Salivprovning (labrixtest) har visar sig vara det mest tillförlitliga sättet för att mäta hormonnivåer då hormonhalter i saliv noggrant representerar mängden hormon som levereras till receptorer i kroppen. Mätning i serum representerar de hormonnivåer som eventuellt kan levereras till receptorer i kroppen och mäter således både aktiva och inaktiva hormoner, vilket ger ett felaktigt värde. Kliniskt är det mycket mer relevant att testa mängden hormoner som levereras till vävnadsreceptorer, eftersom detta är en återspegling av kroppens aktiva hormonnivåer.
Majoriteten av hormoner i blodet finns i en av två olika former: fria hormoner (5%) eller proteinbundna hormoner (95%). 95% av hormonerna i kroppen är proteinbundna medan endast 5% hormoner är fria och biologiskt aktiva. Saliv mäter de fria, biotillgängliga hormonnivåerna i kroppen, medan serum endast mäter proteinbundna, icke-biologiska hormonnivåer. Därför är serum en mycket mindre noggrann mätning än mätning för saliv, då du önskar bedöma funktionella hormonnivåer.
Saliv mäter ”obundna” biologiskt aktiva eller fria hormonnivåer i kroppen:
När blodet filtreras genom spottkörtlarna är de bundna hormonkomponenterna för stora för att passera genom spottkörtlarnas membran. Endast de obundna hormonerna kan passera genom membranet och in i saliven. Det som mäts i saliven anses vara det ”fria” eller biotillgängliga hormonet, och också det som kommer att levereras till receptorerna i kroppens vävnader.
Serum mäter ”proteinbundna” biologiskt inaktiva hormonnivåer i kroppen:
För att steroidhormoner ska detekteras i serum behöver de vara bundna till cirkulerande proteiner. I detta bundna tillstånd passar de inte in i kroppens receptorer och kan på så vis inte att levereras till kroppens vävnader. De anses således vara inaktiva eller ej biotillgängliga.
Endast salivprovning mäter topiskt doserade hormoner:
Skillnaden mellan fria och proteinbundna hormoner blir särskilt viktigt när man övervakar aktuell eller transdermal hormonbehandling såsom vid behandling av bioidentisk progesteronkräm eller liknande. Studier visar att denna typ av metod resulterar i ökade vävnadshormonnivåer (sålunda mätbara i saliv), men ingen parallell ökning av serumnivåer vilket återigen visar vikten av att mäta i saliv istället för i serum. Med anledning av ovan nämnda, så kan inte serumtest användas för att övervaka aktuell hormonbehandling. Kort förklarat så syns inte bioidentiska hormoner i provtagning med blod, utan det behöver testas i saliv.
