Detta är nog det område jag har snöat in mest på de senaste år. Det är så otroligt intressant och sannolikt bara i sin linda forskningsmässigt.

Att få barn senare i livet har ofta lyfts som något riskfyllt och negativt men nu kommer en allt mer förändrad syn på kvinnlig hälsa och fertilitet.

I många länder ökar andelen förstföderskor över 40 och graviditeter efter 45 blir mer och mer vanligt.

En intressant aspekt är att kvinnor som blir gravida och föder barn i högre ålder ofta delar vissa biologiska egenskaper. Man har exempelvis sett samband mellan senare fertilitet och god hjärt- och kärlhälsa, stabilare hormonsystem och långsammare biologiskt åldrande.

Ett av de mest fascinerande områdena inom forskningen är mikrokimerism, att celler från fostret kan överföras till modern och finnas kvar i hennes kropp efter graviditeten.

Under graviditeten förs celler från barnet via moderkakan in i mammans blodomlopp, och många av dessa celler stannar kvar livet ut. Det påverkar kvinnan under graviditeten men även efter förlossningen.

Forskare har hittat fostrerceller i flera olika vävnader exempelvis i blod, hud, lever och till och med i hjärnan. Särskilt intressant är att fosterceller har påträffats i skadad vävnad, såsom sår eller inflammerade områden.

Det verkar således som att fostrets celler stannar kvar i mammans kropp och reparerar henne vid behov. I vissa fall verkar de bete sig på ett sätt som liknar stamceller, där de anpassar sig till de olika typer av vävnad där de behövs.

Som exempel kan man hitta barnens celler i ärren efter kejsarsnitt där de verkar ha blivit till keratinocyter, hudceller som tillverkar keratin och hjälper till vid läkningsprocessen. De verkar kunna söka sig till skadade områden i kroppen och kan möjligen bidra till läkning och reparation av vävnad.

Detra klipp är så spännande: https://www.sverigesradio.se/avsnitt/826038

Och här är en bra sammanfattning:

Fetal mikrochimairism

Om att cellerna passerar och lagras i hjärnan, vilket påvisar lägre risk för Alzheimer.

https://www.svd.se/…/mammor-har-sina-soner-i-hjarnan

www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4199806/

https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0045592

Kolesterol har länge framställts som en fiende inom modern medicin men som jag har skrivit tidigare så är bilden mer komplex än så.

Kolesterol är en livsnödvändig molekyl med en rad avgörande funktioner i kroppen. Kolesterol fungerar som råmaterial för steroidhormoner (könshormoner som östrogen, testosteron och progesteron) samt för stresshormonet kortisol.

Kolesterol stabiliserar även cellernas membran och påverkar deras funktion och signalering. Kroppen använder kolesterol som utgångspunkt för att bilda D-vitamin via solljus, när solens UVB-strålar när hudens översta hudlager.

Hjärnan innehåller stora mängder kolesterol och använder kolesterol för synapser och nervsignalering och kolesterol spelar en roll i hjärnans funktion och struktur.

Detta tyder på att kolesterol inte är onda molekyler utan att det handlar om balans, ålder och orsak till varför kolesterol är högt. LDL-kolesterol är ett kolesterol som skyddar kroppen vid inflammatoriska processer, vilket kan vara orsak till varför värdet ökar vid inflammation eller långvarig stress. LDL-kolesterol kan även bli högt vid höga blodsockervärden.

Statiner används för att sänka LDL-kolesterol och för att det anses minska risken för hjärt-kärlsjukdom. Men deras påverkan på hjärnan har varit omdiskuterad. Problemet är också att kolesterol är förstadie till könshormoner och kortisol, vilket innebär att kolesterolsänkande läkemedel bidrar till lägre nivåer av dessa hormoner.

Låga kortisolnivåer kan bidra till hjärndimma, utmattning, sämre förmåga att hantera inflammatoriska processer och sämre möjlighet att hantera stress.

I samma mekanism som bildar kolesterol så bildas även koenzym Q10. Statiner hämmar kroppens produktion av mevalonat, vilket således också påverkar bildningen av koenzym Q10.

Q10 är viktigt då det deltar i cellernas energiproduktion (mitokondrier), fungerar som antioxidant och är viktigt för minne och kognition. Många patienter med demens har låga Q10-nivåer, vilket är oroande vid intag av statiner.

Homocystein är en aminosyra som bildas naturligt i kroppen vid nedbrytning av aminosyran metionin. Normalt, så omvandlas homocystein snabbt vidare med hjälp av flera B-vitaminer såsom folat, vitamin B12 och vitamin B6. Om den processen inte fungerar optimalt, så kan homocysteinnivåerna stiga och bli förhöjda.

Homocystein regleras genom att kroppen använder två huvudsakliga vägar för att ta hand om homocystein. Den ena är återmetylering till metionin och där behövs folat, vitamin B12 och enzymet MTHFR. Den andra är nedbrytning via transsulfuration och där behövs främst vitamin B6.

