i rummet medan den andra har tusen andra intryck som först behöver bearbetas.

För de flesta människor sker en stor del av denna bearbetning automatiskt. Vi behöver inte medvetet bestämma oss för att analysera varje detalj utan hjärnan uppmärksammar informationen och försöker skapa en sammanhängande bild av det som händer. Men det tar olika tid beroende på hur mycket information man hämtar in.

Det är svårt att veta hur mycket information en annan människa uppfattar, men vi kan konstatera att människor skiljer sig åt i uppmärksamhet, perception, arbetsminne, bearbetningshastighet och förmåga att upptäcka samband. Dessa skillnader påverkar hur vi förstår och reagerar på omvärlden.

En systemtänkare försöker exempelvis förstå hur olika delar hänger ihop och är ofta en betraktare. I stället för att enbart se en enskild uppgift, ett uttalande eller en händelse, så kan personen uppmärksamma alla små detaljer runt omkring och hur de tillsammans bildar en större helhet. För den som känner igen sig i detta, så kan bearbetningen vara omfattande. Det är som att ha en mind map-funktion i hjärnan som ritar hundratals steg under tiden samtalet sker. Inte konstigt att det behövs tid efter mötet för att processa informationen.

När mötet är slut för vissa, så har processen precis börjat för en systemtänkare. En person går vidare medan den andra personen fortfarande bearbetar det som sagts och det är först senare som samband faller på plats och frågor uppstår.

Arbetsminnet hjälper oss att hålla information tillgänglig tillfälligt och bearbeta informationen medan vi lyssnar, jämför uppgifter eller löser problem. Arbetsminnets kapacitet är begränsad, och när många saker ska hanteras samtidigt så kan det bli svårare att både följa samtalet och hinna tänka snabbt. Det betyder inte att de som behöver mer tid, automatiskt har ett svagt arbetsminne. Tvärtom, så kan olika kognitiva förutsättningar samverka på många sätt. En person kan exempelvis vara mycket bra på att se mönster men behöva mer tid för att sortera muntlig information i ett snabbt samtal.

Därför kan det vara värdefullt att låta människor få fundera eller återkomma efter ett möte. Alla behöver inte ha sina bästa frågor eller lösningar färdiga i samma ögonblick som informationen presenteras.

Hjärnans signalsubstanser är en annan del av det biologiska system som gör kognition möjlig. De bidrar till att reglera uppmärksamhet, motivation, vakenhet, inlärning och minnesfunktioner.Dopamin är involverat i motivation, inlärning och arbetsminne, noradrenalin bidrar till regleringen av vakenhet och uppmärksamhet, glutamat och GABA har centrala roller i hjärnans stimulerande respektive hämmande signalering medan serotonin påverkar flera processer, såsom stämningsläge och sömn, och har samband med vissa kognitiva funktioner.

Dessa system samverkar i komplexa nätverk. Hur väl vi kan fokusera eller bearbeta information beror inte på enskilda signalsubstanser, utan på samspelet mellan hjärnans nätverk, individens förutsättningar och den aktuella situationen. En vetenskaplig översikt över serotoninsystemet och kognition finns här: https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC7139720/

Begreppet delayed processing används ofta i diskussioner om autism och beskriver situationer där en person behöver längre tid för att bearbeta information eller reagera på den. Jag skulle dock vilja hävda att det inte alls handlar om att hjärnan fungerar långsammare, utan att autistiska barn och vuxna inhämtar mer information på samma sätt som en systemtänkande individ. Vi glömmer bort att alla människor är olika och har olika sätt för att ta in och bearbeta information.

Autistiska personer är en mycket heterogen grupp, där en del behöver extra tid för att bearbeta muntlig information, andra reagerar snabbt inom vissa områden men behöver mer tid inom andra. Sensorisk känslighet, uppmärksamhet, språkförståelse, stress och arbetsminne kan påverka hur en situation upplevs.

En användbar utgångspunkt är att fråga sig om personen har fått informationen på ett sätt som fungerar och om personalen har haft tillräckligt med tid för att processa och landa i beslut eller förståelse, samt om miljön har gjort det möjligt att fokusera på bästa sätt.

Det är inte för inte jag älskar Tyskland, Danmark, Nederländerna och Belgien. I butikerna finns mängder av ekologiska alternativ och det finns ekobutiker lite överallt.

Ekologiskt handlar om så mycket mer än en märkning. Det handlar om vår exponering för bekämpningsmedel, om jordens bördighet och om de ekosystem som ska försörja oss i framtiden. Ändå, så är den svenska försäljningen av ekologiskt extremt liten, jämfört med andra länder.

