Jag har skrivit många inlägg om stress och dess påverkan på hormoner. När stress som tidigare gick att hantera, plötsligt leder till sömnproblem, hjärntrötthet, nedstämdhet, oro och en känsla av att något har förändrats i kroppen.

Ur ett funktionsmedicinskt perspektiv, så är det intressant att se kortisol, serotonin, tarmfloran, sömn och kroppens könshormoner som ett och samma system. Under förklimakteriet och klimakteriet kan flera av dessa system förändras samtidigt, vilket påverkar kroppens balans.

Kortisol bildas i binjurarna och är kroppens stresshormon, medan serotonin är en signalsubstans som hör samman med välbefinnande och ett stabilt humör.

Serotonin är dock betydligt mer än ett må bra-hormon och är en viktig signalsubstans för vårt humör, vår sömn, aptit, tarmens funktioner och hur vi reglerar stress.

Serotoninsystemet och kroppens HPA-axel (hypotalamus, hypofys och binjurebark) kommunicerar med varandra. Serotonin kan nämligen påverka aktiviteten i HPA-axeln och på så vis hur vi frisätter kortisol. Ett exempel är att serotonin, tillsammans med exempelvis GABA, ökar vid stress för att lugna systemet.

Men…. det fungerar även åt andra hållet, då kortisol ökar när serotoninvärdet höjs vilket innebär att relationen är dubbelriktad. Det är därför en del patienter kan uppleva mer energi vid intag av SSRI, då ökade nivåer av serotonin bidrar med mer kortisol. Vid högt kortisol är det inte positivt, men vid utmattning och låga kortisolnivåer så kan det bidra med ökad energi. Vid akut stress är det ett livsviktigt system.

Serotonin bildas av aminosyran tryptofan, som är en essentiell aminosyra och råmaterial för flera olika metabola vägar. En av dem leder till serotonin genom att tryptofan omvandlas till 5-HTP, som sedan omvandlas till serotonin.

Tryptofan kan dock gå in i kynureninvägen, där långvarig stress och ökad glukokortikoidaktivitet kan påverka metabolismen av tryptofan så att mer tryptofan styrs mot kynureninvägen. Denna omfördelning kan även uppstå vid inflammatoriska processer genom exempelvis IDO-enzymet. Vid inflammatoriska processer så förbrukas även mer kortisol, då kortisol har som uppgift att hålla nere inflammation.

Det betyder att kroppen kan få en förändrad tillgång på det tryptofan som krävs för att bilda serotonin. Att stress förbrukar serotonin är på så vis en förenkling. Det mer korrekta är att långvarig stress kan förändra tryptofanomsättningen och förutsättningarna för serotoninsyntesen.

Serotoninsyntesen sker i två huvudsakliga steg med tryptofan som konverteras till 5-hydroxytryptofan (5-HTP) som sedan konverteras till serotonin (5-HT).

Det första steget katalyseras av tryptofanhydroxylas och det andra av aromatisk L-aminosyradekarboxylas.

Inom funktionsmedicin så undersöker vi inte bara om det finns tillräckligt med tryptofan utan även om kroppen har rätt förutsättningar för att omvandla tryptofan till 5-HTP och serotonin. Det som spelar in är exempelvis näringsstatus, inflammatoriska processer, hormonell miljö och den övriga metabola situationen.

Här kommer några intressanta näringsämnen för optimal serotoninproduktion:

– Vitamin B6 i sin aktiva form, pyridoxal-5-fosfat fungerar som kofaktor för aromatisk L-aminosyradekarboxylas, det enzym som omvandlar 5-HTP till serotonin. B6 behövs för konvertering från 5-HTP till serotonin och även till många andra enzymatiska processer i kroppen.

– Folat och vitamin B12 är viktiga för en mängd reaktioner inom en-kolsmetabolismen, bland annat processer som påverkar leverns avgiftning (metylering). Metyleringssystemet är kopplat till kroppens omsättning av signalsubstanser och till produktionen av SAMe (S-adenosylmetionin), som är en viktig metyldonator i kroppen.

