Hormoner, hormonernas uppgifter, funktioner och vad som sker vid hormonbrist!

Hormonerna – våra kemiska budbärare

Hormoner är våra kemiska budbärare, som styr kroppen, tillsammans med vårt nervsystem. Hormon fungerar som nycklar eller aktiverare i cellerna, som exempelvis insulin som öppnar till cellerna och släpper in glukos (socker) från blodet.

Cellerna kan påverkas av flera av våra hormoner och eftersom hormonerna frisätts stötvis, så kan dessa funktioner gå upp och ner. Ett exempel på detta är om adrenalin (vårt rädsle-hormon) eller serotonin (frisätts i tarmen), ökar och minskar om vartannat, vilket kan göra att man mår bra i perioder och mindre bra i perioder.

Ljuskänsliga hormoner

Flera av hormonerna är beroende av omständigheter, såsom tex melatonin (antioxidativt hormon) som frisätts under sömnen, när det är mörkt och då ifrån tallköttkörteln. Du kan även lysa i knävecket med en liten ficklampa för att aktivera tallkottkörteln. Andra hormoner är extra känsliga för näringsbrister eller brist på fett och kolesterol, eftersom detta är deras byggmaterial.

Hormoner, fett- och näringsbrister

Särskilt östrogen och progesteron är känsliga för för lite fett, men även om du har höga halter av kortisol i blodet. Kortisol hämmar nämligen östrogenet, samtidigt som det använder upp kroppens DHEA, som annars används till östrogenproduktion. Östrogenet i sin tur, har som uppgift att skydda blodkärlen samt verka för vår fertilitet och utveckling under puberteten m.m.

Läs mer om: kortisol

Östrogenbrister och hjärt- och kärlsjukdom

För lite östrogen ökar således hjärt- och kärlrisker, vilket är en av orsakerna till att kvinnor har mindre hjärt- och kärlsjukdomar i lägre ålder, då de har mer östrogen som skyddar kärlen, än de män som har lägre halter. Men inte heller för mycket östrogen är bra, eftersom östrogen bör finnas i viss relation till vårt ”hålla kvar”-hormon progesteron. Progesteronet ser till att förbereda livmodern samt hålla kvar fostret vid befruktning. För lite progesteron ger oftast missfall och kan ersättas med naturligt progesteron i krämform.


Kvinnliga och manliga hormoner

kvinnliga könshormoner bildas främst i äggstockarna och till viss del i binjurebarken. Till de kvinnliga könshormonerna räknas är östrogen och progesteron, samt mindre mängder manliga könshormoner (testosteron) som verkar för sexlustens skull.

Manligt könshormon (tex testosteron) bildas i testiklarna och i binjurebarken. Det är avgörande för utvecklingen hos mannnen och för tillväxt.

Hormoner under puberteten

Östrogenet strömmar till redan vid 5-6 års åldern vilket är anledningen till att små flickor börjar använda damkläder och leker dam, just vid denna ålder. Det kallas för förpuberteten och är en liten pubertet, som sedan aktiveras när den riktiga puberteten startar. De kan få antydan till bröst, men detta är som sagt en förpubertet, som lägger sig igen och återkommer i full kraft vid 11-13 års ålder, då flickan är redo att påbörja sin resa till att bli kvinna. Det har diskuterats att ökade mängder östrogen från kemiska xenoöstrogener och fytoöstrogener, kan ge för tidigt inträde i puberteten, vilket ökar vikten av att äta bra, varierad och ekolgiskt producerad mat, samt att undvika kemikalier och milögifter i största möjliga utsträckning.

Hormoner, sexlust och testosteron

När vi sedan blir sexuellt aktiva, så har hormonerna olika funktioner, som östrogen bygger upp (ägglossning), progesteron som håller kvar och testosteron som ser till att vi har en sexlust. Utan testosteronet skulle vi kanske tappa vår sexlust, vilket är oerhört illa för reproduktionen. Det är också en av anledningarna till att män har nästan 10 gånger högre halter testosteron mellan 30-35. Därefter minskar deras testosteron successivt och deras halter av östrogen blir alltmer märkbara. Män som är äldre har således mer kvinnligt i sig, än de män som är i åldern 30-35, bortsett homosexuella män som vi idag vet, har högre östrgenhalter än män som heterosexuella.