När vi väljer ekologisk mat, så handlar diskussionen ofta om pris, smak och näringsinnehåll. Men för mig, som brinner för djur, natur och hälsa, så är frågan större än så.

Det handlar om vilka kemikalier vi utsätter våra kroppar för, hur vi brukar våra jordar och vad som händer med de djur, insekter och mikroorganismer som håller våra ekosystem fungerande.

Vi kan inte bygga en frisk befolkning på en sjuk jord.

Konventionellt jordbruk använder olika typer av bekämpningsmedel för att kontrollera ogräs, svampar och skadeinsekter. Bekämpningsmedel är reglerade och halterna i livsmedel kontrolleras kontinuerligt, men det betyder inte att de är biologiskt oviktiga.

Problemet är att vi inte bara exponeras för ett enda ämne utan vår vardag kan innebära många olika bekämpningsmedelsrester och andra miljögifter.

En systematisk översikt och metaanalys av 50 studier visade exempelvis att personer som äter ekologiskt generellt har lägre exponering för bekämpningsmedel.

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/37930102

Det finns också interventionsstudier där människor har bytt från konventionell till ekologisk mat. I en sådan studie minskade flera olika bekämpningsmedelsmetaboliter kraftigt i urinen, efter att deltagarna hade gått över till ekologisk kost.

För vissa ämnen var minskningen mycket stor, metaboliten av malation minskade exempelvis med omkring 95 procent och clothianidin med omkring 83 procent.

Detta lyftes i en reklamfilm för Änglamark för några år sedan, vilket blev en dyrköpt läxa för Coop.

Det finns två olika reklamfilmer från Änglamark som lätt blandas ihop. Den första, från 2000/2001, visar en servitör i skyddskläder som kommer fram till ett restaurangbord och sprutar bekämpningsmedel direkt över gästernas mat. Filmen illustrerade skillnaden mellan ekologisk och konventionell produktion.

Sveriges Spannmålsodlare reagerade kraftigt och hävdade att reklamen framställde konventionella lantbrukare som miljöbovar och gav intrycket att vanlig mat var farlig.

Marknadsdomstolen förbjöd filmen att användas. Därefter följde en flera år lång rättsprocess. Sveriges Spannmålsodlare krävde 5 miljoner kronor av KF, men Stockholms tingsrätt gav KF rätt i skadeståndsfrågan 2003.

2005 förbjöds Änglamark att tillhandahålla ett nätspel om ekologiska råvaror. Marknadsdomstolen ansåg att det misskrediterade lantbrukare som inte odlade ekologiskt. Vitet sattes till 400000 kronor.

År 2015-2016 lanserade Coop en ny reklamkampanj som fick betydligt större efterspel och blev en dyr affär.

I filmerna fick tittaren följa en familj som valde att ändra sin kost och börja äta ekologisk mat. Coop gjorde analyser av familjemedlemmarnas urin och visade hur halterna av olika bekämpningsmedelsmetaboliter förändrades.

Kampanjen kallades ”Ekoeffekten” och blev internationellt uppmärksammad under namnet ”The Organic Effect”.

Kampanjen ledde till att Coop förbjöds att använda ovan nämnda reklamfilmer efter en dom i Patent- och marknadsdomstolen 2017. Domstolen ansåg att Coop hade gått för långt i sina hälsopåståenden och att underlaget inte räckte för de slutsatser som reklamen förmedlade. Detta trots att de använde sig av provtagning före och efter att kosten förändrades.

Om Coop bryter mot förbudet och formulerar att ekologisk mat kan minska halten av bekämpningsmedel i kroppen, så uppgår vite till 1 miljon kronor.

Så frågan är… Säljs det mindre ekologisk mat på grund av att ingen vågar göra reklam för vad ekologiskt jordbruk och ekologiska råvaror innebär?

Ungefär på samma sätt som att personalen i svenska kosttillskottsbutiker inte får påstå något som avviker från EFSA-claims.

Det är svårt att sälja något när man inte får berätta vad det är bra för

Oavsett så hade Coop rätt. Ekologisk mat gör inte kroppen giftfri eftersom vi får gifter från många håll, men det visar att vi kan påverka människans exponering genom att välja vad vi äter.

