Jag får ofta höra att sjukdomar är ärftliga, som om vi föddes med ett färdigt öde. När jag hävdar motsatsen, att vi faktiskt kan påverka vår hälsa mycket mer än vi tror, så skapas många tankar.

Vissa sjukdomar är givetvis ärftliga, men långt mycket färre än vi tror. Det finns genetiska förändringar som har en mycket stark koppling till specifika sjukdomar, och vårt genetiska arv har betydelse för vilka biologiska förutsättningar vi föds med.

Det är dock stor skillnad på att ärva en genetisk predisposition jämfört med att ärva en sjukdom.

Det är också det här som är så fascinerande med epigenetiken, att våra gener är inte ett färdigt facit över hur resten av våra liv kommer att se ut.

DNA förändras normalt inte för att vi börjar äta bättre, sover mer, motionerar eller minskar vår stress. Men genernas uttrycks och reglering kan påverkas av den biologiska miljö som våra celler befinner sig i.

Epigenetik handlar om de biologiska mekanismer som reglerar hur generna används utan en förändring i själva DNA-sekvensen. Det vill säga om de slås av eller på.

En cell i levern behöver exempelvis läsa andra delar av DNA än en nervcell och samma cell kan förändra vilka gener den använder beroende på vad som sker runtomkring.

Epigenetiska mekanismer fungerar ungefär som ett regleringssystem som hjälper cellen att avgöra vilka delar av det genetiska materialet som ska vara mer eller mindre tillgängliga.

Det är bland annat här DNA-metylering, histonförändringar och olika former av RNA-reglering kommer in.

Det intressanta är att gener kan vara mer eller mindre aktiva, ungefär som en strömbrytare som sätts på och stängs av. Epigenetik innebär att en gen kan vara mer eller mindre aktiv beroende på vilka signaler cellen som får. Och vi människor kan i vår tur påverka generna med vilka signaler vi skickar.

Här är sambandet mellan arv och miljö intressant, då vår biologiska miljö består av mer än luften som vi andas och den plats vi bor på. Miljön innebär vad vi äter, hur mycket vi rör oss, hur vi sover, kroppens förutsättningar för att hantera stress, vilka mikroorganismer som finns i tarmen och vilka kemiska exponeringar som kroppen utsätts för.

Dessa faktorer kan påverka kroppens metabolism och de signalvägar som i sin tur är kopplade till regleringen av genuttrycket. Det innebär givetvis inte att vår livsstil kan påverka all form av genetik, men det innebär att de befinner sig i en biologisk miljö som hela tiden sänder signaler. Och att dessa signaler går att påverka.

Inom funktionsmedicinskt perspektiv så blir det intressant eftersom vi ser näringsämnen som byggstenar och kofaktorer i kroppens biokemiska processer. Vissa näringsämnen är involverade i de metabola processer som bidrar till epigenetisk reglering, exempelvis folat, B12, B6, riboflavin och metionin som ingår i enkolmetabolismen, en process som påverkar tillgången på molekyler som används vid DNA-metylering.

Ett funktionsmedicinskt perspektiv handlar alltså om att skapa så goda biologiska förutsättningar som möjligt för kroppens egna regleringssystem.

Stress är också en biologisk signal som påverkar nervsystemet, våra hormoner, immunförsvaret och metabolismen.

Långvarig stress har också studerats i relation till epigenetiska förändringar, vilket är anledningen till att återhämtning är extremt viktigt för god hälsa.

Sömn, vila, fysisk aktivitet och fungerande dygnsrytm är exempel på biologiska signaler till kroppen och som vi kan påverka.

När vi rör på oss påverkas blodsockerreglering, mitokondrier, muskelmetabolism, hormonsignaler och immunologiska processer.

Även tarmens mikrobiom är intressant, då tarmens bakterierna producerar metaboliter som kan påverka vår metabolism och det molekylära system som är involverade i genreglering.

Vi kan alltså inte välja våra gener, men vi kan påverka den biologiska miljön genom att vi aktivera gener som skyddar eller genom att inaktivera gener som skapar sjukdom.

Med hänsyn till epigenetik och all fantastisk forskning som kommer kopplat till tarmfloran och hur vi ärver tarmfloran från mamman vid en vaginal förlossning, så borde synen på ärftlighet revideras markant.

I många vanliga kroniska sjukdomar handlar det snarare om ett samspel mellan genetiska förutsättningar och en mängd andra faktorer. Ett sätt att se det på är att det genetiska arvet kan göra en människa mer eller mindre sårbar.

Vi kan inte välja vilket DNA vi föds med men vi kan i många fall påverka den biologiska miljö där generna ska fungera.

Här kommer en väldigt spännande artikel som visar att barnens mjölktänder kan vara en ny metod för att se vilka kemikalier ett barn utsätts för samt hur ett barns avgiftning fungerar.

Forskare har börjat använda tänder för att studiera vissa områden, eftersom ämnen som cirkulerar i kroppen under tandens utveckling, även lagras i tandvävnaden.

Det innebär att man kan undersöka vilka kemikalier ett barn har exponerats för under fosterlivet och under de första levnadsåren. För att undersöka långsiktig exponering, så krävs annan provtagningen än blodprov, eftersom blodprov är en ögonblicksbild.

En studie som publicerades 2024 har väckt stort intresse, där forskarna undersökte mjölktänder från barn med autism och jämförde resultaten med tänder från barn utan autism.

Forskarna fann att tänderna från barn med autism i genomsnitt innehöll fler identifierade kemikalier. Resultatet är spännande men det väcker också frågor om miljö, fosterutveckling och hur vi lagrar in gifter. Och framförallt, om vår förmåga till god avgiftning kan påverka hjärnan.

Länk till studien:

https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC10971289

Tänder börjar utvecklas redan under fosterlivet och under tandens bildning, så kan vissa ämnen från blodcirkulationen byggas in i tandvävnaden och finnas kvar efter att tanden har vuxit fram.

Genom att analysera mjölktänder kan forskare få ledtrådar om tidigare exponeringar som kan vara svåra att undersöka i efterhand med vanliga blod- eller urinprov.

En tandanalys visar inte exakt när ett ämne exponerades för kroppen, hur länge exponeringen pågick eller vilken effekt ämnet hade. Metoden kan dock ge ett mer överskådligt sätt för att undersöka samband mellan tidig miljöexponering och barns utveckling.

I studien, som publicerades i tidskriften Journal of Xenobiotics i mars 2024, analyserade forskarna 42 mjölktänder. Av dessa kom 22 från barn med autism och 20 från barn utan autism.

Forskarna identifierade i genomsnitt cirka 99 kemikalier per tand i gruppen barn med autism, jämfört med cirka 81 i jämförelsegruppen.

Bland dessa ämnen fanns kemikalier med koppling till exempelvis mjukgörare, plaster, bekämpningsmedel, konserveringsmedel och lösningsmedel. Vissa kemikalier förekommer i produkter som används i hushållet, rengöringsmedel, parfymerade hygienprodukter och i livsmedel.

För flertalet av dessa ämnen var nivåerna högre i tänderna från barn med autism.

Studiens resultat öppnar upp för frågan om miljökemikalier kan påverka hjärnans utveckling? Men också hur vår avgiftning påverkar hjärnan.

Hjärnan utvecklas genom samspel mellan gener, näringsämnen, hormoner, immunfunktion och den omgivande miljön. Under fosterlivet och de första levnadsåren, så är flera av dessa processer särskilt känsliga för störningar.

Vissa kemikalier har egenskaper som gör att de kan påverka hormoner eller nervsystemets utveckling och särskilt hos små barn som utvecklas och har väldigt liten kroppsmassa.

Det betyder givetvis inte att alla kemikalier som upptäcks i en tand automatiskt är skadliga utan det krävs mer information för att bedöma eventuella hälsorisker.

En annan intressant del av forskningen kring autism, är kopplingen mellan oxidativ stress och glutation. Jag nämner den bara snabbt här.

Glutation är en stark antioxidant och molekyl som kroppen tillverkar på egen hand. Glutation är viktigt för cellernas skydd mot oxidativ skada och ingår i flera av kroppens processer för att hantera och omsätta olika ämnen. Det kanske allra viktigaste är dock att glutation krävs för bra avgiftning.

Forskare har undersökt om vissa grupper av barn med autism uppvisar skillnader i glutationnivåer eller andra markörer för oxidativ stress.

En metaanalys från 2012 sammanställde forskning om glutation och relaterade markörer hos personer med autism. Den tog exempelvis upp möjliga skillnader i kroppens redoxbalans och biokemiska processer.

Länk till studien;

https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC3373368

En annan metaanalys, publicerad 2021, sammanställde 87 studier med totalt 9 109 barn och undersökte markörer för oxidativ stress vid autism. Resultaten visade att det kan finnas biologiska skillnader på gruppnivå, men de visar inte att alla autistiska barn har samma biokemiska profil eller att oxidativ stress i sig orsakar autism.

Länk till studien: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/33414386/

Den stora frågan blir återigen om barnens avgiftningsförmåga är viktig i sammanhanget. Om barn med autism kan ha ha både brist på glutation och samtidigt lagra in mer gifter, så krävs det mer forskning på samband mellan avgiftning och autism.

I diskussioner om autism, så hamnar fokus allt som oftast på genetik men gener verkar inte isolerat, utan samverkar med olika miljöfaktorer.