Hormonernas samspel, återkoppling- och feedbacksystem

För att ett hormon skall vara verksamt behövs mycket små mängder, men trots detta så kan näringsbrister, stress och för lite sömn, ställa till det rejält i kroppen, främst eftersom vårt sömnhormon melatonin är vår kropps allra viktigaste antioxidant, men även kortisol som stör hormonbalanserna. Kortisol minskar dessutom vår insulinkänslighet och lagrar in fett, så att vi blir feta, medan adrenalin ser till att vi får mer energi genom att frisätta bpåde glukos och fett.

Utmattade binjurar – utmattningssyndrom

När kroppen har stressats under lång tid, så kan binjurarna tappa sin fart. Vi har helt enkelt belastat den så hårt, så långe. Detta gör att kortisolet helt slutas produceras och en dag orkar vi inte ens gå upp ur sängen. Vi är sängliggande och behöver vila. Kortisolproduktionen kan återhämta sig snabbt och efter 3-4 dagar kan vi vara på benen igen, men det förutsätter att vi inte stressar på som vanligt igen.

Om något skrämmer oss så kan vi självklart ta oss ur sängen även när kortisolproduktionen är som lägst, men det är inte på grund av kortisolpåslag, utan på grund av adrenalin som frisätts som överlevnadshormon. Det är med anledning av detta som en person som är utmattad, trots allt kan ta sig till jobbet eller resa sig om det börjar brinna, men då med rädsla för att mista sitt jobb eller för att bli kvar i brandens lågor, inte på grund av lite kortisol-relaterad stress som aktiverare.

Insulinkänslighet, insulinresistens/diabetes och sockeröverkänslighet

Även insulinproduktionen kan tröttas ut i kroppen, eftersom insulinfrisättningen påverkas varje gång vi äter kolhydrater (sockerarter). Insulin bildas i bukspottkörtelns langerhans öar. Förutom att det ökar upptag och inlagring av socker så ökar det även cellernas upptag av nedbrutna proteiner och inlagring av fett.

Bukspottkörteln avger bukspott med bikarbonatjoner, amylas som bildas i bukspottkörtelns exokrina del och insulin från sin endokrina del (dvs den hormonella delen). När vi äter kolhydrater som behöver smältas ner, så frisätts amylas redan i munnen och börjar därmed at bryta ner kolhydraterna. Denna spjälkning fortsätter sedan i tolvfingertarmen (tunntarmens första del), där amylas från bukspottkörteln bryter ner kolhydraterna till enskilda sockerarter (monosackarider).

För att dessa skall tas upp av cellerna, så behövs det insulin till alla monosackarider, vilket bildas i bukspottkörteln. Sockerarterna passerar ut i blodet genom tarmslemhinnan och väl ute i blodet, fungerar insulin som nycklar till celler, där de öppnar upp och släpper in sockret så att vi kan använda det som energi. Om vi däremot äter socker som passerar ut i blodbanan direkt när vi lägger det på tungan, dvs socker som inte behöver brytas ner såsom läsk, strösocker, godis eller likande, så börjar kroppen att producera insulin på grund av att det blir för höga halter i blodet (dvs högt blodsocker). 

Uttröttad bukspottkörtel – insulinresistens

Eftersom detta går så snabbt, så är det stor sannolikhet att insulinfrisättningen blir för hög och därmed släpper in för mycket energi i cellerna. Detta medför istället att blodsockret blir för lågt och gör oss sugna och då främst på söta saker, eftersom kroppen vill återställa blodsockret. Om vi då äter något som går snabbt ut i blodet igen, så sker samma sak som ovan, dvs insulin frisätts i för stora doser, drar in för mycket energi och gör blodsockret lågt. Med denna pågående process, så blir vi både överviktiga, trötta och allmänt sötsugna, samtidigt som vi belastar bukspottkörteln oerhört mycket.

Om bukspottkörten tröttas ut, så slutar den att producera insulin, vilket leder till insulinresistens. Dock, så finns det flera saker livsstilsfaktorer som ökar vår insulinkänslighet, såsom regelbunden motion, vissa livsmedel, god sömn och en stressfri vardag.

Motsatsen till insulin är glukagon som också bildas i langerhans öar. Till skillnad mot insulin som minskar sockerhalterna i blodet, så ökas blodets sockerhalter av glukagon. Insulinets och glukagonets påverkan på blodsockernivån är alltså exakt det motsatta.