SAMe används bland annat i reaktioner som påverkar signalsubstanser och är viktigt för serotoninproduktionen.

– Järn är en viktig kofaktor i flera enzymatiska processer och behövs exempelvis för funktionen hos tryptofanhydroxylas, det enzym som katalyserar det första steget i serotoninsyntesen där tryptofan omvandlas till 5-HTP.

Det gör järnstatus och blodbild viktig eftersom järnbrist kan påverka trötthet och ork under åren före menopaus.

– Magnesium och zink deltar i ett stort antal enzymatiska processer i kroppen, har betydelse för nervsystemets funktion och förbrukas vid stress. De aktiverar kroppen parasympatiska nervsystem,,skapar lugn och avslappning och tillräckliga nivåer av magnesium och zink är viktigt för normal omsättning av serotonin.

– BH4 (tetrahydrobiopterin) är en spännande och ofta bortglömd del av serotoninsyntesen. BH4 fungerar som kofaktor för tryptofanhydroxylas, det enzym som omvandlar tryptofan till 5-HTP. BH4 är också kofaktor för flera andra hydroxylaser, exempelvis de enzym som är involverade i syntesen av dopamin och noradrenalin.

BH4 är väldigt känsligt för oxidativ stress och inflammatoriska processer som kan påverka tillgängligheten av BH4. Inflammation kan alltså ge oxidativ stress som i sin tur ger förändrad BH4-funktion och negativ påverkan på omsättningen av signalsubstanser.

Som jag nämnde tidigare så kan tryptofan gå åt olika håll i kroppen, där en del används till serotonin, medan en annan stor del metaboliseras genom kynureninvägen.

Inflammatoriska signaler kan aktivera enzymet IDO (indoleamin-2,3-dioxygenas) och påverka hur tryptofan fördelas. Kynureninvägen producerar en rad metaboliter med olika biologiska effekter, exempelvis kynurensyra och quinolinsyra som påverkar nervsystemet.

Quinolinsyra kan exempelvis påverka glutamatsystemet och NMDA-receptorer, medan kynurensyra har andra neuroaktiva egenskaper. Kort kan man säga att inflammatoriska processer skapar sämre förutsättningar för ett nervsystem i balans.

Vissa kynureninmetaboliter kan även påverka hjärnans signalering.

Detta är en av anledningarna till att vi, inom funktionsmedicin, gärna undersöker inflammatoriska processer och kroppens metabol hälsa när vi undersöker obalanser i signalsubstanser.

Tarmen är också en viktig del av serotoninsystemet och en stor del av kroppens serotonin finns i mag-tarmkanalen, där det bildas av exempelvis enterochromaffina celler.

Tarmens bakterier kan påverka serotoninsystemet genom flera olika mekanismer och en bakteriestam som är väldigt intressant är Escherichia coli Nissle 1917 (EcN). Detta eftersom EcN kan öka serotonintillgängligheten i tarmvävnaden och kan påverka både serotoninsyntesen och serotoninclearance.

Stress kan även påverka tarmens miljö, då tarmfloran påverkas av livsstilsfaktorer som kost, sömn, fysisk aktivitet, läkemedel, infektioner, inflammation och stress. Som jag har skrivit i tidigare inlägg, så kan långvarig stress påverka tarmens nervsystem, barriärfunktion och tarmens immunologiska miljö.

Det innebär att stress kan påverka kroppens flora som i sin tur påverkar kommunikationen mellan tarmen och hjärnan.

Serotonin och melatonin är också viktigt att nämna, då de ingår i samma metabola familj. Sömnhormonet melatonin bildas från serotonin när det är mörkt. Första steget är aminosyran tryptofan som omvandlas till 5-HTP och vidare till serotonin. Serotonin omvandlas sedan till N-acetylserotonin som omvandlas till melatonin.

Ljus och mörker reglerar den enzymaktivitet och signalering som sker till tallkottkörteln, vilket i sin tur styr melatoninproduktionen. På dagen signalerar ljuset till hjärnans biologiska klocka att melatoninproduktionen ska hållas nere med kortisol som ligger högt och när mörkret kommer så sänks kortisol och melatoninproduktionen ökar.

