Igår läste jag i Dalarnas tidning om det nya förslaget från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV och deras tankar kring insulinpumpar. Verket har föreslagit att subventioneringen av insulinpumpar skall tas bort, vilket i såfall innebär att denna summa skall betalas av den enskilda patienten. Att patienter med diabetes skulle bekosta en pump för 30.000 kronor är väl inte så sannolikt, vilket isåfall innebär att de istället för använda sprutor (sk. pennor)
En insulinpump fungerar ungefär som en riktig bukspottkörtel och tillför precisa doser med insulin hela dygnet runt. Detta är självklart en fördel eftersom insulinet sällan överdoseras när det tillförs kontinulerligt. Indragna pumpar kanske sparar pengar i första skedet, men det kommer med största sannolikhet att bli dyrare i längden, då det medför andra kostnader.
En person som skall dosera insulin själv, behöver mer utbildning och det är lätt att använda för mycket eller för lite. Att det sedan medför ett förbrukningsmaterial i och med sprutorna (pennorna), bör helt klart vägas in i detta beslut. Fördelen med pennorna är att de individanpassas till olika profiler, vilket ökar möjligheten att patienten slipper andra följdsjukdomar som ett svajande blodsocker kan innebära. Det är dessutom väldigt mycket mindre risk med en pump än med engångssprutor som personen själv skall ansvara för.
Med andra ord… ett mycket märkligt förslag..!