Läs mer: Kolhydrater och Kostkoll

Hormonernas bildande och hormonbrister

Hormonerna bildas alltså av de ämnen som du äter, och då främst från fetter. De utsöndras sedan i blodet och förs via blodet till det ställe, där det hör hemma och verkar för att olika funktioner skall fungera. Om detta inte går som det ska, så blir vår hormonella funktion störd, och kan ge PMS (progesteron/östrogen/höga halter av kortisol), infertílitet (östrogen), humörsvängningar (östrogenbrist), immunförsvarsproblem och hudproblem (melatonin), mensstruationsproblem (östrogen/progesteron), utebliven sexlust (testosteron), sockeröverkänslighet (insulin), diabetes (insulin), hjärt och kärlsjukdomar (kortisol) o.s.v.

D-vitaminer, solens strålar och depression

Ibland binds hormonerna till transportämnen som underlättar för hormonerna att ta sig ut i blodet. Vissa hormoner tillverkas också i huden, såsom tex vitamin D, som egentligen borde kallas för ett hormon. I huden sitter kolesterol, som aktiveras av solens UVB-strålar, och då omvandlar kolesterolet till vitamin D. Denna process fungerar endast mellan vår- och höstdagjämning, när solens strålar står tillräckligt högt, då mellan 11-15 på dagarna. Tiden mellan höst och vårdagjämning (oktober till april) är solens strålar för lågt stående och ingen eller oerhört lite D-vitamin tillverkas i kroppen.

Detta är också en av de största anledningarna till både vinter- och vårdepression. D-vitamin är kopplat till depression och för lite D-vitamin inverkar dessutom på både immunförsvar och benuppbyggnad (kalciumomsättningen) eftersom D-vitamin har som funktion att föra ut kalcium i kroppen. D-vitamin är ett hormon som är fettlöslig, och därmed lagras in i kroppen, men framåt vårkanten tar bufferten slut och även de som har klarat vintern känner av en lätt eller mindre lätt depression.

Läs mer om D-vitamin: D-vitamin och Kostkoll

Hormonreglering

Hormonerna reglerar sig själva i ett samspel mellan varandra, och de frisätts stötvis, vilket gör att vårat humör eller vår mensstruation, sexlust och blodsocker kan gå upp och ner hela tiden. Minskningen av hormoner sker oftast i flera steg då ett hormon ökas och därmed hämmar bildning av ett annat. Ett exempel på detta är när vårt sympatiska nervsystem är påslaget, och vi frisätter kortisol eftersom vi är igång, är stressade och behöver aktivitet. När vi sedan kommer hem och lägger oss i soffan, så ökas det parasympatiska nervsystemet och kortisolhalterna minskar varefter vi blir mindre och mindre stressade. Om vi får beröring så ökar oxytocin-halterna och minskar kortisol, på samma sätt som att ordentlig sömn med melatoninproduktion också minskar kortisolfrisättningen.

Inom menstruationscykeln sker samma sak, då östrogenet och progesteronet samspelar för att först bygga upp en ägglossning, släppa ägget och sedan hålla kvar det befruktade ägget i livmodern. Med för lite progesteron fastnar inte ägget i livmodern, med för lite östrogen har vi ingen menstruation och utan testosteron, ingen sexlust. Så vid ägglossningen ökar det lite mer djuriska testosteronhalterna, medan det moderliga östrogenet minskar, för att sedan ta över igen, när det är dags att vårda sig själv och barnet.
Hormonernas bildande

När det blir för lite av en viss sorts hormon i kroppen, så signaleras detta till den producerande körteln (endokrina systemet), som börjar producera hormon, förutsatt att det finns rätt näring och byggstenar till att göra bildningen möjlig. Här kan ett stimulerande hormon ökas som i sin tur aktiverar den produktion som skall ökas. Inom endokrina systemet kallas detta för återkoppling eller feedback och innebär samspelet mellan våra olika hormoner. 
  