Det finns även en annan intressant koppling och det är avvikelser i MTHFR-gener som jag har skrivit om tidigare och som hör ihop med hur effektivt avgiftning och metylering fungerar.

Det är väldigt vanligt att ha en variant i MTHFR-genen och de två vanligaste varianterna är C677T och A1298C.

I en global metaanalys var frekvensen av MTHFR C677T cirka 24 procent av genkopiorna. Det är viktigt att skilja på andelen genkopior och andelen människor. I samma analys hade cirka 7,7 procent två kopior av varianten, alltså genotypen TT. Frekvensen varierade mellan olika befolkningsgrupper.

MTHFR A1298C är också vanlig, men varierar mellan befolkningsgrupper. I ett amerikanskt befolkningsunderlag hade ungefär 48 procent minst en C-variant, medan cirka 9 procent hade två.

Återkommer med ytterligare en artikel om MTHFR men lägger den gamla länken i kommentar.

Många människor har en eller flera av dessa vanliga genetiska varianter och om jag fick önska, så hade det varit otroligt spännande att se om det är samma barn som har mer gifter i tänderna och som har MTHFR-avvikelser.

Vi har blivit bättre och bättre på att producera stora mängder mat, samtidigt som vi har blivit sämre på att producera mat som innehåller den näring som kroppen behöver.

En uppmärksammad artikel i The Independent lyfter forskning som visar att innehållet av flera viktiga mineraler och näringsämnen har minskat avsevärt under de senaste 60 åren.

Enligt den rapport som artikeln bygger på, så kan vissa grödor innehålla omkring 20-50 procent mindre av vissa näringsämnen jämfört med tidigare. De ämnen som nämns är exempelvis magnesium, kalium, koppar, zink och selen.

Det innebär inte nödvändigtvis att all frukt och allt grönt har blivit mer näringsfattigt, men en så dramatisk utveckling gör att (iallafall jag) undrar vad som sker med vår näring när jordbruket optimeras för hög avkastning.

Sedan 1960-talet, så har jordbrukets produktivitet ökat kraftigt och vi kan producera mycket mer spannmål och andra grödor på samma areal. Det är en enorm framgång ur ett perspektiv men högre avkastning innebär inte automatiskt att det är högre näringstäthet.

Om en planta exempelvis producerar större mängder spannmål, men mängden mineraler i växten inte ökar i samma takt, så kan näringen spädas ut över en större mängd biomassa. Kort förklarat, så får vi mer mat men med mindre näring.

Jorden är en del av maten och en växt kan bara ta upp de näringsämnen som finns tillgängliga i jorden och som dess rotsystem och mikroorganismer kan göra tillgängliga. Alla blommor, frukter och grönsaker använder olika näringsämnen för olika utvecklingsfaser.

Jorden är dessutom ett fantastiskt ekosystem med bakterier, svampar, organiskt material, mineraler och andra organismer som tillsammans påverkar växternas möjlighet att ta upp näring.

Det innebär att diskussionen om näringsrik mat egentligen börjar i jorden.

Under många decennier, så har jordbrukets utveckling handlat om att producera mer mat, i snabbare takt och mycket billigare. Jordbruket är bra på att optimera storlek, avkastning, lagringsduglighet, transport och motståndskraft mot olika påfrestningar.

Näringsmarkörer har dock hamnat långt ner på listan, och hur mycket magnesium, zink, selen eller andra mikronäringsämnen som finns i maten är sällan av intresse.

En intressant fråga är vad som händer med näringen när grödor inte odlad i riktig jord utan i gödseltråg.

En annan intressant faktor är hur vi skördar det vi odlar. Om en gröda skördas för tidigt för att hålla under transporten över halva världen, så kommer näringen att påverkas. Mycket av näringen dras upp i plantan under sista delen av odllngsprocessen.

Vitaminer och mineraler fungerar som kofaktorer i enzymreaktioner, behövs för energiomsättning, hormonproduktion, nervsystemets funktion, immunförsvar och vävnadsreparation. Det räcker alltså inte bara att tänka på hur mycket vi äter utan vi behöver ha mer fokus på hur mycket näring vi får från maten vi äter.

Zink är exempelvis viktigt för att motverka stress, för immunförsvaret, hudens funktioner, sårläkning och många enzymprocesser.

Selen behövs som antioxidantförsvar, för sköldkörtelns funktioner och för immunförsvaret.

Magnesium är involverat i hundratals enzymatiska processer och har betydelse för energiomsättning, nervsystem, muskelfunktion och hur vi hanterar stress.

Näringsminskningar beror inte på en enda faktor utan det kan finnas andra orsaker såsom växtförädling, högre avkastning, jordens näringsinnehåll, odlingsmetoder, klimatförhållanden, koldioxidnivåer och hur grödorna odlas.

Det viktiga är att börja lyfta frågan, så att fler förstår vikten av näringsrika råvaror och att pengar inte får vara viktigare än näringsrika grödor

Originalrapporten hittar ni här:

Hollow Harvests, Deep Science Ventures & The Mark Leonard Trust

https://www.deepscienceventures.com/hollow-harvests⁠

Deep Science Ventures:

https://www.deepscienceventures.com/⁠

Länk till artikeln:

https://www.independent.co.uk/…/vegetables-nutrition…

Min favorit att juica är rödbetor och jag älskar den djupa, röda färgen och kombinerar ofta rödbetor med ingefära, selleri, citron och äpple.

Rödbetor är dessutom väldigt intressanta när det gäller blodtrycksreglering och blodcirkulation.

Rödbetor innehåller naturligt nitrat, som kroppen kan omvandla till kväveoxid (nitric oxide, NO). Kväveoxid fungerar som en signalmolekyl som hjälper blodkärlens glatta muskulatur att slappna av.

När blodkärlen vidgas, så kan motståndet mot blodflödet minska, vilket i sin tur kan bidra till ett lägre blodtryck.

När vi äter rödbetor eller dricker rödbetsjuice, så tas nitrat upp i kroppen och en del transporteras till spottkörtlarna och koncentreras i saliven. Där omvandlas nitrat till nitrit med hjälp av bakterier i munnen och dessa kan sedan bidra till bildningen av kväveoxid i kroppen.

Antibakteriella munsköljmedel kan påverka dessa bakterier och därmed även nitrat-nitritprocessen, vilket tandvården sällan känner till.

Att omvandla nitrat är alltså ett samspel mellan kosten, munhålans bakterier och kroppens blodkärl.

Kväveoxid hjälper till att reglera blodkärlens diameter och blodflöde och påverkar hur blodet transporteras till kroppens olika vävnader. När blodkärlen kan vidgas och anpassa sig efter kroppens behov, så blir det lättare att reglera blodcirkulationen.

Kroppen bildar kväveoxid på flera olika sätt och ett av dem är genom enzymet kväveoxidsyntas, som använder aminosyran L-arginin som byggsten. En annan väg är via nitrat och nitrit, där rödbetor är en intressant källa.

Rödbetor innehåller även andra ämnen som är intressanta. De innehåller exempelvis folat, ett B-vitamin som behövs för celldelning, bildning av blodkroppar och normal omsättning av homocystein samt kalium som behövs för nervsystemets funktioner, musklernas arbete och regleringen av kroppens vätskebalans.

Ett tillräckligt intag av kalium från kosten är också viktigt för blodtrycksregleringen.

Rödbetornas intensiva, vackra röda och violetta färg kommer från betalainer, växtämnen som har antioxidativa egenskaper och rödbetor innehåller även andra växtämnen som kan bidra positivt.

När vi juicar rödbetor får vi i oss vätskan och många lösliga ämnen, men en stor del av fibrerna blir kvar i fruktköttet. Ett tips är därför att variera mellan juice, ugnsrostade rödbetor, kokta rödbetor och råa rödbetor.

Blodtrycket påverkas av många faktorer såsom njurarnas funktion, nervsystemets reglering, hormoner, blodkärlens elasticitet, fysisk aktivitet, stress, sömn och kostens sammansättning.

Regelbundet intag av nitratrika grönsaker kan vara ett sätt för att kroppen ska få det material som är viktigt för ett normalt blodtryck.

Det är också bra att tänka på att kroppens behov varierar. Den som har lågt blodtryck, använder blodtryckssänkande läkemedel eller har en sjukdom som påverkar njurfunktionen kan behöva anpassa sitt intag.

Vid problem med nedbrytning av oxalater så kan man behöva se över tarmfloran.

Här är några kombinationer att prova.

1. Rödbeta och ingefära är min favorit 

Du behöver:
2 medelstora rödbetor
2-3 cm färsk ingefära
1 äpple
½ citron, skalad om du använder juicepress

Gör så här:

Tvätta rödbetorna noggrant och skär dem i mindre bitar vid behov. Kör alla ingredienser genom juicepressen och rör om. Börja med en mindre mängd ingefära och öka efter smak.

2. Rödbeta, morot och apelsin

Du behöver:
2 rödbetor
2 morötter
1 skalad apelsin
En liten bit ingefära om du vill

3. Rödbeta, gurka och citron

Du behöver:
1 rödbeta
½ gurka
½ citron
En liten bit färsk ingefära

4. Rödbeta, päron och lime

Du behöver:
2 rödbetor
1 päron
½ lime
En liten bit färsk ingefära

5. Rödbeta, äpple och selleri

Du behöver:
1 rödbeta
1 äpple
2 selleristjälkar
En liten bit ingefära

Om du tycker att rödbetsjuice smakar för jordigt, så kan du börja med 1 rödbeta och kombinera den med äpple, morot eller päron. Öka sedan mängden rödbeta när du har hittat en balans som du gillar. Man vänjer sig ofta vid smaken vartefter.