Om någon av dessa system inte fungerar optimalt, så kan homocystein inte brytas ner på ett bra sätt och börjar ansamlas i blodet.

B-vitaminbrist är således den vanligaste orsaken till förhöjt homocystein och främst brist på folat (B9), vitamin B12 och vitamin B6. Dessa B-vitaminer fungerar som kofaktorer i kroppens metyleringsprocesser och utan tillräckliga nivåer så kan homocystein inte omvandlas effektivt.

Symtom på B-vitaminbrist kan vara trötthet, hjärndimma, nedstämdhet, stickningar eller domningar, miinnesproblem och blodbrist.

En viktig aspekt är att normala blodvärden inte alltid betyder att det finns optimal funktion på cellnivå. Ett exempel är vitamin B12/kobalamin, som kan ligga normalt i blodprov även om det inte omsätts korrekt.

I vissa fall kan man därför ha nytta av andra mätmetoder såsom holo-TC (aktivt B12), metylmalonat (MMA) och folat i erytrocyter.

En del personer har gränshöga eller tydligt förhöjda homocysteinvärden trots att B12 och folat ser normala ut i blodprover. Då kan det finnas andra orsaker såsom genetiska variationer (MTHFR-genen som jag har skrivit om tidigare), låg sköldkörtelfunktion (hypotyreos), nedsatt njurfunktion, kronisk inflammation, sömnbrist eller stress. Homocystein kan även öka vid rökning, hög alkoholkonsumtion eller på grund av ålder.

MTHFR är ett väldigt intressant enzym och står för metylentetrahydrofolatreduktas. MTHFR är ett enzym som hjälper kroppen att omvandla folat till dess aktiva form, 5-MTHF och som även är involverat i leverns avgiftningssystem.

Vissa genetiska variationer i MTHFR-genen kan göra enzymet mindre effektivt och bidra till att kroppen har svårare att återbilda metionin från homocystein samt använda folsyra effektivt och på så vis hålla homocysteinnivåerna låga. De vanligaste varianterna är C677T och A1298C.

Personer med vissa MTHFR-varianter kan vara mer känsliga för låga folatnivåer och kan ha lätt förhöjt homocystein trots att blodprover ligger inom normal referens. MTHFR-varianter är vanligt och påverkar människor olika.

Om man misstänker att man har nedsatt metyleringsförmåga så kan man använda metylerade B-vitaminer såsom

metylfolat (5-MTHF), metylkobalamin (aktivt B12) och riboflavin (B2) och man kan stötta levern för bättre avgiftning.

När man använder metylerade former så är tanken att kroppen får vitaminer i mer biologiskt aktiva former, som kroppen lättare kan omsätta. Riboflavin (B2) kan exempelvis hjälpa vissa personer med MTHFR-varianten C677T att sänka sina homocysteinvärden.

Betain (trimetylglycin / TMG) är ett ämne som också kan hjälpa kroppen att sänka homocystein och genom en alternativ metyleringsväg. Det kan hjälpa människor som har MTHFR-variationer och inte får resultat med B-vitaminer och finns exempelvis i rödbetor, spenat eller quinoa samt säljs som kosttillskott.

Homocystein påverkas även av livsstil och regelbunden motion, rökstopp, minskad alkoholkonsumtion, bra sömn och antiinflammatorisk kost kan bidra till lägre och/eller normaliserade värden.

Hos vissa personer kan högt kaffeintag bidra till högre homocystein och därför kan minskat intag av kaffe ge mer normala värden.

Parasiter är organismer som lever i eller på en värdorganism och med näring från sin värd. Vissa parasiter kan orsaka tydliga symtom, medan andra kan finnas i kroppen under lång tid utan att ge tydliga besvär. Parasiter förekommer ofta i samband med mag-tarmproblem, trötthet, hudbesvär och immunologiska obalanser.

Symtombilden kan variera beroende på typ av parasit och utifrån patientens immunförsvar men några vanliga besvär som kan förekomma är uppblåsthet och gaser, diarré eller förstoppning, buksmärtor, illamående, trötthet och hjärndimma, näringsbrister, hudutslag eller klåda, sömnproblem eller viktförändringar (främst viktnedgång).

I vissa fall kan parasitinfektioner också ge järnbrist, eosinofili eller påverka tarmens slemhinna och tarmflora.

Inom sjukvården används avföringsprov för att identifiera parasiter och deras provtagning kallas ”ova och parasit”-tester (O&P), där laboratoriet analyserar förekomsten av parasiter och dess cystor och ägg. Parasiter utsöndras inte alltid kontinuerligt så det kan krävas att man mäter flera gånger.

Andra mätmetoder kan vara PCR-analyser av avföring, antigentester, blodprov för antikroppar och mikroskopi samt i vissa fall endoskopi eller koloskopi. PCR- och antigentester används allt mer då de i många fall kan vara känsligare för vissa parasiter.

