Akne är ett av de vanligaste hudproblemen som finns bland tonårskillar och unga män. Trots att akne ofta ses som en vanlig del under puberteten, så kan akne påverka självkänslan på ett djupare plan.

Akne uppstår när talgkörtlarna i huden producerar för mycket fett (sebum) och tillsammans med döda hudceller, täpper till porerna. Det gör att bakterietillväxt kan växa till sig och orsaka inflammation.

Jag har många unga män med akne som mina patienter, och det jag ser är följande:

1. Hormonella obalanser

Under puberteten ökar produktionen av androgener, vilket är manliga könshormoner såsom testosteron. Androgener stimulerar talgproduktionen, gör huden fetare och ökar risken för igentäppta porer.

Hos vissa unga män är kroppen extra känslig för hormoner, vilket kan leda till mer akne än hos andra. Vid misstanke om hormonell akne, så kan man med fördel mäta könshormoner i salivprov och korrigera eventuella obalanser. Detsamma gäller hos unga kvinnor med hormonell akne, där östrogendominans vanligtvis är orsak.

2. Tarmens roll vid akne

Forskning visar en tydlig koppling mellan hud och tarm, så kallad gut-skin axis och då inom flertalet hudrelaterade besvär. En obalanserad tarmflora kan öka kroppens inflammatoriska processer, försämra näringsupptaget, påverka vår hormonbalans och försämra hudens försvar. Dessa faktorer ökar risken för akne och kan även förvärra redan pågående utbrott.

Vanliga orsaker till obalans i tarmen kan vara intag av processad mat och socker, antibiotikaanvändning, långvarig stress, brist på fibrer och för lite probiotisk kost.

Unga män har ofta högre nivåer av testosteron och ökad talgproduktion och påverkas av livsstilsvanor såsom kost, träning och proteinpulver. Intressant nog så kan man se förvärrade symtom vid intag av whey protein (vassleprotein), vilket kan tyda på negativa effekter från mjölkprotein.

Naturliga sätt att förbättra akne kan vara att stötta tarmfloran, då en frisk tarm kan minska inflammation och balansera upp eventuella hormonella obalanser. Ett tips är att äta mer fermenterad mat såsom surkål, kefir och kimchi, öka fiberintaget och använda en bra probiotika. Det är också klokt att minska på överdrivet sockerintag och ultraprocessad mat.

Snabba blodsockersvängningar kan öka hormonella obalanser och påverka huden negativt. Det kan hjälpa att undvika läsk och godis samt vitt bröd och snabba kolhydrater.

Fokusera på fullkorn, proteinrika måltider och hälsosamma fetter och minska på mejeriprodukter. Mjölkprodukter kan påverka hormoner (särskilt IGF-1) och förvärra akne hos en del patienter. Där kan man antingen prova en elimineringsdiet och utesluta mjölk för en tid. Alternativt göra ett födoämnestest, för att se om det förekommer intolerans mot mjölk.

För att eliminera mjölk, så kan man minska eller utesluta mjölk i 2-4 veckor och se om huden förbättras.

När man har hudbesvär,, så är det också viktigt med skonsamma hudprodukter. Tee tree-olja eller aloe vera brukar hjälpa, då tee tree-olja är antibakteriellt och aloe vera är lugnande. Undvik gärna starka och uttorkande produkter.

Stresshantering är nog en av mina favoriter när det gäller akne. Stress påverkar både hormoner och tarmen, vilket gör stresshantering till ett viktigt verktyg för att god hälsa. Regelbunden träning, tillräcklig sömn, avslappningsövningar och andningsövningar är en bra start för att skapa bättre balans.

Vissa tillskott kan hjälpa som stöd vid akne, såsom zink för minskad inflammation, Omega-3 för antiinflammatorisk effekt, vitamin A eller betakaroten för god hudhälsa, vitamin E för hud och antioxidativ effekt samt probiotika för tarmfloran. Samt stöd för god stresshantering och prioritet på sömnen.

I morse skrev jag om progesteron och längre ner i flödet finns artiklar om bland annat testosteron, dihydrotestosteron (DHT), kortisol, histamin, serotonin, melatonin m.m.

Ett intressant område är östrogen, där sjukvården ofta benämner östrogen som ett samlingsbegrepp. Östrogen är dock inte ett enskilt hormon, utan en grupp av hormoner med olika funktioner. Detta är ett viktigt mission för mig att sprida.

De tre viktigaste formerna av östrogen är östron (E1), östradiol (E2) och östriol (E3). De samverkar i ett system, där de bildas från andra hormoner och omvandlas mellan varandra beroende utifrån kroppens behov.

Alla könshormoner utgår från kolesterol, som är förstadie till kortisol och könshormoner. Via flera steg så bildas förstadiehormoner såsom DHEA (dehydroepiandrosteron) och testosteron. I andra benet finns progesteron, kortisol och aldesteron.

Dessa förstadie fungerar som byggstenar för östrogenproduktionen och omvandlas sedan till östrogen via enzymet aromatas. Testosteron omvandlas till östradiol, som omvandlas vidare till östron och östriol.

Omvandlingen sker framförallt i äggstockarna hos fertila kvinnor, men även i binjurarna och i fettvävnad. Efter menopaus så sker omvandling främst i binjurar och fettvävnad.

De tre östrogenernas funktioner är väldigt olika och även olika under livets olika faser. Jag ska försöka ge en överblick.

Östradiol/E2 är det mest potenta östrogenet. Det är starkast och mest biologiskt aktivt under fertil ålder. Det har en viktig roll i reproduktionssystemet och påverkar även hjärna, skelettet och hjärt-kärlsystemet.

Östradiol stimulerar uppbyggnaden av livmoderslemhinnan inför ägglossning, reglerar menstruationscykeln, bidrar till äggmognad i äggstockarna, stödjer bentätheten och påverkar humör och kognitiva funktioner. Det är alltså ett viktigt hormon även för skelett och välmående.