Du kan också blanda den färdiga juicen med lite vatten för att få en mildare smak.

Börja gärna med låg mängd och trappa upp, då rödbetsjuice kan ge avgiftningssymtom.

För de som bryter ner oxalater mindre bra, så kan det också vara bra att börja försiktigt. Det är dock viktigt att förstå att vår nedbrytning av oxalater är beroende av tarmflorans bakterier.

En systematisk översikt och metaanalys från 2024 undersökte effekten av rödbetsjuice hos personer med högt blodtryck. Forskarna sammanställde elva randomiserade studier med totalt 349 deltagare.

Resultatet visade att rödbetsjuice var förknippad med en genomsnittlig minskning av det systoliska blodtrycket, (det övre blodtrycksvärdet) med cirka 5,3 mmHg jämfört med kontrollbehandling.

Studien finns att läsa här:

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/39069465

En annan metaanalys, publicerad 2022, sammanställde sju randomiserade studier med 218 deltagare med högt blodtryck. Där fann forskarna också en minskning av det systoliska blodtrycket efter intag av nitrat från rödbetsjuice, medan effekten på det diastoliska blodtrycket inte var statistiskt säkerställd.

https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC8965354

Det intressanta är att rödbetsjuice inte behöver ses som en behandling i sig utan kan vara en del av kostvanor som främjar blodkärlens funktion, tillsammans med regelbunden fysisk aktivitet, tillräcklig sömn, näringsrik mat och återhämtning.

Bland annat oxalobacter formigenes krävs för nedbrytning av oxalater. Nedsatt nedbrytning hör ofta samman med dålig tarmflora.

Denna artikel har många önskat, om hur vi människor inhämtar och bearbetar information och hur vi fungerar kognitivt i olika situationer.

Människor har olika förmåga att ta in information, tolka den, skapa samband och fatta beslut. Ändå förväntas vi fungera ungefär likadant, särskilt i ett samhälle där snabba svar, effektiva möten och omedelbara beslut är prioriterade.

Men vad händer när en människa behöver mer tid för att bearbeta information. Är det ett tecken på att hjärnan arbetar långsammare, eller kan det handla om att personen uppmärksammar fler detaljer, ser fler möjliga samband och försöker förstå information ur ett större perspektiv?

Jag tror att vi behöver prata mer om detta, inte bara vid diskussion om autism, utan även vid systemtänkande och olika kognitiva förutsättningar.

När vi pratar om kognitiva förutsättningar, så tänker många direkt på intelligens men kognition omfattar betydligt fler funktioner än förmågan att lösa problem eller förstå komplicerade resonemang.

Den innefattar uppmärksamhet, perception, minne, språk, inlärning, problemlösning, planering, flexibilitet och förmågan att reglera och styra sitt tänkande. Vi har olika styrkor och svårigheter inom dessa områden. En person kan exempelvis vara snabb på att fatta beslut men ha svårare att upptäcka långsiktiga konsekvenser medan en annan kan vara mycket noggrann och se komplicerade samband men behöva längre tid för att komma fram till en slutsats.

När två människor deltar i samma möte, så kan man tänka att de får samma information, hör samma ord och ser samma presentation. Ändå behöver det inte betyda att de uppmärksammar samma saker eller bearbetar informationen på samma sätt.

En person kanske främst fokuserar på det som sägs medan en annan ser mängder med information, tonfall, ordval, pauser, kroppsrörelser, ansiktsuttryck, rummets stämning, motsägelser, information som kopplas till tidigare händelser, funderar över vilka konsekvenser ett beslut kan få längre fram samt läser in information mellan raderna. Den ena tar beslut baserat på informationen i rummet medan den andra har tusen andra intryck som först behöver bearbetas.

För de flesta människor sker en stor del av denna bearbetning automatiskt. Vi behöver inte medvetet bestämma oss för att analysera varje detalj utan hjärnan uppmärksammar informationen och försöker skapa en sammanhängande bild av det som händer. Men det tar olika tid beroende på hur mycket information man hämtar in.

Det är svårt att veta hur mycket information en annan människa uppfattar, men vi kan konstatera att människor skiljer sig åt i uppmärksamhet, perception, arbetsminne, bearbetningshastighet och förmåga att upptäcka samband. Dessa skillnader påverkar hur vi förstår och reagerar på omvärlden.

En systemtänkare försöker exempelvis förstå hur olika delar hänger ihop och är ofta en betraktare. I stället för att enbart se en enskild uppgift, ett uttalande eller en händelse, så kan personen uppmärksamma alla små detaljer runt omkring och hur de tillsammans bildar en större helhet. För den som känner igen sig i detta, så kan bearbetningen vara omfattande. Det är som att ha en mind map-funktion i hjärnan som ritar hundratals steg under tiden samtalet sker. Inte konstigt att det behövs tid efter mötet för att processa informationen.

När mötet är slut för vissa, så har processen precis börjat för en systemtänkare. En person går vidare medan den andra personen fortfarande bearbetar det som sagts och det är först senare som samband faller på plats och frågor uppstår.

Arbetsminnet hjälper oss att hålla information tillgänglig tillfälligt och bearbeta informationen medan vi lyssnar, jämför uppgifter eller löser problem. Arbetsminnets kapacitet är begränsad, och när många saker ska hanteras samtidigt så kan det bli svårare att både följa samtalet och hinna tänka snabbt. Det betyder inte att de som behöver mer tid, automatiskt har ett svagt arbetsminne. Tvärtom, så kan olika kognitiva förutsättningar samverka på många sätt. En person kan exempelvis vara mycket bra på att se mönster men behöva mer tid för att sortera muntlig information i ett snabbt samtal.

Därför kan det vara värdefullt att låta människor få fundera eller återkomma efter ett möte. Alla behöver inte ha sina bästa frågor eller lösningar färdiga i samma ögonblick som informationen presenteras.

Hjärnans signalsubstanser är en annan del av det biologiska system som gör kognition möjlig. De bidrar till att reglera uppmärksamhet, motivation, vakenhet, inlärning och minnesfunktioner.Dopamin är involverat i motivation, inlärning och arbetsminne, noradrenalin bidrar till regleringen av vakenhet och uppmärksamhet, glutamat och GABA har centrala roller i hjärnans stimulerande respektive hämmande signalering medan serotonin påverkar flera processer, såsom stämningsläge och sömn, och har samband med vissa kognitiva funktioner.

Dessa system samverkar i komplexa nätverk. Hur väl vi kan fokusera eller bearbeta information beror inte på enskilda signalsubstanser, utan på samspelet mellan hjärnans nätverk, individens förutsättningar och den aktuella situationen. En vetenskaplig översikt över serotoninsystemet och kognition finns här: https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC7139720/

Begreppet delayed processing används ofta i diskussioner om autism och beskriver situationer där en person behöver längre tid för att bearbeta information eller reagera på den. Jag skulle dock vilja hävda att det inte alls handlar om att hjärnan fungerar långsammare, utan att autistiska barn och vuxna inhämtar mer information på samma sätt som en systemtänkande individ. Vi glömmer bort att alla människor är olika och har olika sätt för att ta in och bearbeta information.

Autistiska personer är en mycket heterogen grupp, där en del behöver extra tid för att bearbeta muntlig information, andra reagerar snabbt inom vissa områden men behöver mer tid inom andra. Sensorisk känslighet, uppmärksamhet, språkförståelse, stress och arbetsminne kan påverka hur en situation upplevs.

En användbar utgångspunkt är att fråga sig om personen har fått informationen på ett sätt som fungerar och om personalen har haft tillräckligt med tid för att processa och landa i beslut eller förståelse, samt om miljön har gjort det möjligt att fokusera på bästa sätt.

Det är inte för inte jag älskar Tyskland, Danmark, Nederländerna och Belgien. I butikerna finns mängder av ekologiska alternativ och det finns ekobutiker lite överallt.

Ekologiskt handlar om så mycket mer än en märkning. Det handlar om vår exponering för bekämpningsmedel, om jordens bördighet och om de ekosystem som ska försörja oss i framtiden. Ändå, så är den svenska försäljningen av ekologiskt extremt liten, jämfört med andra länder.

När vi väljer ekologisk mat, så handlar diskussionen ofta om pris, smak och näringsinnehåll. Men för mig, som brinner för djur, natur och hälsa, så är frågan större än så.

Det handlar om vilka kemikalier vi utsätter våra kroppar för, hur vi brukar våra jordar och vad som händer med de djur, insekter och mikroorganismer som håller våra ekosystem fungerande.

Vi kan inte bygga en frisk befolkning på en sjuk jord.

Konventionellt jordbruk använder olika typer av bekämpningsmedel för att kontrollera ogräs, svampar och skadeinsekter. Bekämpningsmedel är reglerade och halterna i livsmedel kontrolleras kontinuerligt, men det betyder inte att de är biologiskt oviktiga.

Problemet är att vi inte bara exponeras för ett enda ämne utan vår vardag kan innebära många olika bekämpningsmedelsrester och andra miljögifter.

