Hjärntrötthet eller hjärndimma är ett vanligt tillstånd, där hjärnan känns slutkörd, att koncentration och minne sviktar och att ljud och intryck blir överväldigande. Det som kroppen brukade klara, fungerar inte längre och kroppens mentala energi tar slut. För vissa patienter, så handlar det om koncentrationssvårigheter och sämre minne, medan andra har en stark känsla av mental utmattning och/eller hjärndimma.
Det är lätt att tänka att hjärntrötthet enbart är ett resultat av psykisk stress eller för lite sömn men hjärnan är ett biologiskt organ, vars funktioner påverkas av en lång rad faktorer såsom sömn, blodsocker, inflammatoriska processer, näringsstatus, mitokondriernas energiproduktion, tillgången på fettsyror, hormonella balanser och kroppens stressystem.
Inom funktionsmedicin så brukar man fråga sig vad som gör att hjärnan inte längre har tillräcklig kapacitet för att hantera vardagliga och normala belastningar.
En viktig del av kroppens stressreglering är HPA-axeln, som är ett samspel mellan hypotalamus, hypofysen och binjurarna. När kroppen uppfattar ett hot eller en belastning, så aktiveras systemet och kortisol frisätts för att skapa en allert hjärna och framgångsrika flyktmönster.
Kortisol är helt nödvändigt för exempelvis kroppens energiomsättning, blodtrycksreglering, immunfunktionen och för förmågan att mobilisera energi när vi behöver prestera. Problemet uppstår när stressystemets reglering störs efter lång tids stress.
Kortisol har en tydlig dygnsrytm, där kortisolnivåerna ligger högt på morgonen och sedan sjunker under dagen för att bli låga framåt kvällen när sömnhormonet melatonin tar vid. Denna rytm är kopplad till hjärnans dygnsreglering och exempelvis sömn, vakenhet, minne och exekutiva funktioner.
Vid mätning av kortisol i salivprov, så ser man snabbt var problemet ligger samt även var på dygnet som värdet är inoptimalt. Man mäter då även DHEA, som har en stressreglerande effekt på kroppens hormonsystem. Vid höga kortisolnivåer, i början av en utmattning, så brukar DHEA och sköldkörtelhormoner ligga högt medan låga kortisolnivåer, efter lång tids stress och utmattning, ofta visar låga värden på DHEA och sköldkörtelhormoner.
Kortisolvärdet kan även fluktuera över dagen, och ha starka svängningar snarare än en normal dygnskurva. Det kan därför vara mer korrekt att säga att kortisolregleringen är störd eller att det finns en förändrad HPA-axelfunktion, snarare än att säga att binjurarna är utmattade.
Vid kortvarig stress kan kortisol hjälpa hjärnan att fokusera och mobilisera energi men vid långvarig eller återkommande stress så blir situationen mer komplicerad. Hippocampus, prefrontala cortex och andra delar av hjärnan som är viktiga för minne, koncentration, känsloreglering och beslutsfattande kan bli påverkade av kroppens stressystem. Sambandet mellan stress, kortisol och kognition är dock lite speciellt, och både för mycket och för lite kortisol kan skapa problem. Detsamma med en störd dygnsrytm, eftersom kroppens sömnhormon melatonin är antagonist till kortisol.
Denna typ av svängningar kan förklara varför en person med långvarig stress kan känna både utmattning och uppvarvad energi, och påverkas även av hur vi bildar adrenalin i doopamincykeln, hur vi bildar och bryter ner histamin, samt hur bra kroppen kan bromsa systemet med signalsubstanser som serotonin, GABA och glycin.
Även lugnande mineraler och vitaminer kan påverka, såsom magnesium, zink och B-vitaminer som krävs för att hantera stress.
Ett exempel är om man är trött men ändå har svårt att komma till ro eller upplever mentalt överbelastning trots att det egentligen inte finns en fysisk prestation. Hjärnan har helt enkelt inte samma kapacitet som tidigare.
