Idag när jag var och fikade med mina tjejkompisar så slog det mig att så mycket av det människan gör är uppbyggt efter strategier och ramar som ska följas.
Väninna 1 har nyss träffat en kille som hon supergärna vill dejta och han har inte hört av sig. Hon säger följdaktligen: – Men jag messar honom imorgon, för idag är för PÅ och om jag messar på torsdagen, så hinner han göra upp planer för helgen.
Väninna nummer 2 har sökt ett jobb som hon egentligen inte vill ha och säger då: – Jag hade på mig trista kläder och var till och med lite sen. Ush, för att man måste söka alla jobb när man är arbetslös.
Väninna nummer 3 vill dock HEMSKT gärna på fast tjänst på sitt vikariat och säger som svar till väninna nummer 3 – Du ska vara lyckligt lottad. Jag vågar inte säga nej till något jobb eftersom allt känns så osäkert. Jag har skrivit upp mig på alla tider som finns och på tisdagar när månadens vikarieplanering kommer ut, så åker jag alltid tidigare till jobbet.
Väninna nummer 4 lägger in sin aspekt i samtalet och säger: – Vi har så mycket jobb hos oss, så det känns som att jag bara jobbar, jobbar och jobbar. Har börjat säga att jag har bråttom hem bara för att jag ska hinna träna innan alla roliga pass är slut på friskis.
Väninna nummer 1 säger då: Jag funderar på att börja på friskis, för xxxx går ju där. Och då slipper jag messa honom om vi bara råkar stöta på varandra.
Väninna nummer 2 svarar: – Jag går till friskis på kvällarna men hämtar platsbricka innan jag går och tar en fika. Då slipper jag stå i kö och vänta.
Väninna nummer 4 säger då: – Då kanske du kan ta en bricka åt mig också, så hinner jag ner till ett tidigare pass, så kan jag träna i gymmet med dig efter (till vännina nummer 1…)
Ska inte du hänga med? säger väninna nummer 2 och vänder sig till väninna nummer 3. -Ja, svarar hon fundersamt… Jag kanske kan gå gratis som din kompis ett par gånger? För och se om det är något för mig?
Är livet bara ett stort spel eller ?
