K-vitamin kan delas upp i olika föreningar. Det finns vitamin K2-föreningar — MK-1, MK-2, MK-3, MK-4, MK-5, MK-6, MK-7, MK-8 och MK-9. ”M” står för menakinon, K står för vitamin K, och ”N” representerar antalet isoprenoid sidokedjorester.
Merparten av källor från kosten innehåller MK-4, tex i kyckling och nötkött samt i smör. Men om man äter livsmedel som fermenterats med goda bakterier, så innehåller de en hel rad med MK-former. Ost innehåller tex både MK-8 och MK-9.
Mjölksyrade grönsaker innehåller både MK-5, MK-6, MK-8 och MK-9 och natto innehåller MK-7.
MK-7 används mest i kosttillskott och även i studier, då den är mycket mer biotillgänglig och effektiv än övriga MK-former. Det kräver höga doser med MK-4 för att få samma effekt som låga doser av MK-7.
MK-7 är en förkortning för menakinon-7 och är en bioaktiv form av vitamin K2. MK-7-formen tas upp 10 gånger bättre än vitamin K1 och tillverkas vanligen av Bacillus subtilis genom fermentering.