Vid låga nivåer, så kan vi uppleva utebliven eller oregelbunden mens, fertilitetsproblem, nedstämdhet eller irritation och vi kan på sikt få minskad bentäthet (då ligger generellt bor lågt).

Östron/E1 är det dominerande östrogenet efter menopaus, och det är ett svagare östrogen jämfört med östradiol. Det bildas framförallt i fettvävnaden från androgener och brukar benämnas som vårt mindre bra östrogen.

Viktiga funktioner hos östron är att fungerar som en reserv, då det kan omvandlas tillbaka till östradiol vid behov. Det bidrar även med en grundläggande östrogennivå efter menopaus.

Vid låga nivåer kan vi uppleva generella symtom på östrogenbrist, då det är ett tecken på att vi saknar material för att bilda resterande östrogener.

Höga värden kan vara ett tecken på att vi inte konverterar östron vidare till östradiol och östriol på ett optimalt sätt.

Östriol/E3 är vårt skyddande och återfuktande östrogen och det som återfuktar kroppens slemhinnor, hår och hud.

Östriol är det svagaste östrogenet, men det har viktiga lokala effekter, särskilt på kroppens slemhinnor. Det är också det dominerande östrogenet under graviditet och efter menopaus.

Viktiga funktioner hos östriol är att det återfuktar och stärker slemhinnorna i underlivet och urinvägarna men även i kroppens andra slemhinnor såsom ögon, öron, näsa, hals, bihålor och matsmältningssystemet. Östriol bidrar även till en hälsosam vaginal flora, mycket på grund av dess effekt på slemhinnorna.

Östriol har en mildare och skyddande effekt jämfört med de andra, starkare östrogenerna. Det är också ett viktigt östrogen för att skydda oss vid hormonella obalanser.

Vid låga nivåer kan vi uppleva torra slemhinnor i underlivet men även i andra slemhinnor såsom torra ögon, ökad risk för urinvägsinfektion och magtarmbesvär. Låga värden på östriol ger generellt torr hud och torrt, sprött hår som lätt går av.

Balansen mellan östrogenerna är avgörande och en viktig faktor, precis som vid östrogendominans. Det är inte bara viktigt med bra nivåer på varje enskild östrogen, utan det är även viktigt med balansen mellan dem.

Kroppen växlar kontinuerligt mellan olika östrogen som dominerar. Under fertil ålder, så dominerar östradiol för att bygga upp ett friskt ägg och en tjock och fin livmoderslemhinna. Efter menopaus ökar istället betydelsen av östron och östriol.

En viktig aspekt som jag ofta lyfter är att östrogenbehandling ofta fokuserar enbart på östradiol, eftersom det är det östrogen som är mest potent och välstuderat. Problemet är att om en kvinna har torra slemhinnor så är sannolikheten stor att det är östriol som är lågt, inte östradiol. Vården behandlar alltså ofta med fel östrogen och förutsätter att östradiol ska konverteras vidare till östriol. Det kan innebära att lokala symtom, som torra slemhinnor, inte lindras optimalt och att behandlingen blir felaktig.

Om kvinnan kan konvertera östrogen optimalt så är det inga problem men om konvertering mellan östron och östradiol vidare till östradiol inte fungerar så hjälper inte behandling med östradiol. Risken är snarare att behandling gör att östradiol ökar successivt och blir högre och högre medan östriol fortsatt är lågt.

Jag upplever att den naturliga balansen mellan östrogener förbises och att individuella behov inte tas i beaktning. Man mäter inte heller alla 3 östrogener inom svensk sjukvård utan endast östradiol. Problemet är att om östradiol är lågt, så vet du inte om det är för att det saknas material för att bilda östrogen eller om östron inte konverteras vidare till östradiol. På samma sätt vet du inte om ett högt östradiol är tecken på högt värde eller om östradiol inte konverteras vidare. Man måste alltså mäta alla 3 östrogener för att ha en bra bild och ett seriöst underlag för behandling

Östriol kan vara mer lämpligt vid besvär med torra slemhinnor, hud och hår medan östradiol kan vara mer relevant för systemiska symtom som påverkar hormoncykeln, skelettet eller hormonell reglering.

Balansen mellan östrogener räknas ut genom att addera E1 och E2 och sedan dela dessa med E3.

Östrogen behöver således vara i balans sinsemellan och det behöver även vara i balans gentemot progesteron. Progesteron är ett könshormon och förstadie till stresshormonet kortisol, och när vi stressar så tenderar progesteron att bli lågt. När progesteron blir lågt i förhållande till östrogen, så uppstår östrogendominans och negativa symtom kopplat till det.

Balansen mellan östrogen och progesteron räknas ut gentemot östradiol. Progesteron ska ligga cirka 200-600 gånger högre än östradiol.

Om man vill undersöka sin hormonella balans, så gör man det främst i salivprov. I salivprov mäts kroppens bioaktiva hormonnivåer, jämfört med blodprov som mäter både inaktiva och aktiva hormoner. Upp till 95% av hormonerna i blodet är inaktiva vilket gör blodprov till ett otillförlitligt sätt att mäta könshormoner och kortisol. Däremot, så går sköldkörtelhormoner bra att mäta i blodprov.

PANS och PANDAS är intressanta men komplexa tillstånd där kroppens immunförsvar påverkar hjärnan och leder till en dramatisk förändring i barn och ungdomars beteende och välmående.

PANS är en förkortning på Pediatric Acute-onset Neuropsychiatric Syndrome.

PANDAS står för Pediatric Autoimmune Neuropsychiatric Disorders Associated with Streptococcal infections

PANS och PANDAS innebär att barn som ofta är helt friska, plötsligt utvecklar tvångstankar (OCD), tics, stark ångest, humörsvängningar och koncentrationssvårigheter.