En annan intressant pusselbit är könshormoner, då östrogen och progesteron kan fluktuera under förklimakteriet innan östrogennivåerna stabiliseras på lägre nivåer efter menopaus.

Östrogen påverkar hjärnans serotoninsystem på flera nivåer och kan exempelvis påverka serotoninsyntesen, serotonintransporten och våra serotonerga receptorer.

När östrogen förändras kan även serotoninsystemets reglering förändras, vilket kan förklara humörsvängningar, nedstämdhet, trötthet och känsla av utmattning.

Om östrogenförändringar sammanfaller med hög stress, sömnbrist, förändrad tarmfunktion, inflammation, näringsbrister eller förändrad tryptofanmetabolism så kan flera system påverkas samtidigt och skapa en lång rad symtom.

En annan koppling är progesteron, det könshormon som sjunker inför menopaus och krävs för att bilda kortisol. När progesteron minskar, så kan det bli svårare att hantera stress och att hålla bra energinivåer.

Om en person samtidigt har hög stress, så minskar progesteron snabbare eftersom progesteron förbrukas vid stress.

Inom funktionsmedicin så undersöker vi alltid vilka system som har förändrats och varför. Vid exempelvis trötthet och nedstämdhet under förklimakteriet eller klimateriet så bör man undersöka flera områden samtidigt, såsom könshormoner (våra 3 östrogener, progesteron och testosteron) samt stressystemet, HPA-axel, kortisolnivåer, återhämtning, sömn och dygnsrytm.

Man kan även ha nytta av aminosyrastatus, tillgången på tryptofan, hur det fördelas mellan serotonin- och kynureninvägen, näringsvärden som exempelvis järn, B6, B12, folat, magnesium och zink, metylering samt oxidativ stress, inflammatoriska processer, tarmflorans sammansättning, tarmbarriär, blodsockerreglering och kroppens energimetabolism.

Viktiga områden att jobba med kan vara:

– Dagsljus varje dag

– Sömnrutiner

– Regelbunden fysisk aktivitet

– Tillräckligt med protein och näring

– Stabil blodsockerreglering

– Återhämtning

– En varierad kost som stödjer tarmfloran

– Minskad stress

Kroppen fungerar inte som en samling separata lådor utan som ett nätverk där allt hör ihop. Det är därför jag brinner för att lyfta helhetsperspektivet med djupare och mer djupgående frågeställningar.

För vissa kvinnor kan dagarna före mens vara en period av stora förändringar i både kropp och psyke. Symtom som irritation, nedstämdhet, oro, sömnproblem, hjärndimma, trötthet, sötsug, svullnad och ömma bröst kan vara en indikation på hormonella obalanser.

PMS (premenstruellt syndrom) innebär återkommande fysiska eller psykiska symtom före mens såsom exempelvis svullnad, bröstspänningar, trötthet, irritation och humörsvängningar.

PMDD (premenstruellt dysforiskt syndrom), även kallad PMSD, är en svårare form av premenstruella besvär, men med mer framträdande psykiska symtom som irritabilitet, depression, ångest eller kraftiga humörsvängningar.

Menscykeln är ett spännande och avancerat samspel mellan hjärnan, hypofysen, äggstockarna och binjurarna. Östrogen och progesteron förändras kraftigt under cykeln med östrogen som stiger inför ägglossningen och progesteron som ökar efter ägglossning när gulkroppen bildas.

Om balansen mellan könshormoner förändras, så kan det påverka många olika system i kroppen såsom hjärnan, nervsystemet, sömnen, vätskebalansen och kroppens energinivåer.

Det är därför viktigt att inte bara mäta hormoner enskilt, utan även ta hänsyn till balansen mellan exempelvis östrogen och progesteron. För att kunna utvärdera progesteron så är det även viktigt att se om det varit en normal ägglossning och om det har producerats tillräckligt med progesteron efter ägglossningen.