Inom funktionsmedicin används ofta mer omfattande avföringsanalyser där man inte bara tittar på parasiter utan även på tarmfloran, inflammationsnivåer, matsmältningsfunktionen, svampöverväxt, immunmarkörer och slemhinnans funktion. Vi mäter alltid parasiter eller mer omfattande tarmtester med DNA-teknik och dessa tester kan ge en bredare bild av tarmhälsan.

Vid naturlig behandling för parasiter så bör man jobba på flera områden såsom kost, örter och livsstilsförändringar. Det viktiga är inte bara att eliminera parasiter utan att även arbeta med orsaken till infektionen. Det kan även krävas att man ändrar miljön och förbättrar matsmältningen, precis som vid svampinfektioner och andra mag-tarmproblem.

Naturliga behandlingar används ofta som komplement, inte som ersättning för medicinsk behandling och här kommer några av mina tips.

Oreganoolja

Oreganoolja innehåller karvakrol och tymol, ämnen som har antimikrobiella egenskaper. De används ofta inom naturlig hälsa vid mag-tarmbesvär och mikrobiella obalanser. Oreganoolja är mycket potent, kan ibland irritera slemhinnorna och bör endast användas kurer om 2-3 veckor eftersom det påverkar tarmflorans bra bakterier till viss del.

Vitlök

Vitlök innehåller allicin, som har antimikrobiella effekter och används som stöd för immunförsvaret och maghälsan.

Svart valnöt, malört och kryddnejlika

Dessa örter används ofta som en kombination och för att skapa en mindre gynnsam miljö för parasiter i tarmen.

Berberin

Berberin är ett växtämne som finns i bland annat berberis och goldenseal och som används inom funktionsmedicin vid dysbios och magtarmproblem.

Kost och livsstil

Minska gärna intag av socker och ultraprocessad mat, förbättra tarmfloran med fiberintag och probiotisk kost. Prioritera tillräckligt med protein, sresshantering och gott om sömn.

Syftet är att stärka tarmbarriären och immunförsvaret samt skapa en bättre tarmmiljö, istället för att bara döda mikroorganismer kortsiktigt. Det blir mer långsiktigt och positivt att arbeta på det sättet.

En liten brasklapp är att inte självdiagnostisera alla symtom som parasiter, då andra mag-tarmproblem kan ge liknande symtom. Candida, SIBO, inflammatorisk tarmsjukdom, födoämnesintoleranser och stress kan ge liknande besvär.

Lysin är en essentiell aminosyra, vilket betyder att kroppen inte kan tillverka den själv utan att vi måste få den via maten vi äter. Lysin används främst för proteinsyntes, men den påverkar också flera hormonsystem indirekt.

Det spännande är att lysin kan påverka kroppens stressrespons och kombinationen lysin och arginin kan bidra till lägre nivåer av stress och minskad frisättning av stresshormonet kortisol. Detta särskilt vid långvarig stress då mekanismen involverar signalsubstanser i hjärnan och regleringen av HPA-axeln.

Lysin deltar i produktionen av proteiner och vävnadsuppbyggnad, vilket gör att det ibland nämns tillsammans med tillväxthormoner och som en viktig del i tillväxt hos barn och ungdomar.

Lysin kan även påverka kroppens insulinrespons och glukosmetabolism indirekt eftersom aminosyror stimulerar insulinfrisättningen i olika grad. När lysin tas tillsammans med mat, så kan det minska blodsockersvängningar efter måltiden.

Generellt så är protein, och dess minsta byggstenar aminosyror, oerhört viktigt för en normal hormonproduktion. Fördelen med mer balanserade och normaliserade kortisolnivåer är även att vi sparar på könshormoner, då kortisol ingår i samma cykel som könshormoner.

Lysin behövs för normal proteinsyntes och allmän metabolism även om det inte är en central byggsten i produktionen av sköldkörtelhormoner på samma sätt som exempelvis jod eller aminosyran tyrosin.

Lysin verkar också kunna påverka serotoninsystemet i hjärnan, vilket i sin tur påverkar kroppens kortisolnivåer. Det är en anledning till att forskare har undersökt lysin som behandling vid ångest och stressrelaterade besvär.

Lysin behövs (som ovan nämnt) för normal proteinsyntes och vävnadsfunktion, vilket även är viktigt för spermieproduktionen. Aminosyror är viktiga för spermiernas utveckling, energimetabolism, DNA-stabilitet och för kroppens hormonbalans. Brist på lysin eller protein kan försämra spermiernas kvalitet och lysin kan gärna kombineras med exempelvis zink vid önskan om graviditet.

Lysin deltar också indirekt i produktionen av karnitin, som är viktigt för spermiernas energiförsörjning och rörlighet. Karnitin bildas från aminosyrorna lysin och metionin och är viktigt för manlig fertilitet.

Hos kvinnor är tillräckligt intag av essentiella aminosyror viktigt för äggmognad, hormonproduktion, implantation av ägget samt för fostrets utveckling.

Långvarig stress kan störa ägglossningen, menstruationscykeln, nivåer av östrogen (alla 3 östrogener), progesteron och testosteronnivåer samt spermieproduktionen. Lysin tillsammans med örter och sresshantering kan vara viktigt för att spara på kroppens kortisolnivåer och då indirekt även kroppens könshormoner.

