Idag fick jag mail från min vän och kollega Sanna Ehdin angående att Maria Carling recenserade fyra stycken hälsoböcker i dagens SvD.
Sanna skriver såhär:
”Jag reagerar på hennes ironiska och nedlåtande sätt att behandla böckerna. Först: vad är relevansen med rubriken ”Moderna besvärjelser” eftersom det senare ordet betyder att frammana andevarelser. Det är ju inte i närheten av vad dessa böcker handlar om utan kränkande mot seriösa författare som faktiskt har ägnat större delen av sina liv åt sina ämnen.”
Min reaktion är densamma som Sannas eftersom vi som arbetar med hälsa allt som oftast får ogrundad kritik från de journaliser som saknar kunskap inom områden som de påstår sig ”veta och tycka om”. Även ett stort antal akademiker saknar förståelse inför den otroliga kunskap som finns att hämta från praktiska metodik och handfast ”learning by doing”.
Sanna skriver att Maria Carling angriper ordet ”Livskraft” genom att påstå att det blivit för populärt och också används ”av kvacksalvare som vill tjäna pengar på våra drömmar om ett långt, friskt liv.”
Sanna ifrågasätter dad har det att göra med läkaren Helena Nybloms seriösa och vetenskapligt underbyggda genomgång av vilka födoämnen och näringsämnen som ger vitalitet och kraft till våra celler och organ?
Jag håller återigen med ovan nämnda kollega eftersom hälsoarbete av någon anledning förknippas med människor som vill tjäna pengar på andras ohälsa. Tänk om alla de som angrep på detta vis, faktiskt skulle förstå vilka erhörda arbeten och uppoffranden som ligger bakom dessa hjältars arbete FÖR ATT hjälpa sina nästa. Jag kan bara relatera till min egen resa, som varit oerhört tuff och påfrestande. Förändrare är ensamma, före sin tid och har många emot sig innan det finns konkreta bevis och fakta. I sverige tar vi inte ens hänsyn till amerikanska och övrig världsforskning utan litar hellre på nitiska journalister och regelverk.
Sanna skriver att Catrin Schücks bok avfärdas på ett ännu lättvindigare sätt, ungefär som det handlade om veckotidningsfluff. Maria Carling varnar för att ”de käcka tillropen minskar aptiten.” Boken yogaliv är inte mycket värd den heller för att det är en ”drömbok för stressade”, övningarna är för svåra och boken är för stor och tung. På samma vis avfärdas boken chockträna med att den är ”för manlig” med svettning och brutal miljö, och ”flera övningar ser ut att kunna bräcka ryggen”. Den sågas som oanvändbar annat än för att maxa minuterna på gymet.
Min reflektioner är att redskap inom hälsa tilltalar olika människor på olika vis vilket gör det ännu viktigare med en gedigen mångfald. Fördelen med ovan nämnda personers hälsoinsatser är att de är seriösa, vill hjälpa och varken dömer, sätter regler eller följer statliga pekpinnar.
Det är rent sagt ett smutsjobb att försöka införa nytänk i ett land som Sverige, där många är rädda för förändring, där statliga livsmedelsverk och läkemedelsverk styr vår vardag och jantelagen vinner över logiken. Stick inte ut… Var inte förmer… Tro inte att du kan… Gör inget annorlunda… OCH för guds skull… har inga nya bra ideer som kan hjälpa folk att må bra ;-)
Jag säger bara… GO Sanna, Catherine Schuck, Helena Nyblom, Eva Lewenhaupt och Kerstin Berfors samt alla mina andra härliga förändrare och hårt arbetande hjälpare!
