Detta är ett spännande område, som har efterfrågats många gånger. Hur fungerar det när främmande pigment och potentiella miljögifter förs in i kroppen och kan det påverka kroppens mineraler, hormoner och sköldkörteln?

Många ser en tatuering som endast ett rent kosmetiskt ingrepp, men det är betydligt mer intressant än så. När man gör en tatuering, så punkteras huden tusentals gånger och pigment förs ner i läderhuden. Där kan partiklarna finnas kvar under en mycket lång tid och en del av pigmenten kan dessutom transporteras från huden till exempelvis kroppens lymfkörtlar.

Dagens regler för tatueringsfärger är betydligt strängare än tidigare och sedan 2022 omfattas tatueringsfärger av EUs omfattande REACH-begränsningar som gäller tusentals kemiska ämnen. Trots detta visar svenska myndigheters kontroller, att det finns färger på marknaden som fortfarande kan innehålla otillåtna ämnen och föroreningar.

I Läkemedelsverkets kontroll 2022–2023, så hade nästan hälften av 46 undersökta färger ett eller flera ämnen över tillåtna koncentrationsgränser. Bland de ämnen som uppmärksammades fanns bland annatt arsenik, bly och nickel.

Det är här ett funktionsmedicinskt perspektiv kan bli intressant, eftersom vi ser på tungmetaller på ett annat sätt än sjukvården. En intressant fråga är exempelvis hur långvarig exponering av tungmetaller och gifter interagerar med kroppens egna mineraler, antioxidantförsvar, hormoner och avgiftningssystem.

Kroppen är ett komplext biologiskt system där olika mineraler och metaller påverkar varandra. Vissa mineraler är essentiella och vi behöver dem för att överleva medan andra är toxiska eller kan bli toxiska vid tillräckligt hög exponering.

Ibland liknar de varandra så pass mycket kemiskt, att de kan påverka samma biologiska processer. Man pratar därför ofta om antagonister och synergister mellan mineraler och metaller. Det betyder inte att varje exponering för ett ämne automatiskt skapar en brist på antagonister, men de interagerar och kräver balans sinsemellan.

Arsenik och selen är ett särskilt intressant exempel, då arsenik är ett av de ämnen som Läkemedelsverket har hittat över tillåtna gränsvärden i vissa tatueringsfärger. Selen är samtidigt ett essentiellt spårämne med mycket viktiga funktioner i kroppen och som är antagonist till arsenik. Selen ingår exempelvis i selenoproteiner., som är involverade i antioxidantförsvar, immunfunktion och sköldkörtelhormonernas metabolism.

Arsenik och selen kan reagera med varandra och bilda komplex, som i sin tur kan bidra till att arsenik binds och utsöndras. Selen kan alltså minska vissa av arsenikens toxiska effekter och bidra till utrensning av arsenik, men arsenik kan även hämma upptaget av selen och skapa selenbrist. Det finns många andra intressanta exempel inom mineraler, exempelvis koppar och zink samt hur jod och selen även påverkas av andra tungmetaller som exempelvis kvicksilver och kadmium.

Man kan dock inte bara ta terapeutiska doser med selen. då selen kan vara toxiskt i för stora mängder.Det viktiga är att förstå att en främmande metalloid kan interagera med ett essentiellt mineral som kroppen behöver för viktiga enzymatiska funktioner.

Sköldkörteln är särskilt beroende av rätt tillgång på flera mikronäringsämnen. Jod behövs för att tillverka sköldkörtelhormonerna T4 och T3 medan selen behövs för flera selenoproteiner som deltar i metabolismen av sköldkörtelhormoner och i skyddet mot oxidativ stress. Järn, zink och andra mikronäringsämnen är också involverade i olika delar av systemet. Sköldkörteln arbetar dessutom i en miljö där oxidativa processer är nödvändiga för hormonproduktionen och det gör den känslig för störningar i kroppens oxidativa balans.

Att en person har en tatuering betyder givetvis inte att personen kommer att få en sköldkörtelstörning, men det kan innebära inlagrade tungmetaller som i förlängningen kan störa sköldkörtelns normala funktioner och hur kroppen bildar sköldkörtelhormoner.

Bly är ett annat exempel, då bly är neurotoxiskt och kan påverka flera av kroppens organsystem. Det har också studerats som en potentiell hormonstörande metall, vilket innebär att det är en viktig faktor att ta hänsyn till. Som mineralantagonism brukar bly oftast diskuteras i relation till kalcium och järn, där bly kan utnyttja vissa biologiska transportvägar som normalt hanterar essentiella mineraler. Det är en av anledningarna till att näringsstatus kan spela roll för hur kroppen hanterar exponering av bly.

Kadmium är ett annat toxiskt ämne som kan förekomma som miljöförorening.och kadmium kan interagera med essentiella mineraler såsom zink och selen. Kadmium kan ävenpåverka oxidativ stress och kroppens olika enzymfunktioner. Kopplingen till sköldkörteln är densamma som för arsenik, där kadmium är antagonst till selen och jod. Det är lite spännande för det kommer allt mer information om att kopplingen mellan kadmium/ / bly och sköldkörtelrelaterade sjukdomar.

Kadmium har använts i vissa färgpigment, bland annat kadmiumbaserade gula, orange och röda pigment.

Även kvicksilver har en stark biologisk koppling till selen och kvicksilver har hög affinitet för svavel- och seleninnehållande grupper i proteiner. Selenoproteiner är samtidigt viktiga för exempelvis kroppens antioxidantförsvar.

Förenklart, så kan man säga att kvicksilverexponering kan påverka de system där selen är biologiskt viktigt och det handlar om kemisk bindning, förändrad enzymfunktion och konkurrerande interaktioner.

Kvicksilver har historiskt förekommit i röda pigment, framför allt cinnober/kvicksilversulfid.

Nickel är också intressant, då nickel är välkänt för sin förmåga att orsaka sensibilisering och allergiska reaktioner. Läkemedelsverket har också särskilda krav på varningar för tatueringsfärger som innehåller nickel eller krom(VI) som föroreningar. Denna mekanism är snarare en immunologisk påverkan snarare än klassisk mineralantagonism som vid exempelvis arsenik, kvicksilver och kadmium.

För att skapa en motpol till tungmetaller och gifter, så behöver kroppen ett fungerande biologiskt system med gott om glutation, selenoproteiner, leverns enzymatiska system, tillräckligt med proteiner och dess minsta byggstenar aminosyror, mineraler och antioxidanter samt en fungerande tarm och utsöndring. Och givetvis så lite onödig exponering som möjligt.