Hypofysen och tillväxthormon

I hypofysen bildas vårt tillväxthormon, då främst under natten, när vi sover. Tillväxthormon stimulerar unga människor till tillväxt, men ökar också ämnesomsättningen och reparerar cellerna. Det är med anledning av tillväxthormonerna, som vi behöver gott om sömn för reparation av kroppens dagliga slitage. På grund av det stora behovet av tillväxthormon, så kräver barn och ungdomar mera sömn än vi vuxna. Om barn får sova för lite, kan deras tillväxt påverkas, samt deras ämnesomsättning och reparation i kroppen. Reparationsmöjligheten gör det oerhört viktigt för idrottsmän att sova ordentligt, så att deras kropp återhämtar sig. För lite sömn och återhämtning, i samband med näringsbrister, för lite omega 3 (som slemhinnor stela) och för mycket kortisol (som hämmar skyddane östrogen) kan ge stressfrakturer och långvariga skador.


Prolaktin och amning

I hypofysen bildar även hormonet prolaktin, som stimulerar mjölkkörtlarna under en graviditet och vid amning. Vid prolaktionbrist, så kan inte kvinnan amma på grund av för lite mjölktillströmning.

Oxytocin, amning, beröring och massage

Oxytocin bildas i hypothalamus, utsöndras från hypofysen och inverkar även det på graviditeten, eftersom det är oxytocin som sätter igång värkarbetet hos den gravida kvinnan. Den inverkar även på livmoderns ihopdragning efter graviditeten och drar samman den glatta muskulaturen kring bröstkörtlarna och minskar spänning av ringmuskeln kring bröstvårtans mynning. Detta underlättar amningen för mamman och gör det lättare för barnet att suga ut mjölken.

Oxytocin frisätts även när vi får massage eller blir berörda, och är ett livsviktigt hormon hos små spädbarn, men även viktigt för oss vuxna. Det är ett behaglighetshormon, som gör oss trygga och lugna.

ADH och njurpåverkan

Ett annat hormon som också bildas i hypothalamus men som lagras i och frisätts av hypofysen är Antidiuretiskt hormon, ADH, som påverkar njurarna och kontrollerar mängden vatten som frisätts och utsöndras med urinen.


Sköldkörteln och sköldkörtelhormoner

Sköldkörteln tillverkar hormonet TSH som har som uppgift att stimulerar sköldkörteln till att bilda hormonet tyroxin (T), som ökar kroppens ämnesomsättning i cellernas mitokondrier. Sköldkörtelhormonet tyroxin bildas som T1 eller T2, vilket innebär att tyroxinet bilder till en eller två jodatomer. Dessa slås sedan samman till T3 och T4, som har som uppgift att öka kroppens ämnesomsättning.

Konvertering mellan sköldkörtelhormoner

Det mindre verksamma hormonet T4 skall allra helst konverteras till T3-hormon, vilket kräver exempelvis selen. Med tanke på dagens utarmade odlingsmarker, så är brister på selen stora, vilket alltså ger sämre konverteringsmöjligheter. En fungerande hormontillverkning i sköldkörteln kräver således aminosyran tyroxin, jod samt selen och flertalet andra mineraler. För höga nivåer av kortisol, kan dessutom hämma sköldkörtelproduktionen.

Läs mer om sköldkörteln: Sköldkörteln och Kostkoll

Kalcium- och fosfatreglering med parathormon

Från bisköldkörtlarna frisätts parathormon som ökar mängden kalcium och minskar mängden fosfat i blodet. Detta sker genom påverkan på skelettet, tarmarna och njurarna, och även med hjälp av D-vitamin. Hormonet är oerhört viktigt för att erhålla en stark och tålig benstomme, samt för att blodet skall vara lätt basiskt från mineralet kalcium. Kalcium är en av våra viktigaste mineraler, som behövs tas upp tillsammans med magnesium. Då magnesium finns i allt lägre mängder i dagens grönsaker, så kan magnesiumbrist bidra till kalciumbrist, snarare än att vi har just en kalciumbrist enskilt. Vid hög stress och kortisolfrisättning ökar koldioxidhalterna i blodet, vilket försurar oss och kräver mer kalcium som uppbasning. Kalciumet förs ut i blodbanan av D-vitamin, som aktiveras av parathormon.

Binjurar, kortisol och energiomsättning

Glukokortikoider, till exempel kortisol, bildas (som nämnt ovan) i binjurebarken. Glukokortikoiderna hjälper oss visserligen vid stress, men reglerar även vår omsättningen av socker, fett och protein. Kortisolet hämmar dessutom inflammationer, vilket används inom sjukvården, som kortison. Kortison är ett inaktivt förstadie till kortisol, men det bör tas i beaktning att kortison också bryter ner benmassan, vilket ger benskörhet vid långvarig användning.

