PCOS eller PMOS (Polyendocrine Metabolic Ovarian Syndrome) är ett komplext tillstånd och mycket mer än endast cystor på äggstockarna. Det påverkar hormoner, ämnesomsättningen, kroppens inflammationsnivåer, energiproduktion och stressystem.
Namnbytet från PCOS till PMOS beror på att många kvinnor aldrig har några egentliga cystor, samtidigt som ofta påverkar långt mer än bara fertiliteten.
Det handlar mer om ett samspel mellan hormonsystemet, ämnesomsättningen och nervsystemet, där kroppen ofta hamnar i ett långvarigt tillstånd av obalans på grund av exempelvis stress.
Många förknippar PCOS med höga androgener, utebliven ägglossning och insulinresistens men min bild är att det är bredare än så.
I vissa sammanhang så är androgener högt och man ser då höga värden på exempelvis DHEA och testosteron. Vid dessa problem, så bör man även undersöka markörer för metabolt syndrom, såsom blodsocker, fasteglukos, D-vitamin m.m.
Det vanligaste hos de patienter som fått diagnosen PCOS är dock att de har låga värden på östrogen, vilket förklarar varför det tar längre tid att bygga upp ett ägg inför ägglossning. Man ser låga värden på östradiol och progesteron, samt normala värden på testosteron vilket förklarar hårväxt m.m. Testosteron är således ofta normalt men kan vara högt i förhållande till östrogen och progesteron.
En del kvinnor upplever tecken på hormonell utmattning såsom låg energi, svår återhämtning, inflammation, sömnproblem och hjärndimma, vilket hör samman med låga kortisolnivåer.
När kroppen är stressad under lång tid, så blir binjurarna trötta och kommunikationen mellan hjärnan, binjurarna och äggstockarna påverkas. HPA-axeln, som är vårt stressystem kan bli dysreglerat och kortisol behövs inte bara för vår energiproduktion utan även för att hantera stress och inflammatoriska processer.
Kortisolnivåerna kan bli för höga, för låga eller svänga onormalt över dygnet, vilket påverkar energiproduktionen, blodsockerregleringen, immunförsvaret och hur vi hanterar inflammation.
Kroppen prioriterar alltid överlevnad före reproduktion och om systemet upplever stress, inflammation eller energibrist så bromsas ägglossningen och nedprioriteras. Då bildas även mindre progesteron, eftersom progesteron till stor del produceras efter en ägglossning.
Progesteron är förstadie till kortisol och låga nivåer kan ge oregelbunden mens med kortare cykler, bloodspottings, PMS och humörsvängningar, sömnsvårigheter, oro och ångest, sämre förmåga att hantera inflammatoriska processer och stress samt symtom som tyder på östrogendominans.
Hos vissa kvinnor med PCOS/PMOS kan östrogenproduktionen också bli obalanserad. Det betyder inte alltid att östrogen ligger konstant lågt, men nivåerna kan svänga när samspelet mellan östrogen, progesteron och insulin inte fungerar korrekt. När hormonbalansen störs kan äggblåsorna utvecklas långsammare eller stanna i mognadsutvecklingen, vilket gör att ägglossningen uteblir eller tar längre tid. Det är också därför man ofta ser många små omogna folliklar vid ultraljudsundersökning.
Inflammation är också en viktig faktor, eftersom låggradig kronisk inflammation kan påverka insulinnivåerna, hormoner, kroppens äggkvalitet och energinivåer.
Det är alltså lätt att hamna i en ond spiral med stress och utmattning som bidrar til hormonell obalans och låga kortisolnivåer. Detta skapar inflammation och sämre energiomsättning och när kroppen inte kan hantera stress så blir det ännu svårare för kroppen att behålla bra hormonbalans.
Ur mitt funktionsmedicinska perspektiv så handlar alltså inte PCOS/PMOS om endast äggstockarna, utan om att hjälpa hela kroppen till bättre ro, energi och balans.
Vanliga symtom vid PCOS/PMOS kan vara oregelbunden eller utebliven mens, svårigheter med ägglossning, trötthet och hjärndimma, viktförändringar, akne eller hårväxt, sömnproblem, PMS och humörsvängningar, inflammation och värk, insulinresistens och blodsockersvängningar, utmattningskänsla och låg förmåga att hantera stress.
Målet är inte att fixa kroppen snabbt, utan att minska den stress som skapar hormonella obalanser.
Här kommer lite tips
1. Blodsockersvängningar ökar både inflammatoriska processer, insulinpåslag och stressrespons. Fokusera på protein till varje måltid, fiberrika kolhydrater, hälsosamma fetter och regelbundna måltider. Undvik gärna ultraprocessad mat, socker och sötningsmedel.
2. Inflammatoriska processer påverkar både kroppens hormoner och vår energiproduktion. Det kan vara hjälpsamt att prioritera sömn, äta omega 3-rik mat, minska alkohol och överdrivet koffeinintag, vistas i dagsljus (gärna i solen) samt stödja tarmen genom probiotisk kost.
3. Vid långvarig stress så behöver kroppen signaler om trygghet för att kunna prioritera en bra hormonbalans. Skapa mer lugn med lugna promenader, andningsövningar, yoga eller stretching, återhämtning, minskad prestation,
minskad överträning och genom att undvika stresspåslag.
4. Hård träning i ett redan stressat system kan ge förvärrade symtom och särskilt i kombination med utmattning. Många mår bättre av syyrketräning i lagom mängd, promenader, låg eller medelintensiv träning och att lägga in mer återhämtning mellan träningspassen.
5. Näringsämnen som kan vara hjälpsamma vid PCOS är exempelvis inositol, magnesium, omega-3, vitamin D, järn och B-vitaminer. Det är också viktigt med tillräckligt proteinintag och kolesterol som krävs för ett bilda könshormoner och kortisol.
6. Man kan även ha god hjälp av att mäta könshormoner och kortisol i salivprov, för att se var problemet ligger och hur det bäst kan åtgärdas.