2010 oktober > fredag, oktober-22-2010
Sportkläder som aldrig luktar, självrenande fönster och träffsäkra mediciner. Nanopartiklar ger produkter med eftertraktade egenskaper, men är det särskilt hälsosamt?
När kläderna tvättas, fönsterglasen kasseras och resterna av medicinerna kissas ut, så hamnar ofta partiklarna i slammet från reningsverken. Detta används i sin tur som gödsel på åkrarna. Frågan är vad som händer då? Att få in nanopartiklar i maten innan hälsoriskerna är utredda är det sannolikt ingen som vill.
En ny rapport, genomförd av den amerikanske miljötoxikologen Jason Unrine, University of Kentucky, visar att daggmask som lever i förorenad mylla får kroppen full av nanopartiklar. Det han tyvärr har gjort är att blanda ihop naturliga nanopartiklar, med nanoteknik, som är innebär att man flyttar molekyler i ett ämne. Det som däremot är intressant är hans uttalande om nanopartiklar och kroppens bindning till vävnad.
– Från början var vi väldigt skeptiska till att någon organism skulle kunna ta upp nanopartiklarna. Vi trodde att de skulle binda till andra partiklar och klumpa ihop sig, säger Jason Unrine till tidskriften Chemical and Engineering News.
I studien fick kompostmaskarna leva 28 dagar i jord preparerad med nanopartiklar av guld. Resultatet blev att deras kroppar fylldes med de pyttesmå guldpartiklarna. Allra högst var koncentrationen i tarmkanalen.
– Vi använde partiklar av guld eftersom de är stabila och lätta att detektera.
Den stora mängden guldpartiklar ledde till att daggmaskarnas avkomma minskade med 90 procent. Någon större effekt på dödligheten märktes dock inte.
Robert Hurt, som forskar på nanopartiklar och deras effekt på människan och miljön vid Browns university, hör till dem som oroas av resultaten.
– Normalt är koncentrationen av nanopartiklar i naturen låg. Risken för att de skadar människans hälsa ökar om de koncentreras i näringskedjan, säger han till Chemical and Engineering News.
Kommentar: Nanoteknik bör inte blandas ihop med nanopartiklar av guld och silver som kan ha oerhört positiva egenskaper på hälsan, vilket idag styrks av att flera läkemedelsföretag gör exempelvis tarmrelaterade mediciner baserade på kolloidala silverjoner (kolloidalt betyder att jonerna svävar). Däremot, så är nanopartiklar från onaturliga källor, där molekylerna har flyttats genom nanoteknik en HELT annan sak. Dessa är, liksom GMO, inte naturliga i vår miljö och kan inte heller tas omhand av naturen, eftersom molekylerna är annorlunda är såsom de från början är skapta.
I detta fall, så är guldet sannolikt inget att oroa sig för för de små daggmaskarna, men det jag vill påvisa med studien är att kroppen tar upp nanopartiklarna och det är också det som gör nanoteknik så pass oförutsägbart. Idag använder vi exempelvis nanoteknik till förpackningsmaterial och det är inte kolloidala joner, utan ämnen som förändras för att passa ändamålet, så att säga. För att förstå detta, så krävs det sannolikt kunskaper om naturens, biokemi samt hur olika förändrade gener och molekyler kan inverka på kroppen, naturen och hälsan. Att dessa undanskyms av ekonomi är tydligt, eftersom man annars skulle vänta med att använda nanoteknik, tills dessa att det finns forskning som stödjer det (vilket sannolikt aldrig kommer att hända).
Så fort vi mixtrar med naturen, så följer konsekvenser, som vi sällan ser direkt, utan snarare över tid. Notera att de använde sig av guld just på grund av att det är ett stabila nanopartiklar och att dessa ämnen är naturliga. Däremot, så kan även de förändras och användas på fel sätt, såsom man gör när man tex använder silver i förpackningsmaterial. Författaren pointerar detta, men jag vill ändå trycka på det faktum att studiens syfte är att påvisa bindning av nanopartiklar till vävnad.
Nanoteknik är inte att rekommendera, då vi knappt har forskning inom området. Liksom GMO, så kommer det mer och mer forskning som påvisar de komplicerade efterföljder som dessa tekniker ger och desto mer spridning det finns av det, desto mindre lätt är det att backa och gå tillbaka till naturliga alternativ.
Källa: Foodchemistry.com
LÄS MER…
