Progesteron är ett av kvinnans viktigaste könshormoner och produceras främst från ägglossning fram till strax innan menstruation. Progesteron bildas i äggstockarna under fertil ålder, men bildas även på andra ställen i kroppen såsom exempelvis binjurarna.
Progesteron har en viktig funktion för menstruationscykeln, livmoderslemhinnan, fertiliteten och graviditeten men även för hur vi bildar energi och för hjärnans funktioner. Ett vanligt missförstånd är att progesteron inte skulle behövas efter menopaus, vilket inte stämmer. Vi har behov av könshormoner hela livet, dock i lägre mängd när vi inte längre har en fertil cykel.
Progesteron är nämligen förstadie till stresshormonet kortisol, som krävs för att hantera stress, hålla nere inflammatoriska processer samt för goda energinivåer.
Progesteron verkar inte isolerat utan samspelar med östrogen, testosteron, insulin och blodsockerreglering, sköldkörtelhormoner, stressystemet kortisol och kroppens inflammatoriska processer.
Det är därför intressant att undersöka en kvinnas progesteronnivåer, särskilt när det förekommer endometrios, myom, återkommande cystor eller melasma.
Det är viktigt att påpeka att det inte bara är värden på hormoner som är intressant, utan även hur balansen mellan olika hormoner fungerar. Alla dessa tillstånd beror inte på lågt progesteron utan det kan finnas andra orsaker som exempelvis obalanser gentemot andra könshormoner.
Endometrios innebär att vävnad som liknar livmoderslemhinnan växer till sig utanför livmodern, exempelvis på äggstockar eller bukhinna. Det kan orsaka kraftig menssmärta, kronisk bäckensmärta, smärta vid samlag och även fertilitetsproblem.
Här är progesteron särskilt intressant. Inom svensk forskning så anser man att endometrios beror på förändrad progesteronsignalering, även kallad progesteronresistens samt även om progesteron ligger normalt i blodet.
Men problemet är att de mäter fel och inte förstår riktigt hur könshormoner fungerar och samverkar. Efter över 25 års arbete med patienter och tusentals hormontester, så kan jag med stor trygghet säga att det snarare är progesteronbrist och obalans gentemot östrogen som ligger bakom dessa problem. Man behöver givetvis mäta kroppens bioaktiva könshormoner för att se exakta värden, då alla kvinnor har olika obalanser.
Progesteron har en dämpande effekt på östrogenets tillväxtstimulerande signaler. När det uppstår östrogendominans så byggs slemhinnan på, utan progesteronets dämpande effekt.
Sjukvården hävdar att kronisk inflammation kan bidra till en miljö där progesteronsignalen fungerar sämre. Men den kopplingen beror sannolikt på att progesteron är förstadie till kortisol, som krävs för att hantera inflammatoriska processer.
Vid inflammatoriska processer så produceras mer kortisol, vilket gör att det blir mindre progesteron kvar eftersom progesteron är förstadie till kortisol. Kroppen prioriterar stress och inflammation istället för att öronmärka progesteron till fertiliterscykeln. Det naturliga resultatet är att progesteron blir lägre och kroppen försöker öka antalet receptorer för att lösa problemet. Att använda gestagener som blockerar den naturliga progesteronomsättningen brukar således göra problemet värre ur ett långsiktigt perspektiv.
Det är alltså inte bara frågan om hur mycket progesteron som finns, utan hur det används och hur hög förbrukning vi har genom exempelvis stress och inflammatoriska processer.
Myom är ett annat intressant område, med godartade muskelknutor i livmodern. Myom är mycket vanliga och kan orsaka rikliga menstruationer, smärtor, tryckkänsla, blodbrist och kan bidra till fertilitetsproblem.
Angående studier på myom, så behöver man skilja på progesteron, syntetiska gestagener och läkemedel som blockerar/modulerar progesteronreceptorn.
Det finns rätt stark forskning för att progesteronsignalering är involverad i myomens biologi. Men här skiljer sig vår syn av flera skäl.
Myomvävnad har ofta mycket progesteronreceptorer, och man behöver fråga sig varför mängden receptorer ökar. Min erfarenhet är att det är kroppens sätt att reglera ökat behov av progesteron och ofta som ett resultat av preventivmedel med gestagener som blockerar kroppens progesteronreceptorer. Kroppen ökar mängden receptorer, när de som inte finns fungerar. Det är en överlevnadsmekanism eftersom progesteron krävs för att bilda kortisol.
Det finns gott om studier som visar att myom kan öka vid behandling med progesteron. Men… dessa studier är vanligtvis baserade på gestagener och inte på naturligt, kroppseget bioidentiskt progesteron. Det är en oerhört viktig skillnad.
Det är alltså inte så att man har visat att behandling med bioidentiskt, kroppseget, mikroniserat progesteron gör att en kvinnas myom växer. Det man har visat är att syntetiskt progesteron kan öka tillväxt av myom. Syntetiska gestagener blockerar kroppens progesteronreceptorer, vilket är själva orsaken till problemet. Givetvis ökar myom i de studier där gestagener används, om det är gestagen som är orsak till problemet.