Lysin är även viktigt under graviditeten eftersom det behövs för fostrets tillväxt, kollagenbildning, vävnadsuppbyggnad och för kalciumupptaget.

Livsmedel som är rika på lysin är kött, fisk, ägg, mejeriprodukter och baljväxter (särskilt bönor och linser).

Synen på tarmfloran har förändrats mycket de senaste 10 åren. Tidigare såg man tarmfloran som ett system som endast involverade matsmältningen, men numera ses det som ett avancerat ekosystem som påverkar allt från immunförsvar och inflammation till signalsubstanser och hormonella obalanser.

I tarmen lever biljoner bakterier, svampar och andra mikroorganismer som tillsammans bildar tarmens mikrobiom.

Tarmfloran består av tusentals olika bakteriestammar som främst lever i tjocktarmen. En frisk tarmflora kännetecknas av stor mångfald och desto fler goda bakterier, desto mer motståndskraftigt blir systemet.

Tarmflorans bakterier hjälper kroppen att bryta ner fibrer, stärkelse och oxalater samt producerar viktiga näringsämnen och vitaminer som vitamin K och vissa B-vitaminer. Den skyddar även mot skadliga bakterier, stärker tarmbarriären, kommunicerar med immunförsvaret och påverkar produktion och nedbrytning av signalsubstanser.

Tarmen brukar ibland kallas för kroppens andra hjärna, och tarmens nervsystem står i ständig kontakt med hjärnan genom tarm-hjärna-axeln.

Stora delar av kroppens signalsubstanser produceras i tarmen eller påverkas av tarmfloran. Exempelvis, så produceras omkring 90 procent av kroppens serotonin i magtarmkanalen och dopamin, GABA och andra signalsubstanser påverkas indirekt av tarmbakteriernas aktivitet. Även histamin kräver god tarmflora för nedbrytning.

Vissa bakterier hjälper till att producera ämnen som lugnar ner nervsystemet medan andra bidrar till ökad stressrespons. När tarmfloran är i obalans, så kan det påverka både psykiskt och fysiskt välmående samt hur vi hanterar stress.

En av tarmflorans viktigaste uppgifter är att skydda tarmväggen. Tarmbarriären fungerar genom att släppa igenom näringsämnen, medan skadliga ämnen ska hållas ute.

Vid långvarig stress, hög konsumtion av ultraprocessad mat, socker, alkohol, antibiotika eller sömnbrist så kan tarmbarriären påverkas negativt. Det kan bidra till att inflammatoriska ämnen och bakteriefragment kan ta sig ut i blodomloppet och trigga immunförsvaret. Detta kallas för läckande tarm och är en vanlig orsak till låggradig inflammation i kroppen.

En balanserad tarmflora hjälper istället till att producera kortkedjiga fettsyror, exempelvis butyrat, som verkar antiinflammatoriskt och har en stärkande effekt på tarmslemhinnan.

För att tarmfloran ska vara i balans så krävs även att matsmältningen fungerar optimalt. Många tänker på bakterier och probiotika, men glömmer att nedbrytningen av maten är avgörande för hela miljön i tarmen.

Matsmältningen börjar redan i munnen där enzymer (amylas) i saliven börjar bryta ned maten. Därefter krävs tillräckligt med magsyra, galla och matsmältningsenzymer för att maten ska brytas ned ordentligt innan den når tarmarna. Vid stress så minskar magsyraproduktionen, vilket kan bidra till sämre matsmältning men även sämre förmåga att eliminera mindre bra bakterier. Tillsammans med magsyra, så frisätts även det enzym som bryter ner protein (pepsin) samt det enzym (intrinstric faktor) som binder upp B12 för upptag längre ner i tarmen.

När matsmältningen fungerar dåligt, så kan matrester bli kvar längre i tarmen, vilket skapar en miljö där mindre gynnsamma bakterier trivs och skapar frisättning av gifter (endotoxiner). Detta kan leda till gaser, uppblåsthet och obalanser i tarmfloran och andra klassiska ibs-symtom.

Stress är en av de vanligaste orsakerna till sämre matsmältning, då kroppen prioriterar överlevnad före matsmältning när vi är stressade. När stressystemet aktiveras går kroppen in i fight or flight-läge, vilket hämmar produktionen av magsyra, matsmältningsenzymer och galla. Det bidrar även med minskat blodflöde till matsmältningssystemet och resultatet blir att maten inte bryts ned ordentligt, vilket påverkar tarmfloran negativt.

Kronisk stress har dessutom visat sig kunna minska mängden goda bakterier och öka inflammatoriska processer i tarmen. Stress påverkar även inflammatoriska processer genom kroppens kortisolnivåer.

Kopplingen mellan immunförsvaret och tarmfloran är väldigt spännande och omkring 70 procent av immunförsvaret finns i och runt tarmen.

