Hallojsan där!
Nu är klockan supermycket och jag insåg idag att jag har kommit in i mina ungkarlsfasoner igen *skratt*. Detta innebär för övrigt att äta frysta grönsaker, sova så lite som möjligt (gärna med datorn på…) Har ju mina egenheter varav en som ni redan vet är att inte ens ha persienner neddragna…
I morse chattade jag med alla läsare på Aftonbladet i deras serie om överviktiga barn/ungdomar. Det var många bra frågor som kom från alla rådvilla mammor, pappor och från barn som undrade över sin vikt. Jag blir så ledsen över att alla barn inte har möjligheten att må bra och skulle vilja göra ALLT för att de ska få ordning på sin kroppar, på sitt liv och sin självkänsla… För det är ofta där det sitter… i känslan och synen du har inför din egen kropp och förmåga. Alla människor kan bli bra på något, många har en livdröm men väldigt få tar vara på den och gör den verklig.
Nu ska jag iallafall sova och fundera på hur jag skulle kunna få ihop leksaker till alla barn som är sjuka. Min dröm är att alla barn som inte mår bra skall uppmärksammas… uppmärksammas för de är de de är och för vad de vill med livet. Jag vill att en kram ska bli värdefullare än materiella ting och att färger och form kan ge nyfikenhet till alla småttingar. DET ska jag drömma om… Hur kan jag ge alla sjuka barn en underbar julafton? Det måste gå…
Kram kram