Andra intressanta faktorer är hur levern metaboliserar östrogen samt hur hormonsystemet påverkas av stress, sömn och kostintag.

Östrogendominans är ett begrepp som ofta används inom funktionsmedicin och det innebär en obalans där östrogenets effekt är starkare i förhållande till progesteronets effekt. Det betyder inte att östrogen behöver ligga högt, utan just att det ligger högt i förhållande till progesteron.

En kvinna kan exempelvis ha ett östrogenvärde som ligger inom normalt referensintervall men samtidigt ha relativt lågt progesteron efter ägglossningen. Det innebär att förhållandet mellan hormonerna inte blir optimala.

För att förstå hur livsstil och kost kan kopplas till hormoner, så behöver man förstå en av kroppens mest intressanta processer, steroidogenesen. Jag har skrivit om den otalet gånger och att många av kroppens steroidhormoner har sin utgångspunkt i just kolesterol.

Kolesterol bildas i levern eller tillförs via kostens animaliska fetter. I cellerna så omvandlas kolesterol till pregnenolon, som kan omvandlas till flera olika steroidhormoner, exempelvis progesteron och kortisol. Pregnenolon och progesteron kan via olika enzymatiska vägar bidra till bildningen av både våra 3 östrogener, testosteron och androgener.

Det innebär att progesteron, östrogen, testosteron och kortisol inte är separata system utan de ingår i kroppens större system av steroidhormoner. Det är därför det är så viktigt med balans i hela hormoncykeln.

Kroppen reglerar hormonproduktionen genom flera steg och enzymer. Hormonproduktionen påverkas exempelvis av signaler från hypothalamus och hypofysen, äggstockarnas funktioner, binjurarnas funktion och tillgången på energi och näringsämnen.

Efter ägglossning, så bildas progesteron framförallt i gulkroppen och progesteron har främst en viktig funktion under den andra halvan av menscykeln, där slemhinnan och ägget ska hållas kvar till menstruation eller, om ägget blir befruktat, tills det är dags för förlossning. Om ägglossningen uteblir, så produceras inte progesteron på samma sätt.

Progesteron är även intressant eftersom det kan omvandlas till neuroaktiva ämnen som exempelvis allopregnanolon, som påverkar hjärnans GABA-system. Det innebär att förändringar i progesteronsystemet kan påverka många områden, såsom oro, humör och hur vi hanterar stress.

Kortisol kallas för kroppens stresshormon men krävs för många av kroppens funktioner. Det behövs exempelvis för kroppens energiomsättning, blodtrycksreglering, immunfunktion och kroppens anpassning till belastningar och inflammatoriska processer.

Kortisol bildas i binjurarna och är en steroidhormon, precis som progesteron och östrogen.

Långvarig stress, otillräcklig sömn och hög fysisk belastning kan påverka kroppens hormonella reglering genom att kroppen väljer att omvandla mer progesteron till kortisol, vilket i förlängningen bidrar till låga progesteronnivåer. Hög belastning kan även påverka ägglossningen och på så vis även progesteronproduktionen.

Kroppen kan själv producera kolesterol i levern och reglerar kolesterolomsättningen hela tiden. Vid långvarig stress och hög kortisolförbrukning, så kan kolesterol från animaliska fetter vara viktiga byggstenar.

På samma sätt kan höga kolesterolnivåer vara tecken på hög stress och ett ökat behov av kolesterol på grund av hög kortisolförbrukning.

Fett är också viktigt för fullgott upptag av D-vitamin, som är ett viktigt prohormon till just könshormoner.

För kvinnor med PMS, så kan det vara viktigt att se över om det finns tillräckligt med energi, tillräckligt intag av aminosyror/protein, bra fettintag med essentiella fettsyror och om det finns en varierad och näringsrik kost.

Sömn är en av de mest underskattade faktorerna när det gäller hormonell hälsa, och jag brukar säga att man ska prioritera sömnen som om livet hängde på det. När vi sover, så sker en omfattande reglering och återhämtning av kroppens nervsystem och alla metabola processer. Sömnen är dessutom vår bästa regulator av kortisol.