Tarmens goda bakterierna fungerar som tränare för immunförsvaret och hjälper kroppen att skilja mellan farliga och ofarliga ämnen och minskar risken för överreaktioner. När bakteriefloran är varierad och stabil, så kan immunförsvaret arbeta mer balanserat. Vid dysbios kan immunförsvaret istället bli överaktivt eller försvagat, vilket kan bidra till allergier, autoimmuna reaktioner och återkommande infektioner eller inflammationer.

Huden speglar ofta vad som händer på insidan, och akne är ett tydligt exempel på inflammatoriska processer och tarmens betydelse. Personer med akne har ofta annorlunda sammansättning av tarmbakterier jämfört med personer utan hudproblem. Obalanser i tarmfloran kan bidra till ökad inflammation i kroppen, påverkan på hormonbalansen, försämrad avgiftning samt ökad risk för läckande tarm (tarmpermeabilitet). Alla dessa saker kan påverka huden negativt och trigga akneutbrott.

Fermenterade livsmedel har använts i tusentals år för att bevara mat och för att stärka hälsan. Under fermenteringen omvandlas mjölksyra från naturliga sockerarter med hjälp av bakterier och jäst. Fermenterad mat innehåller ofta många olika bakteriestammar och en god variation är en bra nyckel för god tarmflora.

Antalet bakteriestammar varierar beroende på tillverkningsmetod, råvaror och fermenteringstid, men det finns en imponerande mångfald i många fermenterade livsmedel. Mjölksyrade grönsaker och surkål innehåller flera olika arter av mjölksyrabakterier, såsom

Lactobacillus plantarum, Leuconostoc mesenteroides, Lactobacillus brevis och

Pediococcus pentosaceus.

Kimchi är en koreansk fermenterad grönsaksrätt som innehåller ännu större variation tack vare andra ingredienser såsom vitlök, ingefära och chili.

Kefir anses vara ett av de mest komplexa fermenterade livsmedlen som finns i dagsläget. Traditionell kefir kan innehålla mellan 30 och 60 olika bakterie och jäststammar. Vanliga bakterier i kefir är exempelvis Lactobacillus kefiri, Lactococcus lactis och olika bifidobakterier. Kefir innehåller även nyttiga jästsvampar som kan bidra till ökad biologisk mångfald i tarmen.

Kombucha är fermenterat svart eller grönt te som innehåller både bakterier och jästkultur. Drycken produceras med hjälp av en SCOBY (symbiotic culture of bacteria and yeast) och innehåller olika mjölksyrabakterier, ättiksyrabakterier och

jästsvampar. Antalet stammar varierar beroende på bryggning och tillverkning.

Det går att påverka tarmfloran relativt snabbt genom livsstil och kost och små förändringar kan göra stor skillnad. Här kommer några av mina tips.

1. Ät mer fibrer

Fibrer fungerar som mat för tarmflorans goda bakterierna. Särskilt viktiga är prebiotiska fibrer som finns i exempelvis lök, vitlök, sparris och havre m.m.

2. Ät fermenterad mat

Mjölksyrade och fermenterade livsmedel innehåller levande bakteriekulturer som kan bidra till större mångfald i tarmfloran. Exempel kan vara surkål, kimchi, kefir, kombucha eller miso. Mjölksyrade grönsaker är ett enkelt sätt att få i sig en variation av naturliga bakteriekulturer och är min favorit tillsammans med kombucha.

3. Minska mängden ultraprocessad mat

Socker, tillsatser och raffinerade livsmedel kan minska mångfalden av goda bakterier och gynna inflammatoriska processer. Fokusera på ren, hemmalagad och näringsrik kost och undvik processad mat.

4. Antibiotika

Antibiotika kan vara livsviktigt vid infektioner och är en fantastisk uppfinning, men den påverkar tarmfloran kraftigt genom att slå ut både skadliga och nyttiga bakterier. Efter en antibiotikakur kan det vara extra viktigt att stötta tarmen med fiberrik och fermenterad mat och det kan ta tid för tarmfloran att återhämta sig. Använd endast antibiotika i absoluta nödfall och helst inte återkommande då upprepade kurer kan eliminera vissa stammar helt.

5. Stressa mindre och sov bättre

Stress påverkar tarmfloran mer än många tror och kronisk stress kan förändra bakteriesammansättningen, vilket man ser vid mätning i mikrobiomtester. Prioritera sömn, återhämtning och regelbunden motion och ta hand om kroppen.

Ni som känner mig vet att jag nördar ner mig i det mesta inom medicin och funktionsmedicin. En av dessa områden är blindtarmen och dess viktiga funktioner kopplat till tarmfloran. Den första artikeln jag läste om appendix och dess kopplingar till tarmfloran är från sent 80-tal men som med mycket annat så tar etablerade åsikter tid att förändra.

På 1900-talet, så betraktades blindtarmen (appendix vermiformis) som ett organ helt utan en egentlig funktion. Organet ansågs vara en rest från växtätande förfäder och ett kirurgiskt ingrepp ansågs inte ha någon större konsekvens för patienten.

Under de senaste tjugo åren har synen helt förändrats, precis som inom de flesta områden där människan har en stark uppfattning som sedan motbevisas.