Det som är unikt är att symtom kan uppstå otroligt snabbt, ibland inom ett dygn. Reaktionen kommer vanligtvis efter en infektion (exemplar streptokocker) och när immunförsvaret aktiveras och antikroppar bildas. Dock så vill jag förydliga att det ofta är långvarig belastning och obalanser som till slut får bägaren att rinna över.

PANS och PANDAS påverkar främst känslor, impulskontroll och rörelsemönster och dessa symtom hör samman med signalsubstanser,

hjärnans kemiska signaler.

Vid PANS och PANDAS finns obalanser I många olika signalsubstanser såsom dopamin/noradrenalin/adrenalin, serotonin och glutamat/GABA och jag ser även obalanser I tarmfloran.

Dopamin kopplas till motivation, belöning och rörelsekontroll men även till ångest, OCD och tics. Serotonin kopplas till ångestreglering, stämningsläge, energinivåer och impulskontroll. När dessa system påverkas kan det leda till tvångsbeteenden, oro, stressreaktioner och dålig stresshantering

En viktig del i dopamincykeln är att dopamincykeln kan bidra till ångest. Jag har skrivit mycket om det och hur konvertering i dopamincykeln kan skapa ångest, oro och OCD samt tics eller ofrivilligt skakningar.

Dopamin är inte bara viktigt för vårt må bra system utan driver på vår förväntan, vårt fokus och många repetativa beteenden. När dopaminsystemet blir instabilt eller inte kan konverteras korrekt, så skapas en överdriven varningssignal.

När kroppen tror att den är i fara så börjar hjärnan övervärdera signaler och kroppen reagerar med stress. Stress, tillsammans med konverteringsproblem i dopamincykeln, kan ge symtom som OCD, tics och panikreaktioner.

Forskning tyder också på att inflammation kan påverka dopaminsystemet direkt och att

immunreaktionen kan störa kroppens dopaminsignaler. Det bidrar till att hjärnans filtrering av tankar och intryck försämras och att hjärnan blir mer reaktiv och mindre stabil.

Det kan förklara varför barn med PANS och PANDAS reagerar starkare på stimuli, får intensiva känslor och kan fastna i tankemönster. Forskningen visar att flera system, såsom immunförsvaret, nervsystemet och hjärnans kemi samverkar vid denna typ av diagnoser.

När jag arbetar med barn och ungdomar med PANS och PANDAS, så mäter jag vanligtvis kortisolnivåer över dygnet samt signalsubstanser såsom serotonin, dopamin, noradrenalin, adrenalin, glutamat och GABA. Det kan även vara bra att undersöka markörer för inflammatoriska processer och infektioner.

När man arbetar med signalsubstanser så är det även värdefullt att se över tarmfloran, då det krävs vissa tarmbakterier för att bilda och bryta ner signalsubstanser. Man har exempelvis sett att clostridium difficile påverkar det enzym som krävs för att konvertera dopamin vidare till noradrenalin i dopamincykeln.

För att jobba med PANS och PANDAS så måste man även förstå vikten av att arbeta med dopamincykeln. Man kan exempelvis minska stress och överstimulering, skapa en mer förutsägbar vardag och begränsa snabba belöningssystem såsom skärmar. Ett sätt att få mer lugn är också att jobba mer med återhämtning.

Bortsett från arbetet med att balansera signalsubstanser och arbeta med tarmfloran, så rekommenderar jag ofta regelbunden sömn, trygga rutiner, balanserad kost utan processade livsmedel, socker och tillsatser samt fysisk aktivitet, låg stressnivå och avslappnings- och andningsövningar.

Att jobba med att återskapa balans kan bidra till att stabilisera kroppens signalsubstanser, minska belastningen på nervsystemet och få mer harmoni.

Har du brännande tunga, svullen eller förstorad tunga (makroglossi), tandavtryck längs tungans kanter, sprickor eller ojämn yta, torrhet i munnen och/eller förändrat smaksinne?

Brännande tunga, även kallat bourning mouth syndrome (innefattar hela munnen), kan ha många orsaker. En av de vanligaste orsakerna som jag möter är järnbrist, B12-brist eller koppling till sköldkörteln. Även svampinfektion är en vanlig orsak, och då ofta i kombination med att kroppen är nedsatt på grund av läkemedelsbehandling eller sjukdom.

Hashimoto-tunga, som det ofta kallas, beskriver förändringar i tungan hos personer med Hashimotos tyreoidit. När kroppen är i obalans, så märks det även i munnen och i kroppens hormonella balans.

Hashimotos tyreoidit är en autoimmun sjukdom som ofta har koppling till låga kortisolnivåer, där kroppens energiproduktion och hantering av inflammatoriska processer inte fungerar optimalt. Även näringsbrister och låga könshormoner bör utredas vid hashimotos.

Det leder vanligtvis till hypotyreos, vilket innebär att produktionen av sköldkörtelhormoner minskar och energiproduktionen blir lägre.

Sköldkörtelhormoner påverkar nästan alla kroppens funktioner, även huden, håret, slemhinnorna och kroppens metabolism. Munnen är slemhinnor, vilket gör att munhåla och tungan kan påverkas.

Symtom uppstår ofta på grund av vätskeretention och förändringar i vävnaderna, vilket är vanligt vid låg ämnesomsättning. Slemhinnorna påverkas även av låga könshormoner, främst låga värden på östriol (E3/det sista steget i östrogenomvandlingen).

Vid hypotyreos, så sker flera förändringar i kroppen såsom långsammare cellomsättning, ökad inlagring av bindväv och vätska samt minskad salivproduktion. Detta, tillsammans med inflammatoriska processer, kan göra att tungan känns större, torrare och mindre rörlig.

Andra möjliga orsaker till tungförändringar kan vara brist på vitamin B12, järnbrist eller muntorrhet.