Vid sömnbesvär, så ökar kroppens belastningar, vilket gör att det är svårare att hantera hormonella förändringar och att bägaren till slut rinner över.

Sömnen är därför en viktig livstidsfaktor vid PMS och det kan vara klokt att prioritera regelbundna sovtider, tillräcklig sömn, gott om dagsljus på morgonen och lugna, avslappnande rutiner på kvällen.

Minskad stress är enormt viktigt för att undvika hormonella obalanser och stress är mer än psykisk stress eller att vi har mycket att göra. Andra belastningar som skapar stress kan vara sömnbrist, för lite mat, hård träning, sjukdom, blodsockersvängningar eller långvarig psykisk belastning.

Vid misstanke om hormonella obalanser så kan det vara värdefullt att mäta alla 3 östrogener (E1, E2 och E3), progesteron, testosteron, DHEA, kortisol, sköldkörtelmarkörer, järnstatus och andra viktiga metabola markörer såsom D-vitamin, blodsocker och kolesterol.

Inom funktionsmedicin, så använder vi salivtestning för mer omfattande och tillförlitliga hormonanalyser. Saliv mäter den fria, obundna delen av steroidhormoner till skillnad mot blodprov som mäter både inaktiva och aktiva hormoner. Vid mätning av kortisol så mäter man vid flera tillfällen under dygnet för att erhålla dygnskurva.

Det viktiga är att lösningen bör anpassas för varje enskild individ. För en person kan den viktigaste förändringen vara mer sömn eller mer fetter och för en annan person så kan det hjälpa att minska träningsbelastningen eller utreda hormonell funktion och ägglossning.

Oavsett, så är PMS en indikation på hormonell obalans och inte något som man måste stå ut med.

Hormonella och cykliska besvär har normaliserats till den grad att vi tror att hormonella obalanser är normalt. Men bara för att något är vanligt, så betyder det inte att det är normalt.

Tänk om det vi kallar för förklimakteriet egentligen är en helt naturlig hormonell förändring inför menopaus, men som skapar problem hos en kropp som är stressad, överbelastad och har alldeles för små marginaler för återhämtning.

Jag arbetar med hormoner sedan lång tid och möter hundratals kvinnor varje år. Många besvär är liknande, med symtom som hjärndimma, trötthet, sömnproblem, oro, nedstämdhet, hjärtklappning, viktuppgång, koncentrationssvårigheter och en känsla av att kroppen har förändrats.

Visst går hormonerna ner när vi blir äldre men vi glömmer ofta att det är en helt naturlig nedgång inför menopaus.

Jag menar absolut inte att förminska de problem som många upplever kring tiden innan menopaus. Det jag menar är att det vi kallar för förklimakteriet kanske inte är själva grundorsaken?

Tänk om kvinnor inte skulle behöva må dåligt för att de går in i en ny fas och tänk om vi har normaliserat symtom som egentligen beror på ohälsosamma livsstilsfaktorer.

När vi närmar oss menopaus, så förändras äggstockarnas funktion och hormonnivåerna minskar för att sedan helt avta. Menstruationen blir ofta mer oregelbunden och många kvinnor kan uppleva att kroppen förändras.

Efter att produktionen av hormoner avtar, så avslutar äggstockarna sitt anmärkningsvärda och beundransvärda arbete, men produktionen av könshormoner fortsätter livet ut. De produceras på andra ställen och i lägre mängd, men är viktiga under hela vår livstid. Exempelvis så är progesteron ett viktigt förstadie till stresshormonet kortisol.

Vår hormonproduktion är generellt väldigt bra fram till 30-35 års ålder. Därefter, så börjar vår produktion gå ner sakta fram till menopaus. Progesteron är ett av de könshormon som minskar, och när progesteron minskar så får vi också mindre material för att bilda kortisol.

Konsekvensen blir att vi inte längre har samma möjlighet att hantera stress, eftersom minskade nivåer av progesteron även bidrar till minskade kortisolnivåer.