I dag finns växande evidens för att blindtarmen kan spela en viktig roll både för immunförsvaret och för återhämtningen av tarmens flora efter infektioner och antibiotikabehandlingar.

En av de mest uppmärksammade teorierna är att blindtarmen fungerar som ett biologiskt skyddsrum för nyttiga bakterier. Appendix ligger relativt skyddat från tarmens normala tarminnehållet, vilket gör att bakterier kan överleva även när stora delar av tarmfloran slås ut vid svår diarré eller antibiotikabehandling.

Efter att infektionen har gått över eller antibiotikabehandlingen har avslutats, så kan dessa bakterier bidra till att återkolonisera tjocktarmen och hjälpa mikrobiomet att återhämta sig.

Det finns också nyare beskrivningar av blindtarmen, där man ser blindtarmen som ett område med ett eget mikrobiom och hög koncentration av immunologisk vävnad. Det talar för att organet har en biologisk funktion snarare än att det skulle vara en evolutionär rest från våra förfäder.

Frågan har också lyfts i Läkartidningen och hur synen på appendix har förändrats i takt med att forskningen kring tarmfloran och mikrobiomet har utvecklas.

Blindtarmen innehåller även täta biofilmer, små komplexa bakteriesamhällen som är inbäddade i ett skyddande slemlager. Dessa biofilmer fungerar som stabila ekologiska miljöer där bakterier kan leva relativt ostört och skyddas mot förändringar i tarminnehållet.

Biofilmerna anses kunna frisätta bakterier kontinuerligt tillbaka till tjocktarmen när mikrobiomet har blivit stört. Det är just denna mekanism som bidrar till att vissa forskare beskriver appendix som ett reservlager för nyttiga bakterier snarare än en rest från förr.

En av de klassiska artiklarna bakom denna teori är denna artikel:

Bollinger RR et al. Biofilms in the large bowel suggest an apparent function of the human vermiform appendix.

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/17631322/⁠

Artikeln bidrog till att starkt förändra synen på blindtarmen inom modern gastroenterologisk forskning.

Blindtarmen innehåller även rikligt med lymfatisk vävnad och räknas som en del av tarmens mukosa-associerade immunsystem. Organet är särskilt rikt på immunceller under barndomen och ungdomen, vilket innebär att appendix kan vara viktigt för utvecklingen av immunologisk tolerans mot normala tarmbakterier.

Forskare har därför börjat beskriva appendix som en mötesplats mellan immunförsvar och mikrobiom. Den immunologiska aktiviteten i blindtarmen tros kunna bidra till att reglera samspelet mellan kroppen och de bakterier som lever i tarmen.

En omfattande översiktsartikel om appendix och dess kopplingar till immunförsvaret ses exempelvis i denna studie;

Kooij IA et al. The immunology of the vermiform appendix: a review of the literature.

https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC4915384/⁠

Återhämtning av tarmfloran ses också i nyare forskning, där personer utan blindtarm kan få förändrad återhämtning av tarmfloran efter större störningar i mag-tarmsystemet.

I en studie där forskare undersökte personer före och efter tarmtömning och koloskopi, såg man att personer utan appendix uppvisade större förändringar i mikrobiomet och annorlunda återetablering av vissa bakteriegrupper. Studien var liten men gav bra stöd åt hypotesen att blindtarmen kan fungera som en bakteriereservoar.

Länk till ztudien finns här:

Prior Appendicectomy and Gut Microbiota Re-Establishment in Adults after Bowel Preparation and Colonoscopy

https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC11429235/⁠

Synen på blindtarmen har således förändrats från att vara ett värdelöst bihang till att istället ses som en viktig komponent i kroppens mikrobiella ekosystem. Frågan är när den insikten ska nå svensk sjukvård och kirurgi.

Även om människor utan blindtarm oftast lever helt normala liv, så tyder modern forskning på att appendix kan bidra till att stabilisera tarmfloran och stödja immunförsvaret efter infektioner och andra störningar. Det gör också det ännu viktigare för en patient med bortopererad blindtarm att aktivt stötta tarmfloran efter antibiotikaanvändning eller vid annan påverkan på tarmens mikrobiom.

Referenser:

Vitetta L. The vermiform cecal appendix, expendable or essential? A narrative review. Current Opinion in Gastroenterology. 2022.

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/36165025/⁠

Prior Appendicectomy and Gut Microbiota Re-Establishment in Adults after Bowel Preparation and Colonoscopy.

https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC11429235/⁠

Bollinger RR et al. Biofilms in the large bowel suggest an apparent function of the human vermiform appendix.

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/17631322/⁠

Kooij IA et al. The immunology of the vermiform appendix: a review of the literature.

https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC4915384/⁠

Lackner M et al. The functional landscape of the appendix microbiome under conditions of health and disease.

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/40452061/⁠

Det ligger i generna är ett vanligt uttryck och har blivit en standardförklaring för många problem såsom ADHD, autoimmuna sjukdomar, depression, allergier, magproblem, sköldkörtelproblem och hormonella obalanser.