Om ihållande svullnad i tungan kvarstår och i kombination med andra symtom på hypotyreos (trötthet, frusenhet, viktökning), så kan provtagning vara lämplig. Tånk även på god munhygien, tillräckligt vattenintag och behandling av eventuella nä ringsbrister. Vill tillägga att kinesisk medicin med tungdiagnostik är spännande.

Ferritin är ett protein som lagrar järn i kroppen och som fungerar som en viktig mätmarkör för kroppens järndepåer. När man undersöker järn, så mäter man vanligtvis järn, hb, ferritin, transferrin, mcv, mch och EVF samt inflammationsmarkörer.

Ferritin är en så kallad akutfasreaktant, vilket innebär att nivåerna stiger vid inflammation även om kroppens järnnivåer inte är förhöjda. Förhöjda ferritinnivåer kan bero på flera olika orsaker, såsom överskott av järn (då är vanligtvis järn också högt), kronisk låggradig inflammation (CRP behöver inte nödvändigtvis ge utslag), infektioner (infektionsvärdet är sannolikt högt), leversjukdom (högt ASAT och/eller ALAT) samt metabola störningar (högt fasteglukos, inflammatoriska processer).

Vid inflammation ökar kroppens produktion av ferritin som en del av immunförsvaret och för att begränsa tillgången på fritt järn som annars kan gynna bakterietillväxt i kroppen. Reaktionen är alltså en helt naturlig del av kroppens immunologiska process och inflammationsrespons.

Eftersom ferritin stiger naturligt vid inflammation, så kan ett högt värde snarare spegla ett underliggande inflammatoriskt tillstånd än ett järnöverskott. Särskilt om järnvärdet samtidigt är lågt. Ofta hör denna problematik ihop med metabolt syndrom, långvarig stress, övervikt och atoimmuna tillstånd som är kopplade till inflammatoriska processer.

Det viktiga är att reda ut orsaken, då det inte alltid betyder att patienten ska minska sitt järnintag utan ibland är det viktigast att minska de inflammatoriska processer som finns i kroppen.

Antiinflammatorisk kost kan vara en väg att gå, då kosten har en central roll i att reglera inflammation. En antiinflammatorisk kost kan bidra till sänkta inflammationsnivåer och på så vis även sänkta värden på ferritin över tid.

Öka intaget av grönsaker, frukt och bär som är rika på antioxidanter, öka källor till omega-3-fettsyror och fokusera på fullvärdiga, oprocessade livsmedel. Minska intaget av socker och raffinerade kolhydrater, processade råvaror och undvik överdrivet alkoholintag.

Denna typ av kost påverkar flera biologiska processer och minskar oxidativ stress, som ofta är en del av problemet vid inflammation.

Kortisol och stress är en annan viktig faktor som jag nämner till alla patienter med inflammatoriska processer. Långvarig stress kan bidra till låggradig inflammation och på så vis påverka kroppens ferritinnivåer.

Kortisol är kroppens stresshormon, som bildas från könshormoner progesteron i binjurarna.

Vid långvarig stress kan kortisolnivåerna bli låga, vilket ökar risken för inflammatoriska processer. Detta eftersom kortisol har som uppgift att hålla nere inflammatoriska processer. Låga kortisolnivåer kan även påverka immunförsvaret och försämra kroppens återhämtning.

För att få en mer rättvis bild av kroppens kortisolnivåer över dygnet, så bör kortisol alltid mätas i salivprov. Till skillnad från blodprov visar salivtester hur kortisol varierar under dagen, vilket ger viktig information om dygnsrytmen. Salivprov visar även kroppens bioaktiva nivåer till skillnad mot blodprov som visar både inaktiva och aktiva hormoner.

Mätning av kortisol i saliv kan vara ett värdefullt sätt för att förstå kroppens stressbelastning och hur bra kroppen hanterar inflammation.

Adaptogena örter är en annan väg att gå för att skapa bättre stressbalans. Adaptogener såsom ashwaganda, är växtbaserade ämnen som används för att hjälpa kroppen att hantera stress och återställa obalanser kopplade till stress. Adaptogena örter kan vara ashwagandha som nämns ovan, rosenrot eller schisandra (ofta i kombination med astragalus). Denna typ av örter kan bidra till att reglera kroppens stressrespons och indirekt minska inflammation.

Att normalisera ferritinnivåer handlar alltså sällan om en enskild åtgärd utan om ett helhetsperspektiv där man arbetar för att minska inflammation genom kostförändringar,

stöttning av kroppens stresshantering, prioritering av god sömn samt mätning och normalisering av kroppens kortisolnivåer.

Tillägg är att högt ferritin i vissa fall kan bero på allvarligare tillstånd, såsom hemokromatos (järnöverskott pga sjukdom).

Om du önskar konsultation, så kontaktar du oss via hemsidan eller via tidsbokning@zarahssida.se.

ME/CFS är ett område som jag har arbetat med i 25 års tid, men jag uttalar mig sällan på grund av alla påhopp som medföljer. Jag gör ett undantag eftersom frågan har efterfrågats av patienter.

ME/CFS är en komplex och ofta missförstådd sjukdom som (som jag ser det) är en djup utmattning med låga kortisolnivåer. Låga kortisolnivåer medför även försämring efter ansträngning (post-exertional malaise), sömnproblem och kognitiva svårigheter på grund av hjärnans behov av kortisol för att fungera.

De system som är inblandade vid ME är stressystemet, hormonella obalanser och immunförsvaret.

Låga kortisolnivåer är ett av de viktigaste området att börja med. Kortisol är ett livsviktigt stresshormon som reglerar kroppens stressrespons, energiomsättning och hur vi hanterar inflammation. Kortisol produceras via kroppens HPA-axel (hypotalamus–hypofys–binjurar) och hos många patienter med ME/CFS ser jag oregelbunden kortisolkurva över dygnet, generellt låga kortisolnivåer samt nedsatt respons vid stress.