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/30765100

Ett bekämpningsmedel är utvecklat för att påverka en viss organism eller biologisk process. Problemet är att naturen inte fungerar som separata system och ämnen kan spridas med vind och regn och hamna i jord, diken och vattendrag. Rester kan också finnas på växter och i miljöer där andra organismer exponeras.

Europeiska miljöbyrån beskriver exempelvis hur bekämpningsmedel kan påverka icke-målorganismer, organismer som aldrig var avsedda att träffas. Bekämpningsmedelsrester har exempelvis påvisats i bin, pollen och nektar.

Det innebär att ett ämne som används för att bekämpa en skadeinsekt även kan påverka andra insekter. Och de insekterna är i sin tur föda åt fåglar, groddjur och andra djur.

Pollinerande insekter är avgörande för naturliga ekosystem och jordbruk och det har gått så långt att 10 procent av Europas vilda biarter bedöms vara hotade. Detta enligt den nya europeiska rödlistan från IUCN.

Pollinatörerna är en grundläggande del av våra ekosystem och av vår livsmedelsproduktion. När den biologiska mångfalden försvinner, så försvinner även en del av det naturliga system som jordbruket är beroende av.

När exempelvis blommande växter försvinner från jordbrukslandskapet, så minskar tillgången på föda och livsmiljöer för många insekter. Samtidigt kan bekämpningsmedel öka den kemiska belastningen.

Det handlar inte bara om honungsbin utan om vilda bin, humlor, fjärilar, skalbaggar och många andra insekter som har viktiga funktioner i ekosystemen.

När den biologiska mångfalden minskar försvinner också en del av naturens egen motståndskraft. Det finns exempelvis konkreta forskningsresultat på att ekologiskt jordbruk har högre biologisk mångfald.

En metaanalys från 2005, som analyserade 66 vetenskapliga publikationer, fann att artrikedomen i genomsnitt var omkring 30 procent högre i ekologiska odlingssystem än i konventionella system.

https://doi.org/10.1111/j.1365-2664.2005.01005.x

En senare och större metaanalys från 2014 fann ännu tydligare skillnader. Forskarna analyserade ekologiska och konventionella odlingssystem och fann 34 procent högre artrikedom på ekologiska gårdar. Effekten varierade mellan olika organismgrupper och olika typer av jordbruk, men den övergripande skillnaden var tydlig.

https://doi.org/10.1111/1365-2664.12219

Ett rikt ekosystem bidrar både till pollinering, naturlig skadedjurskontroll, nedbrytning av organiskt material och fungerande näringskretslopp.

Jorden är ett levande ekosystem och en frisk jord innehåller enorma mängder bakterier, svampar, protozoer, nematoder, maskar och andra organismer. De bryter ner organiskt material, omsätter näringsämnen, påverkar jordstrukturen och samverkar med växternas rötter.

Den handlar om hur väl hela det biologiska systemet fungerar.

Samtidigt har det svenska jordbruket förändrats kraftigt.

Träda har minskat över tid. År 2000 låg omkring 247 700 hektar jordbruksmark i träda medan det år 2025 endast var motsvarande 116 800 hektar.

Jorden måste få tillbaka mer än vi tar ut. Om vi ständigt fokuserar på maximal produktion utan att bygga upp jordens bördighet, så riskerar vi att förbruka de resurser som framtidens matproduktion är beroende av.

Danmark är ett intressant exempel eftersom de har haft en mycket stark ekologisk marknad under många år.

2024 låg den danska, ekologiska livsmedelsförsäljningen på 11.6 procent, vilket placerade Danmark mycket högt internationellt.

Sverige har en relativt stor ekologisk jordbruksareal ocv under 2025 brukades omkring 16 procent av den svenska jordbruksmarken för ekologiskt jordbruk. Den ekologiska andelen inom svensk livsmedelsförsäljning var dock endast omkring 3,7 procent.

Det kanske mest sorgliga är att den svenska ekologiska jordbruksarealen har minskat sex år i rad och ligger nu på den lägsta nivån sedan 2010.

Vi vet alltså att insekter dör ut, att markerna utarmas och att våra kroppar får mer gifter med konventionellt jordbruk, men ändå så minskar produktionen och försäljningen.

Det syns inte heller hur mycket bekämpningsmedelsexponering en människa får i sig och hur det påverkar kroppen. Inte förrän bägaren är full.

En ny paraplyöversikt från 2026, som sammanställer 53 tidigare metaanalyser och 235 samband mellan bekämpningsmedelsexponering och olika hälsoutfall, fann statistiskt signifikanta samband inom bland annat neurologiska, metabola, respiratoriska och onkologiska områden.

