En av de svåraste cancerformer som vi människor kan få är pankreascancer, dvs en cancerform då det växer tumörer i bukspottkörteln. Cancer i mjukvävnader är relativt enkla att behandla med dagens medicin, men när det drabbar våra mest centrala organ som bukspottkörteln, levern och binjurarna, är det mindre lätt. Särskilt de sällsynta, mest avancerade neuroendokrina tumörerna som växer i bukspottskörteln är ett mysterium för forskningen och framstegen är få.
Bukspottkörteln är dessutom involverad i en stor mängd viktiga processer i kroppen, såsom att bryta ner kolhydrater (amylas frisätts i tolvfingertarmen), basa upp magmassans sura pH som skapats i magsäcken, frisätta insulin för att stabilisera blodsockret och dra in energi i cellerna o.s.v.
Hittills har cancer i bukspottkörteln varit ett mysterium för forskningen, då det sällan går att bota och då behandling snarare handlar om att förlänga patientens antal i livet. Men vi lär oss dagligen och ny forskning ger nya svar. Två nya studier visar på goda resultat i försöken att bromsa de mest aggressiva och framskridna hormonproducernade tumörer som drabbar patienterna. Studierna publicerades nyligen i New England Journal of Medicine 2011; 364: 501513 och i New England Journal of Medicine 2011; 364: 514523.
Studierna visar att tillväxtfaktorhämmaren Sutent (sunitinib) och det immunhämmande läkemedlet Afinitor (everolimus) kan förlänga tiden för sjukdomens utveckling. Detta innebär att att en patient kan leva symtomfri under en tid, dock ej att sjukdomen är botad. Skillnaderna handlar om 6.4 månader för den grupp som fick behandling, jämfört med placebogruppen som fick 5.9 symtomfria månader. Det är trots allt liten tid vi talar om, även om den sannolikt är av betydelse för den drabbade.
Studierna har finansierats av läkemedelsföretagen Pfizer respektive Novartis.