Om en person exempelvis har en omfattande exponering för potentiellt problematiska ämnen skulle man kunna ställa bredare frågor om hur ser personens näringsstatus ser, om det finns tecken på järnbrist eller annan mineralobalans, hur sköldkörteln fungerar, hur lever- och njurfunktion ser ut samt om det finns faktiska tecken på metallförgiftning.

Andra frågor kan vara hur personens totala exponering ser ut från arbete, mat, vatten, rökning, miljö och andra källor, om det finns god sömn, stresshantering och återhämtning samt om det finns andra faktorer som kan förklara eventuella symtom.

Det viktiga att förstå, är att en tatuering bara är en del av den totala exponeringen och att man även kan se över arbetsmiljö, dricksvatten, vissa livsmedel, rökning, gamla byggnadsmaterial, kosmetika och en rad andra produkter. Det är den totala exponeringen och den individuella känsligheten som är relevant för om det påverkan hälsan mycket eller lite.

Det har som sagt blivit bättre med de nya regler som har införts gällande tatueringsfärger, men svenska myndigheters kontroller visar att det fortfarande förekommer problem. Och många har tatuerats med de gamla färger, som förekom innan reglerna ändrades och blev mer strikta.

Äldre eller nyare tatueringsfärger har kunnat innehålla tungmetaller som kadmium och kvicksilver, exempelvis som pigment. Inom EU är användningen av sådana farliga ämnen numera kraftigt begränsade men problemen förekommer fortfarande.

Läkemedelsverket beskriver att pigment kan innehålla föroreningar som inte behöver deklareras som ingredienser och att kemiska analyser därför behövs för att identifiera vissa begränsade ämnen och föroreningar. Exempel som myndigheten nämner är just arsenik, bly, aromatiska aminer och PAH. Det betyder att en innehållsförteckning inte nödvändigtvis återger hela det kemiska innehållet.

Intressanta frågor kan vara vilka ämnen som kroppen exponeras för, hur länge de finns kvar, hur de interagerar med kroppens egna mineraler och biologiska system och hur kan vi minska onödig exponering samtidigt som vi säkerställer att kroppen har de näringsämnen som den behöver.

Det är en intressant fråga, huruvida våra smycken kan påverka kroppens energibanor.

Örat har en speciell plats i flera traditionella läkekonster och kulturer. I Indien finns en lång tradition av Karnavedha, en ceremoni där barnets öron piercas. Den har framför allt en religiös och kulturell betydelse, men har också förknippats med olika tankar om hälsa och kroppens funktioner.

I Kina har öronpiercing och öronsmycken en mycket lång historik och arkeologiska fynd visar att öronsmycken har använts i flera tusen år.

Det som gör örat särskilt intressant ur traditionell kinesisk medicinsk synvinkel är att det betraktas som ett mikrosystem för hela kroppen. Inom aurikulär akupunktur finns kartor där olika områden på örat förknippas med olika kroppsdelar och funktioner. Precis som att varje tand anses höra samman med ett specifikt organ.

Örat anses dessutom ha förbindelser med kroppens meridianer och energiflöden.

Man kan inte låta bli att undra vad som händer med dessa punkter och meridianer om man piercar örat.

Ur traditionell kinesisk medicinsk teori kan en nål, ett frö, tryck eller annan stimulering av en punkt på örat även påverka kroppens funktioner. Ett exempel är massage av öronsnibbar, som används för att påverka olika funktioner i kroppen.

Det är därför intressant att fundera över om ett permanent föremål, som ett piercingsmycke, skulle kunna ge en långvarig stimulering av området. Både ur positivt och negativt perspektiv.

Det finns faktiskt forskning som gör frågan ännu mer intressant.

Örat är mycket rikt på nerver och delar av ytterörat har nervförsörjning från bland annat vagusnerven, trigeminusnerven och nerver från halsregionen. Det har bidragit till ett växande forskningsområde kring aurikulär stimulering och stimulering av vagusnerven via örat.

En översikt över transkutan aurikulär vagusstimulering beskriver hur stimulering av delar av ytterörat används för att påverka nervsystemet och studeras inom exempelvis neurologi och neuropsykiatri. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/34937487/⁠

Det är såklart viktigt att skilja mellan elektrisk eller terapeutisk stimulering av örat jämför med en vanlig piercing men forskningen visar att det finns biologiska nervbanor i örat som kan stimuleras och påverka nervsystemet.

Ett särskilt omdiskuterat exempel är daith-piercingen, som placeras i den inre delen av örats brosk, vid crus helix. Området har kopplats till punkter inom olika system för aurikulär akupunktur och har bland annat associerats med vagusnerven.

Daith-piercing har därför blivit populär som en alternativ behandling mot migrän och huvudvärk.

Det finns en intressant teori bakom detta, och det är att stimulering av vagala, afferenta nervfibrer skulle kunna påverka centrala nervsystemets smärtreglering.

En vetenskaplig översikt från 2024 undersökte specifikt daith-piercing och kopplingen till migrän. Forskarna hittade en retrospektiv studie och tre fallrapporter, men ingen klinisk prövning. De konstaterade därför att det vetenskapliga underlaget inte räcker för att rekommendera daith-piercing som behandling mot migrän, spänningshuvudvärk eller andra huvudvärksdiagnoser. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/38284213/⁠

Det är alltså lite för tidigt för svensk sjukvård att påstå att daith-piercing behandlar migrän, men det är fascinerande att just örats nervförsörjning och stimulering har blivit ett område för modern forskning. Och kinesisk tusenårig kunskap kan inte alltid återges i modern forskning.

Aurikulär stimulering och inflammation är en annan spännande koppling.

En systematisk översikt och metaanalys från 2025 analyserade 27 randomiserade kontrollerade studier med sammanlagt 1 122 personer. Studierna använde olika former av aurikulär stimulering, bland annat aurikulär akupunktur, akupressur, elektrisk stimulering och transkutan vagusstimulering.

Forskarna fann i de sammanslagna analyserna förändringar i flera inflammationsmarkörer, bland annat CRP, TNF-α, IL-6 och IL-10.

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/39998453/⁠

Detta betyder inte att en piercing ger samma effekt som den aurikulära stimuleringen som användes i dessa studier men det väcker intressanta frågor. Främst om riktad stimulering av örats nervsystem kan påverka nervsystem och inflammatoriska signalvägar samt om långvarig mekanisk stimulering av samma område också har fysiologiska effekter.