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/42485730

Det bör såklart tolkas med försiktighet eftersom många faktorer påverkar vid sjukdom. Men vi vet att ekologisk kost kan minska exponeringen för bekämpningsmedel, och vi vet att ekologiska odlingssystem i genomsnitt har större biologisk mångfald.

Ekologiskt är såklart långt ifrån perfekt men ekologiskt jordbruk bygger i större utsträckning på biologiska processer, växtföljder och metoder som minskar användningen av syntetiska bekämpningsmedel.

Vi kan välja ett jordbruk där jorden betraktas som ett levande system, där biologisk mångfald har ett värde och där användningen av syntetiska bekämpningsmedel minskar.

Vi kan också minska vår egen exponering för bekämpningsmedel genom våra matval.

Maten på tallriken börjar i jorden!

Många frågar mig vad funktionsmedicin innebär och vad det är som skiljer den från den vanliga sjukvården. Det korta svaret är att funktionsmedicin försöker gå ett steg djupare, för att lösa orsaken till ett problem och hitta en långsiktig lösning.

Detta tankesätt bygger på en gammal medicinsk grundidé om att förstå människan och hennes sjukdom ur ett större perspektiv. Samtidigt använder dagens funktionsmedicin en väldigt modern kunskap inom exempelvis fysiologi, biokemi, nutrition, hormoner, immunologi och mikrobiologi.

Många som arbetar professionellt med funktionsmedicin har utbildning inom både nutrition och näringsterapi men även inom funktionsmedicin och skolmedicin. En bred medicinsk förståelse är viktigt eftersom funktionsmedicin i många fall inte handlar om att välja bort skolmedicinen. Tvärtom, så är det ett komplement där man kombinerar medicinsk diagnostik och eventuell behandling med funktionsmedicinens stora förståelse för helheten.

Vid akuta och allvarliga tillstånd, så kan konventionell medicin vara helt avgörande men vid många långvariga och komplexa besvär så är det värdefullt att försöka förstå vad som ligger bakom problemen.

Inom funktionsmedicin betraktar man kroppen som en sammanhängande helhet, istället för att dela upp kroppen i olika delar och symtom.

Sömn, stress, hormoner, näringsstatus, blodsocker, matsmältning, tarmfunktion, mikrobiom, immunförsvar och inflammation påverkar varandra och ett problem i en del av kroppen kan därför få konsekvenser någon annanstans.

Det innebär också att två personer kan ha samma diagnos eller liknande symtom men med helt olika bakomliggande faktorer.

Den ena patienten kanske har långvarig stress, sömnbrist och hormonella obalanser medan den andra har näringsbrister och problem med matsmältningen. Båda dessa situationer kan exempelvis ge problem med låg produktion av sköldkörtelhormoner eller andra hormonella obalanser.

Diagnosen kan vara densamma men vägen till bättre hälsa kan ha många spår och inom funktionsmedicin så försöker vi hitta det som passar bäst för varje individ.

En viktig del av funktionsmedicinen är att förstå kroppens funktioner på djupet och därför är djupare provtagning en stor del av funktionsmedicinens grundstenar.

Blodprover är fantastiska och oerhört viktiga och de används även inom funktionsmedicin. Det som är viktigt att förstå är att man inte kan mäta allt i blodprov på ett tillförlitligt sätt och att blod ofta ger ett ögonblicksvärde.

Beroende på frågeställning, så kan man ha större nytta av provtagning med urin, saliv eller avföringsprover. Blod kan exempelvis ge information om blodstatus, järnvärde, vitaminer, lever- och njurfunktion, inflammatoriska processer, ämnesomsättning och vissa hormoner (sköldkörtelhormoner).

Urin kan ge information om aminosyror, mineraler, hormoner, metaboliter och hur olika ämnen omsätts och utsöndras.

Saliv kan användas för mätning av könshormoner och kortisol för att visa kroppens biologiskt aktiva hormonnivåer och dygnsvariationer.

Avföring kan ge information om exempelvis tarmfunktion, inflammatoriska processer, parasiter, candida och tarmflorans sammansättning.

Det viktiga är att välja rätt mätmetod baserat på vad man vill mäta och vilka svar man önskar.

Referensvärde är en annan intressant fråga. Ofta får patienter höra att allt ser bra ut, trots att de inte mår bra. Funktionsmedicin tittar istället på optimala värden, snarare än referensintervall och lägger stor vikt vid att sätta provsvaren i ett sammanhang.

