Är du rädd för högt koppar, så kan det vara bra att göra en egen mätning. Ofta säger man att koppar ligger högt i enskilda brunner, men det stämmer inte riktigt. Generellt så blir det mer metaller i dricksvatten från egen brunn eftersom man tar vattnet långt ner i berget, istället för tex från mälaren eller vättern. Dock så beror högt koppar framförallt på att man har kopparika rör som fäller ut koppar och att det därför blir ett problem. Det man då behöver fråga sig är varför rören fäller ut koppar, och det beror i de flesta fall på ett för surt vatten.
När vattnet ligger på under 7,0 i pH, så fräter det på röret och på så vis förstörs det och fäller ut metaller. Om man däremot har högt pH-värde, så borde det inte bli särskilt stor utfällning av koppar om inte rören har skadats av andra skäl. Logiskt sett, så är det alltså inte alls så farligt med egen brunn eftersom det vatten du då har, ligger kring 8-8.5 i pH, medan vatten från sjöar sannolikt har lägre pH eftersom de är försurade och också har lägre mineralhalt (pH-värdet i egen brunn blir högt eftersom vattnet är så mineralrikt).
Högt koppar i vatten eller som intag via kosten, kan ge högt koppar och därmed besvär med PMS, högt östrogen (östrogendominans), humörsvängningar och andra hormonrelatade besvär. Högt koppar kan också bero på nedsatt förmåga att metylera/bryta ner koppar i levern, vilket är vanligt. Under en graviditet har både barn och mor väldigt höga nivåer av koppar, vilket beror på att koppar är det mineral som bidrar till att bilda de små kärl som behövs för att föra näring till livmodern. Efter graviditeten ska all koppar brytas ner korrekt, för att värdet ska återgå till det normala. Om det inte sker på ett bra sätt, så kan det bildas överskott av koppar, framförallt med symtom som sockerkänslighet/diabetes.
Läs gärna mer om östrogendominans i våra artiklar: östrogendominans