Det här är kanske den mest intressanta frågan för min del. En akupunkturnål eller elektrisk stimulering används under en begränsad tid medan ett piercingsmycke kan sitta på samma plats dygnet runt under månader eller år.

Mekanisk stimulering av huden kan påverka sensoriska nervändar och även örats nervsystem kan påverkas genom olika former av aurikulär stimulering. Det saknas dock forskning som visar att ett vanligt piercingsmycke ger samma effekt som terapeutisk aurikulär stimulering. Men.. man kan misstänka att så är fallet.

Piercing handlar inte bara om öronen utan förekommer på många delar av kroppen såsom öron, näsa, ögonbryn, läppar, tunga, bröstvårtor, navel och i genitalområdet.

En systematisk översikt från 2023 beskriver just dessa som vanliga piercingsområden och går igenom komplikationer från både hud- och slemhinnepiercingar.

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/37903388/⁠

De vanligaste problemen är framför allt lokala symtom såsom infektioner, inflammationer, allergiska reaktioner, ärrbildning och mekaniska skador.

En annan systematisk översikt har gått igenom hälsorisker med piercing och beskriver bland annat infektioner, kontaktdermatit, ärr och keloider.

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/35339940

Det är också viktigt att skilja på piercing i örsnibben och öronbrosket. Örsnibben består huvudsakligen av mjukvävnad medan brosket har andra förutsättningar för läkning. Infektioner i brosket kan i vissa fall bli mer problematiska och leda till perikondrit och bestående förändringar. Det betyder givetvis inte att broskpiercing automatiskt är farligt, men att placeringen har betydelse för riskerna.

När det gäller piercing i munnen, så finns gott om forskning som stödjer att tung- och läppiercing kan innebära långvarig mekanisk belastning på tänder, tandkött och munslemhinna. Studier har exempelvis visat på tandfrakturer och tandköttsrecession.

En systematisk översikt och metaanalys har undersökt komplikationerna vid oral piercing.

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/35773168/⁠

Det finns även forskning om de metaller som finns i piercingsmycken. En systematisk översikt har undersökt frisättning av metalljoner från orala piercingar och möjliga biologiska effekter.

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/37581705/⁠

Det gör materialvalet till en intressant fråga, särskilt hos personer som reagerar på vissa metaller och är generellt känsliga.

Näsvinge, septum, ögonbryn och andra ansiktspiercingar kan ge lokala infektioner, inflammationer, ärr och kontaktallergiska reaktioner men även här spelar placering, hygien, smyckets material och läkningsförmåga in.

Det finns alltså mer forskning kring den lokala effekten av piercing, jämfört med eventuella systemiska effekter.

Även piercing på andra delar av kroppen innebär att kroppen utsätts för ett främmande föremål under lång tid.

Bröstvårtepiercing kan exempelvis orsaka lokal inflammation, infektion och ärrbildning och kan i vissa fall påverka bröstets mjölkgångar. Navelpiercing kan ta lång tid att läka eftersom området utsätts för friktion från kläder och rörelse.

Genitalpiercing kan medföra infektioner, ärrbildning och mekanisk påverkan på omkringliggande vävnad. Nedan finns en medicinsk översikt som beskriver komplikationer vid genital piercing.

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/22175301/⁠

Men vi kan backa tillbaka till den ursprungliga frågan, om hur piercing påverkar meridianer.

Inom traditionell kinesisk medicin betraktas kroppen som ett nätverk av meridianer och energiflöden. Örat betraktas som ett mikrosystem där kroppen speglas och där stimulering av vissa punkter kan användas terapeutiskt.

Modern medicin beskriver kroppen lite annorlunda, med nerver, blodkärl, bindväv, hormoner, neurotransmittorer och immunförsvar. Det innebär att man inte kan översätta en meridian direkt till en specifik nerv eller anatomisk struktur.

Men modern forskning visar ändå att örats nervsystem kan stimuleras och att aurikulär stimulering kan påverka fysiologiska processer.

Den riktigt spännande frågan är således vad som händer när en specifik punkt på kroppen utsätts för kontinuerlig mekanisk stimulering under många månader eller år?

Kan det påverka lokala nervändar, det autonoma nervsystemet, inflammatoriska signalvägar eller kan materialet i smycket påverka den lokala immunreaktionen?

En annan fråga är om långvarig stimulering av vissa delar av örat kan påverka andra delar av kroppen?

Vi bör helt enkelt inte vara för snabba med att avfärda människors upplevelser om hur de påverkas av piercing, oavsett om det är i positiv eller negativ bemärkelse.

Röd solhatt är en av mina favoriter, nu när hösten och vintern är på intågande :) 

För många år sedan var jag nere i Schweiz flera resor och fick se de fantastiska odlingarna med röd solhatt hos Alfred Vogel. 

Röd solhatt, eller Echinacea, är en av världens mest använda medicinalväxter för att stödja immunförsvaret och den har använts i Nordamerika i hundratals år. Det är ett släkte med flera arter, där Echinacea purpurea, Echinacea angustifolia och Echinacea pallida används medicinskt på grund av dess innehåll av en rad bioaktiva ämnen. Exempel på bioaktiva ämnen är alkamider, polysackarider, cikoriasyra, flavonoider och polyfenoler. Dessa ämnen anses samverka och påverka immunförsvaret på flera olika sätt.

Många använder Echinacea vid förkylning och influensaliknande infektioner. Örten skyddar inte mot alla mikrober eller fungerar som ett antiviralt läkemedel, utan kan stimulera delar av det medfödda immunförsvaret, bidra till en mer balanserad inflammatorisk respons, minska risken för att utveckla vissa förkylningar samt i vissa fall förkorta sjukdomsförloppet något (om den tas tidigt i sjukdomsförloppet). Effekten verkar bero på vilken art av Echinacea som används, hur extraktet framställts, doseringen och när behandlingen påbörjas. 

Inom funktionsmedicin betraktas Echinacea inte som en virusdödare utan som en växt som kan stödja kroppens naturliga försvar när immunförsvaret utsätts för belastning. Funktionsmedicin fokuserar på att optimera kroppens egna regleringssystem snarare än att behandla enskilda symtom. Där kan Echinacea vara en pusselbit tillsammans med näringsrik kost, god sömn, stresshantering, tillräckliga nivåer av D-vitamin, zink och andra viktiga mikronäringsämnen samt en välfungerande tarmflora. Tanken är att ett bra immunförsvar handlar om balans snarare än att stimulera immunförsvaret så mycket som möjligt.

