En svensk pilotstudie som genomfördes 2007 visade att aktiva substans av läkemedel kan återfinns i avloppsvatten nära läkemedelsfabriker. Studien genomfördes i Hyderabad i Indien och visade på höga halter av läkemedelssubstanser. Exempelvis så uppmättes 45 kilo aktiv substans av ciprofloxacin (antibiotikum), vilket motsvarar hela Svergies konsumtion under fem dagar. Även höga halter av betablockerare och antibiotika uppmättes. (Larsson et al. 2007) Exemplet i Indien är bara ett av många och även i Sverige kan vi se alltmer läkemedelssubstans i vårt vatten.
Läkemedel tillverkas ofta för att vara svåra att bryta ner eftersom vi inte vill att de skall brytas ner redan i mag- tarmkanalen. Detta är ett av skälen till varför de ibland kan vara svåra att bryta ner för våra organ, exempelvis levern. Alla fettlösliga läkemedel kan lättare passera genom cellmembranen och är därmed mer verksamma. Dock, så behöver alla fettlösliga läkemedel konjugeras till vattenlösliga med hjälp av enzymer i levern. Om denna funktion inte fungerar på grund av näringsbrister, så klarar inte kroppen att bryta ner läkemedlet och det kan då inte passera ut genom kroppen.
Läkemedel lämnar kroppen främst via njurarna och då med din urin. Urinen transporteras till reningsverken som förväntas rena vattnet innan det går vidare tillbaka ut i naturen. Merparten av de läkemedel som används idag kan inte brytas ner i reningsverken och passerar vidare ut i naturen som aktiv substans och/eller binds till reningsverkets slam. Slammet läggs sedan ut på åkrarna och påstås ha en god inverkan på växtkraften.
Läkemedel kan även spridas i naturen när du spolar ner dem i toaletten eller slänger dem så att de förbränns på ett mindra bra sätt. För att undvika denna påverkan, så bör det inplanteras ett system för uppsamling av oanvända mediciner, på samma sätt som att man återvinner andra saker. Läkemedel kan främst påverka vårt fiskliv, eftersom aktiva läkemedelssubstanser är oerhört giftiga för fiskarna. Ett läkemedel som är farligt för andra organismer än människan kallas för ekotoxiska.
Ekotoxicitet mäts i labbstudier och innefattar miljörisker eller direkta miljöfaror som ett läkemedel kan skapa i naturen. Om biotillgängligheten (upptaget) är högt samtidigt som bioackumulationen (inlagringen) är hög, så kan läkemedel lagras in i stora mängder. Detta ses främst hos de djur som har hög fetthalt såsom te x fet fisk som vi sedan förväntas äta.