Stress är en av våra värsta hälsoproblem, då det verkar nedbrytande för kroppen. När vi stressar, skapas obalanser och slitage, samtidigt som våra binjurar får jobba oerhört hårt. All nedbrytning skapar oxidation (frisättning av fria radikaler) som i sin tur är en av de vanligaste bovarna vid svår sjukdom.
Varje gång vi stressar, frisätts vårt stresshormon (kortisol) från binjurarna. När binjurarna får jobba så hårt, slutar det med att de inte längre orkar producera rätt mängd kortisol, med resultatet att de blir utbrända och utmattade. Detta skapar stora problem och obalanser i kroppen, då kortisol inte bara används för att motverka stress. Kortisol används även för att väcka oss på morgonen, för att våra tarmrörelser skall fungera och för att släcka inflammationer m.m. Utbrända binjurar som inte längre producerar rätt mängd kortisol, kommer således bidra till att vi har svårt att komma ur sängen på morgonen, att våra mage/tarm sätts ur balans, och att det blossar upp inflammationer som kroppen inte själv kan hantera (då erhåller vi oftast kortison som substitut, vilket är ett förstadie till det kroppegna kortisolet).
Höga halter av kortisol i blodet, skapar även hormonella problem, då kortisol använder DHEA som byggnadsmaterial. DHEA ingår även i östrogen, varvid höga kortisolnivåer över tid, ger brist på östrogen. Här har ni anledningen till att mensen försvinner vid hård stress, självklart i samband med att kroppen ställer in sig på att en stressad kropp inte är lämplig att bi gravid. Sekundär risk med lågt östrogen, är främst att vårt skydd mot våra kärl minskar avsevärt. Östrogen har annars en skyddande effekt av våra kärl, vilket är anledningen till att kvinnor oftast har mindre risker för kärlsjukdomar innan menopaus. Vid låga östrogennivåver, finns således inget bra kärlskydd, samtidigt som stress oftast ger ökat intag av sockerrika produkter, och således ett högt (eller obalanserat) blodsocker som skapar oxidation i kärlväggarna (här skyddar kolesterol mot sockret, och i de små inflammationer som uppstår på kärlväggarna, ansamlas plack, vilket bidrar till åderförkalkning).
Utbrända binjurar har alltså långt mycket större påverkan på kroppen, än endast de symtom som först kan anas. När vi stressar drar kroppen i handbromsen, vilket även innebär att andra funktioner stannar av, såsom sköldkörteln. Ett annat sekundärt symtom är därmed att kroppen spar på energi, vilket medicinskt sett innebär en nedsatt sköldkörtel.
För att motverka stress behöver man, liksom i alla sjukdomslägen, söka efter anledningen till att hela sjukdomsförloppet startade. Binjurarna behöver stödjas upp, och då de blir starkare och friskare, så kommer även resten av symtomkedjan att justeras och fungera som den ska. Binjurarna återhämtar sig relativt snabbt och efter 3-4 dagars rejäl vila brukar de flesta känna sig piggare. Dock så återgår merparten av oss till vår gamla livsstil och vårt gamla tempo, vilket gör att vi snabbt bränner ut dem igen. Det viktiga är, att förutom att stödja upp binjurarna med binjurestöd, även förändra den stress som vi har omkring oss.
Ett bra sätt för stresshantering är att meditera, använda mental träning, avslappningsövningar och att eliminera det som stressar kroppen och sinnet, oavsett om det är fysiskt eller mentalt. Det är lätt att ignorera det kroppen talar om för oss, men just vid stress, så blir stresströskeln sämre och sämre desto längre vi väntar med att förändra det som är nödvändigt. Viktigt faktorer för att hjälpa binjurarna till återhämtning är även att sova ordentligt, gärna mellan 22-06, då kroppens återhämtning är maximal. Eftersom träning och pulshöjande aktivitet frisätter kortisol, bör all fysisk aktivitet begränsas till lugna promenader (låg puls) tills dess att binjurarna har återhämtat sig. Hård träning krämar ut det sista ur binjurarna, vilket oftast innebär att en person med utbrändhetssymtom kan behöva vila eller sova efter ett träningspass.
Förutom binjurestöd (främst örter som ashwaganda och astragalus), bör man alltid komplettera med de mineraler som aktiverar vårt parasympatiska nervsystem (AV-knappen), då dessa har en lugnande effekt jämfört med de mineraler som aktiverar vårt sympatiska nervsystem (PÅ-knappen). Vid långvarig stress bränner vi avslappningsmineraler som magnesium och zink, och även B-vitaminer. Samma näringsämnen är nödvändiga för att slappna av, för avgiftning i levern, för att konvertera (omvandla) fetter m.m. Det uppstår en ond cirkel, då stressen bränner de mineraler som vi behöver för slappna av. Om vi sedan äter mycket socker för att orka stressen (och för att stress ökar vårt behov av snabb energi), så bränner vi ännu mer av just dessa mineraler. Binjurestödet behöver således kompletteras med zink, magnesium och B-vitaminkomplex, i kombination med en förändrad och mer lugn, harmonisk livsstil.”
LÄS MER…