Detta skiljer sig från den klassiska bilden av stress med högt kortisol, som sker i ett tidigare skede där kroppen fortfarande klarar av att bilda kortisol vid stress. När värdet minskar på grund av utmattning, så har systemet blivit “utmattat” efter långvarig belastning. När kroppen inte längre klarar av att producera kortisol i rätt mängd, så påverkas även vårt immunförsvar och kroppens förmåga att hantera inflammation.

Många av mina patienter med ME/CFS rapporterar en historia av långvarig fysisk eller psykisk stress innan sjukdomen bröt ut vilket kan störa regleringen av kortisol, påverka nervsystemets balans, bidra till låggradig inflammation (som kräver ännu mer kortisol) och skapa djupare utmattning med låga värden på kortisol och könshormoner.

Om man vid detta skede vill undersöka sina kortisolnivåer, så behöver det mätas i salivprov eftersom mätning av kortisol och könshormoner visar både inaktiva och aktiva nivåer vid mätning i blodprov. Synachtentest hjälper sällan, då det vid belastning går att tvinga kroppen att producera kortisol. Den typ av provtagning som erbjuds inom vården är endast behjälplig vid Addissons sjukdom. Vid kroniska sjukdomar så bör man alltid mäta kortisol och könshormoner i salivprov.

En annan viktig aspekt är påverkan av infektion och att ME/CFS ofta debuterar efter en infektion.

Forskning tyder på att immunförsvaret hos vissa individer inte återgår till ett normalt läge efter infektionen, vilket beror på att bägaren rinner över och att kroppen inte klarar av att hantera infektionen på ett naturligt sätt. Detta hör samman med utmattning och att felaktiga kortisolnivåer bidrar till sämre immunförsvar. Inte sällan så är tarmfloran påverkad vid denna situation, då tarmfloran påverkas av stress, dålig kost och matsmältning samt krävs för fullgott immunförsvar. Om problemet uppstår vid användning av antibiotika, så är det här man ska börja.

Könshormoner är en ofta förbisedd faktor, som jag har intresserat mig för under alla år. Östrogen och progesteron påverkar både hjärnan, immunförsvaret, energimetabolismen och progesteron är dessutom förstadie till kortisol.

Hos personer med ME/CFS ser man ofta hormonella obalanser, försämring av symtom i samband med menstruationscykeln (exempelvis vid ägglossning eller mens) och ökad känslighet för hormonella förändringar. De tål sällan hormonbehandling om man inte arbetar med hela hormoncykeln.

Progesteron kan exempelvis ha en lugnande effekt på nervsystemet och bidra till bättre sömn, medan östrogen påverkar vår energi och immunfunktion. Dock så bör behandling med progesteron aldrig ske utan att man samtidigt stöttar binjurarna, särskilt vid svår utmattning och/eller ME.

Det som gör ME/CFS svårt att förstå men också spännande är att flera system påverkar varandra såsom stressystemet (kortisol och HPA-axeln), immunförsvaret, nervsystemet och hormonbalansen. Och det är i hormonella obalanser och låga kortisolnivåer man bör börja. Samt eventuellt i tarmen. Ofta reder man ut vad som är lämpligt under en första konsultation.

Om du önskar konsultation eller provtagning, så kontaktar du oss via tidsbokning@zarahsida.se.

Prolaktin ett hormon som produceras i hypofysen och som är mest känt för att främja amning. Det påverkar även fertilitet, menstruationscykel och hormonbalans hos både kvinnor och män.

Den viktigaste funktionen hos prolaktin är att stimulera produktion av bröstmjölk efter förlossning. Under graviditeten ökar nivåerna av prolaktin gradvis, medan mjölkproduktionen hålls tillbaka av höga nivåer av östrogen och progesteron. När progesteron och östrogen sjunker vid förlossningen, så ökar prolaktin och stimulerar mjölkproduktionen att komma igång.

Prolaktin är alltså antagonist till progesteron och östrogen, vilket är anledning till att ägglossning och mens sällan kommer igång förrän amningsfrekvensen minskar.

När barnet suger på bröstet skickas signaler till hjärnan som gör att hypofysen frisätter mer prolaktin och för att prolaktinnivåerna ska hållas höga under amningsperioden.

Prolaktin fungerar som sagt som en antagonist till progesteron, vilket betyder att hormonerna delvis motverkar varandra. När prolaktinnivåerna är höga kan de hämma ägglossning, minska progesteronproduktionen och störa menstruationscykeln.

Förhöjda prolaktinnivåer (hyperprolaktinemi) kan ha flera olika orsaker, inte bara amning efter graviditeten även om graviditet och amning är den mest naturliga orsaken till höga prolaktinnivåer.

Andra orsaker kan vara stress, då fysisk eller psykisk stress kan höja prolaktin tillfälligt och sänka progesteron. Vissa läkemedel kan också öka prolaktin, såsom antidepressiva läkemedel, antipsykotiska läkemedel och läkemedel mot illamående.

En annan orsak till högt prolaktin kan vara prolaktinom, en godartad tumör i hypofysen som producerar prolaktin. Även hypotyreos (låg sköldkörtelfunktion) kan ibland leda till förhöjda prolaktinvärden. Detsamma gäller vid hormonella obalanser såsom PCOS eller andra störningar i hypotalamus–hypofys–äggstocks-axeln.

Hos kvinnor kan högt prolaktin bidra till utebliven eller oregelbunden mens, svårigheter att bli gravid, att det uopstår mjölksekretion från brösten utan graviditet, minskad sexlust. Hos män kan det bidra till minskad sexlust, erektionsproblem och fertilitetsproblem.

