Rent dricksvatten kan ses som en självklarhet för de flesta svenskar men när man gräver lite djupare, så ser man att råvatten till kran kan skilja sig mellan olika länder.
I Sverige används klor i många kommuner och som en del av vattenreningen, medan Nederländerna sedan länge har visat att det går att leverera säkert dricksvatten utan att använda klorering. Nederländerna är generellt bättre på det mesta inom hälsa och medicin, och så även inom vattenrening.
Skillnaden handlar egentligen inte om att det ena landet har högre krav än det andra. Både Sverige och Nederländerna har höga kvalitetskrav på vatten men skillnaden är hur vattenförsörjningen är uppbyggd och vilka tekniska lösningar som används.
Sverige har i grunden ett mycket rent råvatten som kommer från sjöar, älvar och grundvattnet. Detta bortsett PFAS, miljögifter, tungmetaller eller läkemedelsrester/läkemedelsmetabliter som i dagsläget inte renas bort från vårt dricksvatten.
Innan vattnet når oss konsumenter, så genomgår det flera reningssteg, bland annat mekanisk rening, kemisk fällning, filtrering, UV-behandling och i vissa fall även ozonering.
Trots detta, så tillsätter många vattenverk en mindre mängd klor eller kloramin innan vattnet pumpas ut i ledningsnätet. Anledningen är främst att ge ett restskydd, vilket innebär att om bakterier eller andra mikroorganismer skulle komma in i ledningsnätet genom exempelvis vattenläckor, ledningsarbeten eller tryckfall så finns klor kvar för att förhindra att mikroorganismer förökar sig innan vattnet når slutkonsument.
Klor används alltså inte för att råvattnet är dåligt I Sverige, utan för att skydda vattnet under transporten.
Klor är mycket effektivt mot bakterier och virus, men användningen har en hel del nackdelar.
Först och främst, så är lukt och smak av klor inte särskilt trevligt och den förekommer främst när doseringen av klor är något högre. I vissa länder, exempelvis Frankrike, så smakar och luktar vattnet starkt av klor.
När klor reagerar med organiskt material i vattnet, så kan det bildas desinfektionsbiprodukter, såsom trihalometaner (THM) och haloättiksyror. Med anledning av det, så arbetar svenska vattenverk med att hålla klorhalterna så låga som möjligt samtidigt som deras strävan är att bibehålla den mikrobiologiska säkerheten.
För mig som arbetar med hälsa och medicinska frågor, så är det kanske främst den hälsomässiga aspekten som kräver eftertanke.
Klor lyfts ofta som en folkhälsoåtgärd som har minskat spridning av vattenburna sjukdomar som kolera och tyfus. Samtidigt så finns en hel del forskning om negativ påverkan på hälsan och särskilt vid långvarig exponering för klor och dess biprodukter.
Ett exempel på negativ hälsopåverkan är kopplingen till sköldkörteln och hur klor, fluoride och bromid kan påverka produktionen av sköldkörtelhormoner genom att hämma upptag och omsättning av jod.
Klor tillhör halogenerna, samma grupp av grundämnen som jod. Sköldkörteln är beroende av jod för att kunna producera hormoner, vilket innebär att halogener kan påverka hur vi omsätter jod. Utan jod kan vi inte bilda sköldkörtelhormoner tillsammans med aminosyran tyrosin.
Perklorat och i vissa fall klorat, kan påverka jodupptaget hos personer med jodbrist eller redan nedsatt sköldkörtelfunktion.
Vi vill dock ha ett rent dricksvatten, och frågan är hur man kan åstadkommer det utan klor?
Nederländerna är ett av få länder i världen där kontinuerlig klorering i dricksvattnet princip har avskaffats. Istället bygger vattenförsörjningen på ett helt annat tankesätt.
Deras tanke är att vattnet ska vara så rent som möjligt från början, så att kemiskt restskydd inte behövs. Det systemet har blivit möjligt genom flera långsiktiga investeringar. De har exempelvis satsat på avancerad vattenrening där vattnet behandlas med flera kompletterande tekniker såsom sandfiltrering, aktivt kol, ozon, UV-ljus och membranfiltrering. UV-ljus är väldigt kostsamt men används även på andra ställen i världen. Ett exempel är flera städer i USA, bland annat LA men även vissa platser i Sverige. Resultatet med dessa tekniker är att vattnet blir mycket rent innan det lämnar vattenverket.
Nederländerna har, under lång tid, investerat i ett modernt och väl underhållet ledningsnät med få läckor, vilket innebär att risken för att bakterier tar sig in i ledningarna är lägre.
De lägger dessutom stor vikt vid att skydda grundvatten och ytvatten redan innan det når vattenverken. Deras filosofi är att desto renare råvattnet är, desto mindre behov av kemisk behandling behövs längre fram i processen.
Sverige har ett av Europas mest utsträckta vattenledningsnät med många kommuner som transporterar vatten långa sträckor genom glesbygd. Ibland är ledningarna dessutom väldigt gamla. Långa transportsträckor och äldre ledningar ökar risken för läckor, tryckförändringar, inträngande grundvatten och mikrobiell tillväxt. Frågan är också hur medvetna vi är i förebyggande åtgärder för att skapa ett rent råvatten.
För att helt kunna avstå från klor skulle Sverige exempelvis behöva göra omfattande investeringar i ledningsnätet, vattenverken och deras övervakningssystem. Vi skulle behövs arbeta mer effektivt med att säkerställa ett bra råvatten och för att ha friskare sjöar och vattendrag.
Tanken är att gå mot mindre klor i svenska vattenverk. Flera svenska vattenverk använder redan UV-ljus, ozon eller membranteknik som huvudsaklig desinfektion och tillsätter endast små mängder klor som en sista säkerhetsåtgärd. I många andra länder är dock fortfarande klor en stor del av reningstekniken och i svenska reningsverk kommer små mängder klor sannolikt inte kunna undvikas så länge vi inte ändrar nät och tekniker.
I takt med att vi moderniserar ledningsnäten och reningstekniken, så kan dock behovet av klor minska ytterligare.
Man kan alltså säga att Sverige använder små mängder klor för att skydda vattnet under transporten genom ett omfattande och väldigt utsträckt ledningsnät. Nederländerna har istället valt att investera i en avancerad vattenrening, ett mycket väl underhållet distributionssystem och ett skydd av sina vattenkällor, vilket gör att klorering inte längre behövs. Vi behöver även arbeta aktivt för att rena bort läkemedelsrester, miljögifter och andra mindre bra kontaminering av dricksvatten. I dagsläget utförs inte det alls.