Om man vill hitta orsaken till ett problem så kan man inte enbart se till laboratorievärden utan behöver ta hänsyn till symtom, sjukdomshistorik, kost, livsstil, läkemedel och andra provresultat som kan ge viktig information.

Om en människa har återkommande magbesvär, trötthet, hormonella problem eller sömnproblem så kan man naturligtvis behandla symtomen men det blir sällan en långsiktig lösning. Man måste också se över orsaken.

Jag tror att mycket av framtidens medicin handlar om detta. Om att kombinera det bästa från olika kunskapsområden.

Vi har fantastiska möjligheter att diagnostisera och behandla sjukdomar men nästa steg kan vara att bli ännu bättre på att förstå varför människor utvecklar långvariga problem och hur vi kan arbeta mer förebyggande.

Det år stor skillnad mellan att fråga vad man kan göra åt ett symtom och sedan ge ett läkemedel jämfört med att reda ut varför kroppen har hamnat där den är och hur man hjälper den tillbaka till friskhet och balans.

Det är kärnan i funktionsmedicinen, att lyssna på kroppen och försöka förstå vad den vill berätta.

Fibromyalgi är ett tillstånd med inflammatoriska processer, trötthet, utmattning, sömnproblem och ett nervsystem som går på högvarv. Samtidigt, så kan vårdens prover ofta se helt normala ut och diagnosen kan vara fördröjd med många år.

Tänk om man istället skulle började reda ut varför kroppen inte klarar av att hålla nere inflammatoriska processer?

Inom funktionsmedicin så tittar vi på samspelet mellan stressystemet, immunförsvaret, tarmen och dess mikrobiom, hormoner och eventuella hormonella obalanser samt nervsystemets förmåga att ha god balans mellan gas och broms.

Många personer med fibromyalgi beskriver att problemen började efter en längre period av stress, långvarig sömnbrist, i samband med infektion, trauma, hög belastning eller vid utmattning.

Det är lätt att förstå varför det kan spela roll, då kroppens belastningar fungerar som en bägare. När bägaren är tom så klarar kroppen mer belastning än om bägaren är full och rinner över.

När kroppen upplever stress, så aktiveras HPA-axeln, med hypotalamus-hypofys-binjure-axeln. Kortisol är en viktig del av kroppens stressystem och hjälper kroppen att hantera stress, reglera immunförsvaret och anpassa ämnesomsättningen. Kortisol har dock också en viktig roll i att hålla nere inflammatoriska processer.

Problemet uppstår när stressystemet tvingas arbeta under hög belastning och under lång tid. I början frisätts höga mängder kortisol för att möta den ökade stress som kroppen ser som fara men i förlängningen kommer värdet att bli lägre och till slut mynna ut i en utmattning.

När vi inte längre klarar att bilda energi korrekt, så har vi inte heller tillräckligt med kortisol för att hålla nere inflammatoriska processer. Det är så utmattning och inflammation hör ihop.

I detta läge, så har vår dygnsrytm, stressrespons och återkoppling förändrats i systemet vilket påverkar vår sömn och förmåga att behålla balans mellan gas och broms.

När stressystemet inte fungerar optimalt, så påverkas inte bara kroppens energinivåer och vår sömn utan även immunförsvarets reglering och kroppens förmåga att dämpa inflammatoriska signaler. Många patienter med fibromyalgi har även högre nivåer av högkänsligt CRP, vilket är förenligt med låggradiga, inflammatoriska processer.

Tarmen är en annan spännande och ofta bortglömd del av fibromyalgi. Många kanske tänker på tarmen som ett matsmältningsorgan men tarmen innehåller enorma mängder bakterier som hela tiden kommunicerar med vårt immunförsvar. Detta system kallas för tarm-hjärna-axeln.

Här blir det spännande, då man genom provtagning kan se förändringar i tarmflorans sammansättning hos personer med fibromyalgi, exempelvis förändringar i bakteriediversitet, bakterier som producerar kortkedjiga fettsyror och ämnen som kan påverka immunförsvaret och nervsystemet.

Läckande tarm är en annan intressant pusselbit, som jag har skrivit om i flera inlägg. Tarmens slemhinna fungerar som en barriär och hindrar oönskade ämnen från att passera in i kroppens blodomlopp.

När barriärfunktionen försämras, så brukar det beskrivas som ökad intestinal permeabilitet (läckande tarm) vilket innebär att slemhinnan blir mer porös och att slemhinnans tight junctions inte håller ihop cellerna.