Som alltid så behöver man fråga sig varför ett värde bllr högt. Vid långvarig stress så förbrukar vi mycket progesteron och kortisol, varvid värdet till slut blir lågt. När progesteron blir lågt, så ökat prolaktin. Det bästa sättet att sänka prolaktin är alltså genom att mäta och behandla kroppens progesteronnivåer

Under de senaste decennierna har män och pojkars testosteronnivåer sjunkit markant och flera studier visar att en genomsnittlig man har betydligt lägre testosteronnivåer än för endast några decennier sedan.

Samtidigt ökar infertiliteten, spermiekvaliteten sjunker och allt fler par har svårt att bli gravida.

Forskning visar dessutom att allt fler unga män upplever låg energi, utmattning, depression och hormonella problem.

Vad är det i vårt moderna samhälle som förändrar mäns biologi?

Ett samhälle byggt på kronisk stress är första svaret. Människokroppen är inte designad för att utsättas för konstant stress och ständig uppkoppling. När kroppen upplever stress, så aktiveras det biologiska alarmsystemet vilket bidrar till utsöndring av kortisol. Kortisol är ett stresshormon som bildas av kolesterol, och som ingår i samma hormoncykel som könshormonerna testosteron, östrogen och progesteron. Vid långvarig stress och hög kortisolförbrukning, så kommer nivåerna på könshormoner att bli lägre och lägre.

Testosteron är ett hormon för tillväxt, reproduktion och långsiktig vitalitet men i ett stress- och nödläge, så prioriterar kroppen bort dessa funktioner och väljer överlevnad istället för fortplantning.

Stress är dock bara en del av problemet, då vi även har fyllt vår omgivning med tiotusentals syntetiska kemikalier. Många av dem har aldrig testats ordentligt för långsiktiga hormonella effekter och hormonstörande PFAS-ämnen finns numera i varje vattendrag.

Särskilt oroande är xenoöstrogener, som är ämnen som liknar kroppens egna östrogener. Xenoöstrogener finns i allt från plastförpackningar, sköljmedel och kvitton till kosmetika, bekämpningsmedel och elektronik. Några av de mest studerade grupperna är bisfenoler och ftalater, som har hormonell påverkan på både kvinnor och män.

Människans hormonsystem arbetar med extremt små och fina signaler och när kemikalier kan binda till hormonreceptorerna, så kan de störa kroppens hormonella kommunikation.

Effekterna kan börja redan innan vi föds, då xenoöstrogener och andra kemikalier återfinns redan i navelsträngsblodet under graviditeten. Under fosterutvecklingen styr hormoner utvecklingen av pojkars reproduktionssystem och om hormonbalansen störs så kan det få konsekvenser långt senare i livet.

Forskning har kopplat exponering för vissa hormonstörande kemikalier till förändringar i spermiekvalitet, fertilitet och hormonproduktion. Det innebär att problemet inte bara handlar om dagens vuxna män, utan även om framtida generationer.

Men nu ska vi inte tappa hoppet!

Det kan lätt kännas hopplöst när man börjar inse konsekvenserna av alla kemikalier i vår miljö samt vårt stressdrivna samhälle. Men det finns många sätt att minska riskerna och minska exponering av hormonstörande kemikalier

Några exempel kan vara att undvika att värma maten i plast och hellre använda glas, porslin eller rostfritt stål. Man kan välja ekologiska råvaror eller biodynamisk mat med mindre bekämpningsmedel samt undvika starkt parfymerade hygienprodukter och/eller sköljmedel.

En enkel sak är också att vädra och dammsuga för att minska kemikalier som samlas i damm i hemmet.

Livsstilen spelar också en stor roll för testosteronnivåerna och för god hormonell . Sömn är oerhörd viktigt för god hormonbalans och gärna 7–9 timmar per natt under rätt sömnperiod.

Styrketräning och fysisk aktivitet (särskilt tung träning) kan stimulera testosteronproduktionen på ett positivt sätt och hjälpa vid låg produktion. Dock inte vid utmattning, när kroppen saknar kortisol och har svårigheter att återhämta sig.

Stresshantering genom andningsövningar, avslappningsövningar, naturvistelse, meditation eller pauser från ständiga intryck kan också ge en positiv förändring för vår hormonbalans.

Kostmässigt, så kan tillräckligt med protein, zink, magnesium och nyttiga fetter ge en bättre nivå av testosteron. Det är viktigt med tillräckligt med animaliska fetter, då kolesterol från animaliskt fett är förstadie till könshormoner såsom testosteron. Andra bra livsstilsförändringar är att undvika alkohol, socker och processad mat.

Vi kommer dock behöva lyftan frågan ur ett större perspektiv. Människor kan välja glasflaskor och bättre sömnvanor, men de kan inte själva reglera kemikalier i industrin eller förändra arbetslivets stressnivåer.

Vi behöver få till en politisk diskussion om kemikalier och stress och dess påverkan på hälsa och fertilitet. Om testosteronnivåerna fortsätter att sjunka över generationer, så är det inte bara en medicinsk fråga utan en extensiell fråga som borde tas på större allvar.

Jag fortsätter mitt tema om ett av mina favoritområden.. sköldkörteln.

Sköldkörteln är ett av kroppens mest metaboliskt aktiva organ och spelar en avgörande roll för ämnesomsättning, energiproduktion och hormonbalans. Som jag har skrivit i tidigare inlägg, så bildar sköldkörtelhormoner och kortisol energi tillsammans i kroppens celler.

För att fungera optimalt, så är sköldkörteln beroende av flera näringsämnen och ett fungerande antioxidativt skydd. Ett ämne som jag har undersökt mycket är glutation, en av kroppens viktigaste antioxidanter.

