Ibland får jag känslan av att människor har blivit mer egoistiska, hårda och aggressiva. Vi ser människor som ghostar, ljuger, lovar saker de inte håller, undviker ansvar eller prioriterar sin egen bekvämlighet framför hänsyn till andra.
Samtidigt lever vi i en tid där många människor upplever sig som stressade, utmattade, överstimulerade och mentalt trötta.
Jag har länge funderat på om det finns ett samband?
Kanske handlar en del av det vi uppfattar som egoism inte om personlighet eller bristande moral, utan om en hjärna som är belastad av långvarig stress.
Det betyder inte att stress ursäktar att någon behandlar andra illa, men det kanske kan skapa förståelse för människor som ibland blir mer kortsiktiga, undvikande och självfokuserade.
Ni som följer mig vet att stora delar av min skolmedicinska utbildning är inriktad mot stressfysiologi och att jag önskar sprida kunskap om stressens påverkan utifrån hälsomässiga och medicinska aspekter. Vi kan inte fortsätta bygga ett samhälle i stress, om vi vill vara friska och ha balans.
Stress är i grunden ett överlevnadssystem och när hjärnan uppfattar ett hot, så aktiveras kroppens sympatiska nervsystem och stressaxel (HPA), vilket leder till frisättning av exempelvis adrenalin och kortisol.
Vårt stressystem är väldigt bra när vi behöver reagera snabbt och effektivt. Problemet uppstår när kroppen och hjärnan befinner sig i ständig beredskap och när vi aldrig får lugn och återhämtning.
Dagens stressorer är oftast inte akuta och livshotande men kroppen luras att tro att ekonomisk press, hög arbetsbelastning, relationsproblem, återkommande sömnbrist, ständig uppkoppling, sociala krav eller inre stress med oro och ångest är livshotande situationer.
Det viktiga att förstå är att hjärnan behöver hantera belastningen och vid hög belastning, så kan vissa funktioner prioriteras ned.
Vid stress, så använder kroppen reptilhjärnan och människans mer primitiva överlevnadssystem. Vetenskapligt, så är det en förenklad beskrivning av hur hjärnan fungerar men det är en intressant och viktig funktion som kräver eftertanke.
När vi upplever starkt hot eller stress, så ökar betydelsen av hjärnans system för att vi ska få en snabb känslomässig och fysiologisk reaktion. Samtidigt, så kan vi få svårare att använda funktioner som kräver mer mental ansträngning. Kroppen prioriterar helt enkelt det som är viktigt.
Framförallt, så är prefrontala cortex viktigt, det område som är involverat i planering, impulskontroll, beslutsfattande och förmågan att väga olika konsekvenser gentemot varandra. Under stark stress, så kan vår förmåga till mer eftertänksamt tänkande bli försämrat.
Stress kan även påverka vår empati, då empati inte bara är en personlig egenskap utan till hög grad påverkas av vårt mentala och fysiologiska tillstånd.
För att verkligen ta in en annan människas perspektiv, så behöver vi ha en viss mental kapacitet. När vi är överbelastade, så blir det lättare att fastna i egna behov och det egna perspektivet.
Det betyder inte automatiskt att den stressade människan är mindre empatisk, men att hon/han kan agera mindre empatiskt i sina handlingar.
Kortisol är ett livsviktigt hormon som krävs för att reglera exempelvis ämnesomsättning, immunförsvar och stressreaktioner. Problemet är inte att vi frisätter kortisol vid en stressrespons, utan när det aktiveras för ofta och bidrar till att systemet blir överbelastat.
När stressystemet aktiveras ofta och under lång tid, och vi samtidigt inte har tillräcklig återhämtning, så blir vi till slut utmattade.
Vi riskerar också att skapa hormonella obalanser, när vår höga förbrukning av kortisol bidrar till lägre nivåer av könshormoner.
Kronisk stress kan påverka sömn, humör, koncentration, minne och emotionell reglering. När en människa sover dåligt, är konstant stressad och samtidigt försöker hantera ett stort antal krav, så är det kanske inte så konstigt att tålamodet minskar och att perspektivet blir tunnelseende.
Om vi går in på beroenden så blir det ännu mer intressant. Människans belöningssystem är utvecklat för att motivera oss att söka efter sådant som är viktigt för vår överlevnad och vårt välbefinnande.
I dagens samhälle, så finns mängder av saker som ger snabba belöningar, såsom sociala medier, spel., shopping, alkohol, ständig bekräftelse, notiser, likes och mycket mer.
Problemet med ett beroende är inte bara att personen vill ha något för mycket och för ofta, utan att beroende skapar förändringar i hjärnans belönings- och motivationssystem. Det kan göra det svårare att stå emot impulsen trots att personen vet att beteendet får negativa konsekvenser.
Stress kan i sin tur öka vår benägenhet att söka snabba belöningar medan ett beroendebeteende kan minska känslan av stress ur ett kortsiktigt perspektiv.
Man kan ju tänka att beteendet är en egoistisk handling men vi ser ofta bara beteendet och inte vad som händer inne i människan som vi möter.
Det kan finnas stress, sömnbrist, ångest, beroendeproblematik, depression, undvikandebeteende eller en emotionell omognad. Eller helt enkelt en person som har utvecklat mindre bra strategier för att hantera ett starkt obehag.
Jag tänker givetvis inte att man ska acceptera allt, utan att det finns många förklaringar. Men framförallt att vi behöver lyfta blicken och börja prioritera lugn och ro både som enskilda individer och i vår samhällsstruktur.