En systematisk översikt och metaanalys av 50 studier visade exempelvis att personer som äter ekologiskt generellt har lägre exponering för bekämpningsmedel.

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/37930102

Det finns också interventionsstudier där människor har bytt från konventionell till ekologisk mat. I en sådan studie minskade flera olika bekämpningsmedelsmetaboliter kraftigt i urinen, efter att deltagarna hade gått över till ekologisk kost.

För vissa ämnen var minskningen mycket stor, metaboliten av malation minskade exempelvis med omkring 95 procent och clothianidin med omkring 83 procent.

Detta lyftes i en reklamfilm för Änglamark för några år sedan, vilket blev en dyrköpt läxa för Coop.

Det finns två olika reklamfilmer från Änglamark som lätt blandas ihop. Den första, från 2000/2001, visar en servitör i skyddskläder som kommer fram till ett restaurangbord och sprutar bekämpningsmedel direkt över gästernas mat. Filmen illustrerade skillnaden mellan ekologisk och konventionell produktion.

Sveriges Spannmålsodlare reagerade kraftigt och hävdade att reklamen framställde konventionella lantbrukare som miljöbovar och gav intrycket att vanlig mat var farlig.

Marknadsdomstolen förbjöd filmen att användas. Därefter följde en flera år lång rättsprocess. Sveriges Spannmålsodlare krävde 5 miljoner kronor av KF, men Stockholms tingsrätt gav KF rätt i skadeståndsfrågan 2003.

2005 förbjöds Änglamark att tillhandahålla ett nätspel om ekologiska råvaror. Marknadsdomstolen ansåg att det misskrediterade lantbrukare som inte odlade ekologiskt. Vitet sattes till 400000 kronor.

År 2015-2016 lanserade Coop en ny reklamkampanj som fick betydligt större efterspel och blev en dyr affär.

I filmerna fick tittaren följa en familj som valde att ändra sin kost och börja äta ekologisk mat. Coop gjorde analyser av familjemedlemmarnas urin och visade hur halterna av olika bekämpningsmedelsmetaboliter förändrades.

Kampanjen kallades ”Ekoeffekten” och blev internationellt uppmärksammad under namnet ”The Organic Effect”.

Kampanjen ledde till att Coop förbjöds att använda ovan nämnda reklamfilmer efter en dom i Patent- och marknadsdomstolen 2017. Domstolen ansåg att Coop hade gått för långt i sina hälsopåståenden och att underlaget inte räckte för de slutsatser som reklamen förmedlade. Detta trots att de använde sig av provtagning före och efter att kosten förändrades.

Om Coop bryter mot förbudet och formulerar att ekologisk mat kan minska halten av bekämpningsmedel i kroppen, så uppgår vite till 1 miljon kronor.

Så frågan är… Säljs det mindre ekologisk mat på grund av att ingen vågar göra reklam för vad ekologiskt jordbruk och ekologiska råvaror innebär?

Ungefär på samma sätt som att personalen i svenska kosttillskottsbutiker inte får påstå något som avviker från EFSA-claims.

Det är svårt att sälja något när man inte får berätta vad det är bra för

Oavsett så hade Coop rätt. Ekologisk mat gör inte kroppen giftfri eftersom vi får gifter från många håll, men det visar att vi kan påverka människans exponering genom att välja vad vi äter.

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/30765100

Ett bekämpningsmedel är utvecklat för att påverka en viss organism eller biologisk process. Problemet är att naturen inte fungerar som separata system och ämnen kan spridas med vind och regn och hamna i jord, diken och vattendrag. Rester kan också finnas på växter och i miljöer där andra organismer exponeras.

Europeiska miljöbyrån beskriver exempelvis hur bekämpningsmedel kan påverka icke-målorganismer, organismer som aldrig var avsedda att träffas. Bekämpningsmedelsrester har exempelvis påvisats i bin, pollen och nektar.

Det innebär att ett ämne som används för att bekämpa en skadeinsekt även kan påverka andra insekter. Och de insekterna är i sin tur föda åt fåglar, groddjur och andra djur.

Pollinerande insekter är avgörande för naturliga ekosystem och jordbruk och det har gått så långt att 10 procent av Europas vilda biarter bedöms vara hotade. Detta enligt den nya europeiska rödlistan från IUCN.

Pollinatörerna är en grundläggande del av våra ekosystem och av vår livsmedelsproduktion. När den biologiska mångfalden försvinner, så försvinner även en del av det naturliga system som jordbruket är beroende av.

När exempelvis blommande växter försvinner från jordbrukslandskapet, så minskar tillgången på föda och livsmiljöer för många insekter. Samtidigt kan bekämpningsmedel öka den kemiska belastningen.

Det handlar inte bara om honungsbin utan om vilda bin, humlor, fjärilar, skalbaggar och många andra insekter som har viktiga funktioner i ekosystemen.

När den biologiska mångfalden minskar försvinner också en del av naturens egen motståndskraft. Det finns exempelvis konkreta forskningsresultat på att ekologiskt jordbruk har högre biologisk mångfald.

En metaanalys från 2005, som analyserade 66 vetenskapliga publikationer, fann att artrikedomen i genomsnitt var omkring 30 procent högre i ekologiska odlingssystem än i konventionella system.

https://doi.org/10.1111/j.1365-2664.2005.01005.x

En senare och större metaanalys från 2014 fann ännu tydligare skillnader. Forskarna analyserade ekologiska och konventionella odlingssystem och fann 34 procent högre artrikedom på ekologiska gårdar. Effekten varierade mellan olika organismgrupper och olika typer av jordbruk, men den övergripande skillnaden var tydlig.

https://doi.org/10.1111/1365-2664.12219

Ett rikt ekosystem bidrar både till pollinering, naturlig skadedjurskontroll, nedbrytning av organiskt material och fungerande näringskretslopp.

Jorden är ett levande ekosystem och en frisk jord innehåller enorma mängder bakterier, svampar, protozoer, nematoder, maskar och andra organismer. De bryter ner organiskt material, omsätter näringsämnen, påverkar jordstrukturen och samverkar med växternas rötter.

Den handlar om hur väl hela det biologiska systemet fungerar.

Samtidigt har det svenska jordbruket förändrats kraftigt.

Träda har minskat över tid. År 2000 låg omkring 247 700 hektar jordbruksmark i träda medan det år 2025 endast var motsvarande 116 800 hektar.

Jorden måste få tillbaka mer än vi tar ut. Om vi ständigt fokuserar på maximal produktion utan att bygga upp jordens bördighet, så riskerar vi att förbruka de resurser som framtidens matproduktion är beroende av.

Danmark är ett intressant exempel eftersom de har haft en mycket stark ekologisk marknad under många år.

2024 låg den danska, ekologiska livsmedelsförsäljningen på 11.6 procent, vilket placerade Danmark mycket högt internationellt.

Sverige har en relativt stor ekologisk jordbruksareal ocv under 2025 brukades omkring 16 procent av den svenska jordbruksmarken för ekologiskt jordbruk. Den ekologiska andelen inom svensk livsmedelsförsäljning var dock endast omkring 3,7 procent.

Det kanske mest sorgliga är att den svenska ekologiska jordbruksarealen har minskat sex år i rad och ligger nu på den lägsta nivån sedan 2010.

Vi vet alltså att insekter dör ut, att markerna utarmas och att våra kroppar får mer gifter med konventionellt jordbruk, men ändå så minskar produktionen och försäljningen.

Det syns inte heller hur mycket bekämpningsmedelsexponering en människa får i sig och hur det påverkar kroppen. Inte förrän bägaren är full.

En ny paraplyöversikt från 2026, som sammanställer 53 tidigare metaanalyser och 235 samband mellan bekämpningsmedelsexponering och olika hälsoutfall, fann statistiskt signifikanta samband inom bland annat neurologiska, metabola, respiratoriska och onkologiska områden.

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/42485730

Det bör såklart tolkas med försiktighet eftersom många faktorer påverkar vid sjukdom. Men vi vet att ekologisk kost kan minska exponeringen för bekämpningsmedel, och vi vet att ekologiska odlingssystem i genomsnitt har större biologisk mångfald.

Ekologiskt är såklart långt ifrån perfekt men ekologiskt jordbruk bygger i större utsträckning på biologiska processer, växtföljder och metoder som minskar användningen av syntetiska bekämpningsmedel.

Vi kan välja ett jordbruk där jorden betraktas som ett levande system, där biologisk mångfald har ett värde och där användningen av syntetiska bekämpningsmedel minskar.

Vi kan också minska vår egen exponering för bekämpningsmedel genom våra matval.

Maten på tallriken börjar i jorden!

Många frågar mig vad funktionsmedicin innebär och vad det är som skiljer den från den vanliga sjukvården. Det korta svaret är att funktionsmedicin försöker gå ett steg djupare, för att lösa orsaken till ett problem och hitta en långsiktig lösning.

Detta tankesätt bygger på en gammal medicinsk grundidé om att förstå människan och hennes sjukdom ur ett större perspektiv. Samtidigt använder dagens funktionsmedicin en väldigt modern kunskap inom exempelvis fysiologi, biokemi, nutrition, hormoner, immunologi och mikrobiologi.