Glutation finns i nästan alla kroppen celler och består av de tre aminosyrorna cystein, glycin och glutamat. Deras främsta uppgift är att skydda cellerna från oxidativ stress, neutralisera fria radikaler och bidra till kroppens avgiftningsprocess. Vår produktion av glutation minskar med åldern, vilket påverkar vår avgiftningsförmåga men även vår förmåga att motverka oxidativ stress.

Sköldkörteln producerar oxidativa ämnen naturligt i sin hormonproduktion och är särskilt beroende av ett effektivt skyddssystem med antioxidanter med glutation och andra antioxidativa ämnen.

När sköldkörteln producerar hormonerna T4 och T3, så används väteperoxid (H₂O₂) som en del av processen. Väteperoxid är en kraftfull oxidant som i höga nivåer kan skada cellerna och påverka kroppen på ett negativt sätt. Det innebär att sköldkörteln balanserar mellan att producera oxidativa ämnen för hormonbildning och samtidigt skydda sina egna celler från att erhålla skada. Det är i denna process som glutation har en viktig uppgift.

Glutation, tillsammans med enzymet glutationperoxidas hjälper till att bryta ned överskott av väteperoxid och minskar på så vis oxidativ stress i sköldkörtelvävnaden.

När detta fantastiska skyddssystem inte fungerar optimalt, så kan oxidativ stress bidra till inflammation och cellskador i sköldkörteln, men även andra problem såsom infertilitet, autoimmuna sjukdomar och utmattning.

Vid autoimmuna sköldkörtelsjukdomar såsom hashimotos tyreoidit och Graves sjukdom finns ofta en kombination av flera faktorer, såsom ökad oxidativ stress, kronisk inflammation och störd immunbalans. Den gemensamma kopplingen är allt som oftast stress.

Glutation är viktigt i detta sammanhang eftersom det inte bara fungerar som antioxidant utan också påverkar immunsystemets reglering. Tillräckliga nivåer av glutation kan bidra till att dämpa inflammatoriska processer och stödja en mer balanserad immunrespons.

Det är en av anledningarna till att vissa personer upplever förbättrade symtom i sina sköldkörtelproblem när kroppens glutationnivåer ökar naturligt eller via kosttillskott.

Om vi nu ska grotta ner oss i glutation, så kan det vara värt att nämna att glutation inte fungerar isolerat utan att det samarbetar med flera viktiga näringsämnen.

Ett av de viktigaste näringsämnen är selen, ett spårämne som finns i särskilt hög koncentration i sköldkörteln. Selen behövs för flera selenoproteiner, bland annat enzymet glutationperoxidas som använder glutation för att bryta ned väteperoxid och skydda sköldkörtelceller från oxidativ stress. Selen är också nödvändigt för de enzymer som omvandlar sköldkörtelhormonet T4 till det mer biologiskt aktiva hormonet T3. Det är därför selen spelar en viktig roll i sköldkörteln och dess hormoner. När selen ligger lågt, så kan både hormonbalansen och det antioxidativa skyddet försämras.

Ett annat ämne som ofta diskuteras i samband med glutation är NAC (N-acetylcystein). NAC är en form av aminosyran cystein, och den mest begränsande byggstenen när kroppen ska producera glutation. När NAC tillförs kan kroppen lättare öka den egna produktionen av glutation och på så vis stärka sitt antioxidativa försvar. Ett alternativ till glutation som tillskott, kan alltså vara kosttillskott med NAC.

Tungmetaller och sköldkörtelns känslighet är ett annan intressant område som jag har skrivit om många gånger tidigare.

Sköldkörteln är känslig för miljögifter, och då särskilt vissa tungmetaller. Forskning visar att metaller som arsenik, kvicksilver och kadmium kopplas till störningar i sköldkörtelns funktion. De kan bland annat öka oxidativ stress i sköldkörtelceller, störa enzymaktiviteten och påverka hormonproduktionen. Just arsenik, kvicksilver och kadmium kan dessutom fungera som antagonister till viktiga näringsämnen som jod och selen, vilket innebär att de kan störa hur dessa mineraler tas upp eller hur de används i kroppen. Vid mätning av tungmetaller och mineraler så ser man ofta låga värden på jod och selen, vid inlagrade nivåer av dessa tungmetaller. Både jod och selen är avgörande för sköldkörtelns funktion, vilket innebär att låga värden kan bidra till hormonell obalans.

Här spelar glutation återigen en viktig roll. Glutation är centralt i kroppens avgiftningssystem och hjälper till att binda och oskadliggöra tungmetaller så att de kan utsöndras via lever och galla. Glutation är viktigt för leverns fas 2-steg, där fettlösliga gifter konverteras till vattenlösliga gifter, för att kunna elimineras ut via urin, svettning och utandning. Vår fjärde utrensningsväg, avföring, är inte lika beroende av denna konvertering, då leverns galla binder fettlösliga gifter som elimineras via avföringen.

För mig som arbetar med hormoner, så finns även en intressant koppling mellan glutation och fertilitet. Reproduktionsceller är mycket känsliga för oxidativ stress, och ett fungerande antioxidativt system är viktigt för både ägg- och spermiekvalitet.

Hos kvinnor är glutation viktigt för äggcellernas mognad och skydd mot oxidativ skada. Studier visar att låga nivåer av glutation i äggceller kan kopplas till sämre äggkvalitet. Glutation bör gärna tas i kombination med coenzym Q10 och vitamin E.

Hos män kan glutation bidra till att skydda spermiernas DNA, förbättra spermiernas rörlighet och minska oxidativ stress i testikelvävnaden. Glutation bör gärna tas i kombination med zink.

Eftersom sköldkörtelhormoner påverkar vår fertilitet, så kan kopplingen mellan glutation, hormonbalans och reproduktiv hälsa vara en viktig nämnare.