En Cochrane-genomgång konstaterar faktiskt att evidensen för progestogenbehandling vid myom är mycket låg och ofullständig, bland annat när det gäller påverkan på själva myomens storlek.
https://www.cochrane.org/evidence/CD008994_progestogens-or-progestogen-releasing-intrauterine-systems-uterine-fibroids-other-preoperative?utm_source=chatgpt.com
Fullständig referens:Sangkomkamhang US, Lumbiganon P, Pattanittum P. Progestogens or progestogen-releasing intrauterine systems for uterine fibroids (other than preoperative medical therapy). Cochrane Database of Systematic Reviews. 2020;11:CD008994. DOI: 10.1002/14651858.CD008994.pub3
Dessutom är mycket av forskningen som visar proliferativa effekter gjord med syntetiska gestagener/progestiner, vävnadsmodeller eller genom att studera progesteronsignalering, inte genom långtidsstudier där kvinnor fått bioidentiskt mikroniserat progesteron och där myomens utveckling följts.
Jag vill förtydliga att jag (och säkert flera med mig), vid patienter med myom, alltid mäter könshormoner i saliv för att säkerställa rätt behandling. Vi behandlar inga hormonella obalanser utan att först mäta könshormoner och kortisol och få exakta värden.
Vid myom så är samspelet mellan östrogen och progesteron samt eventuella preventivmedel viktigt att undersöka. Hormonell behandling bör alltid vara individuell, då det inte finns en lösning som fungerar för alla.
Ovarialcystor är ytterligare ett område som är intressant. De är mycket vanliga och kan uppstå av flera olika orsaker.
Många ovarialcystor är funktionella och hör samman med den normala menstruationscykeln och ägglossningen.
Här är progesteron högst relevant eftersom cystor bildas efter ägglossningen, där progesteron ska ligga högt. Om ägglossning uteblir eller fungerar oregelbundet förändras också progesteronproduktionen och den hormonella balansen under cykeln. Det är också därför preventivmedel (främst med gestagener) kan ge cystbildning, eftersom utebliven ägglossning ger längre progesteronproduktion. Även här påverkas kroppen av syntetiska gestagener som hämmar vår egen omsättning av progesteron.
Det kan därför vara intressant att undersöka om kvinnan faktiskt har regelbunden ägglossning och hur lutealfasen fungerar. Samt om det finns preventivmedel och isåfall vilka.
Ett endometriom, chokladcysta, är däremot kopplat till endometrios och bör utredas utifrån den inflammatoriska och hormonella miljö som finns vid endometrios.
Melasma är en pigmentförändring som framför allt ger brunaktiga, ofta symmetriska fläckar i ansiktet. Melasma är vanligare hos kvinnor och påverkas av UV-ljus och genetik men även av hormonella faktorer.
Även här finns en viktiga koppling till könshormoner och låga progesteronnivåer som spelar in. Forskningen lyfter ofta att man ser förändrat uttryck av progesteronreceptorer och östrogenreceptorer i melasmadrabbad hud, vilket återigen visar på brist på könshormoner.
Det betyder dock inte att melasma alltid kan förklaras som progesteronbrist, utan man behöver mäta kroppens könshormoner och kortisol och se samband mellan östrogen, progesteron och melanocyternas hormonella signalering.
När man arbetar med kvinnans hormonella hälsa är det viktigt att inte titta på progesteron eller andra faktorer isolerat. Progesteron samverkar med andra könshormoner såsom östrogen och testosteron och deras effekter är olika beroende av cykelfas.
Även metabola faktorer kan vara viktiga såsom störd insulinreglering och insulinresistens som kan påverka ovariernas hormonproduktion och ägglossning, särskilt vid exempelvis PCOS.
Inflammation kan samtidigt påverka kroppens hormonreceptorer och signalvägar.
Vid endometrios är just sambandet mellan inflammation och progesteronbrist särskilt väl beskrivet och det är fullt naturligt eftersom progesteron är förstadie till kortisol son krävs för att hålla nere inflammatoriska processer.
Ur ett funktionsmedicinskt perspektiv så tittar vi alltid på hela bilden, exempelvis om ägglossning förekommer regelbundet, hur ser lutealfasen ut, hur östrogen och progesteron är i relation till varandra, om det finns tecken på metabola obalanser eller inflammatoriska sjukdomsprocesser, hur sömn, stress och återhämtning fungerar samt om det finns andra hormonella eller medicinska faktorer som kan påverka cykeln.
Det är också viktigt att skilja mellan progesteron och syntetiska gestagener. Mikroniserat progesteron har samma molekylära struktur som kroppens eget progesteron medan syntetiska gestagener är läkemedel som verkar via progesteronreceptorn men har andra kemiska strukturer och därför kan ha andra biologiska effekter.
Vid obalanser på detta sätt, så kan mätning av hotmoner i salivprov vara ett värdefullt komplement för att få en bild av steroidala hormoner över tid. En fördel är att provtagningen är enkel och kan göras upprepade gånger, vilket kan vara intressant när man vill följa exempelvis progesteron, östradiol, testosteron och kortisol i relation till menstruationscykel och dygnsrytm.
Salivärt kortisol har dessutom en etablerad användning inom medicinen vid vissa specifika frågeställningar, eftersom saliv speglar den fria, obundna delen av kortisol i blodet. Vid mätning i blodprov, så mäter man både inakriva och aktiva hormoner vilket bidrar till problemet är svårare att hitta.
Det funktionsmedicinska perspektivet handlar i grunden om att försöka förstå varför kvinnan har fått sina symtom och inte bara behandla det enskilda laboratorievärdet eller symtombilden.