Ödem och kopplingen till hormoner, mineraler och näringsbrister

Ödem kan ha många orsaker, såsom förändringar i blodcirkulationen, njurarnas funktion, hormonell reglering, näringsbrister eller kroppens proteinbalans.

Ödem innebär att vätska ansamlas i kroppens vävnader, vilket kan märkas som svullnad i fötter och anklar, svullna fingrar, ett uppsvällt ansikte eller att kroppen håller kvar vätska.

Många ser ödem som ett enskilt problem och att åtgärden är att försöka minska svullnaden. Kroppens vätskebalans är dock mycket mer komplicerad än så och regleras av flera system som samverkar. Hur vi omsätter vätska kontrolleras av blodkärlen, lymfsystemet, njurarna, hormoner och kroppens elektrolyter och proteiner.

Vatten finns både inuti och utanför kroppens celler, exempelvis i blodbanan och mellan vävnadernas celler. Vätska rör sig kontinuerligt mellan dessa utrymmen.

Blodkärlens tryck pressar vätska ut i vävnaderna, medan blodets proteiner, framförallt albumin, hjälper till att hålla kvar vätska i blodbanan.

Lymfsystemet transporterar tillbaka överskottsvätska och proteiner från vävnaderna till cirkulationen samtidigt som njurarna reglerar hur mycket natrium och vatten kroppen ska behålla eller utsöndra.

Vätska kan ansamlas när trycket i blodkärlen ökar, blodets albuminhalt sjunker, kärlens genomsläpplighet förändras eller om lymfflödet försämras.

Ödem kan också uppstå när njurarna håller kvar för mycket natrium och vatten, vilket innebär att ödem kan ha många orsaker.

En annan orsak kan vara hormonella obalanser. Många kvinnor märker att kroppen förändras under menstruationscykeln eller i klimakteriet och att kroppen kan lägga på sig vatten, snarare än vikt i fett.

Det hör samman med att våra könshormoner påverkar kroppens vätskereglering, exempelvis genom sin inverkan på njurarna och de system som reglerar salt- och vattenbalansen.

Progesteron är ett hormon som till stor del bildas i äggstockarnas gulkropp efter ägglossningen. Efter menopaus, så tar binjurarna över det huvudsakliga ansvaret för att bilda progesteron.

Progesteron har flera viktiga funktioner, exempelvis för livmoderslemhinnan och under en graviditet, men också för vår vätskebalans och fettförbränning.

Progesteron påverkar mineralokortikoidreceptorn, som är involverad i njurarnas reglering av natrium och kalium och kan motverka vissa av aldosteronets effekter genom denna receptor. Aldosteron är ett hormon som bidrar till att njurarna återupptar natrium och utsöndrar kalium.

Progesteron är även förstadie till stresshormonet kortisol, som kan lagra in energi och vätska vid återkommande stresspåslag.

En annan och mindre uppmärksammad orsak till ödem är låga nivåer av albumin, ett vanligt protein i blodplasman.

Albumin bidrar till att upprätthålla det kolloidosmotiska trycket, vilket hjälper till att hålla kvar vätska i blodbanan. Om albuminnivån sänks kraftigt, så kan vätska lättare förflyttas ut i vävnaderna.

Lågt albumin kan förekomma vid många olika tillstånd, exempelvis vid allvarlig undernäring, leversjukdom som påverkar proteinsyntesen, njursjukdom med proteinförlust och vissa tarmsjukdomar där proteiner fäller ut via tarmen.

Albumin påverkas även av inflammation, vätskefördelning och sjukdomar i exempelvis lever och njurar. Höga albuminvärden är i många fall ett tecken på vätskebrist.

Vid ödem, så kan mätning av albumin, aminosyror och totalprotein, tillsammans med andra relevanta prover, bidra till att hitta möjliga orsaker. Resultaten behöver dock alltid tolkas tillsammans med den kliniska bilden.

Natrium är en av de viktigaste elektrolyterna för regleringen av vätskevolym utanför cellerna. När njurarna håller kvar natrium, så följer även vatten med, vilket kan öka mängden vätska i kroppens extracellulära utrymme och bidra till ökad blodvolym.

Vid vissa sjukdomar, exempelvis hjärtsvikt och vissa njursjukdomar, kan kroppen hålla kvar mer natrium och vatten än den behöver vilket kan förvärra ödem.

En annan viktig aspekt är mellan natriumkoncentrationen i blodet och kroppens totala natriummängd. Blodets natriumvärde visar förhållandet mellan natrium och vatten, inte hur mycket natrium kroppen innehåller totalt. En patient kan därför ha ödem trots normala natriumvärden i blodet.

Njurarnas reglering av natrium påverkas av blodtrycket, njurfunktionen och hormoner som aldosteron. Det innebär att man behöver se till hela regleringssystemet i stället för att enbart fokusera på saltintaget. Det kan dock vara av stor nytta att undersöka natrium, kalium och balansen mellan dem.

Kalium finns huvudsakligen inne i kroppens celler och behövs för nervsystemet, musklerna och hjärtats elektriska aktivitet.

Tillsammans med natrium, så bidrar kalium till de elektrokemiska gradienter som gör att cellerna kan fungera normalt.

Njurarna reglerar kaliumbalansen genom aldosteron då detta hormon ökar återupptaget av natrium i vissa delar av njurarna, samtidigt som det främjar utsöndringen av kalium.

Magnesium har en viktig koppling till kalium och andra elektrolyter, och magnesium behövs för hundratals enzymatiska reaktioner i kroppen. Det är viktigt för energiomsättningen, muskelfunktionen och nervsystemet.