Tänk om kroppen försöker få oss att sakta ner när vi närmar oss tiden för menopaus? Och tänk om vi har börjat använda förklimakteriet som en samlingsetikett där kroppen egentligen inte klarar lika mycket stress.

Under en period i livet kanske vi klarar arbete, träning, familjeliv, sömnbrist och stress utan att märka särskilt mycket men när hormonerna går ner så har vi inte samma utrymme.

När vi pratar om kvinnokroppen och om kvinnans hormonella förändringar så glömmer vi ofta att de är helt naturliga. Puberteten, menstruationscykeln, graviditet, amning och menopaus är stora biologiska förändringar, men de är helt naturliga och har funnits lika länge som människan.

Kanske är det lätt att se den hormonella förändringen som problemet, trots att förändringen inte är grundorsaken.

Man kan istället se kroppen som ett system med en viss mängd marginal eller som en bägare som har plats för en viss mängd belastning. När vi sover bra, äter tillräckligt, rör på oss, har möjlighet till återhämtning och känner att vi har kontroll över vår tillvaro så har kroppen bättre förutsättningar att hantera förändringar.

Men när marginalerna redan är små, och bägaren rinner över så blir det svårt för kroppen att förväntas prestera på samma nivå som tidigare trots att den befinner sig i en ny fas.

För mig som arbetar med hormonella obalanser så ser jag detta hela tiden. Att kvinnor har symtom, som när livet och hormonerna är i bättre balans, inte längre märks eller inte längre skapar problem.

Många av de symtom som förknippas med förklimakteriet kan höra samman med långvarig stress och bristande återhämtning, såsom sömnproblem, koncentrationssvårigheter, trötthet, oro, nedstämdhet och sämre stresstolerans. Så vad är vad?

Är problemet att kroppen förändras, eller är problemet att vi lever i ett samhälle där vi fortsätter stressa och leva ohälsosamt trots att kroppen försöker sakta ner?

Här kan det funktionsmedicinska perspektivet tillföra något intressant, oavsett om man tror på diagnoser eller inte. Grundtanken inom funktionsmedicin är inte att leta efter en enskild diagnos eller ett enskilt värde, utan att försöka se hur olika delar av kroppen och livssituationen samspelar.

Vi ser till helheten, med sömnen, återhämtning, kostvanor, motion, stress, näringsbrister, hur sköldkörteln fungerar, om blodsockret är i god balans och hur alla könshormoner ligger enskilt och i förhållande till varandra. Om problemet är stressrelaterade, så ser vi det direkt.

Många kvinnor beskriver en tydlig förbättring när deras hormonella obalanser behandlas och när de förändrar viktiga livsstilsfaktorer. Att kroppen förändras är en del av livet men det betyder inte att vi ska acceptera att må dåligt och automatiskt tänka att något är normalt bara för att det är vanligt.

Frågan är alltså om problemen beror på den naturliga nedgången av hormoner eller om det beror på vår ökade stress som bidrar till att nedgången går snabbare?

Sköldkörteln är en liten fjärilsformad körtel på halsens framsida och trots sin storlek så har den en extremt viktig roll i många av kroppens funktioner.

Sköldkörteln producerar hormonerna T4 och T3, som påverkar hur kroppens celler använder energi och hur olika organ fungerar. T4 är ett inaktivt hormon som konverteras till det aktiva hormonet T3 i levern.

När hormonproduktionen blir för låg eller för hög, så kan flera delar av kroppen påverkas samtidigt. Det innebär att många med sköldkörtelrubbningar inte förstår hur allt hör ihop.

Det är lätt att tänka på sköldkörteln som något som endast behövs för att bilda energi, men sköldkörtelhormoner påverkar många av kroppens funktioner såsom ämnesomsättning, hjärta, temperaturreglering, nervsystem, muskulatur, hud, hår och mag-tarmkanalen.