Förklaringen är ofta både förenklad och missvisande och gener spelar såklart roll, men mycket mindre än många tror.

Om genetik vore huvudförklaringen till ökade sjukdomar och diagnoser, så skulle sjukdomsmönstret vara relativt stabilt över tid. Det vi ser i Sverige och andra nordiska länder är något helt annat, med dramatiska ökningar av immunrelaterade och neuropsykiatriska tillstånd som har ökat enormt under endast ett tjugotal år.

Det är viktigt att förstå att gener inte förändras så snabbt, utan det är miljön som gör det. Det här forskningsområdet kallas epigenetik och innebär hur vår miljön påverkar gener som aktiveras eller stängs av.

Sverige brukar beskrivas som ett av världens mest hälsosamma länder men samtidigt ligger vi i världstopp när det gäller flera kroniska och autoimmuna sjukdomar såsom diabetes typ 1, celiaki, multipel skleros (MS), crohns sjukdom och ulcerös kolit, autoimmuna sköldkörtelsjukdomar, barnastma, ADHD-diagnoser och autism. Hur mycket man än önskar, så är det svårt att avfärda som en slump.

När samma land eller område gång på gång hamnar i toppen för immunförsvarsrelaterade sjukdomar, så måste man våga ställa frågor om vad i vår miljö som påverkar immunsystemet så kraftigt.

När människor pratar om arv tänker de nästan alltid på DNA men vi ärver mycket mer än så. Vi ärver tarmflora, stressmönster, kostvanor, sömnvanor, anknytningsmönster, rörelsevanor och sociala beteenden.

Ett tydligt exempel är tarmfloran som vi ärver från vår mamma vid en vaginal förlossning. Vid en vaginal förlossning överförs stora delar av mammans mikrobiom till barnet via kontakt med anala och vaginala bakterier. Dessa bakterier lägger sedan grund för både immunförsvar, metabolism och produktionen av signalsubstanser såsom serotonin, GABA och dopamin.

Det betyder att miljön börjar påverka oss redan vid födseln och den fortsätter påverka oss varje dag under hela vårt liv.

Under större delen av människans historia har vi levt nära natur, djur, jord, bakterier och mikroorganismer. Immunförsvaret har utvecklats i samspel med den miljön och inte med den sterila miljö som vi ofta har i dagens omgivning. Många har minimal kontakt med jord och djur, äter processad mat, undviker probiotisk kost och använder återkommande antibiotikabehandling. Även kronisk stress, sömnbrist, skärmar, stillasittande, låg mängd dagsljus och sol hör till många människors vardag.

Forskningen kring hygienhypotesen påvisar tydligt att immunförsvaret behöver exponering för mikroorganismer för att utvecklas normalt. När den träningen uteblir, så kan immunsystemet börja reagera på fel saker såsom gluten, pollen eller bidra till inflammatoriska processer.

Tarmfloran påverkar långt mer än matsmältningen och inverkar på immunförsvaret, hormonsystemet, inflammatoriska processer, hjärnans signalsubstanser, stressrespons och vår metabolism. Gut-brain axis är ett mycket spännande och växande område som lyfter kopplingen mellan tarmen och hjärnan.

När tarmfloran förändras, så påverkas hela kroppens regleringssystem och påverkan kan ske från antibiotika under barndomen, att man är född med kejsarsnitt, brist på viktiga bakterier (bland annat bifidobakterier) och fettsyror (laurinsyra) från amningen, ultraprocessad mat, högt sockerintag, kronisk stress, sömnbrist med mera.

Det är alltså inte en enskild faktor som orsakar sjukdom utan en kombination av många faktorer där miljön kan skapa biologiska förutsättningar som ökar sårbarheten enormt.

Det finns genetisk sårbarhet för många sjukdomar men gener fungerar ofta mer som en mottaglighet än som ett färdigbestämt öde som inte går att påverka. Många människor bär på genetiska riskvarianter utan att någonsin bli sjuka, eftersom dessa gener aldrig aktiveras.

Det är först när gener möter rätt eller fel miljö som sjukdom kan utvecklas, vilket gör miljön till en oerhört viktig fråga.

Det är därför två personer med liknande genetisk profil kan få helt olika hälsostatus beroende på kost, stressnivå sömn, rörelse, läkemedel, social miljö, infektioner och tarmflora men även kopplat till exponering för natur och mikroorganismer och miljögifter.

Vi lever visserligen längre än tidigare generationer men samtidigt så blir allt fler kroniskt sjuka tidigare i livet. Barn medicineras för koncentrationssvårigheter, autoimmuna sjukdomar ökar, allergier exploderar, psykisk ohälsa stiger och inflammatoriska sjukdomar blir vanligare.

Vi måste våga ställa fler frågor om livsstil, miljö och biologisk belastning och varför hela populationer blir sjukare samtidigt. När sjukdomar ökar explosionsartat under några få decennier, så är det svårt att skylla på gener som enda orsak.