Echinacea kan påverka flera delar av immunförsvaret, bland annat immuncellernas samt kommunikationen och frisättningen av vissa signalämnen. Målet är inte ett ständigt aktivt immunförsvar, utan ett immunförsvar som kan reagera effektivt när det behövs och sedan återgå till balans och ro. 

Historiskt har Echinacea använts vid olika typer av infektioner och för att stödja sårläkning, även om den användningen kanske inte är riktigt lika vanlig numera. Många örtterapeuter rekommenderar Echinacea vid de första tecknen på en förkylning och under kortare perioder när kroppen utsätts för ökad smittorisk. 

Echinacea ger sällan biverkningar eller interaktioner men det är klokt att rådgöra vården vid autoimmun sjukdom, behandling med immundämpande läkemedel, vid  allergi mot växter som hör till den korgblommiga familjen (exempelvis prästkrage eller ambrosia) eller vid graviditet eller amning. 

Under senare år har forskare alltmer intresserat sig för hur näringsämnen påverkar hjärnans funktion och psykiska hälsa. En ny metaanalys från forskare vid University of California, Davis Health pekar på en möjlig pusselbit i förståelsen av ångestsyndrom…. kolin.

Genom att sammanställa data från 25 tidigare hjärnavbildningsstudier jämförde forskarna 370 personer med ångestsyndrom med 342 personer utan diagnos. Resultatet visade att personer med ångest i genomsnitt hade omkring åtta procent lägre nivåer av kolin i hjärnan. Skillnaden var särskilt tydlig i den prefrontala hjärnbarken, ett område som spelar en central roll för känsloreglering, beslutsfattande och stresshantering.

Forskarna beskriver fyndet som det första tydliga beviset för ett återkommande kemiskt mönster i hjärnan hos personer med ångestsyndrom.

Kolin är ett essentiellt näringsämne som kroppen behöver för flera livsviktiga funktioner. Det används bland annat för att bygga upp cellmembran, transportera fett från levern och producera signalsubstansen acetylkolin.

Acetylkolin är särskilt viktig för hjärnan eftersom den påverkar minne, inlärning, uppmärksamhet och kommunikation mellan nervceller. Utan tillräckliga nivåer av kolin, så fungerar dessa processer sämre.

Även om kroppen kan producera mindre mängder kolin själv, så måste större delen komma från kosten.

Att forskarna fann lägre kolinnivåer just i prefrontala cortex väcker intresse eftersom området fungerar som hjärnans kontrollcenter för emotionell reglering.

När vi utsätts för stress hjälper den prefrontala hjärnbarken till att dämpa överdrivna känsloreaktioner från djupare hjärnstrukturer. Nedsatt funktion i det området har länge kopplats till ångest, depression och andra psykiatriska tillstånd.

Den nya studien ger därför ytterligare stöd för teorin att förändringar i hjärnans biokemi kan vara en del av den bakomliggande mekanismen vid ångestsyndrom.

Forskarna spekulerar i att långvarig stress skulle kunna öka hjärnans behov av kolin eller påverka hur ämnet omsätts.

De rikaste källorna till kolin finns främst bland animaliska livsmedel såsom ägg, (särskilt äggulan), lever, nötkött, kyckling, fisk (exempelvis lax) och mjölkprodukter.

Även vegetabiliska livsmedel såsom sojabönor innehåller betydande mängder kolin, men generellt i lägre koncentration jämfört med animaliska alternativ.

Den nya metaanalysen ger inte alla svar, men den öppnar upp mer kring sambandet mellan näring och psykisk hälsa. Att personer med ångestsyndrom konsekvent uppvisar lägre nivåer av kolin i hjärnan är ett fynd som bör undersökas vidare.

Den nya studien påminner om att hjärnans hälsa inte bara påverkas av våra tankar och erfarenheter, utan också av de biologiska byggstenar som gör dess arbete möjligt.

Länk till studien: https://www.sciencedaily.com/rel…/2026/05/260515234759.htm

Rent dricksvatten kan ses som en självklarhet för de flesta svenskar men när man gräver lite djupare, så ser man att råvatten till kran kan skilja sig mellan olika länder.

I Sverige används klor i många kommuner och som en del av vattenreningen, medan Nederländerna sedan länge har visat att det går att leverera säkert dricksvatten utan att använda klorering. Nederländerna är generellt bättre på det mesta inom hälsa och medicin, och så även inom vattenrening.

Skillnaden handlar egentligen inte om att det ena landet har högre krav än det andra. Både Sverige och Nederländerna har höga kvalitetskrav på vatten men skillnaden är hur vattenförsörjningen är uppbyggd och vilka tekniska lösningar som används.

Sverige har i grunden ett mycket rent råvatten som kommer från sjöar, älvar och grundvattnet. Detta bortsett PFAS, miljögifter, tungmetaller eller läkemedelsrester/läkemedelsmetabliter som i dagsläget inte renas bort från vårt dricksvatten.

Innan vattnet når oss konsumenter, så genomgår det flera reningssteg, bland annat mekanisk rening, kemisk fällning, filtrering, UV-behandling och i vissa fall även ozonering.

Trots detta, så tillsätter många vattenverk en mindre mängd klor eller kloramin innan vattnet pumpas ut i ledningsnätet. Anledningen är främst att ge ett restskydd, vilket innebär att om bakterier eller andra mikroorganismer skulle komma in i ledningsnätet genom exempelvis vattenläckor, ledningsarbeten eller tryckfall så finns klor kvar för att förhindra att mikroorganismer förökar sig innan vattnet når slutkonsument.

Klor används alltså inte för att råvattnet är dåligt I Sverige, utan för att skydda vattnet under transporten.

Klor är mycket effektivt mot bakterier och virus, men användningen har en hel del nackdelar.

Först och främst, så är lukt och smak av klor inte särskilt trevligt och den förekommer främst när doseringen av klor är något högre. I vissa länder, exempelvis Frankrike, så smakar och luktar vattnet starkt av klor.

När klor reagerar med organiskt material i vattnet, så kan det bildas desinfektionsbiprodukter, såsom trihalometaner (THM) och haloättiksyror. Med anledning av det, så arbetar svenska vattenverk med att hålla klorhalterna så låga som möjligt samtidigt som deras strävan är att bibehålla den mikrobiologiska säkerheten.

För mig som arbetar med hälsa och medicinska frågor, så är det kanske främst den hälsomässiga aspekten som kräver eftertanke.

Klor lyfts ofta som en folkhälsoåtgärd som har minskat spridning av vattenburna sjukdomar som kolera och tyfus. Samtidigt så finns en hel del forskning om negativ påverkan på hälsan och särskilt vid långvarig exponering för klor och dess biprodukter.

