Sköldkörteln (hypotyreos) och hormonell obalans
Låg sköldkörtelproduktion, hypotyreos, blir allt vanligare och innebär kort och gott att
produktionen av sköldkörtelhormon ligger för lågt. Hypotyreos kan bero på flera orsaker, där näringsbrist och kortisolbrist är några av de mest förekommande orsakerna. Vid misstanke om näringsbrist bör man först och främst undersöka om det förekommer brist på jod och aminosyran tyrosin, då dessa är de ämnen som bildar sköldkörtelhormoner. Det är också viktigt med selen för konvertering mellan det
mindre verksamma hormoner (T4), till verksamma hormoner (T3). Vid näringsrelaterad hypotyreos, så brukar dessa 3 näringsämnen vara bristfälliga. Det går utmärkt att se i provsvar om konverteringsbesvär är orsak till hypotyreos, och då bör man mäta T3, T4 samt TSH och ta hjälp för genomgång av provsvar.
Hypotyreos beror ofta på låga kortisolvärden (hypo 2)
En annan orsak till hypotyroes, är kopplingen mellan kortisol och sköldkörtelhormoner. Kortisol bildas i binjurarna och har många uppgifter, såsom att hålla balans i kroppens salter, styra tarmens rörelser, väcka oss på morgonen och göra oss pigga och alerta, samt att hantera inflammatoriska processer och stress. I stressiga perioder så ligger kortisol högt (fas 1) för att möta det stora behovet av att motverka stress. När produktionen varit hög under lång tid, så blir den istället lägre
och undermålig (fas 2) vilket bidrar till ett lågt värde. I detta läge är binjurarna utmattade och orkar inte producera den mängd kortisol som behövs för att hålla igång kroppens normala funktioner. Låga kortisolvärden kan ge symtom som trötthet, utmattning, oförmåga att hålla nere inflammatoriska processer och sämre förmåga att hantera stress.
Utöver ovan nämnda symtom, så påverkas även sköldkörteln, då det behövs både sköldkörtelhormon och kortisol för att bilda energi i cellerna. Sköldkörtelhormon
bildas i sköldkörteln och transporteras till cellerna för att bilda energi. Det stora problemet för många är att det inte bara behövs sköldkörtelhormoner, utan även
kortisol för att bilda energi/ATP. Allt fler människor har låga nivåer av kortisol p.g.a.
långvarig stress vilket medför försämrad energiproduktion.
Levaxin som medicinering vid hypotyroes (hypo 2)
Det som sker är följande. Låga kortisolvärden gör att sköldkörtelhormonerna inte längre kan bilda energi på det sätt som är tänkt, och att de istället cirkulerar runt i blodet. Sköldkörteln drar då ner på produktionen och resultatet blir lägre sköldkörtelvärden, hypotyreos. Det är mycket vanligt att låga sköldkörtelvärden bero
på just detta dilemma, att problemet från början är att kortisol ligger lågt, snarare än
att det är besvär med just sköldkörteln. I detta läge fungerar inte medicinering med levaxin, då det tillför T4-hormoner som ändå inte kan användas. När man tillför levaxin, så är det i form av T4-hormoner, som både behöver konverteras och som även kräver god tillgång till kortisol i cellerna. Om konverteringen inte fungerar eller om det saknas kortisol i cellerna, så kan energi inte bildas och T4 cirkulerar runt i blodet och gör att man blir ännu sämre (kallas T4-förgiftning). Vid misstanke om att det är kortisol som är orsak till hypotyreos, så mäter man kortisolkurva med 4 eller 5 mätpunkter för att se dygnskurva på kortisol, och utifrån det kan man sedan stötta binjurarna så att kortisolproduktionen blir bättre. Man kan även misstänka att problemet beror på kortisol om patienten varit utmattad eller haft mycket stress, eller om levaxin försämrar tillståndet och inte bidrar med ökad energi eller korrekta
värden på T4 och T3, och TSH.
Man bör även tänka på att alla saker som sker i kroppen är i godo. Ett vanligt tankesätt är att kroppen gör ”fel” när den påvisar symtom, men kroppen gör sällan fel, utan gör exakt det den ska. Det viktiga är att vi lyssnar och identifierar vad som är orsaken, så att det kan korrigeras en gång för alla.
Det viktiga vid hypotyreos (och även andra sjukdomstillstånd) är att ta reda på orsaken till besvären och korrigera den. Medicinering är en akut lösning, men man bör arbeta med att korrigera orsaken om man vill bli helt bra. I ovan nämnda läge, med låg produktion av sköldkörtelhormoner, bör man mäta kortisolvärdet i salivtest/labrixtest, och sedan korrigera de obalanser som finns. Man kan även korrigera näringsbrister om det förekommer.
Långvarig stress ger låga progesteronvärden
Utöver kopplingen mellan sköldkörteln och kortisolproduktionen, så är det bra att känna till att man även behöver ha korrekta värden på progesteron för att känna sig pigg och alert. Progesteron bildas av kolesterol och konverteras sedan vidare till kortisol (stresshormon), vilket innebär att långvarig stress automatiskt bidrar till låga progesteronvärden. Detta blir ofta extra tydligt efter 30-35 års ålder, då den egna produktionen av progesteron minskar. Kroppen kommer alltid att prioritera överlevnad före fortplantning, vilket innebär att om vi ställs inför ett faktum där kortisolproduktionen är hög och urlakar progesterondepåerna, så kommer
kortisolproduktionen att prioriteras. Resultatet blir att progesteronvärdet successivt blir lägre, och att vi upplever mer och mer besvär kopplade till hormonell obalans.
Östrogen och testosteron ingår i samma cykel, men konverteras i ett annat ben, där kolesterol bildar DHEA och sedan östrogen och testosteron. Detta innebär att detta ben inte är direkt kopplat till stresshormon och på så vis ofta är mindre påverkat. Det är således vanligt att östrogen ligger skapligt och progesteron ligger lågt (pga stress) vilket innebär att balansen mellan östrogen och progesteron blir lägre än önskvärt. Väldigt lågt östrogen gör dessutom att man inte får effekt från progesteronkräm eller annan progesteronbehandling, så man bör alltid korrigera dem båda.
Om du önskar hjälp av Zarah Öberg eller provtagning med hjälp av labrixtest eller mer ingående mätning av faktorer som hör samman med sköldkörteln, så bokar du tid via tidsbokning@zarahssida.se
