Många förknippar klimakteriet med låga östrogennivåer men i vissa fall så kan värdet istället ligga högt. Under perimenopausen, åren innan mensen helt upphör, så kan kroppens östrogennivåer svänga kraftigt och ibland bli höga samtidigt som ägglossning kan utebli.
Östrogen behövs för ägglossningen och i en normal menscykel, så stiger östrogen gradvis när äggblåsan mognar. När nivåerna når en viss punkt, så skickas signaler till hypofysen som utlöser en LH-topp som gör att ägglossningen sker.
Systemet är känsligt och om östrogen ligger för lågt så uteblir signalen och ägglossningen hämmas.
Även kroniskt höga eller oregelbundna östrogennivåer kan störa kommunikationen mellan hjärnan och äggstockarna och bidra till utebliven ägglossning, oregelbundna cykler, låga progesteronnivåer, PMS och hormonella svängningar.
Hur kroppen fungerar handlar alltså inte bara om mängden östrogen, utan även om balansen mellan våra olika hormoner och hur rytmen fungerar.
Balansen mellan östrogen och progesteron är avgörande och de samverkar för att kroppen ska fungera optimalt. Östrogen stimulerar bland annat uppbyggnad av ägg, livmoderslemhinnan och celltillväxten.
Progesteron ett mer balanserande och lugnande hormon som är förstadie till kortisol, stabiliserar livmoderslemhinnan, stödjer sömn och kroppens nervsystem samt minskar risk för överstimulering från östrogen.
När progesteron sjunker samtidigt som östrogen är relativt högt, så kan det uppstå östrogendominans. Östrogendominans behöver inte nödvändigtvis innebära högt östrogen, utan indikerar att östrogen är högt i förhållande till progesteron. Vanliga symtom på östrogendominans kan vara ömma eller svullna bröst, hormonell akne, hormonell migrän, vätskeansamlingar, kraftiga menstruationer, humörsvängningar, irritabilitet, PMS, sömnproblem och viktuppgång.
En stor anledning till att kvinnor mår sämre vid menopaus är att klimakteriet ofta börjar med hormonellt kaos snarare än med hormonbrist. Under perimenopausen fungerar äggstockarna mer oregelbundet och vissa månader kan ägglossning ske, medan den uteblir andra månader.
Samtidigt kan östrogenproduktionen svänga kraftigt. Det är därför många kvinnor upplever starka hormonella symtom trots att de är på väg in i klimakteriet och egentligen borde märka av cykeln mindre.
En viktig förklaring är att progesteron ofta är det hormon som sjunker först och tidigare än östrogen. Progesteron bildas främst efter ägglossning och när antal ägglossningar blir färre, så producerar äggstockarna mindre progesteron. När östrogen blir högt i förhållande till progesteron så uppstår östrogendominans.
En viktig aspekt är också att vi har tre östrogener, inte bara en. Inom vården så nämns ofta östrogen som ett samlingsbegrepp men vi har flera olika former av östrogen i kroppen, östron (E1), östradiol (E2) och östriol (E3).
Östron blir mer dominerande efter menopaus och produceras framför allt i fettvävnaden genom omvandling av androgener via enzymet aromatas.
Höga nivåer av östron kan kopplas till östrogendominans, inflammatoriska processer, viktproblem och hormonella obalanser.
Östradiol är det östrogen som är mest potent och som dominerar under fertiliteten. Det produceras främst i äggstockarna och påverkar menscykeln, vår fertilitet, hur vi bildar benmassa/benceller, hjärna, hud och slemhinnor.
Östriol är det svagaste östrogenet och ses framförallt under graviditeten, men har en väldigt viktig funktion för att återfukta slemhinnor, hår och hud.
Eftersom vi har 3 olika östrogener så räcker det inte att bara med att mäta östradiol och vårdens hormonutredningar fokuserar främst på östradiol.
För att förstå hormonbalansen, så behöver man förstå relationen mellan olika östrogener, hur östrogen konverteras, balansen mellan östrogen och progesteron samt hur kroppen bryter ner och eliminerar hormoner.
En person kan exempelvis ha normalt eller lågt östradiol men samtidigt ha högt östron och lågt östriol. Detta visar på konverteringsproblem, snarare än östrogenbrist.
Det är därför vissa kvinnor upplever tydliga symtom på östrogendominans trots att sjukvårdens standardprover ser normala ut.
Även när äggstockarnas produktion minskar, så kan kroppen fortfarande bilda östrogen på andra ställen. Östrogen bildas exempelvis i fettvävnaden, binjurarna och i vissa andra vävnader. Fettvävnad innehåller enzymet aromatas, som omvandlar androgener till östrogen. Personer med högre mängd fettvävnad kan därför ha relativt höga östrogennivåer även efter menopaus.
Östrogen behöver brytas ner och transporteras ut ur kroppen och det sker främst via levern och tarmen. När leverns avgiftnings- och nedbrytningsfunktion inte fungerar optimalt och belastas, så kan östrogen cirkulera längre i kroppen. Faktorer som kan påverka nedbrytningen är insulinresistens, fettlever, alkohol, kronisk stress, näringsbrister och läkemedel som påverkar levern.
Även tarmfloran spelar roll då vissa bakterier producerar ett enzym som kan återaktivera östrogen i tarmen så att det återupptas istället för att lämna kroppen.
Det är en av anledningarna till att tarmhälsa och hormonbalans ofta nämns som samverkande faktorer.
När man pratar om östrogen, så är det alltså lätt att tänka att alla problem beror på låga nivåer. I verkligheten handlar hormonell balans om många faktorer och balansen mellan olika könshormoner. Det kan innebära perioder av högt östrogen, utebliven ägglossning, låga progesteronnivåer och hormonella svängningar.
Efter perimenopausen och menopaus, så stabiliseras nivåerna på en lägre nivå, vilket kan ge upplevelsen att hormonerna är i bättre balans. Även där kan dock låga könshormoner och kortisol vara orsak till vallningar, sömnproblem, inflammatoriska processer, tendens till benskörhet, sköra och torra slemhinnor m.m.