Vid låg ämnesomsättning (hypotyreos), så kan man exempelvis uppleva trötthet, frusenhet, torrare hud, håravfall, viktökning och magen kan bli trögre. En del patienter upplever även muskelsvaghet, nedstämdhet eller koncentrationssvårigheter på grund av lägre energiproduktion. Vid hypotyreos, så är bromsen för hög, kortisolnivåerna för låga och kroppen är i utmattning eller har näringsbrister.

Vid hög ämnesomsättning (hypertyreos) kan kroppen reagera på motsatt vis, med ökad eller oregelbunden puls, viktnedgång, svettningar, skakningar och sömnsvårigheter. Vid hypertyreos, så är gasen är för hög, kortisolnivåerna för höga (eller på väg in i utmattning) och kroppen är i stress. Höga nivåer av exempelvis jod kan också ge hypertyreos som symtom.

Det är alltså inte bara kroppens energinivåer som kan påverkas utan sköldkörtelhormoner har även en tydlig påverkan på hjärt-kärlsystemet och andra funktioner.

Vid höga sköldkörtelnivåer, så är kroppen i stress och det kan visa sig genom hjärtklappning, hög puls och i vissa fall förändrad hjärtrytm. Det betyder inte att hjärtklappning automatiskt beror på sköldkörteln, utan det kan även höra samman med andra faktorer, såsom stress, koffein, läkemedel, anemi eller andra tillstånd som kan ge liknande symtom.

Sköldkörtelhormonerna är viktiga för kroppens ämnesomsättning och värmeproduktion. Vid underfunktion, så är det vanligt att känna sig frusen medan en överfunktion kan ge värmevallningar och svettningar.

Sköldkörtelrubbningar kan även påverka hudens och hårets kvalitet och vid låg ämnesomsättning, så kan huden bli torr och håret bli torrt, skört och lätt falla av. Även hög ämnesomsättning kan påverka håret och huden.

Sköldkörtelhormoner och kortisol påverkar mag-tarmkanalens funktioner och hypotyreos kan bidra till att tarmens rörelser bli långsammare och trögare. En del patienter upplever också uppblåsthet och en allmänt trög mage. Detta hör samman med kortisol, som medverkar till att styra tarmens rörelser.

Vid besvär med sköldkörteln, så kan menstruationen påverkas och det beror på flera faktorer. Det ena är att sköldkörtelrubbningar ofta hör samman med långvarig stress, vilket även påverkar kroppens nivåer på könshormoner och kortisol. Det andra är att sköldkörteln påverkar hur vi bildar energi, vilket krävs för en fungerande fertil cykel.

Det som kanske är mest frustrerande är när kroppen förändras på flera olika sätt samtidigt, vilket gör det svårt att förstå vad som händer. Man kanske upplever trötthet, frusenhet, håravfall, magbesvär och nedstämdhet, och inte förstår varför.

Sköldkörtelhormonerna påverkar som sagt kroppens ämnesomsättning men har också samband med hjärnans funktioner. På så vis påverkas psykiska och kognitiva symtom vid sköldkörtelrubbningar. Man måste också komma ihåg att det kan vara svårt att må bra psykiskt, ha god stresshantering och koncentration om vi samtidigt känner trötthet och utmattning. Det psykiska mående påverkas även av låga könshormoner, som efter lång tids stress blir låga.

Vid sköldkörtelproblem så kan man ha god nytta av att mäta alla de markörer som påverkar sköldkörteln, såsom aminosyran tyrosin, jod, selen, thyroglobulin, litium, bromid samt arsenik, kvicksilver och kadmium som är antagonister till selen och jod. Jag rekommenderar också mina patienter att undersöka könshormoner och kortisol i salivprov, då dessa markörer kan förklara många av kroppens obalanser samt hör samman med långvarig stress och nedsatt energiproduktion (läs gärna mina tidigare inlägg om könshormoner och kortisol).

Det allra viktigaste är dock att minska på stress och ändra kosten, då sköldkörtelrubbningar till stor del härrör från långvarig (hypotyreos) eller akut stress (hypertyreos) samt näringsbrister och matsmältningsproblem.