Många som arbetar professionellt med funktionsmedicin har utbildning inom både nutrition och näringsterapi men även inom funktionsmedicin och skolmedicin. En bred medicinsk förståelse är viktigt eftersom funktionsmedicin i många fall inte handlar om att välja bort skolmedicinen. Tvärtom, så är det ett komplement där man kombinerar medicinsk diagnostik och eventuell behandling med funktionsmedicinens stora förståelse för helheten.

Vid akuta och allvarliga tillstånd, så kan konventionell medicin vara helt avgörande men vid många långvariga och komplexa besvär så är det värdefullt att försöka förstå vad som ligger bakom problemen.

Inom funktionsmedicin betraktar man kroppen som en sammanhängande helhet, istället för att dela upp kroppen i olika delar och symtom.

Sömn, stress, hormoner, näringsstatus, blodsocker, matsmältning, tarmfunktion, mikrobiom, immunförsvar och inflammation påverkar varandra och ett problem i en del av kroppen kan därför få konsekvenser någon annanstans.

Det innebär också att två personer kan ha samma diagnos eller liknande symtom men med helt olika bakomliggande faktorer.

Den ena patienten kanske har långvarig stress, sömnbrist och hormonella obalanser medan den andra har näringsbrister och problem med matsmältningen. Båda dessa situationer kan exempelvis ge problem med låg produktion av sköldkörtelhormoner eller andra hormonella obalanser.

Diagnosen kan vara densamma men vägen till bättre hälsa kan ha många spår och inom funktionsmedicin så försöker vi hitta det som passar bäst för varje individ.

En viktig del av funktionsmedicinen är att förstå kroppens funktioner på djupet och därför är djupare provtagning en stor del av funktionsmedicinens grundstenar.

Blodprover är fantastiska och oerhört viktiga och de används även inom funktionsmedicin. Det som är viktigt att förstå är att man inte kan mäta allt i blodprov på ett tillförlitligt sätt och att blod ofta ger ett ögonblicksvärde.

Beroende på frågeställning, så kan man ha större nytta av provtagning med urin, saliv eller avföringsprover. Blod kan exempelvis ge information om blodstatus, järnvärde, vitaminer, lever- och njurfunktion, inflammatoriska processer, ämnesomsättning och vissa hormoner (sköldkörtelhormoner).

Urin kan ge information om aminosyror, mineraler, hormoner, metaboliter och hur olika ämnen omsätts och utsöndras.

Saliv kan användas för mätning av könshormoner och kortisol för att visa kroppens biologiskt aktiva hormonnivåer och dygnsvariationer.

Avföring kan ge information om exempelvis tarmfunktion, inflammatoriska processer, parasiter, candida och tarmflorans sammansättning.

Det viktiga är att välja rätt mätmetod baserat på vad man vill mäta och vilka svar man önskar.

Referensvärde är en annan intressant fråga. Ofta får patienter höra att allt ser bra ut, trots att de inte mår bra. Funktionsmedicin tittar istället på optimala värden, snarare än referensintervall och lägger stor vikt vid att sätta provsvaren i ett sammanhang.

Om man vill hitta orsaken till ett problem så kan man inte enbart se till laboratorievärden utan behöver ta hänsyn till symtom, sjukdomshistorik, kost, livsstil, läkemedel och andra provresultat som kan ge viktig information.

Om en människa har återkommande magbesvär, trötthet, hormonella problem eller sömnproblem så kan man naturligtvis behandla symtomen men det blir sällan en långsiktig lösning. Man måste också se över orsaken.

Jag tror att mycket av framtidens medicin handlar om detta. Om att kombinera det bästa från olika kunskapsområden.

Vi har fantastiska möjligheter att diagnostisera och behandla sjukdomar men nästa steg kan vara att bli ännu bättre på att förstå varför människor utvecklar långvariga problem och hur vi kan arbeta mer förebyggande.

Det år stor skillnad mellan att fråga vad man kan göra åt ett symtom och sedan ge ett läkemedel jämfört med att reda ut varför kroppen har hamnat där den är och hur man hjälper den tillbaka till friskhet och balans.

Det är kärnan i funktionsmedicinen, att lyssna på kroppen och försöka förstå vad den vill berätta.

Fibromyalgi är ett tillstånd med inflammatoriska processer, trötthet, utmattning, sömnproblem och ett nervsystem som går på högvarv. Samtidigt, så kan vårdens prover ofta se helt normala ut och diagnosen kan vara fördröjd med många år.

Tänk om man istället skulle började reda ut varför kroppen inte klarar av att hålla nere inflammatoriska processer?

Inom funktionsmedicin så tittar vi på samspelet mellan stressystemet, immunförsvaret, tarmen och dess mikrobiom, hormoner och eventuella hormonella obalanser samt nervsystemets förmåga att ha god balans mellan gas och broms.

Många personer med fibromyalgi beskriver att problemen började efter en längre period av stress, långvarig sömnbrist, i samband med infektion, trauma, hög belastning eller vid utmattning.

Det är lätt att förstå varför det kan spela roll, då kroppens belastningar fungerar som en bägare. När bägaren är tom så klarar kroppen mer belastning än om bägaren är full och rinner över.

När kroppen upplever stress, så aktiveras HPA-axeln, med hypotalamus-hypofys-binjure-axeln. Kortisol är en viktig del av kroppens stressystem och hjälper kroppen att hantera stress, reglera immunförsvaret och anpassa ämnesomsättningen. Kortisol har dock också en viktig roll i att hålla nere inflammatoriska processer.

Problemet uppstår när stressystemet tvingas arbeta under hög belastning och under lång tid. I början frisätts höga mängder kortisol för att möta den ökade stress som kroppen ser som fara men i förlängningen kommer värdet att bli lägre och till slut mynna ut i en utmattning.

När vi inte längre klarar att bilda energi korrekt, så har vi inte heller tillräckligt med kortisol för att hålla nere inflammatoriska processer. Det är så utmattning och inflammation hör ihop.

I detta läge, så har vår dygnsrytm, stressrespons och återkoppling förändrats i systemet vilket påverkar vår sömn och förmåga att behålla balans mellan gas och broms.

När stressystemet inte fungerar optimalt, så påverkas inte bara kroppens energinivåer och vår sömn utan även immunförsvarets reglering och kroppens förmåga att dämpa inflammatoriska signaler. Många patienter med fibromyalgi har även högre nivåer av högkänsligt CRP, vilket är förenligt med låggradiga, inflammatoriska processer.

Tarmen är en annan spännande och ofta bortglömd del av fibromyalgi. Många kanske tänker på tarmen som ett matsmältningsorgan men tarmen innehåller enorma mängder bakterier som hela tiden kommunicerar med vårt immunförsvar. Detta system kallas för tarm-hjärna-axeln.

Här blir det spännande, då man genom provtagning kan se förändringar i tarmflorans sammansättning hos personer med fibromyalgi, exempelvis förändringar i bakteriediversitet, bakterier som producerar kortkedjiga fettsyror och ämnen som kan påverka immunförsvaret och nervsystemet.

Läckande tarm är en annan intressant pusselbit, som jag har skrivit om i flera inlägg. Tarmens slemhinna fungerar som en barriär och hindrar oönskade ämnen från att passera in i kroppens blodomlopp.

När barriärfunktionen försämras, så brukar det beskrivas som ökad intestinal permeabilitet (läckande tarm) vilket innebär att slemhinnan blir mer porös och att slemhinnans tight junctions inte håller ihop cellerna.

Vid provtagning kan man se förhöjda markörer kopplade till intestinal barriärfunktion och bakteriella produkter, exempelvis och sCD14 hos patienter med fibromyalgi.

Ur ett funktionsmedicinskt perspektiv, så blir det viktigt eftersom en störd tarmbarriär kan innebära att immunförsvaret utsätts för fler signaler från tarmens mikrobiella miljö.

Alla bakterier i tarmen är inte goda eller onda utan allt handlar om balans, mångfald och hur bakterierna fungerar tillsammans. Vissa bakterier kan bidra till produktion av kortkedjiga fettsyror, påverka tarmbarriären och kommunicera med immunförsvaret.

Några särskilt intressanta bakterier vid fibromyalgi är Akkermansia muciniphila och Lactobacillus casei.

Akkermansia muciniphila har blivit särskilt intressant inom mikrobiomforskningen och är en bakterie som lever nära tarmslemhinnan. Akkermansia bryter ned mucin, påverkar tarmbarriären, ämnesomsättningen och immunförsvaret. Akkermansia fungerar olika beror på den övriga tarmmiljön, tillgången på fibrer och samspelet med andra mikroorganismer.

Lactobacillus casei är intressant eftersom vissa stammar har förmågan att påverka tarmbarriären och immunförsvarets signalering. I experimentella modeller har L. casei exempelvis kopplats till bättre barriärfunktion och minskad produktion av vissa proinflammatoriska signaler.

Det är därför ett mikrobiomtest kan vara intressant vid återkommande inflammatoriska processer och exempelvis fibromyalgi eller annan inflammatorisk sjukdom.

En annan pusselbit är kroppens könshormoner, som hör samman med stresshormonet kortisol. Kortisol och könshormoner produceras i samma hormoncykel och progesteron är ett livsviktigt förstadie till kortisol.