Ett exempel på negativ hälsopåverkan är kopplingen till sköldkörteln och hur klor, fluoride och bromid kan påverka produktionen av sköldkörtelhormoner genom att hämma upptag och omsättning av jod.

Klor tillhör halogenerna, samma grupp av grundämnen som jod. Sköldkörteln är beroende av jod för att kunna producera hormoner, vilket innebär att halogener kan påverka hur vi omsätter jod. Utan jod kan vi inte bilda sköldkörtelhormoner tillsammans med aminosyran tyrosin.

Perklorat och i vissa fall klorat, kan påverka jodupptaget hos personer med jodbrist eller redan nedsatt sköldkörtelfunktion.

Vi vill dock ha ett rent dricksvatten, och frågan är hur man kan åstadkommer det utan klor?

Nederländerna är ett av få länder i världen där kontinuerlig klorering i dricksvattnet princip har avskaffats. Istället bygger vattenförsörjningen på ett helt annat tankesätt.

Deras tanke är att vattnet ska vara så rent som möjligt från början, så att kemiskt restskydd inte behövs. Det systemet har blivit möjligt genom flera långsiktiga investeringar. De har exempelvis satsat på avancerad vattenrening där vattnet behandlas med flera kompletterande tekniker såsom sandfiltrering, aktivt kol, ozon, UV-ljus och membranfiltrering. UV-ljus är väldigt kostsamt men används även på andra ställen i världen. Ett exempel är flera städer i USA, bland annat LA men även vissa platser i Sverige. Resultatet med dessa tekniker är att vattnet blir mycket rent innan det lämnar vattenverket.

Nederländerna har, under lång tid, investerat i ett modernt och väl underhållet ledningsnät med få läckor, vilket innebär att risken för att bakterier tar sig in i ledningarna är lägre.

De lägger dessutom stor vikt vid att skydda grundvatten och ytvatten redan innan det når vattenverken. Deras filosofi är att desto renare råvattnet är, desto mindre behov av kemisk behandling behövs längre fram i processen.

Sverige har ett av Europas mest utsträckta vattenledningsnät med många kommuner som transporterar vatten långa sträckor genom glesbygd. Ibland är ledningarna dessutom väldigt gamla. Långa transportsträckor och äldre ledningar ökar risken för läckor, tryckförändringar, inträngande grundvatten och mikrobiell tillväxt. Frågan är också hur medvetna vi är i förebyggande åtgärder för att skapa ett rent råvatten.

För att helt kunna avstå från klor skulle Sverige exempelvis behöva göra omfattande investeringar i ledningsnätet, vattenverken och deras övervakningssystem. Vi skulle behövs arbeta mer effektivt med att säkerställa ett bra råvatten och för att ha friskare sjöar och vattendrag.

Tanken är att gå mot mindre klor i svenska vattenverk. Flera svenska vattenverk använder redan UV-ljus, ozon eller membranteknik som huvudsaklig desinfektion och tillsätter endast små mängder klor som en sista säkerhetsåtgärd. I många andra länder är dock fortfarande klor en stor del av reningstekniken och i svenska reningsverk kommer små mängder klor sannolikt inte kunna undvikas så länge vi inte ändrar nät och tekniker.

I takt med att vi moderniserar ledningsnäten och reningstekniken, så kan dock behovet av klor minska ytterligare.

Man kan alltså säga att Sverige använder små mängder klor för att skydda vattnet under transporten genom ett omfattande och väldigt utsträckt ledningsnät. Nederländerna har istället valt att investera i en avancerad vattenrening, ett mycket väl underhållet distributionssystem och ett skydd av sina vattenkällor, vilket gör att klorering inte längre behövs. Vi behöver även arbeta aktivt för att rena bort läkemedelsrester, miljögifter och andra mindre bra kontaminering av dricksvatten. I dagsläget utförs inte det alls.

De flesta som följer mig vet att jag älskar probiotiska, fermenterade livsmedel och är extremt nördig i tarmfloran och dess påverkan på exempelvis signalsubstanser och hormoner.

Allt fler upptäcker hur tarmens bakterier påverkar matsmältningen men även immunförsvaret, hormonbalansen, hjärnan och vårt psykiska välbefinnande.

Jag använder mjölksyrade grönsaker, kefir, kombucha eller Kim chi dagligen sedan många år och det är fantastiskt.

Bland alla fermenterade livsmedel lyfts kefir ofta fram som en av de mest komplexa och mikrobiologiskt rika. Då jag har skrivit mycket om kombucha och mjölksyrade grönsaker tidigare, så är det dags för kefir i dagens inlägg.

Kefir är en fermenterad dryck med anor från Kaukasusbergen. Den framställs med hjälp av kefirkorn eller gryn, som är små geléliknande kulturer bestående av ett levande samspel mellan mjölksyrabakterier, jästsvampar och andra mikroorganismer. Det är just denna unika symbios som gör kefir så speciell och som gör kefir till ett av de mest probiotiska livsmedlen som finns.

Det finns två huvudtyper av kefir, mjölkkefir och vattenkefir.

Mjölkkefir görs på mjölk, där mikroorganismerna fermenterar mjölksockret (laktosen) och under processen bildas organiska syror, bioaktiva peptider, vitaminer och miljarder levande mikroorganismer.

Vattenkefir framställs med vatten, socker och särskilda vattenkefirkorn. Sockret fungerar som näring åt bakterierna och jästsvamparna. När drycken är färdig, så har en stor del av sockret förbrukats, vilket ger en lite syrlig, frisk och naturligt kolsyrad dryck. För den som undviker eller inte tål mejeriprodukter, så är vattenkefir ett bra alternativ.

Det finns inget exakt antal bakteriestammar i kefir eftersom innehållet varierar beroende på ursprung, temperatur, mjölksort, vattenkefirkultur och fermenteringstid.

Vetenskapliga analyser av traditionell mjölkkefir har påvisat mellan cirka 30 och över 60 olika bakterie- och jästarter och vissa traditionella kulturer innehåller ännu fler. Det kan jämföras med vanlig probiotika som vanligtvis innehåller 2-16 olika stammar.

Mjölkkefir innehåller cirka 30-60 eller fler olika bakterie- och jästarter. Vattenkefir har cirka 20-40 olika bakterier och jästarter medan kombucha oftast ligger på 10–20 olika bakterier och jästarter. Mjölksyrade grönsaker som surkål och kimchi kan ha upp till 400 olika bakteriestammar.

