I dagens industri använder vi mer och mer anti-bakteriella kemikalier, i allt från rengöringsdukar och tvål till tvättmedel och tandkräm. Detta resulterar i omfattande kontaminationen av vår miljö, med framförallt två gifter som ofta återfinns i dessa produkter – triklokarban (TCC) och triklosan.
Triklorarban och triklosan är två kemikalier som har konstaterats störa våra hormonella processer samtidigt som de ökar riskerna för cancer och tillväxt av resistenta bakterier (MRSA). Vid det senaste nationella mötet för American Chemical Society hålls i Anaheim, Kalifornien, talade forskarna om ytterligare en fara med den antibakteriella kemikalien triklokarban (TCC), främst i det akvatiska ekosystemet.
Forskare menade att det finns gott om bevis för att kemikalier som påverkar det endokrina systemet ansamlas i fisken och lagras in i fiskens fettvävnader. Djuren utsätts för kemikalien när de simmar i vatten som har förgiftats av människans konsumtion, då kemikalierna används i våra hem och sedan rinner ut från reningsverk ut i sjöar och vattendrag.
Forskarna fann till och med att trikokarban har en stark tendens att bioackumuleras i fisk, vilket i enkla ordalag innebär att fisken tar in mycket mer av ämnet och i mycket snabbare takt än deras kroppar klarar av. De hinner alltså inte bryta ned och eliminera kemikalien, vilket ger stora konsekvenser både för fiskarna och för de som äter fiskköttet. Eftersom just dessa kemikalier (… och många andra …) så starkt bioackumuleras i fisk, kan även små mängder som verkar harmlösa mängder i vattnet, faktiskt ge toxiska mängder inuti djurens kroppar.
Idag finns triklokarban i små mängder i 60 procent av alla floder och vattendrag i USA, och det ser ungefär likadant ut i Sverige. Ometaboliserade föreningar som t.ex. dioxiner kan inte utsöndras från kroppen vilket gör dem oerhört farliga även för människor. När vi äter fiskar med höga mängder kemikalier, så får vi i oss dessa ämnen som vi varken kan bryta ner eller elminiera. Istället lagras det i våra fettvävnader precis som på fiskarna, vilket resulterar i övervikt och oförmåga att minska i vikt. Det bör också påpekas att det påfrestar våra reningsorgan i stor utsträckning, eftersom levern och njurarna inte klarar att bryta ner dessa ämnen, särskilt om vi inte har näring till leverns fas 1 och fas 2.
Mer om kemikalier och avgiftning:
www.kemikalier.eu
Www.detoxa.nu
www.detox-guiden.se
www.ekologiskaval.se
www.ekologisk-mat.info
www.gmo-guiden.se