Fibromyalgi är vanligare hos kvinnor, och där kan man ha god nytta av att undersöka kopplingen mellan hormonförändringar och smärta. Hos kvinnor som upplever försämring vid mens eller ägglossning, så är detta av ännu större vikt. Inom funktionsmedicin så vill man alltid undersöka hela bilden, särskilt hos personer som samtidigt har mensrelaterade besvär, klimakteriebesvär, sömnproblem, ökad stresskänslighet eller långvarig utmattning.

Beroende på individ och frågeställning, så kan man undersöka hur kroppen hanterar inflammatoriska processer genom mätning av könshormoner och kortisol i salivprov samt tarmflorans sammansättning i ett mikrobiomtest.

Kortisol mäts i saliv och upprepade prov under dagen kan användas för att studera dygnets variationer. Kortisol bör ligga högt på morgonen (vår högsta peak är 30 min efter uppvaknande) och ska sedan minska successivt under dagen för att bli lågt framåt kvällen. I salivprov kan man även mäta bioaktiva nivåer av könshormoner såsom progesteron, alla 3 östrogener (östrogen, östradiol och östriol) samt testosteron.

Ett mikrobiomtest kan ge information om vilka bakteriegrupper som finns i tarmen, hur den mikrobiella sammansättningen ser ut, hur kroppen hanterar inflammation och om tarmbarriärens permeabilitet är optimal.

Att arbeta på detta sätt är det sätt att identifiera vilka system som verkar vara ur balans och sedan stegvis försöka återställa kroppens förutsättningar för återhämtning. Det kan ta längre tid, men blir ett mer långsiktigt arbete jämfört med symtomlindrande och kortsiktig läkemedelsbehandling. Man löser problemet från grunden.

Det jag brukar fokusera på i mitt arbete med patienter med fibromyalgi är exempelvis hormonella obalanser, sömn och dygnsrytm, långvarig stress och återhämtning, blodsocker och näringsstatus, tillräckligt med protein- och näringsintag, fysisk aktivitet anpassad efter individens tolerans, tarmens funktion och förstoppning/diarré, kostens kvalitet och fibrerinnehåll, mikrobiomets mångfald, eventuella näringsbrister samt infektioner eller andra bakomliggande belastningar.

Min bild är att vi behöver se fibromyalgi på ett annat sätt och som ett samspel mellan nervsystemet, stress, hormoner, immunförsvaret, tarmen och dess mikrobiom.

När kroppen utsätts för belastning under lång tid, så kan flera av kroppens system påverkas samtidigt. Man kan därför inte behandla endast diagnosen, utan behöver förstå människan och orsaken bakom diagnosen.

Vid diagnosen SLE, systemisk lupus erythematosus, så får patienter ofta höra att det är en autoimmun sjukdom där immunförsvaret har börjat angripa den egna kroppen.

Inom funktionsmedicin, så ser vi det ifrån en annan synvinkel och utgår ifrån att immunförsvaret attackerar kroppens vävnader av en anledning.

Dagens medicinska diagnostik brukar beskriva autoimmunitet som att kroppen attackerar sig själv. Men man kan istället se att immunförsvarets reaktion är ett försök att hantera något som kroppen uppfattar som ett problem.

Vårt fokus är därför att undersöka varför immunförsvaret har aktiverats och vad det är som immunförsvaret jobbar hårt för att bekämpa. Vid SLE kan den inflammatoriska processen exempelvis påverka leder, hud, blodkärl, njurar och andra organ.

För att förstå djupare, så bör man sätta sig in i hur inflammatoriska processer fungerar och inflammation som en del av kroppens läkning.

Inflammation har fått ett nästan uteslutande, negativt rykte där många tolkar inflammation som något som ska bekämpas. Ofta försöker man få ner inflammatoriska markörer så snabbt som möjligt, utan större eftertanke om varför det uppstått inflammation från början.

Inflammation är en förutsättning för läkning och ett tecken på att kroppen är i en läkningsfas. Immunförsvaret aktiveras när det uppstår en vävnadsskada, när mikroorganismer behöver hanteras eller om kroppen upptäcker celler och strukturer som behöver tas om hand.

Immunceller skickas till området för att identifiera problemet, städa bort skadad vävnad och för att skapa förutsättningar för reparation. Det är alltså inte så att immunförsvaret förstör kroppen vävnader, utan det arbetar för att reparera och bygga upp efter en vävnadsskada.

En inflammationsprocess är en del av den kedja som kroppen använder för att skadad vävnad ska kunna repareras och återgå till ett friskare tillstånd.

Vid en normal läkningsprocess kan man förenklat tänka att kroppen först behöver identifiera och hantera det som är skadat. När skadan är identifierad, så ska inflammationen klinga av och kroppen ska övergå till nästa fas där nya celler, blodkärl, extracellulär matrix och annan vävnad byggs upp.

Makrofager och andra immunceller har olika funktioner under olika delar av läkningsprocessen, där de kan bidra både till att avlägsna skadade celler och för att signalera att det är dags att reparera och återuppbygga vävnaden.

Det betyder att kroppen behöver kunna göra två saker, aktivera inflammation när den behövs och sedan stänga av den när arbetet är klart.

Om kroppen hela tiden utsätts för signaler som den uppfattar som potentiella hot, så kan immunförsvaret fortsätta vara aktiverat under en längre tid.

Det kan exempelvis handla om infektioner, skadade celler, metabol belastning, störningar i tarmmiljön, oxidativ stress eller andra faktorer som hela tiden signalerar skada och fara.

Vid denna problematik, så kan den inflammatoriska processen gå från att vara en tillfällig reparationsprocess till att bli ett mer långvarigt tillstånd med låggradiga, kroniska inflammatoriska processer.

Det är därför viktigt att inte bara fråga hur en immunreaktion ska dämpas, utan också vad är det som immunförsvaret reagerar på.

En annan fråga är vad kroppen behöver för att kunna gå från inflammation och städning till läkning och återuppbyggnad.

En tredje fråga är vad som händer om immunförsvaret arbetar för högtryck och vi sänker dess effekt med läkemedel, istället för att eliminera det som immunförsvaret reagerar på.

Vi kan visserligen uppleva mindre inflammatoriska processer när immunförsvaret dämpas, men det beror på att vi har stängt av kroppens förmåga att bearbeta det som behövs för att bli frisk. Inte för att kroppen som helhet är friskare.

Det betyder inte att det finns en enda bakomliggande orsak, då SLE (liksom många andra sjukdomsförlopp) är komplext och påverkas av immunförsvaret, hormoner, tarmfloran, infektioner, miljöfaktorer och vår livsstil.

Att tänka att immunförsvaret gör sitt jobb och försöker eliminera inflammatoriska processer, öppnar för ett annat sätt för att förstå sjukdomen.

Inom funktionsmedicin så tittar vi på flera olika områden, där tarmen och kroppens kortisolnivåer är prioriterat. Vi undersöker hela kroppens biologiska miljö, exempelvis tarmfloran, kroppens näringsstatus, sömnrutiner, kroppen stressystem, kortisolreglering, hormoner, infektioner, metabolism och andra livsstilsfaktorer.

En stor del av kroppens immunförsvar finns i tarmen och tarmens bakterier kommunicerar med immunförsvaret och producerar ämnen som påverkar både tarmbarriären och kroppens inflammationsreglering.

Vid SLE ser man ofta förändringar i tarmmikrobiomet, exempelvis förändringar i bakterierna sammansättning och mikrobiella metaboliter, samt vissa förändringar som har kopplats till sjukdomsaktivitet.

Det är intressant eftersom en obalanserad tarmflora kan påverka immunförsvarets reglering medan en frisk och varierad mikrobiota producerar kortkedjiga fettsyror, exempelvis butyrat, som har betydelse för tarmbarriären och immunförsvarets funktioner.

Om mikrobiomet förändras, så kan även tarmens signaler till immunförsvaret förändras.

Det betyder inte att SLE orsakas av dåliga bakterier, men mindre bra tarmflora ger sämre förmåga att hantera inflammatoriska processer och påverkar hur immunförsvaret regleras.

Tarmens slemhinna fungerar som en barriär mellan tarmen och kroppens inre miljö och blodomlopp. Tarmslemhinnan ska släppa igenom näringsämnen samtidigt som den hjälper till att hålla oönskade ämnen och mikrobiella komponenter kvar i tarmen.

När barriärfunktionen påverkas, så kan immunförsvaret exponeras för fler signaler från tarmen, vilket kan bidra till ökad immunaktivering.

Därför kan en funktionsmedicinsk utredning vid SLE innebära exempel matsmältning, avföringsvanor, kost, mikrobiom, näringsstatus och faktorer som påverkar tarmbarriären. Målet är att minska faktorer som kan bidra till en onödigt hög inflammatorisk belastning.

En annan viktig del av den funktionella bilden är stressystemet, där kroppens stresshormon kortisol är en viktig markör.

Kortisol är inte bara ett stresshormon, utan även en viktig regulator av immunförsvaret och ett hormon som har som uppgift att hantera och kontrollera inflammatoriska reaktioner.

När immunförsvaret aktiveras, så skickas signaler till hjärnan och stressystemet. Samtidigt påverkar stressystemet immunförsvaret åt andra hållet och det förekommer en ständigt pågående kommunikation mellan hjärnan, nervsystemet, binjurarna/kortisol och immunförsvaret.