Det är viktigt att poängtera att fler bakteriestammar inte automatiskt innebär större hälsoeffekter. Olika fermenterade livsmedel innehåller olika mikroorganismer och bioaktiva ämnen som kompletterar varandra. Personligen uppskattar jag en varierad kost med flera olika källor till fermenterad mat och dryck. Det ger en större mikrobiell bredd än om man enbart äter eller dricker ett fermenterat livsmedel.

Att göra egen kefir är enkelt:

För att göra mjölkkefir så behöver du:

1-2 matskedar levande kefirkorn

5 dl mjölk, gärna ekologisk

En glasburk

En sil av plast eller rostfritt stål

Gör så här:

Lägg kefirkornen i glasburken.

Häll över mjölken.

Täck burken med en duk eller ett löst lock.

Låt stå i rumstemperatur i 18-24 timmar.

Sila bort kefirkornen.

Kefiren är färdig att dricka och kornen kan användas direkt till nästa sats.

Vill du ha mer smak kan du göra en andra fermentering med exempelvis vanilj, citron eller bär.

För att göra vattenkefir så behöver du:

1 liter vatten

3-4 matskedar vattenkefirkorn

3-4 matskedar ekologiskt rårörsocker

1 skiva ekologisk citron

Gör så här:

Lös upp sockret i vattnet.

Lägg i vattenkefirkornen.

Tillsätt citron.

Låt fermentera i rumstemperatur i 24-48 timmar.

Sila bort kefirkornen och spara dem till nästa sats. För extra smak och naturlig kolsyra kan du göra en andra fermentering med exempelvis hallon, blåbär, ingefära eller citrusfrukter.

Tarmfloran består av biljoner mikroorganismer som hjälper oss att bryta ner maten, producera vitaminer, stärka immunförsvaret och skydda oss mot sjukdomsframkallande bakterier. Kefir tillför levande mikroorganismer och innehåller dessutom organiska syror, bioaktiva peptider och andra ämnen som kan bidra till en gynnsam tarmmiljö.

Regelbundet intag av fermenterade livsmedel kan öka den mikrobiella aktiviteten i tarmen och bidra till en större variation av mikroorganismer i kosten.

Det gör också kefir till ett synbiotiskt livsmedel. Förutom levande mikroorganismer bildas ämnen under fermenteringen som kan gynna bakteriernas aktivitet och samspelet i tarmens ekosystem. Kort förklarat så bidrar den både med bra bakterier men också med en mer hälsosam miljö för bakterierna att verka i.

Ungefär 70 procent av kroppens immunceller finns i eller omkring tarmen. Samtidigt pågår en ständig kommunikation mellan tarmen och hjärnan via tarm-hjärna-axeln.

Tarmbakterierna producerar kortkedjiga fettsyror och andra bioaktiva ämnen som påverkar immunförsvaret, ämnesomsättningen och nervsystemet. De deltar också i produktion eller omsättning av flera viktiga signalsubstanser såsom exempelvis serotonin, GABA, dopamin, noradrenalin och adrenalin.

En stor del av kroppens serotonin produceras i tarmen, även om det serotonin som bildas där inte passerar blod-hjärnbarriären. Tarmens mikroorganismer påverkar kommunikationen mellan tarm och hjärna genom flera olika biologiska signalvägar.

Bakterierna i tarmen kan bland annat påverka hur östrogen återcirkuleras i kroppen, frisättningen av mättnadshormoner som GLP-1 och PYY, isulinets funktion och blodsockerreglering, inflammationsnivåer som i sin tur samverkar med kortisol och könshormoner, aptitreglering via hormoner som leptin och ghrelin med mera.

Det betyder inte att kefir ensamt kan balansera hormoner, men den kan vara en del av kosten och stödja en välfungerande tarmflora som i sin tur kan bidra till att kroppens naturliga regleringssystem fungerar optimalt. Allt börjar i tarmen.

Kefir och andra fermenterade livsmedel kan även underlätta matsmältningen och många med laktosintolerans tolererar mjölkkefir bättre än vanlig mjölk eftersom en stor del av laktosen bryts ner under fermenteringsprocessen.

Fermenterade livsmedel kan även stödja immunförsvaret, bidra med levande mikroorganismer och bioaktiva ämnen, ha antiinflammatoriska egenskaper samt påverka blodtryck och blodsocker positivt.

Det mest intressanta med kefir är kanske inte en enskild bakterie eller en specifik hälsoeffekt, utan den biologiska mångfalden och hur det bidrar till en friskare tarmmiljö. Vår moderna livsstil innebär ofta mindre kontakt med de mikroorganismer som våra förfäder naturligt exponerades för genom jord, växter och traditionellt fermenterad mat. Vi äter mer och mer upphettade och pastöriserade livsmedel vilket minskar naturlig exponering av bakterier. Tarmflora påverkas även negativt av stress, klorerat vatten, sötningsmedel, processade livsmedel med mera.

Genom att äta regelbundet av fermenterade livsmedel såsom kefir, vattenkefir, surkål, kimchi och kombucha så skapar vi bättre förutsättningar för en varierad tarmflora och en frisk tarm.

Flera personer har efterfrågat ett inlägg om aktivt kol, kopplat till vattenrening men även ur hälsosynpunkt.

Aktivt kol är ett fantastiskt redskap, ett av världens mest använda filtermaterial och har använts i över hundra år inom medicin, vattenrening, industri och miljöteknik.

Det har en enormt porös yta, vilket gör att det kan adsorbera (binda) en mängd olika ämnen till sin yta. Det binder upp allt från organiska kemikalier och läkemedel till vissa tungmetaller och miljögifter. Det gör aktivt kol till ett oerhört viktigt verktyg inom både akutsjukvård, vattenrening, luftrening och industriella processer.

Aktivt kol framställs genom att kolhaltiga material såsom exempelvis kokosnötskal, trä eller stenkol behandlas vid mycket höga temperaturer. Resultatet blir ett material med miljontals mikroskopiska porer och en extremt stor aktiv yta.

När vatten, luft eller andra vätskor passerar genom det aktiva kolet, så fastnar många oönskade ämnen på ytan genom adsorption. Till skillnad från absorption, där ämnen sugs upp i ett material, så binds de istället till kolets yta.

Aktivt kol används inom sjukvården vid akuta förgiftningar och kan ges kort efter intag av vissa läkemedel eller gifter för att minska upptaget från mag-tarmkanalen. Genom att binda ämnen i tarmen, så kan kroppen föra ut dem med avföringen innan de hinner absorberas.

