En artikel som publiceras igår, påtalar den nya problematiken kring bakterieresistens. Den första och rapporten från EU, presenterades under gårdagen i samband med ett stort EU-möte multiresistenta bakterier (MRSA). Denna sjukdom blir allt vanligare, omnämns ofta som de vårdrelaterade sjukdomarna sjukhussjukan eller osokomiala infektioner. MRSA är en variant av bakterien Staphylococcus aureus som utvecklat resistens mot meticillin (en typrepresentant för en grupp antibiotika, isoxapenicilliner, som är förstahandsvalet som används vid antibiotikabehandling av stafylokockinfektioner.
MRSA är förknippat med hygienen på sjukhusen, sprider sig till både personal och patienter och är mycket svårt att motverka när det väl har spritt sig. Det lite otäcka är att MRSA kan sitta i näsan eller huden på de smittade utan att övriga symtom uppkommer. Forskning visar att det är lättare att smittas om man har genomgått stort antal antibiotikabehandlingar, vilket inte är så överraskande, då kroppen svarar på antiobiotikakursen genom att få sämre immunförsvar.
Professorn och infektionsläkaren Otto Cars säger till SvD att MRSA har blivit värre än de någonsin trott och att 25 000 personer inom EU beräknas dö varje år av MRSA-infektioner (det kanske kan sätta svininfluensans 311 dödsfall i en annan, mer nyanserad jämförelse!?!)
Enligt TT, så visar kartläggningen att den mest spridda stafylokockbakterie som orsakar MRSA sakta minskar och i stället ökar förekomsten av den resistenta tarmbakterien ESBL oroväckande. Tre barn på neonatalavdelningen i Västerås dog exempelvis nyligen av denna bakterie.
Av de 90 mediciner som håller på att testas för detta, så innebar endast 27 någon form av förbättring mot befintliga preparat och endast 15 en verklig förnyelse. Mot de resistenta tarmbakterierna hittades bara två preparat, vilket alltså är oerhört intressant.
Istället är kolloidalt silver oerhört framgångsrikt och då till och med på naturlig väg, eftersom det är en naturlig produkt (kolloidalt silver = silverjoner som är svävande i vatten). Jag har även lyft fram den stora påverkan som det har på reningen av kroppens organ, såsom exempelvis rensningen av virus i njurarna vid infektion.
Läs denna patientberättelse om MRSA (Sara Ebner):
Jag opererades för bröstcancer för några år sedan. Man avlägsnade det ena bröstet och även lymfkörtlarna. Senare, för att vara helt säker på att få bort all eventuell malignitet, så valde jag att operera bort även det andra bröstet. Det var då helvetet började. I såret utvecklades nämligen en antibiotikaresistent infektion, sjukhussjukan – även känd som MRSA (Meticillin Resistent Stafylococcus Aureus).
Nu började långa dagar med ständiga omläggningar och dräneringar av såret. Detta i kombination med först en typ av antibiotika, sedan flera omgångar av två olika typer. Så fort jag ätit klart kurerna med antibiotika så blossade såret upp och blev än värre. Vissa dagar kunde det vara så mycket var i såret att det spände som en ballong och vissa gånger sprack såret och spred var ut över hela omgivningen. Till slut fick jag satt in dräneringsrör som inte var någon trevlig syn att hantera.
På mornarna var det fullt med var som stockats i röret och det var ingen trevlig uppgift att försöka hålla röret öppet. När jag hade det som värst så var det två goda vänner som oberoende av varandra rekommenderade mig att testa kolloidalt silver. Jag tänkte att det måste vara en högre makt som ligger bakom att budskapet kom samtidigt från två olika håll. Jag gick därför in i en hälsokostbutik och köpte en liter Ionosil. När jag senare försökte komma till på sjukhuset för att få hjälp med såromläggning så hade man inte tid med mig utan jag blev uppmanad att söka kontakt med läkare på ”annat håll”. Som tur var fick jag tid för omläggning och dränering på Citykliniken här i stan.
