Jod är ett essentiellt spårämne som spelar en viktig roll för kroppens ämnesomsättning, hormonbalans och utveckling. Trots att behovet är relativt litet, så kan både brist och överskott av jod få betydande konsekvenser för hälsan, särskilt för sköldkörteln.
I samband med sköldkörtelsjukdom är kunskap om jodstatus och mätning av relevanta markörer, såsom thyroglobulin, av stor vikt.
Varför är jod viktigt för kroppen?
Jod behövs för att kroppen ska kunna producera sköldkörtelhormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3). Dessa hormoner påverkar i princip alla kroppens celler och styr bland annat:
– Ämnesomsättningen
– Energinivåer och kroppstemperatur
– Hjärnans utveckling och funktion
– Hjärtats arbete
-Tillväxt och utveckling hos foster och barn.
Kort förklarat, så binder en tyrosin ihop med en jod. Detta kallas för T1. Två stycken T1 slår ihop sig, lämnar en tyrosin och bildar T2. Två T2 slår ihop sig till T4, och lämnar två tyrosin. T4 omvandlas sedan till det aktiva hormonet T3 med hjälp av bland annat selen. T4 står alltså för en tyrosin och 4 jod, medan T3 står för en tyrosin och 3 jod.
Vid jodbrist kan produktionen av sköldkörtelhormoner minska, vilket kan leda till symtom som trötthet, frusenhet, viktuppgång, nedsatt koncentration och i mer uttalade fall struma (förstorad sköldkörtel). Jod är därför essentiellt för en frisk sköldkörtel.
Sköldkörteln är det organ i kroppen som innehåller mest jod. Körteln tar aktivt upp jod från blodet och använder det som byggsten för T3 och T4. Om tillgången på jod är för låg försöker sköldkörteln kompensera genom att växa, vilket kan resultera i struma. Många tror, felaktigt, att struma är en överfunktion och så kan det vara i vissa fall. Men många fall handlar om att sköldkörteln kompenserar för låg produktion genom att växa.
Både jodbrist och ett för högt jodintag kan störa sköldkörtelns funktion. Hos vissa patienter, särskilt de med autoimmuna sköldkörtelsjukdomar som Hashimotos tyreoidit eller Graves sjukdom, kan högt jodintag förvärra sjukdomsaktiviteten. Därför är balans avgörande och man behöver alltid reda ut om det finns brist eller ej. Jodbrist kan även uppstå vid långvarig stress eller långvarig sjukdom.
Varför ska man då mäta jod vid sköldkörtelsjukdom?
Att mäta jodstatus kan ge viktig information vid utredning och är viktigt vid uppföljning av sköldkörtelrelaterade besvär. Jod mäts oftast via urinprov, eftersom merparten av jod utsöndras via urinen. Jag mäter alltid alla markörer relaterade till sköldkörteln, såsom jod, selen, thyroglobulin, litium, bromid, kvicksilver, arsenik, kadmium och tyrosin. Ovan nämnda tungmetaller mäter jag för att de är antagonister till jod och selen. Litium och bromid mäter jag då de kan verka sköldkörtelstörande.
Vid sköldkörtelsjukdom kan jodmätning hjälpa till att:
– Identifiera jodbrist som bidragande orsak till nedsatt sköldkörtelfunktion, upptäcka överdrivet jodintag, till exempel från kosttillskott eller algprodukter och för att anpassa kostråd och behandling så att den blir mer individuell.
Utan kunskap om jodstatus riskerar man att missa en viktig bakomliggande faktor till hormonell obalans.
Thyroglobulin, en indirekt markör för jodstatus
Thyroglobulin är ett protein som produceras i sköldkörteln och som används som råmaterial vid bildning av sköldkörtelhormoner. Vid jodbrist ökar ofta produktionen av thyroglobulin, eftersom sköldkörteln försöker kompensera för den låga tillgången på jod.
Förhöjda nivåer av thyroglobulin kan därför fungera som en indirekt markör för långvarig jodbrist, särskilt på befolkningsnivå men även hos enskilda individer. Vid sköldkörtelsjukdom kan mätning av thyroglobulin bidra till en mer komplett bild av sköldkörtelns aktivitet och belastning.
Det är dock viktigt att tolka thyroglobulin i sitt kliniska sammanhang, eftersom nivåerna även kan påverkas av inflammation, autoimmunitet och annan sköldkörtelpatologi. Jag tar alltid hänsyn till hela bilden, för att förstå orsaken till problemet.
Var finns jod?
Jod förekommer naturligt i varierande mängd i livsmedel, beroende på jordmån och geografiskt område. De viktigaste källorna är:
– Alger, kelp, sjögräs
– Joderat salt, vilket är den främsta källan i många länder
– Fisk och skaldjur, särskilt torsk, kolja och räkor
– Ägg
Personer som undviker fisk, mejeriprodukter eller joderat salt, exempelvis vid vegansk kost eller låg-saltkost, löper ökad risk för jodbrist.
Sammanfattning
Jod är avgörande för sköldkörtelns hormonproduktion och därmed för hela kroppens ämnesomsättning och välbefinnande. Vid sköldkörtelsjukdom är det särskilt viktigt att säkerställa ett balanserat jodintag och att undersöka om det förekommer jodbrist.
Mätning av både jod och thyroglobulin kan ge värdefull information om sköldkörtelns funktion och hjälpa till att identifiera dolda obalanser. Detta tillsammans med andra viktiga markörer för en frisk sköldkörtel.
Om du önskar undersöka din sköldkörtel djupare, med fler markörer än de som mäts i vanlig sjukvård, så går det bra att boka tid via vår bokning i menyn eller via tidsbokning@zarahssida.se.