Aktivt kol stannar kvar i mag-tarmkanalen och kan binda vissa ämnen som finns där innan de tas upp av kroppen. Tungmetaller eller andra gifter som redan absorberats och lagrats i kroppens vävnader, kan vara svårare att eliminera. De transporteras dock ut i tarmen via gallan och kan där elimineras innan delar av gallan återupptas.

Aktivt kol används ofta vid amalgamsanering hos de tandläkare som arbetar med säker sanering. Aktivt kol är antagonist till kvicksilver, tillsammans med exempel selen och jod.

Vid borttagning av amalgamfyllningar används olika skyddsåtgärder för att minska exponeringen för kvicksilver. Hos biologiskt inriktade tandvårdskliniker används aktivt kol som ett komplement för att binda eventuella partiklar eller ämnen som kan hamna i mag-tarmkanalen under behandlingen.

Ett av de mest etablerade användningsområdena, och som jag skrivit mycket om tidigare, är rening av dricksvatten.

Aktivt kol används i både kommunala vattenverk och hushållsfilter för att minska halter av exempelvis klor och klorbiprodukter, bekämpningsmedel, läkemedelsrester, PFAS (beroende på filter), miljögifter och tungmetaller. Aktivt kol kan även eliminera ämnen som orsakar dålig lukt och smak.

Det är däremot mindre effektivt mot lösta salter och vissa metaller och bör då kombineras med andra reningstekniker.

Ett annat område där aktivt kol har en viktig funktion är luftrening. I många luftrenare kombineras HEPA-filter med aktivt kol, där HEPA-filter fångar partiklar som damm, pollen och mögelsporer, medan aktivt kol adsorberar gaser och flyktiga organiska ämnen (VOC) såsom lösningsmedel, tobaksrök och olika lukter.

Aktivt kol används även i stor omfattning inom industrin för att rena processvatten, avloppsvatten och för att minska utsläpp av organiska kemikalier. Inom miljöteknik används det också för att sanera förorenade marker och för att rena lakvatten från deponier.

Inom livsmedelsindustrin används aktivt kol för att rena och avfärga olika produkter såsom sockerlösningar, vegetabiliska oljor och vissa drycker. Tanken är vanligtvis att avlägsna oönskade färgämnen, luktämnen och organiska föroreningar.

Eftersom aktivt kol binder många olika ämnen, så kan det även minska upptaget av läkemedel, vitaminer och vissa näringsämnen. Därför bör det inte tas samtidigt som livsnödvändiga läkemedel utan gärna några timmar senare.

Fick frågan om MCAS och om det finns något som man själv kan göra för att förbättra tillståndet. Tänker att jag delar svaret om fler behöver.

MCAS är ett tillstånd där mastcellerna (en del av immunförsvaret) blir överaktiva och frisätter ämnen som exempelvis histamin, prostaglandin och leukotriener. Patienten upplever ofta symtom från många olika delar av kroppen såsom exempelvis huden, magen, luftvägarna, hjärtat och nervsystemet.

Inom den etablerade vården, så arbetar man främst med att minska mastcellernas aktivering och behandla symtombilden.

Funktionsmedicin ser det utifrån ett annat perspektiv och som ett tecken på att kroppen har hamnat i ett långvarigt tillstånd av immunologisk och neurologisk obalans. Tanken är att istället identifiera och åtgärda de bakomliggande faktorerna och på så vis göra mastcellerna mindre reaktiva.

För vissa innebär det en mycket stor förbättring, men det går inte att säga att det fungerar för alla eller att det botar sjukdomen helt. Man måste helt enkelt hitta rätt nycklar.

Diagnosen bygger på tre delar:

– Typiska symtom från flera organsystem exempelvis hudrodnad, klåda, hjärtklappning, magbesvär, huvudvärk, andningsbesvär eller blodtrycksfall.

– Att man kan påvisa mastcellsaktivering genom blod- eller urinprover (även om dessa inte alltid visar positivt och ibland behöver tas under en period där symtombilden är stark).

– Att symtomen förbättras av behandling som riktar sig mot mastceller eller histamin.

Samtidigt behöver man utesluta andra sjukdomar som kan ge liknande besvär, såsom kortisolproblematik, stress och obalanserat nervsystem.

En intressant del som vi ofta lyfter inom funktionsmedicin är kopplingen mellan mastceller och kroppens stressystem (HPA-axeln).

Kortisol är kroppens viktigaste stresshormon och har en antiinflammatorisk och immunreglerande effekt. Vid långvarig stress, så kan regleringen av kortisol förändras och kortisol frisätts mer eller mindre än normalt. Inom funktionsmedicin ser vi att denna problematik kan göra mastceller mer lättretliga.

Det är viktigt att skilja det från binjureutmattning, där långvarig stress bidrar till ett tillstånd med utmattning och låga kortisolnivåer.

Långvarig stress kan dock påverka samspelet mellan nervsystemet, hormonsystemet och immunförsvaret och på så vis ha betydelse för MCAS.

Histamin är inte bara ett ämne som frisätts vid allergier utan en signalsubstans som påverkar sömn och vakenhet, koncentration, aptit, hur vi hanterar stress samt hur vi reglerar signalsubstanser som serotonin, dopamin och noradrenalin.

Om kroppen frisätter mycket histamin kan det därför ge symtom som hjärndimma, ångest eller oro, hjärtklappning, migrän, sömnstörningar och yrsel. Det betyder inte alltid att man har för mycket histamin i kosten utan kan bero på ökad histaminfrisättning från mastcellerna eller att man inte har rätt tarmbakterier för att bryta ner histamin.

En stor del av kroppens mastceller finns i mag-tarmkanalen och man behöver rätt tarmbakterier för att bryta ner det histamin som bildas. Inom funktionsmedicin, så fokuserar man därför på tarmens betydelse och ser över förändrad tarmflora, kostvanor med fokus på probiotisk kost, tidigare infektioner, IBS eller annan tarmsjukdom och eventuella födoämnesöverkänsligheter. Hos vissa personer kan dessa faktorer bidra till ökad immunaktivering.

Andra områden som är kloka att undersöka är om det finns brister på exempelvis Vitamin D, magnesium, järn, Vitamin B12 och folat samt omega-3.

Många patienter med mastcellsrelaterade besvär reagerar på olika kombinationer av stress, sömnbrist, infektioner, alkohol, vissa läkemedel, värme eller kyla, intensiv träning, hormonella förändringar (exempelvis östrogen som jag skrivit om tidigare) samt histaminrika livsmedel.

