Viktuppgång efter 40 och i klimakteriet – kopplingen till hormonell obalans

Jag får ofta frågan om varför vikten är svårare att balansera efter 40 års ålder och hur det hör ihop med hormonell balans. Många upplever att kroppen förändras, att vikten lättare ökar, att fettfördelningen förändras och att energinivåerna är lägre än tidigare.

Under klimakteriet kan förändringar i vikt och energinivåer bli ännu mer påtagliga och det finns inte en enskild orsak utan flera faktorer som påverkar ämnesomsättningen, hormonbalansen och energiförbrukningen.

Under fertil ålder, så produceras könshormoner främst i våra äggstockar men när vi närmar oss klimakteriet så minskar produktionen gradvis. Kroppen fortsätter dock att producera hormoner, men i kroppens andra vävnader.

Progesteron, som bland annat bildas i äggstockarna under fertil ålder, minskar relativt snabbt men produceras även i binjurarna. Denna produktion är dock känslig för stress och vid långvarig stress så prioriterar kroppen att producera kortisol, vilket kan innebära att mindre progesteron finns tillgängligt.

Progesteron spelar en viktig roll i fettförbränningen, och påverkar energinivåerna genom att fungera som ett förstadie till kortisol. Kortisol är viktigt för många av kroppens funktioner, och även för att vi ska bilda energi korrekt i kroppens celler. Det är välkänt att hormonbalansen påverkar aptiten, energinivåerna och hur kroppen lagrar in fett och detta är en av orsakerna.

Östrogen däremot kan produceras i flera vävnader, bland annat i fettvävnaden. Det innebär att ökad fettmassa kan bidra till högre östrogennivåer.

Balansen mellan östrogen och progesteron kan därför förändras med åldern, vilket brukar kallas för en relativ östrogendominans. Kort kan man säga att våra energinivåer går ner, vi lägger på oss mer fett och bildar därför mer östrogen som bidrar till en östrogendominans.

Kortisol är ett livsviktigt hormon som hjälper kroppen att hantera stress och reglera våra energinivåer. Vid långvarigt förhöjda kortisolnivåer, så påverkar kortisol hur och var vi lagrar in fett. Kronisk stress kan exempelvis bidra till ökad fettinlagring (särskilt kring buken), ökad aptit och sug efter snabba kolhydrater samt svårare återhämtning och ökade inflammatoriska processer.

Samtidigt, så bör det nämnas att låga kortisolnivåer också kan påverka energin negativt, och vid låga kortisolnivåer förekommer utmattning och sämre förmåga att bilda energi. Sköldkörtelhormoner och kortisol samverkar för att bilda energi (se tidigare artiklar), vilket gör dem båda till viktiga faktorer vid energiproduktion och förbränning.

Kroppens energiproduktion styrs till stor del av sköldkörtelhormoner och de påverkar hur snabbt cellerna omsätter energi. Med ökad ålder och hormonella förändringar så kan vissa patienter uppleva en minskad sköldkörtelaktivitet eller lägre energiproduktion. Resultatet kan bli trötthet, frusenhet eller minskad förbränning och när kroppen producerar mindre energi, så lagras överskottet in som fett.

En viss viktuppgång i klimakteriet kan också vara kroppens sätt att skydda sig då fettvävnaden fungerar som en reserv för energiproduktion och bidrar till viss hormonproduktion, exempelvis av östrogen. Problemet uppstår när balansen rubbas, om vi lagrar in utifrån stress och när fettmassan ökar för mycket och hormonregleringen påverkas negativt.

Förutom hormoner finns flera andra biologiska förändringar som påverkar vikten såsom exempel minskad muskelmassa. När vi blir äldre så minskar muskelmassan naturligt (sarkopeni) och vi kanske även rör oss mindre, vilket sänker vår omsättning i vila. Vår omsättning i vila påverkas även av minskad muskelmassa vid minskade testosteronnivåer.

En annan intressant faktor är minskad produktion av koenzym Q10. Koenzym Q10 är viktigt för cellernas energiproduktion och produktionen minskar med åldern. Minskade nivåer kan påverka både ork, celldelning, vårt minne och vår ämnesomsättning.

För god fettförbränning så påverkar även sömn, fysisk aktivitet och kost och dessa livsstilsfaktorer får större betydelse med åren. Små förändringar i stress, sömn eller hur vi rör oss och hur vi äter, kan få större effekter än tidigare i livet.

Det finns olika sätt att undersöka hormonbalansen och salivtester används för att mäta kortisol och könshormoner över dygnet. Anledningen till att man mäter i salivprov, är för att den typen av mätning visar kroppens bioaktiva hormonbalans. Vid mätning i blodprov så mäter man både inaktiva och aktiva hormoner, och då kroppens hormoner kan vara upp till 95% inaktiva så blir den typen av mätning missvisande. Vid låg ämnesomsättning och låga energinivåer så bör man även undersöka sköldkörteln mer noggrant och inte bara med vanliga markörer såsom T3, T4, TSH och antikroppar.

Viktuppgång efter 40 och under klimakteriet beror således sällan på en enda faktor utan handlar om ett samspel mellan hormonella förändringar (östrogen, testosteron, progesteron, kortisol), minskad energiproduktion, förändrad kroppssammansättning och ändrad livsstil med stress som viktig faktor.

När man förstår hur dessa saker hör ihop och samverkar, så blir det lättare att arbeta med kroppen istället för att arbeta emot den.