Vid långvarig stress, så kan denna reglering förändras och det är viktigt att undersöka om kroppens kortisolrespons och dygnsreglering fungerar optimalt. Här har man god nytta av att mäta kortisol i salivprov, för att se om kroppen har rätt förutsättningar för att hantera inflammatoriska processer.

Om kroppens inflammationsbroms inte fungerar som den ska, så blir det svårare att stänga av inflammatoriska processer efter att immunförsvaret har aktiverats.

Stress är en annan viktig faktor. Många tänker automatiskt på exempelvis inre stress, hög arbetsbelastning eller relationer vid stress men för kroppen, så är stress mycket bredare än så.

Stress kan exempelvis vara sömnbrist, hård fysisk belastning utan återhämtning, blodsockersvängningar, infektioner, näringsbrister, inflammatoriska processer eller metabola obalanser. Det är därför viktigt att titta på hela kroppens stressbelastning.

Sömnen är en av våra viktigaste vägar till läkning och den tidpunkt då det sker en mängd viktiga reparations- och regleringsprocesser. Sömn påverkar exempelvis immunförsvaret, hormoner, kroppens metabolism och nervsystemet.

Hos en person med SLE, så blir det extra viktigt att inte betrakta sömn som något man kan ta igen senare utan en regelbunden dygnsrytm, tillräcklig sömn och möjlighet till återhämtning kan vara viktiga delar för att skapa balans i kroppens inflammationsreglering.

Kosten är ett annat intressant område som ska ge kroppen rätt byggmaterial för återhämtning och reparation. Kosten handlar om att ge kroppen de näringsämnen som krävs för att bygga hormoner, neurotransmittorer, cellmembran, enzymer och antioxidanter.

En näringstät kost med mycket variation, lågt sockerinnehåll, gott om omega 3 och grönt, utan ultraprocessade födoämnen och tillsatser samt med dagligt intag av fermenterade produkter kan vara positivt vid inflammatoriska processer.

När kroppen befinner sig i långvarig inflammation, så är det rimligt att säkerställa att det inte samtidigt finns brister som belastar kroppen ytterligare.

Det kan vara relevant att undersöka järnstatus, B12, folat, D-vitamin och andra näringsmarkörer. Samt inflammatoriska markörer som CRP, kortisol och tarmflorans sammansättning.

Fysisk aktivitet har många positiva effekter på kroppen men vid en inflammatorisk sjukdom eller vid utmattning, så är det viktigt att skilja mellan rörelse som stärker kroppen och belastning som kroppen inte klarar att återhämta sig från. Det viktiga är att inte pressa kroppen då låga kortisolnivåer ger sämre förmåga att hantera återhämtning under och efter träningen.

Promenader, lugn konditionsträning, försiktig styrketräning och rörlighet kan anpassas efter individens förmåga och sjukdomsaktivitet.

SLE drabbar betydligt fler kvinnor än män, vilket också gör hormonernas roll intressant. Könshormoner påverkar immunförsvarets aktivitet och förändringar i kroppens hormonella balans kan påverka hur immunsystemet regleras.

Det betyder inte att en specifik hormonobalans kan förklara SLE hos alla kvinnor, men min erfarenhet är att låga kortisolnivåer och låga könshormoner är ett genomgående problem.

Detta blir särskilt viktigt om problemet eller försämringar uppstår i samband med menstruationscykeln, graviditet, vid en postpartumperiod eller vid inträde i klimakteriet (menopaus).

Istället för att se kroppen som en maskin där immunförsvaret plötsligt börjar attackera sin egen vävnad, så kan vi gräva djupare och försöka förstå vilka signaler och orsaker som ligger bakom den fortsatta immunaktiveringen.

Det handlar om att kartlägga helheten med tarmfloran, tarmbarriären, kroppens näringsstatus, stressystemet, könshormoner och kortisolreglering, sömnen, kosten, blodsockret, infektioner och miljöbelastning.

Den medicinska behandlingen har fortfarande en viktig uppgift, särskilt om det finns risk för organpåverkan. Men ur ett långsiktigt perspektiv så behöver man lösa orsaken.

Amyotrofisk lateralskleros, ALS, förknippas framförallt med motoriska nervceller som gradvis bryts ned. Men som vid många andra sjukdomsförlopp, så bör man utreda orsaken till nedbrytningsprocessen.

Denna process har ett mer komplext samspel än vad man kanske kan föreställa sig vid första anblick.

Nervceller kommunicerar med hjälp av signalsubstanser, samtidigt som hormoner påverkar nervsystemets funktioner och kroppens ämnesomsättning. Samtidigt kommunicerar tarmen och dess miljarder mikroorganismer med både immunförsvaret och nervsystemet.

Ett första steg är därför att betrakta nervsystemet som en del av ett fantastiskt nätverk, snarare än som ett isolerat organ.

Glutamat är en spännande aminosyra och hjärnans och ryggmärgens viktigaste excitatoriska signalsubstans. När glutamat frisätts från en nervcell, så binder det till receptorer på en annan nervcell och hjälper till att föra signalen vidare. Det innebär att det är ett väldigt viktigt signalämne och att dess signalering måste regleras noggrant för ett normalt fungerande nervsystem.

Vid ALS kan man finna excitotoxicitet, vilket förenklat innebär att överdriven eller långvarig aktivering av glutamatsystemet kan bidra till att nervcellerna skadas.

Ett tänkbart förlopp skulle kunna vara att förändrad glutamatsignalering bidrar till överaktivering av glutamatreceptorer, som i sin tur ger ökat kalciuminflöde. Ökat kalciuminflöde kan i sin tur ge cellulär stress, som kan bidra med skador på nervcellen.

Det betyder inte att glutamat är ensam orsak till ALS, utan sjukdomen involverar flera processer såsom genetiska faktorer, störningar i cellernas energihantering, oxidativ stress, förändrad immunaktivitet och påverkan på stödjeceller i nervsystemet. Men glutamat är en möjlig del av sjukdomsförloppet.

Neuronerna arbetar inte heller ensamma utan motoriska nervceller är beroende av sin omgivning. Runt nervceller, så finns exempelvis astrocyter och mikroglia, som hjälper till att reglera den kemiska miljön och immunologiska reaktioner.

Astrocyter är viktiga för just glutamatbalansen eftersom de hjälper till att eliminera glutamat från utrymmet mellan nervcellerna. Om denna typ av reglering fungerar sämre, så kan glutamatkoncentrationen och nervcellernas känslighet påverkas.

Här börjar bilden bli mer spännande och man inser att ALS inte enbart kan betraktas som en sjukdom där den motoriska nervcellen är problemet. Nervcellens omgivning kan också bidra till dess sårbarhet och hur effektivt nervcellen fungerar.

GABA bildas av glutamat och medan glutamat är gas, så är GABA en viktig del av kroppens broms. Glutamat brukar beskrivas som en excitatorisk signal och GABA som hjärnans viktigaste inhibitoriska signalsubstans. Den ena gasar och den andra bromsar.

I verkligheten är systemet betydligt mer komplicerat, men balansen mellan excitatoriska och inhibitoriska signaler är väldigt viktig för nervsystemets funktioner.

GABA och glutamat är biokemiskt nära besläktade, då glutamat kan omvandlas till GABA genom enzymet glutamatdekarboxylas. Det innebär att ämnesomsättningen kring denna typ av signalsubstanser är en del av ett större samspel.

Och här kommer ett av mina favoritområden in… tarmen. Tarmen är inte bara ett matsmältningsorgan utan den innehåller ett fantastiskt mikrobiellt ekosystem som består av exempelvis bakterier, arkéer, virus och andra mikroorganismer.

Tarmens mikroorganismer påverkar vår ämnesomsättning, vårt immunförsvar, produktionen av kortkedjiga fettsyror, gallsyremetabolismen, tarmens barriärfunktionen och inflammatoriska processer.

Vissa mikroorganismer kan också producera eller bryta ner signalsubstanser såsom exempelvis GABA, histamin och serotonin.

Kommunikationen mellan tarmen och nervsystemet brukar benämnas som tarm-hjärna-axeln och den består av flera kommunikationsvägar. Det finns därför flera olika alternativ för hur tarmfloran påverkar nervsystemets funktioner.

Det som också är spännande är att man kan se skillnader i tarmens mikrobiom hos personer med ALS jämfört med kontrollgrupper. I de studier jag har funnit, så har man undersökt förändringar i vissa bakteriegrupper och deras metaboliter, samt hur de kan höra samman med sjukdomens utveckling.

Studier har exempelvis rapporterat förändringar i bakteriegrupper som Prevotella, Faecalibacterium, Bifidobacterium och Bacteroides. I flera studier har exempelvis Prevotella, Faecalibacterium och Bifidobacterium förekommit i lägre mängd hos personer med ALS, medan Bacteroides har varit mer vanligt förekommande. Även bakterier som Akkermansia, Roseburia, Parasutterella och olika arter inom familjen Ruminococcaceae har kopplats till förändringar i ALS, även om resultaten inte alltid är helt entydiga mellan olika studier.

Det som är särskilt intressant är att bakterierna inte bara påverkar vilka mikroorganismer som finns i tarmen, utan också vilka ämnen som produceras. De förändringar som lyfts ovan påverkar exempelvis bakteriernas produktion och omsättning av kortkedjiga fettsyror som butyrat och propionat, samt till tryptofan-, lipid- och aminosyrametabolism. Dessa ämnen kan i sin tur påverka tarmbarriären, immunförsvaret och kommunikationen mellan tarmen och nervsystemet.