Vid provtagning kan man se förhöjda markörer kopplade till intestinal barriärfunktion och bakteriella produkter, exempelvis och sCD14 hos patienter med fibromyalgi.

Ur ett funktionsmedicinskt perspektiv, så blir det viktigt eftersom en störd tarmbarriär kan innebära att immunförsvaret utsätts för fler signaler från tarmens mikrobiella miljö.

Alla bakterier i tarmen är inte goda eller onda utan allt handlar om balans, mångfald och hur bakterierna fungerar tillsammans. Vissa bakterier kan bidra till produktion av kortkedjiga fettsyror, påverka tarmbarriären och kommunicera med immunförsvaret.

Några särskilt intressanta bakterier vid fibromyalgi är Akkermansia muciniphila och Lactobacillus casei.

Akkermansia muciniphila har blivit särskilt intressant inom mikrobiomforskningen och är en bakterie som lever nära tarmslemhinnan. Akkermansia bryter ned mucin, påverkar tarmbarriären, ämnesomsättningen och immunförsvaret. Akkermansia fungerar olika beror på den övriga tarmmiljön, tillgången på fibrer och samspelet med andra mikroorganismer.

Lactobacillus casei är intressant eftersom vissa stammar har förmågan att påverka tarmbarriären och immunförsvarets signalering. I experimentella modeller har L. casei exempelvis kopplats till bättre barriärfunktion och minskad produktion av vissa proinflammatoriska signaler.

Det är därför ett mikrobiomtest kan vara intressant vid återkommande inflammatoriska processer och exempelvis fibromyalgi eller annan inflammatorisk sjukdom.

En annan pusselbit är kroppens könshormoner, som hör samman med stresshormonet kortisol. Kortisol och könshormoner produceras i samma hormoncykel och progesteron är ett livsviktigt förstadie till kortisol.

Fibromyalgi är vanligare hos kvinnor, och där kan man ha god nytta av att undersöka kopplingen mellan hormonförändringar och smärta. Hos kvinnor som upplever försämring vid mens eller ägglossning, så är detta av ännu större vikt. Inom funktionsmedicin så vill man alltid undersöka hela bilden, särskilt hos personer som samtidigt har mensrelaterade besvär, klimakteriebesvär, sömnproblem, ökad stresskänslighet eller långvarig utmattning.

Beroende på individ och frågeställning, så kan man undersöka hur kroppen hanterar inflammatoriska processer genom mätning av könshormoner och kortisol i salivprov samt tarmflorans sammansättning i ett mikrobiomtest.

Kortisol mäts i saliv och upprepade prov under dagen kan användas för att studera dygnets variationer. Kortisol bör ligga högt på morgonen (vår högsta peak är 30 min efter uppvaknande) och ska sedan minska successivt under dagen för att bli lågt framåt kvällen. I salivprov kan man även mäta bioaktiva nivåer av könshormoner såsom progesteron, alla 3 östrogener (östrogen, östradiol och östriol) samt testosteron.

Ett mikrobiomtest kan ge information om vilka bakteriegrupper som finns i tarmen, hur den mikrobiella sammansättningen ser ut, hur kroppen hanterar inflammation och om tarmbarriärens permeabilitet är optimal.

Att arbeta på detta sätt är det sätt att identifiera vilka system som verkar vara ur balans och sedan stegvis försöka återställa kroppens förutsättningar för återhämtning. Det kan ta längre tid, men blir ett mer långsiktigt arbete jämfört med symtomlindrande och kortsiktig läkemedelsbehandling. Man löser problemet från grunden.

Det jag brukar fokusera på i mitt arbete med patienter med fibromyalgi är exempelvis hormonella obalanser, sömn och dygnsrytm, långvarig stress och återhämtning, blodsocker och näringsstatus, tillräckligt med protein- och näringsintag, fysisk aktivitet anpassad efter individens tolerans, tarmens funktion och förstoppning/diarré, kostens kvalitet och fibrerinnehåll, mikrobiomets mångfald, eventuella näringsbrister samt infektioner eller andra bakomliggande belastningar.

Min bild är att vi behöver se fibromyalgi på ett annat sätt och som ett samspel mellan nervsystemet, stress, hormoner, immunförsvaret, tarmen och dess mikrobiom.

När kroppen utsätts för belastning under lång tid, så kan flera av kroppens system påverkas samtidigt. Man kan därför inte behandla endast diagnosen, utan behöver förstå människan och orsaken bakom diagnosen.