En annan del som ofta hamnar i skymundan är könshormonerna, där vi gärna lyfter samband med fertilitet och menopaus, men missar hur könshormoner påverkar resten av kroppen. Östrogen, progesteron och testosteron är inte enbart hormoner för fortplantning och fertilitet, utan de påverkar hjärnan och kan interagera med kroppes neurotransmittorsystem (signalsubstanser), synaptiska funktioner, känsloreglering, minne och andra kognitiva processer.
Östrogen finns i 3 former (östron, östradiol och östriol) och har betydelse för funktioner i exempelvis hippocampus och prefrontala nätverk. Förändringar i östrogennivåer kan därför sammanfalla med förändringar i minne, koncentration, sömn och mental energi hos en del kvinnor. Det är något som många märker vid perimenopaus och menopaus.
Testosteron påverkar också hjärnan, vilket lyfts vid manlig hälsa men sällan i diskussionen om kvinnlig hormonbalans. Testosteron har exempelvis biologiska effekter på det centrala nervsystemet och detsamma gäller progesteron och dess metaboliter.
Som jag brukar säga (grovt generaliserat)… att vid lågt testosteron och lågt progesteron så fungerar inte hjärnan längre. Trötthet, hjärndimma, tröga tankar, dimsyn, hjärndimma, svårighet och förmågan att ha många bollar i luften är som bortblåst. Att hålla en tråd, minnas detaljer från ett möte eller hålla koncentration en hel dag blir svårare än tidigare.
Det viktiga är dock inte hur mycket hormoner som finns, utan även balansen mellan olika hormoner, tidpunkt i livet, dygnsrytm och individens övriga fysiologi.
Kortisol och könshormoner hänger ihop på flera sätt, men framförallt genom att de ingår i samma hormoncykel. När vi utsätts för stress, så förbrukar vi kortisol men även progesteron som är förstadie till kortisol. Höga kortisolnivåer påverkar även sköldkörteln, genom att öka produktionen av reverse T3 (se mitt tidigare inlägg om rt3) och minska produktionstakten på sköldkörtelhormoner i sköldkörteln.
Stressystemet och reproduktionssystemet är inte två helt separata system, utan när kroppen upplever långvarig belastning så prioriterar kroppen överlevnad och anpassning istället för reproduktion.
HPA-axeln och HPG-axeln (hypotalamus, hypofys och gonader) kommunicerar med varandra, vilket innebär att långvarig stress, energibrist, sömnbrist eller annan fysiologisk belastning kan påverka kroppens hormonella balans.
Det betyder inte att stress alltid ger sänkta könshormonerna utan hormonsystemet är mer komplext än så. Hur könshormonerna påverkas beror på mängden stress, och under hur lång tid som kroppen utsätts för stress och annan belastning.
Kolesterol lyfts ofta som något negativt och att höga värden skulle vara skadligt. Kolesterol är dock ett livsnödvändigt ämne, som fungerar som material för att bilda steroidhormoner (könshormoner och kortisol), som viktig beståndsdel i cellmembran, som del för att bilda galla, för att hantera inflammatoriska processer och för hjärnans funktioner. Kolesterol bildas till stor del i levern, och vi får även kolesterol via animaliska födoämnen.
Det viktiga med kolesterol är att förstå att det ofta blir högt av en anledning. Inom svensk sjukvård så ser man höga värden som något negativt, men funktionsmedicin ser det som svar på ökat behov av kolesterol och steroidhormoner. Ett högt kolesterolvärde kan vara kroppens svar på långvarig stress eller långvarigt sockerintag, och ett ökat behov av kortisol (som bildas av kolesterol). Läs gärna mina tidigare inlägg om kolesterol och LDL, som finns i flödet och på min hemsida Zarahssida.se.