Tips på åtgärder kan vara:

– Identifiera och minska eventuella triggers

– Prioritera sömn och återhämtning

– Prioritera stressreglering och lugna ner nervsystemet med lugn och ro, andningsövningar och stresshantering.

– Ät regelbundet och sträva efter stabilitet i blodsockret

– Ta prover på tarmfloran för att se om histamin bryts ner korrekt. Provtagning i mikrobiomtest.

– Ta salivprover på könshormoner och kortisol, då dessa samverkar med histamin. Histamin går även att mäta i urinprov för signalsubstanser.

– Låghistaminkost kan fungera under en begränsad period och att man sedan återintroducerar livsmedel systematiskt. Långsiktig lösning brukar dock kräva att man arbetar med att förbättra nedbrytningen av histamin

– Behandla allergier, intoleranser eller andra bakomliggande sjukdomar

Sjukvårdens behandling brukar bestå av

H1-antihistaminer, H2-antihistaminer, mastcellsstabiliserande läkemedel,

leukotrienhämmare eller adrenalinpenna för personer som haft svårare fall av allergiska reaktioner eller anafylaxi.

Det viktiga är dock att lösa orsaken till ökad histaminfrisättning och varför histamin inte bryts ner optimalt.

Crohns sjukdom är en inflammatorisk tarmsjukdom som kan påverka hela mag-tarmkanalen och inom sjukvården fokuserar man framförallt på att dämpa inflammationen och sänka immunförsvarets respons.

Inom funktionsmedicin så ser man inflammatoriska processer på ett helt annat sätt, och utreder varför inflammationen har uppstått och vilka faktorer som kan bidra till att den underhålls.

Funktionsmedicin älskar samband och vid tarmsjukdomar så ser man över samspelet mellan tarmfloran, immunförsvaret, stressystemet, kosten, näringsstatus och andra livsstilsfaktorer som kan påverka sjukdomens utveckling och symtom.

Cirka 70 procent av kroppens immunceller finns i eller omkring tarmen vilket kan förklara den stora betydelse som tarmens bakterier för ett välfungerande immunförsvar.

Hos personer med Crohns sjukdom ser man ofta flera saker…

Det ena är en förändrad sammansättning av tarmmikrobiotan, vilket kallas dysbios. Denna förändring kan vara nedärvd eller bero på mindre bra kost, stress eller annan påverkan på tarmfloran.

Det andra är att de ofta har långvarig stress bakom sig med utmattning och därmed låga kortisolnivåer. Dvs, de klarar inte att hålla nere inflammatoriska processer på ett korrekt sätt.

Crohns sjukdom har en tydlig genetisk komponent, men gener är bara en del av förklaringen. Detta är ett intressant område som jag har skrivit om mycket, och att en bebis ärver mammans tarmflora vid en vaginal förlossning. Vid förlossningen så överförs många bakterier från mamman till barnet och dessa blir en viktig del av den första tarmfloran. Därefter påverkas mikrobiotan av faktorer som amning, kost, antibiotika, infektioner och miljö men om vissa bakterier saknas hos mamman så saknas de ofta även hos barnet.

Det som ”går i arv” är alltså inte enbart gener, utan en tidig mikrobiell miljö som kan påverka immunförsvarets utveckling samt hur vi hanterar stress (iom att tarmfloran påverkar hur vi bildar och bryter ner signalsubstanser).

Goda bakterier hjälper till att reglera inflammation och tarmfloran består av tusentals olika bakteriearter som samverkar för ett fungerande immunförsvaret.

Här tar jag upp några viktiga bakterier som jag arbetar med aktivt hos patienter med tarmsjukdom.

– Akkermansia muciniphila är en bakterie som lever nära tarmslemhinnan och som är viktig för en välfungerande tarmbarriär. Vid inflammatoriska och metabola sjukdomar, så kan Akkermansia ligga lägre än normalt. Akkermansia har som uppgift att hålla nere inflammation och är även viktigt för normal vikt och fettförbränning.

– Lacticaseibacillus casei är en väldigt intressant stam vid inflammatoriska processer. Stammar av Lacticaseibacillus casei (tidigare Lactobacillus casei) kan påverka immunförsvaret och produktionen av inflammatoriska signalämnen, vilket gör det till en viktig stam vid inflammatorisk tarmsjukdom.

Som många vet så är ett av mina favoritområden stressfysiologi och hur stress påverkar kroppens funktioner. Stress och tarmen hänger nära samman och man ser negativ påverkan på tarmfloran vid långvarig stress.

Många patienter med Crohns sjukdom upplever att deras symtom förvärras under perioder av långvarig stress. Det hör samman med flera faktorer….

Det ena är att deras tarmflora ofta är obalanserad och mindre bra, vilket gör att det fungerar ännu sämre när tarmfloran även påverkas av stress.

Det andra är att patienter med tarmsjukdom oftast har problem med låga kortisolnivåer som resultat av långvarig stress. De kan därför inte hantera inflammatoriska processer.

Stress påverkar inte bara vårt psykiska mående utan även tarmens rörelser, tarmbarriären, immunförsvaret, tarmflorans sammansättning samt sömn och återhämtning.

Som nämnt ovan så är kortisol en annan viktig förklaring till inflammatoriska sjukdomar. Kortisol är kroppens naturliga, antiinflammatoriska hormon och har som uppgift att hålla nere inflammatoriska processer.

Kortisol är ett steroidhormon som produceras av kolesterol i binjurarna och som spelar en viktig roll för att reglera kroppens inflammationsprocesser.

Vid långvarig stress kan regleringen av kroppens stressystem (HPA-axeln) förändras, vilket ofta ses hos patienter med kroniska inflammatoriska sjukdomar.

Inom funktionsmedicin så ser man alltså Crohns sjukdom som resultatet av flera samverkande faktorer snarare än en enda orsak. Det är också först då man kan lösa orsaken och inte enbart arbeta symtomlindrande och kortsiktigt.

Som näringsterapeut eller naturläkare så vill man därför undersöka tarmflorans sammansättning, kortisol och könshormoner, kost och födoämnesintoleranser, eventuella näringsbrister; sömn och stress, fysisk aktivitet, tarmbarriärens funktion, och andra livsstilsfaktorer som kan påverka immunförsvaret.

Många har även nytta av antiinflammatorisk kost, probiotika eller fermenterade livsmedel samt att undvika processade proteinkällor och för mycket växtoljor. Viktig faktor är dock även stress, då stress är själva grundorsaken till att kroppen inte kan hantera inflammatoriska processer på ett optimalt sätt.