Jag märker att många har svårt att skilja på progesteron och bioidentiskt progesteron och jag får väldigt många frågor om det.
Progesteron är ett könshormon som är viktig för kvinnans hormonella balans, särskilt under menscykeln, vid graviditet och under klimakteriet. När en kvinna går in i menopaus, så avtar produktionen av progesteron i äggstockarna men produktion i binjurarna fortsätter. Våra värden blir alltså lägre, men progesteron är fortfarande livsviktigt då det är förstadie till stresshormonet kortisol som krävs för att bilda energi i kroppens celler (kortisol och sköldkörtelhormoner samverkar för att bilda energi. Se tidigare inlägg).
När kroppen inte producerar tillräckligt med progesteron så kan behandling bli aktuell men här bör man stanna upp innan åtgärd. Vi behöver utgå ifrån att vår produktion är perfekt om det inte finns fysiologiska skador, och att otillräckliga progesteronnivåer snarare beror på att vi förbrukar för mycket progesteron, så att värdet till slut blir lågt När vi stressar så förbrukar vi kortisol, som i sin tur bildas av progesteron.
I mitt arbete med hormoner, så ser jag ofta att låga värden beror på en kombination av naturlig nedgång och samtidig förbrukning på grund av stress. Stresshantering och att samtidigt stötta kroppens andra hormoner är oerhört viktigt.
Vid behandling används ofta gestagen eller bioidentiskt progesteron. Trots att de ibland blandas ihop, så är skillnaderna oerhört viktiga.
Progesteron är ett kroppseget hormon som produceras i äggstockarna efter ägglossning och fram till dagarna innan mens. Det bidrar till att förbereda livmodern för graviditet, reglera menscykeln, påverkar humör och sömn (pms är vanligtvis låga progesteronnivåer och östrogendominans) och har som uppgift att skydda livmoderslemhinnan samt fungerar som förstadie till stresshormonet kortisol.
Gestagen (eller progestiner) är syntetiska varianter av progesteron, som är kemiskt modifierade för att efterlikna progesteronets effekter. Deras struktur skiljer sig från kroppens eget hormon, vilket gör att de skapar problem. Gestagen används exempelvis i p-piller, hormonspiral men även vid hormonbehandling i klimakteriet.
Nackdelar med gestagen är många och då främst att de har en annorlunda biologisk effekt. Eftersom gestagen inte är identiskt med kroppens eget progesteron, så kan det påverka fler receptorer i kroppen, vilket kan ge oönskade effekter. Det bästa sättet jag kan förklara det på är att de landar i våra progesteronreceptorer och där stoppar de omsättningen av vårt eget kroppsegna progesteron. Det är därför kvinnor inte blir gravida när de använder gestagen, men som nämnt ovan så behöver vi progesteron även till andra funktioner såsom att bilda energi.
Biverkningar kopplade till gestagen kan vara nedstämdhet eller humörsvängningar, minskad sexlust, viktförändringar, huvudvärk och migrän och negativ påverkan på bröstvävnad.
Vissa typer av gestagen har kopplats till en ökad risk för bröstrelaterade problem vid långvarig användning av hormonbehandling.
Alla gestagener är inte lika och vissa äldre varianter kan påverka blodfetter och kärlhälsa negativt men används inte lika frekvent idag.
Bioidentiskt progesteron är motsatsen och är kemiskt identiskt med det progesteron som kroppen själv producerar. Det utvinns oftast från växtsteroler (exempelvis från jamsrot) men omvandlas i laboratorium till samma molekyl som finns i människokroppen. Det är därför det kallas kroppseget progesteron.
Fördelar med bioidentiskt progesteron är att det känns igen av kroppen och binder naturligt till progesteronreceptorer. De bidrar således till en bra omsättning, istället för att stoppa eller hämma den.
Ofta finns färre biverkningar med mer naturliga behandlingsmetoder och kroppseget progesteron kan ha lugnande effekt. Vissa patienter upplever även bättre sömn och mindre oro.
Skillnaden mellan gestagen och bioidentiskt progesteron är alltså stor men det uppstår ofta förvirring, eftersom dessa begrepp används som om de vore olika.
Utrogestan är ett alternativ till bioidentiskt progesteron och är godkänt läkemedel med standardiserad dosering. Doseringen brukar ligga på 100 mg eller 200 mg.
Utrogestan tas oftast som kapslar (peroralt eller vaginalt) och här finns en del att tänka på.
Vid oral administrering (via munnen) så bryts stora delar av hormonerna ner i matsmältningsprocessen, vilket innebär att levern hinner bryta ner delar innan det når blodet. Vid användning av utrogestan oralt så får man ut cirka 5-10% i kroppens vävnader. Det innebär alltså 5-10 mg vid 100 mg dosering och 10-20 mg vid 200 mg dosering. En kvinna producerar cirka 20-30 mg progesteron per dygn i sin egna produktion, så effekten blir väldigt låg. Jag ser det ofta när vi mäter progesteron, att patientens värden är låga trots behandling.
Utrogestan kan även användas vaginalt, men precis som vi anal administration så går det oerhört snabbt ur i blodet. Det blir väldigt stora hormonella svängningar som många upplever som negativt och som även kan skapa stress i kroppen. De flesta har på så vis ofta bäst effekt och minst problem vid användning av progesteronkräm istället för oral eller vaginal användning.
En fråga jag ofta får, är varför vissa kvinnor får hjärtklappning, trötthet eller annan negativ effekt vid användning av progesteron. Det beror vanligtvis på att man inte arbetar med alla hormoner i hormoncykeln. Progesteron är som sagt förstadie till kortisol, och om det finns utmattning eller långvarig stress så behöver man även arbeta med binjurar och stötta övriga könshormoner. Hela systemet hör ihop och det är därför det blir negativ effekt av att endast behandla delar av cykeln.
En annan fråga är om män kan använda progesteron och det kan de absolut, förutsatt att de har behov. Ofta har män lägre dosering men även män behöver progesteron för att bilda kortisol.
Jag får även frågor om hur progesteron hör ihop med sköldkörteln. Progesteron är förstadie till kortisol, som behövs för att bilda energi i cellerna tillsammans med sköldkörtelhormoner.
Vid brist på progesteron och kortisol vid långvarig stress, så klarar inte kroppen att bilda energi vilket visar sig genom att sköldkörteln drar ner på takten. Det är kroppens sätt att sakta ner systemet. Resultatet blir trötthet, utmattning, hjärndimma och andra symtom på låg energiproduktion. Ofta ligger TSH lite förhöjt inom referens medan T4 kan ligga inom referens men åt det låga hållet, vilket gör att vården missar problemet. När jag har patienter med denna problematik, så undersöker vi vanligtvis båda könshormoner, kortisol och sköldkörteln djupare i provtagning.