Jag har skrivit många inlägg om sköldkörteln och kopplingen till kortisol, könshormoner och näringsstatus. Denna gång tänkte jag lyfta begreppet hypo 2, ett tillstånd där sköldkörtelmarkörer är inom referens trots symtom på låg energiproduktion.
Hypotyreos innebär att kroppen producerar för lite sköldkörtelhormon, vilket påverkar kroppens ämnesomsättning, energinivåer temperaturreglering och vår mentala funktion. Sköldkörteln är tätt sammanlänkad med stressystemet kortisol, våra könshormoner och vår näringsstatus.
Sköldkörteln producerar det inaktiva hormonet T4 (tyroxin) som omvandlas till T3 (trijodtyronin) i levern, tarmen och i kroppens vävnader. Processen styrs av TSH som frisätts från hypofysen.
Begreppet hypotyreos typ 2 eller hypo 2, används ofta inom funktionsmedicinen och syftar på när en patient har TSH och T4 inom referens, men ändå har symtom på låg ämnesomsättning. Ofta kan man se avvikande värden om man utgår ifrån optimala värden istället för referensvärden. Ett vanligt scenario är att T4 ligger lågt inom referens (12-14) medan TSH ligger lätt förhöjt (3.0-4.0).
Dessa avvikelser kan bero på nedsatt omvandling av T4 till T3 (kräver selen),
ökad produktion av inaktivt reverse T3 eller låga kortisolnivåer vid utmattning.
Kortisol har en stark påverkan på sköldkörtelfunktionen. Vid kronisk stress, så minskar omvandlingen av T4 till T3, reverse T3 (inaktiv form) ökar och dessa effekter hämmar TSH.
Resultatet kan bli symtom som liknar hypotyreos och utmattning, såsom trötthet, hjärndimma, låg kroppstemperatur, viktuppgång, sämre minne samt utmattning efter aktivitet eller träning.
Sköldkörteln samverkar även med alla könshormoner, såsom östrogen, progesteron och testosteron.
Högt östrogen kan exempelvis öka nivåerna av bindarproteiner (TBG) och minska mängden fritt (aktivt) sköldkörtelhormon.
Lågt progesteron kan förstärka stressresponsen och indirekt påverka sköldkörteln negativt då det är ett förstadie till stresshormonet kortisol.
Denna koppling är vanligt vid PMS, perimenopaus, hormonella obalanser och/eller vid långvarig stress.
Sköldkörteln är beroende av vissa näringsämnen för att ha byggstenar till sköldkörtelhormoner. Viktiga byggstenar kan vara:
– Jod behövs för att producera T4 och T3 och binder med tyrosin. T4 består exempelvis av 1 tyrosin och 4 jod.
– Selen krävs för omvandling från T4 till det aktiva hormonet T3 och skyddar även sköldkörteln från oxidativ stress.
– Järn behövs för enzymet TPO och låga järnvärden kan ge sämre hormonproduktion.
– Zink är en viktig mineral, som stödjer hormonproduktionen och signaleringen och som är viktig för att motverka stress.
– Tyrosin är en aminosyra som fungerar som byggsten till sköldkörtelhormoner och även som byggsten till dopamin, noradrenalin och adrenalin i dopamincykeln.
– Vitamin D påverkar immunförsvaret och är särskilt viktigt vid autoimmunitet. Det är ett prohormon som krävs för att bilda könshormoner.
– Vitamin B12 är viktigt för energinivåerma och nervsystemet och är ofta lågt vid hypotyreos.
Vid misstanke om hypo 2, så bör man inte bara mäta sköldkörtelhormoner utan även kortisolnivåer och könshormoner. Viktiga markörer för sköldkörteln kan vara TSH, fritt T4, fritt T3 och antikroppar.
Jag brukar även mäta thyroglobulin som transporterar jod, nivåer av jod och selen som krävs för produktion, bromid och litium som är sköldkörtelstörande i hög mängd, arsenik, kvicksilver och kadmium som är antagonister till selen och jod samt aminosyran tyrosin som krävs för att bilda sköldkörtelhormoner.
Det kan också vara värdefullt med relaterade markörer såsom järn, ferritin (järndepåer), vitamin D, vitamin B12, zink och kortisol i salivprov.
Naturligt stöd vid hypotyreos kan vara näringstät och mineralrik kost med tillräckligt med protein och gott om bra fetter. Undvik gärna långvarig kalorirestriktion då det brukar förvärra symtombilden.
Eftersom kortisol påverkar sköldkörteln, så kan god sömn, återhämtning och meditation vara ett bra redskap.
God tarmhälsa är viktigt för näringsupptaget och påverkar immunförsvaret på ett positivt sätt. Man kan även arbeta med att normalisera kroppens kortisolnivåer med hjälp av adaptogener såsom ashwaganda, astragalus eller hjärtstilla.
Fokusera även på att ha ett stabilt blodsocker, som minskar stresspåslag och bidrar med bättre hormonbalans.