Fick frågan om MCAS och om det finns något som man själv kan göra för att förbättra tillståndet. Tänker att jag delar svaret om fler behöver.
MCAS är ett tillstånd där mastcellerna (en del av immunförsvaret) blir överaktiva och frisätter ämnen som exempelvis histamin, prostaglandin och leukotriener. Patienten upplever ofta symtom från många olika delar av kroppen såsom exempelvis huden, magen, luftvägarna, hjärtat och nervsystemet.
Inom den etablerade vården, så arbetar man främst med att minska mastcellernas aktivering och behandla symtombilden.
Funktionsmedicin ser det utifrån ett annat perspektiv och som ett tecken på att kroppen har hamnat i ett långvarigt tillstånd av immunologisk och neurologisk obalans. Tanken är att istället identifiera och åtgärda de bakomliggande faktorerna och på så vis göra mastcellerna mindre reaktiva.
För vissa innebär det en mycket stor förbättring, men det går inte att säga att det fungerar för alla eller att det botar sjukdomen helt. Man måste helt enkelt hitta rätt nycklar.
Diagnosen bygger på tre delar:
– Typiska symtom från flera organsystem exempelvis hudrodnad, klåda, hjärtklappning, magbesvär, huvudvärk, andningsbesvär eller blodtrycksfall.
– Att man kan påvisa mastcellsaktivering genom blod- eller urinprover (även om dessa inte alltid visar positivt och ibland behöver tas under en period där symtombilden är stark).
– Att symtomen förbättras av behandling som riktar sig mot mastceller eller histamin.
Samtidigt behöver man utesluta andra sjukdomar som kan ge liknande besvär, såsom kortisolproblematik, stress och obalanserat nervsystem.
En intressant del som vi ofta lyfter inom funktionsmedicin är kopplingen mellan mastceller och kroppens stressystem (HPA-axeln).
Kortisol är kroppens viktigaste stresshormon och har en antiinflammatorisk och immunreglerande effekt. Vid långvarig stress, så kan regleringen av kortisol förändras och kortisol frisätts mer eller mindre än normalt. Inom funktionsmedicin ser vi att denna problematik kan göra mastceller mer lättretliga.
Det är viktigt att skilja det från binjureutmattning, där långvarig stress bidrar till ett tillstånd med utmattning och låga kortisolnivåer.
Långvarig stress kan dock påverka samspelet mellan nervsystemet, hormonsystemet och immunförsvaret och på så vis ha betydelse för MCAS.
Histamin är inte bara ett ämne som frisätts vid allergier utan en signalsubstans som påverkar sömn och vakenhet, koncentration, aptit, hur vi hanterar stress samt hur vi reglerar signalsubstanser som serotonin, dopamin och noradrenalin.
Om kroppen frisätter mycket histamin kan det därför ge symtom som hjärndimma, ångest eller oro, hjärtklappning, migrän, sömnstörningar och yrsel. Det betyder inte alltid att man har för mycket histamin i kosten utan kan bero på ökad histaminfrisättning från mastcellerna eller att man inte har rätt tarmbakterier för att bryta ner histamin.
En stor del av kroppens mastceller finns i mag-tarmkanalen och man behöver rätt tarmbakterier för att bryta ner det histamin som bildas. Inom funktionsmedicin, så fokuserar man därför på tarmens betydelse och ser över förändrad tarmflora, kostvanor med fokus på probiotisk kost, tidigare infektioner, IBS eller annan tarmsjukdom och eventuella födoämnesöverkänsligheter. Hos vissa personer kan dessa faktorer bidra till ökad immunaktivering.
Andra områden som är kloka att undersöka är om det finns brister på exempelvis Vitamin D, magnesium, järn, Vitamin B12 och folat samt omega-3.
Många patienter med mastcellsrelaterade besvär reagerar på olika kombinationer av stress, sömnbrist, infektioner, alkohol, vissa läkemedel, värme eller kyla, intensiv träning, hormonella förändringar (exempelvis östrogen som jag skrivit om tidigare) samt histaminrika livsmedel.
Tips på åtgärder kan vara:
– Identifiera och minska eventuella triggers
– Prioritera sömn och återhämtning
– Prioritera stressreglering och lugna ner nervsystemet med lugn och ro, andningsövningar och stresshantering.
– Ät regelbundet och sträva efter stabilitet i blodsockret
– Ta prover på tarmfloran för att se om histamin bryts ner korrekt. Provtagning i mikrobiomtest.
– Ta salivprover på könshormoner och kortisol, då dessa samverkar med histamin. Histamin går även att mäta i urinprov för signalsubstanser.
– Låghistaminkost kan fungera under en begränsad period och att man sedan återintroducerar livsmedel systematiskt. Långsiktig lösning brukar dock kräva att man arbetar med att förbättra nedbrytningen av histamin
– Behandla allergier, intoleranser eller andra bakomliggande sjukdomar
Sjukvårdens behandling brukar bestå av
H1-antihistaminer, H2-antihistaminer, mastcellsstabiliserande läkemedel,
leukotrienhämmare eller adrenalinpenna för personer som haft svårare fall av allergiska reaktioner eller anafylaxi.
Det viktiga är dock att lösa orsaken till ökad histaminfrisättning och varför histamin inte bryts ner optimalt.