Kolesterol är dessutom mycket viktigt för nervsystemet, då hjärnans kolesterolomsättning till stor del är separerad från kolesterolomsättningen i resten av kroppen. Detta eftersom blod-hjärnbarriären begränsar utbytet. Hjärnan tillverkar huvudsakligen sitt eget kolesterol och kolesterol är exempelvis en viktig komponent i myelin och cellmembran och har betydelse för synaptiska funktioner.
Brist på animaliska fetter innebär inte automatiskt att man får hormonbrist eller hjärntrötthet, utan det handlar om huruvida den sammantagna förbrukningen överstiger produktionen/tillgången. Kroppen kan själv syntetisera kolesterol och kan i många situationer producera tillräckligt med kolesterol för hormonbildning även vid ett lågt intag från kosten. Vid hög långvarig stress, så ser jag dock ofta att det finns samband mellan mängden animaliskt fett i kosten och hormonella nivåer. Andra frågor kan vara om man har tillräckligt med energiämnen, essentiella fettsyror, fettlösliga vitaminer, proteiner/aminosyror och andra näringsämnen för att nervsystemet och hormonsystemet ska fungera optimalt.
Hjärnan är ett mycket fettrikt organ och fettsyrornas sammansättning påverkar cellmembranen, signaleringen och nervcellernas funktioner. DHA, en långkedjad omega-3-fettsyra, är särskilt viktig för hjärnan vilket är anledningen till att omega-3-fettsyror ofta rekommenderas för kognition och hjärnhälsa.
En annan intressant pusselbit är mitokondrierna, då hjärnan står för en stor del av kroppens energiförbrukning och är beroende av en kontinuerlig energiproduktion. Mitokondrierna fungerar som cellernas energiproducenter och där är koenzym Q10 en viktig komponent i elektrontransportkedjan. Q10 kan även påverka celldelningen, energiproduktionen och minne.
Om man vill reda ut sina hormonnivåer, så kan kortisol och könshormoner i saliv spegla den fria, biologiskt aktiva delen av hormoner i blodet. Det gör salivprov väldigt användbara när man vill undersöka kortisolvariationen över dygnet och eventuella brister. Salivprov är dessutom enkla att ta upprepade gånger utan den stress som ett blodprov kan innebära.
Ett sent kvällskortisol i saliv är exempelvis ett etablerat test i utredningen av Cushing’s syndrom (Endocrine Society).
Det som kan vara värdefullt utifrån funktionsmedicinskt personer är vilka biologiska system som kan vara belastade och vilka faktorer som går att påverka.
Vid hjärntrötthet kan det exempelvis vara relevant att titta på sömnkvalitet och dygnsrytm, stressbelastning och återhämtning, kortisolkurva och HPA-axelns dygnsvariation, könshormoner utifrån ålder, kön och livsfas samt exempelvis järnstatus B12/folat, D-vitamin, sköldkörtelfunktion, blodsockerreglering, inflammatoriska processer, protein- och energiintag, omega-3-status och kostens fettkvalitet, magnesium och andra relevanta mikronäringsämner, mitokondriell funktion och energiproduktion, fysisk aktivitet och återhämtning samt läkemedel och andra faktorer som kan påverka trötthet.
Det kanske viktigaste är att sluta leta efter en enda förklaring, då det ofta är ett samband av flera samverkande faktorer där flera hormonella obalanser är en viktig del.
Inom funktionsmedicin så utgår man inte från vad som är fel eller symtom, utan vad som krävs för att korrigera orsaken till problemet. Det är sannolikt den mest konstruktiva delen av den funktionsmedicinska tankemodellen. Att orsaken får mer plats än symtombilden. Det ger mer långsiktigt och hållbart resultat, jämfört med symtomlindrande insatser.
När alla system fungerar tillsammans, så har hjärnan bättre förutsättningar för att fungera optimalt och tänka, minnas, fokusera, reglera känslor och anpassa sig till omvärldens faktorer.
Hjärntrötthet är alltså kroppens sätt att signalera att den behöver mindre belastning och mer återhämtning, och hur man åtgärdar det beror på näringsbalans, hormonbalans och andra viktiga områden.