I många studier så kopplas dessutom sköldkörtelsjukdomar och fertilitetsproblem till oxidativ stress och inflammation. I dessa sammanhang, fungerar glutation som ett skyddssystem i cellerna och de påverkar flera viktiga processer i kroppen såsom hormonproduktion, immunbalans, cellernas energiproduktion, avgiftning och skydd av DNA och cellmembran.

När kroppens glutation- och avgiftningssystem fungerar optimalt, så kan det bidra till friskare celler och en även till en av våra största celler, äggcellen.

Oavsett, så är glutation viktigt både för sköldkörtelns funktion och den reproduktiva hälsan.

Allt fler människor kämpar med oförklarlig viktuppgång i samband med långvarig stress eller utmattning.

Trots att kosten inte har förändrats avsevärt och träning/motion kanske till och med har ökat, så svarar kroppen med oförändrad vikt eller viktökning.

Ni som har följt mitt arbete vet att jag inte arbetar med viktminskning men när man har en kropp i balans, så är normal vikt en positiv konsekvens.

Vid långvarig stress, så förändras kroppens hormonella balans med många symtom som följd. De hormoner som påverkas mest är kortisol och progesteron, två hormoner som spelar en avgörande roll för fettförbränning, energinivåer och återhämtning.

Kortisol är kroppens främsta stresshormon. I akuta situationer är det livräddande, då det höjer blodsockret, mobiliserar energi och gör oss alerta och pigga. Det är en del av vårt överlevnadssystem, tillsammans med exempelvis adrenalin och histamin.

Problemet uppstår när stressen blir långvarig, och kroppen inte får vila och återhämtning mellan stresstopparna.

Vid kronisk stress eller utmattning sker flera saker:

– Blodsockret hålls konstant förhöjt

– Insulinnivåerna ökar

– Fettinlagring stimuleras, särskilt runt magen

– Muskelmassa bryts ner

– Sköldkörtelns funktion kan dämpas

Kroppen går in i ett överlevnadsläge. Den tolkar situationen som att den befinner sig under hot och prioriterar energilagring framför fettförbränning.

Vanliga symtom som jag möter kan vara:

– Bukfetma trots oförändrad kost

– Sötsug och energidippar

– Svårigheter att bygga muskler

– Försämrad sömn

– Svårigheter att hantera stress

När kortisol är förhöjt under lång tid, så störs även vår dygnsrytm. Det kan leda till att man känner sig trött men samtidigt “uppvarvad” på kvällen, vilket är ett av många tecken på stressrelaterad hormonobalans. Det kallas för en förskjuten dygnskurva, vilket stör sömn och rytm.

Progesteron är vårt lugn- och förbränningshormon. Vid långvarig stress prioriterar kroppen produktionen av kortisol, och då indirekt progesteron då det är förstadie till kortisol. Progesteron och kortisol bildas av samma material (kolesterol), vilket innebär att progesteronproduktionen kan minska när stressen är hög. Detta kallas ibland för en funktionell progesteronbrist vid stress.

Lågt progesteron kan bidra till:

– Sämre fettförbränning

– Vätskeansamling

– Ökad PMS eller andra besvär i samband med mens eller ägglossning

– Sömnstörningar

– Ökad ångest och inre oro

Progesteron har en lugnande effekt på nervsystemet och stödjer kroppens återhämtning. När nivåerna sjunker samtidigt som vi har högt kortisol, så hamnar kroppen i en hormonell obalans som gör viktnedgång betydligt svårare.

Vid stress och utmattning är kroppen redan pressad. Att då lägga till intensiv konditionsträning, långvarig fasta, kraftig kalorirestriktion kan öka kortisolpåslaget ytterligare då kroppen upplever det som stress.

Resultatet blir ofta motsatt effekt, med ökad fettinlagring, minskad ämnesomsättning, sämre återhämtning och fördjupad hormonell obalans.

Så vad gör man för bättre balans?

1. Återställ dygnsrytmen genom att lägga dig senast 22.00. Var noga med att få dagsljus på morgonen. Undvik blått ljus från tv, dator och telefon sent på kvällarna. En reglerad dygnsrytm hjälper kortisolkurvan att normaliseras.

2. Stabilisera blodsocker genom regelbundna måltider. Många mår bra av måltider med mer fett och protein, men där är vi alla olika. Tänk dock på att könshormoner och kortisol bildas av kolesterol som bildas i levern och som vi får via animaliska fetter. Ett stabilt blodsocker minskar behovet av kortisolpåslag.

3. Kombinera rörelse med avslappning, med promenader i naturen, lågintensiv styrketräning, andningsövningar, yoga eller lugn rörlighet. Fokus ska vara nervsystemsreglering, inte på kaloriförbränning.

4. Minska på stressen, med djupandning, meditation, värme (värmekudde, varm dryck, bastu, varm dusch) och lugn och ro.

5. Näringsstöd kan hjälpa väldigt mycket, då stress förbrukar vissa näringsämnen såsom magnesium, B-vitaminer, C-vitamin och zink.

Att fylla på med dessa näringsämnen stödjer binjurarnas funktion och på så vis även hormonbalansen.

Om dessa åtgärder inte räcker så finns en stor fördel i att mäta hormoner i saliv vid stressrelaterad viktproblematik, utmattning och oförklarlig viktuppgång. Hormontestning kan ge värdefull vägledning om var problemet ligger och salivprov är väldigt bra eftersom de mäter den fria, biologiskt aktiva delen av hormonerna. Dvs den del som påverkar kroppens vävnader.

Fördelar med salivtest som jag ser i mitt arbete.

– Visar kortisolets dygnsvariation (inte bara ett enstaka värde)

– Mäter fritt progesteron och östrogen

– Kan utföras hemma i lugn miljö

– Fångar upp funktionell obalans som inte syns i blodprov

Vid stress och utmattning är det just dygnsrytmen och den aktiva hormonfraktionen som är störd, vilket gör salivtest till ett fantastiskt verktyg i många fall.