Läs mer om:kortisol

Aldesteron och högt blodtryck

I binjurebarken tillverkas dessutom mineralokortikoider, som exempelvis aldosteron, som idag anses vara lika viktigt som kortisol vid utmattningssyndrom. Aldesteron reglerar vår omsättning av natrium och kalium i cellen, dvs våra saltnivåer. Hormonet bidrar till att vi spar på natrium (och vatten) och minskar mängden kalium. Vid utsöndring av aldesteron, utsöndras alltså mindre vatten eftersom vi spar på natrium, vilket ger oss ökat blodtryck. Detta är orsaken till att saltnivåerna kan påverka vårt blodtryck så pass mycket.

Läs mer om: Aldesteron

Stress och rädsla med adrenalin och noradrenalin

Kortisol är det hormon som frisätts när vi stressar över tid, medan adrenalin och noradrenalin istället styr den stress som uppkommer vid tex rädsla. Adrenalin och noradrenalin bildas i binjuremärgen, ökar vårt blodtryck, vår puls och framförallt så gör det oss starka och aktiva med hjälp av det tillströmmande blodet, och ökat blodsocker. Vid stress aktiveras hormonerna och vårt socker ökar i blodet, eftersom vi förväntas göra av med mer energi. Detta är en överlevnadsinstinkt, som ökar vår kraft om och när vi behöver den. Vid adrenalinpåslag vidgasluftrören, pupillerna och vi tappar delar av vår förmåga att känna ödmjukhet och tänka till. Man kan säga att vi agerar på överlevnadsinstinkt och endast bryr oss om vår egen överlevnad. Adrenalinpåslag kan ge oss kraft att gå ut sängen även om vi är utmattade och har oerhört låga halter med kortisol. 

Gastrin, saltsyreproduktion och näringsupptag


Gastrin är ett hormon som bildas i mag-tarmkanalens celler. Det ökar vår produktion av saltsyra, vilket är avgörande för en god matsmältning. Vid för låga halter gastrin, frisätts för lite saltsyra och matsmältning blir lidande, samt upptaget av B12, eftersom B12 tas upp längst ner i tunntarmen tillsammans med instric factor, ett ämne som frisätts tillsammans med saltsyran. För lite saltsyra minskar dessutom nedbrytning av protein, då proteinets nedbrytande enzym pepsin frisätts tillsammans med saltsyran. För lite gastrin och för lite saltsyra ger sämre näringsupptag eftersom maten inte är ordentligt spjälkad (sönderdelad) när den kommer ner i tolvfingertarmen (tunntarmens översta del).

Sekretin, kolecystokinin och galla

Även sekretin är viktigt för matsmältningen eftersom det ökar produktionen av basiskt sekret från levern och bukspottkörteln. Stimulans för gallblåsan sker från kolecystokinin, som påverkar flödet av galla och bukspott ut till tarmkanalen. Väl ute i tarmkanalen bryter galla ner fettet som du har ätit. Galla tillverkas i levern, lagras i gallblåsan och transporteras i gallgångarna till tarmen, för att sedan tas upp och till stor del återanvändas längre ner i tarmen. Galla tillverkas av lecitin, oorganiska salter, gallsalter och kolesterol. Har då för lite kolesterol i kroppen, så kan du alltså få sämre produktion av galla. För lite galla gör den trögflytande, vilket kan orsaka stopp och klumpbildning (gallsten).


Renin och lågt blodtryck

Om blodtrycket blir så lågt, så att njurarna får för lite blod, så produceras renin från njurarna. Detta hormonet aktiverar i sin tur ett annat ämne, som stimulerar binjurebarken till aldosteronproduktion. Eftersom aldesteron ökar vårt blodtryck, så ökar därmed både blodtryck och blodflöde. Renin stimulerar också omvandlingen av andra ämnen som höjer blodtrycket kraftigt.


Röda blodkroppar och erytropoietin

Röda blodkroppar bildas vid utsöndring av erytropoietin, som frisätts från njurarna och som bildas när det blir mindre syre i blodet. Produktionen av fler röda blodkroppar ökar och därmed också vår syreproduktion.

www.zarahssida.se