Forskningen är fortfarande på ett tidigt stadium och en viktig fråga är om förändringar i mikrobiomet bidrar till utvecklingen av ALS, eller om de uppstår som en följd av sjukdomen. Det man kan säga är dock att det finns en spännande och möjlig koppling mellan tarmens mikrobiom, ämnesomsättningen och de biologiska processer som är involverade vid utvecklingen av ALS.

Hormoner är ytterligare en del av detta fantastiska nätverk, med hormoner som

insulin, kortisol, könshormoner och sköldkörtelhormoner som påverkar kroppens metabolism, immunförsvar och nervsystemets funktioner.

En spännande fråga som har lyfts är om hormonella skillnader kan påverka nervcellernas sårbarhet vid ALS. Könsskillnader vid ALS har även gjort att forskare har undersökt om könshormoner (östrogen, progesteron och testosteron) kan ha neurobiologisk betydelse.

En annan viktig koppling mellan tarmen, hormoner och nervsystemet är kroppens energiomsättning. Nervceller kräver enorma mängder energi och motoriska nervceller är särskilt stora och energikrävande celler.

Mitokondrierna fungerar som cellernas små energifabriker och har en viktig betydelse för nervcellernas överlevnad.

Vid ALS har forskare studerat förändringar i exempelvis mitokondriefunktion, energiförbrukning, lipidmetabolism, oxidativ stress och glukosmetabolism.

Hormoner och tarmbakterier kan påverka kroppens ämnesomsättning på flera sätt, vilket kan visa på en intressant länk mellan metabolism och flera av de system som studeras vid ALS.

En av de mest intressanta möjliga länkarna är dock immunförsvaret och tarmens mikrobiom som kommunicerar intensivt med immunförsvaret. Samtidigt, så spelar mikroglia och andra immunceller en viktig roll i nervsystemet.

Om immunförsvaret aktiveras, så förändras den kemiska miljön runt nervcellerna och vid ALS har forskare undersökt både skyddande och potentiellt skadliga immunreaktioner. Mikroglia kan exempelvis anta olika funktionella tillstånd beroende på den omgivande miljön.

I dag finns relativt stark grund för att glutamat, excitotoxicitet, oxidativ stress, energimetabolism och neuroinflammation är viktiga områden inom ALS. Det finns även mer och mer intresse för kopplingen mellan tarmens mikrobiom och ALS.

Det är intressant och frågan är om förståelsen kring ALS kan förbättras genom att studera hela kroppens biologiska kommunikationssystem och inte bara den motoriska nervcellen.

Virus och bakterier har fått ett oförtjänt rykte och vi har länge lärt oss att se på bakterier och virus som fiender.

Bakterier förknippas med infektioner medan virus lyfts som orsak till influensa, förkylningar och sjukdomar. Vi tvättar händerna, desinficerar ytor och använder antibiotika vid bakteriella infektioner.

Men bilden är betydligt mer komplicerad och extremt fascinerande, för utan bakterier och virus hade människan sannolikt inte varit den utvecklade organism som hon är idag.

Mikroorganismer är inte bara något som vi behöver försvara oss mot utan är en del av den biologiska miljö som har format oss, vårt immunförsvar och hur vi utvecklas som art.

När ett barn föds, så går det från en relativt skyddad miljö i livmodern till en värld full av mikroorganismer. Vid förlossningen, aktiveras barnets medfödda immunförsvar genom kontakt med mikroorganismer från mammans vaginala och fekala miljö, kontakt med mammans och pappans hud samt senare även omgivning, mat och andra människor.

Barnets immunförsvar måste lära sig att skilja mellan sådant som är farligt och sådant som är ofarligt och dessutom lära sig att leva tillsammans med en enorm mängd mikroorganismer som kommer att finnas på och i kroppen under resten av livet.

Det medfödda immunförsvaret är den första försvarslinjen och det finns på plats redan från födseln och reagerar snabbt på strukturer som förknippas med mikroorganismer och vävnadsskador. Hud, slemhinnor, antimikrobiella ämnen och olika immunceller ingår i detta fascinerande system.

Det medfödda immunförsvaret är dock inte bara ett alarmsystem utan det hjälper till att forma det adaptiva immunförsvaret, kroppens upptränade immunförsvar som kan utveckla mycket specifika svar och ett immunologiskt minne.

Det adaptiva immunförsvaret är en av evolutionens stora innovationer och det som skapar ett fantastiskt skydd för oss människor. B- och T-celler kan känna igen mycket specifika strukturer och när kroppen möter ett nytt smittämne så kan vissa av dessa celler aktiveras, föröka sig och utveckla ett riktat immunsvar.

En del av cellerna blir minnesceller, vilket betyder att nästa möte med samma eller ett liknande smittämne kan hanteras snabbare och effektivare. På sätt och vis kan man se immunförsvaret som ett självlärande system.

Det är därför det är så viktigt att barndomen fylls av olika mikrobiella möten, då det innebär att immunförsvaret får fler erfarenheter och kan utvecklas och bli starkare.

Förkylningar är ett bra exempel, då varje infektion innebär ett möte mellan kroppen och ett virus och att immunförsvaret får möjlighet att känna igen just det viruset eller närbesläktade virus i framtiden.

Det betyder naturligtvis inte att sjukdomar alltid är bra eller att människor bör utsättas för infektioner medvetet. Vissa infektioner kan vara allvarliga och vissa kan ge bestående skador. Men biologiskt sett, så är infektioner en del av det samspel som har format vårt immunförsvar och vår överlevnad.

Människan har under större delen av sin evolutionära historia levt i en värld där kontakt med mikroorganismer har varit självklar. Vi har utsatts för bakterier, virus, parasiter och svampar långt innan vi visste vad de var och vad de innebar.

Men bakterierna gör mycket mer än att träna vårt immunförsvar och det kanske mest häpnadsväckande är att bakterier inte bara påverkar immunförsvaret utan är en del av vår fysiologi.

Miljarder mikroorganismer lever på och i våra kroppar och brukar kallas för människans mikrobiota. I tarmen hjälper mikroorganismer exempelvis till att bryta ner sådant som våra enzymer har svårt att spjälka. De producerar även ämnen som påverkar vår metabolism och kommunicerar på olika sätt med tarmens celler och immunförsvar.

Virus har ett mycket dåligt rykte, ofta med goda skäl då de har förmågan att orsaka allvarliga sjukdomar. Men det vi ofta glömmer är att virus är en enorm kraft i evolutionen.

Virus har funnits i biosfären under mycket lång tid och har påverkat evolutionen hos alla typer av organismer. De flyttar genetiskt material mellan organismer, förändrar populationer och skapar ett evolutionärt tryck som andra organismer måste anpassa sig till.

Det finns dessutom delar av vårt eget genom som har sitt ursprung i gamla virusinfektioner. Under evolutionens gång har vissa virussekvenser blivit kvar i våra förfäders DNA och en del av dessa har senare fått nya funktioner i våra celler.

Ett av de mest häpnadsväckande upptäckterna är att proteiner med ursprung i gamla retrovirusinfektioner, har fått en roll i utvecklingen av moderkakan hos däggdjur. En del av det som gör oss till däggdjur är således resultatet av mycket gamla möten mellan våra förfäder och olika virus.

Evolution handlar inte om att bli fri från mikroorganismer utan om att ha en frisk och stark kropp med ett välutrustat immunförsvar.

Mikroorganismer konkurrerar med varandra, infekterar varandra och samarbetar med sina värdar. Värden ska sedan utveckla försvar för nya sätt att överleva medan mikroorganismerna utvecklar mekanismer för att undvika eller påverka vårt försvar. På det sättet, så fortsätter vi att utveckla oss till att bli ännu bättre. Det är nästan som ett biologiskt försvarskapplopp som har pågått i hundratals miljoner år.

Det betyder inte att alla bakterier och virus är snälla utan precis som allt annat på jorden, så finns mer eller mindre farliga delar av jordens ekosystem.

En god bakterie som hjälper oss i tarmen kan exempelvis vara helt ofarlig men kan orsaka allvarlig sjukdom om den hamnar på fel plats. Ett virus kan även vara relativt harmlöst för en människa medan det kan skapa svår sjukdom hos en andra.

Men kan alltså inte säga att mikroorganismer är goda och onda, utan de är en del av det ekologiska system som människan ingår i. Vi är en del av varandra.

Kanske är det mest intressanta med människans kunskaper inom mikrobiologi, just att den förändrar vår bild av vad en människa är.

Vi tänker gärna på kroppen som en avgränsad individ men biologiskt sett så är gränsen mer flytande. På vår hud, i munnen, i tarmen och på våra slemhinnor lever ett enormt antal mikroorganismer och våra celler och deras gener samspelar med mikroorganismernas gener och ämnesomsättning.

Jag tror att vi behöver tänka om kring bakterier och virus och se att de inte enbart är hot som livet måste skydda sig från. De är också en del av det som gjort livet möjligt.

De formar evolutionen, påverkar våra gener, tränar våra immunförsvar och hjälper till att skapa de ekologiska system som våra kroppar är beroende av. Man kan gå så långt som att säga att utan virus och bakterier, så skulle vi inte finnas.

Vi är människor på grund av miljarder år av evolution i en värld där mikroorganismer alltid har funnits.