Med till kliniken tog jag flaskan med kolloidalt silver och krävde av vårdpersonalen att såret skulle tvättas med det kolloidala silvret – vilket man gjorde, om än ganska motvilligt. Man hade nämligen aldrig hört talas om kolloidalt silver. Efter att jag kommit hem från mottagningen tog jag och drack några teskedar en gång under eftermiddagen och en gång strax innan jag gick till sängs. Döm om min förvåning när jag vaknade morgonen därefter. Såret som i vanliga fall putade ut, sprängfullt av var – visade nu inte tillstymmelse till att puta ut. När jag fick lossat lite av bandaget såg jag med förvåning att det såg lika fint ut som dagen innan. Det var som om infektionen var som bortblåst! Vilken lättnad, och detta av en rengörning och två omgångar med några teskedar via munnen.
Varför har läkarna inte berättat om kolloidalt silver för mig tidigare, tänkte jag! Tänk, alla dessa människor som går med dessa resistenta infektioner och lider dag ut och dag in – och så visar det sig att det finns produkter i en hälsokostbutik som gör jobbet som inte alla antibiotika i världen klarar! I samtal med Ion Silver som tillverkar det kolloidala silvret har jag förstått att dom har laboratoriestudier på produkten som visar att den effektivt tar livet av alla MRSA-bakterier på strax under tio minuter. Varför talar ni inte om det i annonser då undrade jag?
Svaret gör mig fruktansvärt ledsen. Dom får helt enkelt inte berätta för sveriges befolkning hur bra produkten är. Gör dom det så hotar Läkemedelsverket med fängelse i sex månader. Det är nämligen som så att läkemedelsindustrin har mutat in området som kallas ”hälsa” – och bota får bara läkemedel göra. Vad är det för vansinne där vi hellre ser att vårdsverige belastas uppöver halsen med olösbara problem – sen finns det lösningar i en hälsokostbutik som på grund av politiska och ekonomiska skäl inte får användas! Man blir fruktansvärt arg och ledsen när man ser till vad det får för konsekvenser.
Läste i samband med min infektion att uppemot 50.000 människor inom EU dör årligen av den typen av MRSA-infektion som jag drabbades av. Istället för att ta till sig och använda produkten så har man nu smutskastat Ionosil istället. Livsmedelsverket kritiserar produkten utan att för den sakens skull veta vad dom kritiserar. Man har uppenbarligen inte haft kunskap om vare sig form eller styrka. Folket på Ion Silver har visat mig papper på att Världshälsoorganisationens (WHO) säkra gränsvärden för silver överskrids inte om man tar ens 7 teskedar dagligen i 80 år.
Man försöker lura folk att tro att Ion Silvers 10 ppm starka produkt är samma som de 300.000 ppm starka läkemedel som fanns på 1900-talet. Dessa innehöll dessutom salpetersyra. Enda biverkningen av dessa starka läkemedel var att man kunde få en gråfärgning av huden. Man skrämmer folk från att inte använda Ion Silvers produkt genom att lura oss att tro att detta är samma produkt som de starka läkemedlen. Myndighetsmissbruk och korruption är vad det handlar om när man motarbetar säkra och effektiva produkter på det här nedriga viset! Det är för sorgligt att myndigheter och media smutskastar en produkt som jag är övertygad om har räddat livet på mig och säkerligen många andra.
Numera tar jag en klunk Ionosil var dag. Jag använder även Lignisul MSM och jag tillskriver det faktum att jag mår så pass bra som jag gör – effekterna från både silvret och svavlet! Jag skriver denna användarberättelse för att jag vill hjälpa andra förstå att det finns hjälp att få när sjukvårdens ”lösningar” inte räcker till! Det är snarare de naturliga näringsämnena man ska vända sig till när kroppen börjar strejka – det är min erfarenhet. Vänder man sig till vården riskerar man felbehandling och märkliga infektioner som ingen tar ansvar för efteråt. Jag har idag massor av metastaser i levern som spritt sig från bröstcancern via blodet. Sjukvården har missat totalt i att följa upp mitt fall och glömt att kalla mig till efterkontroll. Inte en efterkontroll på fyra år efter operationen.
Det är under all kritik! Just nu tar jag mungbönegroddar och jag har varit på Mistelgården och lärt mig mycket nyttigt. Jag vet idag att sjukvården inte kan hjälpa mig – vill man ha hjälp får man allt hitta den själv.