En spännande koppling är sambandet mellan kalium och magnesium. Vid magnesiumbrist, så kan njurarna utsöndra mer kalium vilket kan ge kaliumbrist.

Magnesium- och kaliumbrist kan förekomma vid långvariga diarréer, nedsatt upptag i tarmen, vissa läkemedelsbehandlingar och ökad utsöndring via njurarna.

Aldosteron är ett hormon som produceras i binjurebarken och som har en viktig funktion i njurarnas reglering av natrium och kalium.

När aldosteron verkar i njurarna, så ökar återupptaget av natrium samtidigt som utsöndringen av kalium ökar. Eftersom vatten följer natrium, så kan denna process påverka kroppens vätskevolym.

Vid vissa hormonella tillstånd, exempelvis primär aldosteronism, så kan kroppen producera för mycket aldosteron vilket kan bidra till högt blodtryck och lågt kalium.

Vid andra sjukdomstillstånd, så kan aldosteronsystemet aktiveras som en följd av att kroppen uppfattar att cirkulationen är otillräcklig. Det kan förekomma vid exempelvis hjärtsvikt och levercirros.

B1-vitamin är ytterligare en faktor som kan orsaka ödem. Svår brist på B1-vitamin (tiamin) kan orsaka beriberi och i vissa fall påverka hjärtats funktion, så att cirkulationen försämras och vätska ansamlas i kroppen.

B1-brist kan förekomma vid långvarigt otillräckligt näringsintag, alkoholberoende och vissa tillstånd som påverkar kroppens näringsupptag.

För andra näringsämnen, exempelvis zink, järn och B12-vitamin, är sambanden med ödem mindre direkta. Sådana brister kan behöva utredas av andra skäl, men bör inte ses som direkt orsak till ödem.

Stress är ytterligare en faktor som bör diskuteras i samband med hormonella besvär. Kortisol är ett livsviktigt stresshormon som påverkar vår ämnesomsättning, immunfunktion och kroppens anpassning till belastning.

Kortisol har viss mineralokortikoid aktivitet, men kroppens salt- och vattenreglering styrs i högre grad av andra mekanismer, som aldosteron och vasopressin.

Vid kraftigt förhöjda kortisolnivåer, exempelvis vid Cushings syndrom eller långvarig behandling med vissa kortisonläkemedel, kan vätskeretention förekomma. Samma tendens kan ses vid långvarig stress vilket kan förklaras av höga kortisolnivåer och låga progesteronnivåer.

En viktig del av en funktionsmedicinsk utredning är att se till helheten och reda ut orsaken till problemet. Vi utreder symtombilden, kost och livsstil, läkemedelsbehandling och både funktionsmedicinska och skolmedicinska prover.

En första utredning kan omfatta följande provtagning:

– Albumin och totalprotein, kan bidra till att identifiera låga proteinnivåer och ge ledtrådar till bakomliggande problem. Även aminosyror är klokt att undersöka vid behov.

– Kreatinin och eGFR som ger information om njurfunktionen.

– Natrium och kalium som kan påvisa rubbningar i elektrolytbalansen. Dessa mineraler kan mer fördel mätas i urinprov snarare än blodprov.

– Magnesium kan vara bra att undersöka vid riskfaktorer för brist eller misstänkta elektrolytrubbningar. Magnesium är också fördelaktigt att mäta i urinprov.

– Leverprover såsom ALAT och ASAT, som kan bidra till att identifiera och utesluta leversjukdom.

– Urinprov för protein eller albumin, vilket kan visa om njurarna läcker protein.

– Blodstatus för att identifiera blodbrist och ge information om andra blodrelaterade tillstånd. Relevanta markörer är Hb, transferrin, ferritin, järn, EVF, MCH och MCV.

– TSH, fritt T3 och fritt T4, som kan undersöka om sköldkörtelfunktionen påverkar symtombilden.

– Hormonell undersökning med mätning av könshormoner och kortisol i salivprov. Denna mätning är särskilt motiverad när symtomen har ett tydligt samband med menstruationscykeln, klimakteriet eller andra tecken på hormonell obalans.

I vissa fall, så kan även undersökning av hjärtfunktion, venöst återflöde eller lymfsystem behövas.

Det finns flera åtgärder som kan bidra till förbättring:

1. Kartlägg symtomen genom att notera var svullnaden sitter, när den uppstår och om den förändras under dagen eller under menstruationscykeln.

2. Se över kosten och eftersträva tillräckligt intag av protein och en varierad kost med grönsaker, frukt, baljväxter och andra näringsrika livsmedel som bidrar till att förebygga näringsbrister. Gott om animaliska fetter kan vara hjälpsamt vid hormonella obalanser, då könshormoner och kortisol är steroidhormoner som bildas av kolesterol. Byt gärna bort industriella bordssalter till ett riktigt bra havssalt.

3. Rör på kroppen regelbundet med promenader och träning. Motionera gärna så att vadmusklerna aktiveras och kan hjälpa blodet att återvända från benen till hjärtat.

4. Undvik långvarigt stillasittande, då vissa former av bensvullnad kan förbättras genom regelbunden rörelse. Det kan även hjälpa att ha benen i högläge när man vilar.

5. Se över läkemedel då vissa blodtrycksmediciner, antiinflammatoriska läkemedel och hormonella behandlingar kan bidra till svullnad.

6. Minska på stress, då stress påverkar merparten av de processer som nämns ovan.

Plötslig ensidig bensvullnad, särskilt om benet är smärtsamt, varmt eller rött, kan vara tecken på blodpropp och behöver bedömas snabbt. Om svullnaden åtföljs av andnöd eller bröstsmärta ska man alltid söka akut.