Frågan är inte längre om miljön spelar roll, utan hur mycket roll den spelar.

Idag fick jag en bra fråga gällande HMA och jag lägger ut svaret här utifall att det kan hjälpa fler

Frågan är:

Skulle du i något inlägg, eller här, kunna förklara varför man ibland behöver ta högre dos av ett ämne för att i längden sänka det?

MItt svar är att det stämmer, även om det kan kännas lite bakvänt. Det handlar om hur ämnen omsätts i kroppen och ett ämne kan exempelvis nedregleras efter att man har tillfört mer av det under en period.

I en hårmineralanalys så tittar man inte bara på hur ett värde ligger enskilt, utan på relationer mellan mineraler. Det kallas för kvot mellan mineraler och exempel är kvot mellan kalcium och magnesium, natrium och kalium eller zink och koppar. Dedsa mineraler är varandras antagonister vilket innebär att de kan försämra varandras upptag men också är effektivt för att sänka värdet på sin motpol.

Ett exempel är zink. Om man stressar mycket och får låga zinknivåer så kan koppar bli högt i förhållande till zink. Bästa sättet att sänka koppar är då att behandla med zink, som är antagonist till koppar.

Liknande korrelation ser vi mellan tungmetaller och mineraler. Exempelvis så är kvicksilver, arsenik och kadmium antagonister till selen och jod. Om selen och jod blir låga på grund av stress eller näringsbrister så lagrar vi lättare in dessa tungmetaller. Och när vi väl fått inlagrade tungmetaller så verkar de som antagonister mot selen och jod så att upptag av dessa mineraler fungerar sämre. Bästa sättet att slippa tungmetaller är således att ha bra mineralstatus och överskott tungmetaller kan elimineras genom att tillföra deras Antagonist. Ett exempel är om kvicksilver är högt på grund av amalgam eller långvarig brist på selen och jod. Detta överskott kan behandlas med antagonister till kvicksilver såsom selen, jod och aktivt kol.

Ett värde kan alltså vara högt av flera anledningar när man mäter i hår. Ett exempel är kalcium som inte omsätts korrekt om det saknas bor eller vid högt fosfor. Värdet på kalcium kan då ligga högt, på grund av att det inte omsätts korrekt och blir högt i kroppens vävnader.

Värdet kan vara högt för att kroppen inte använder det korrekt, om det inte transporteras in i cellerna eller om kroppen aktivt lagrar mineraler i hår/vävnad. Vid dessa tillfällen så kan man spännande nog ge mer av en antagonist eller ibland av samma mineral. Ett exempel är om koppar ligger högt, så används zink i terapeutiska doser för att sänka koppar. Vid högt kalcium, lågt bor och högt fosfor så kan man ibland ha nytta av att tillföra kalcium trots högt värde, då värdet visar att kalium inte omsätts korrekt. Med mer kalcium så sänks fosfor, och genom att tillföra bor så kan kalcium ta sig in i skelettet där det till största delen ska befinna sig.

Kroppen kan också kompensera genom att öka utsöndringen av ett ämne, då många ämnen styrs via feedbacksystem. Om kroppen får mer av ett mineral kan den efter ett tag minska upptaget, öka utsöndringen eller eller nedreglera transportproteiner/receptorer.

Detta innebär alltså att det kan finnas en funktionell brist trots att ett värde är högt. Detta tankesätt är ett vanligt sätt att arbeta på inom funktionsmedicin. Man tittar alltså inte bara på värdet i sig, utan om det finns överskott av en mineral så kanske den inte används korrekt.

I vissa fall kan högre doser öka ett värde tillfälligt eftersom kroppen börjar flytta runt ämnen från dess vävnader. Sedan sjunker nivåerna när systemet har stabiliseras. Ett exempel är vid järnbehandling, då järn först kan påverka ferritin på ett konstigt sätt. Ett annat exempel är jod, som kan påverka sköldkörtelmarkörer innan kroppen anpassar sig.

HMA är ganska omdiskuterat och det är en billig mätmetod för den som vill skrapa på ytan. Jag använder sällan den typen av mätmetod numera av flera skäl. Det ena är att håret växer olika snabbt, både utifrån årstid, ålder och om man exempelvis har hormonella besvär. När håret växer långsammare så ackumuleras ämnen vilket ger högre värden. Det är därför man ogärna mäter u könshår, som växer mycket långsammare än hår på huvudet men liknande problem ses när håret växer olika snabbt.

Det innebär att tillförlitligheten bör diskuteras. I HMA så utelämnas dessutom flertalet viktiga mineraler såsom bor och jod. Dessa är kostsamma att mäta, men oerhört viktiga för att förstå helheten.

Jag föredrar att mäta i urinprov, där även jod och bor är inkluderade. Detta är särskilt viktigt vid misstanke om osteoporos eftersom bor är en avgörande mineral för omsättningen av kalcium. Detsamma gäller vid utredning om sköldkörtelproblem, där jod är en viktig mätmarkör. Det är generellt klokt att undvika blodprov vid mätning av mineraler då kroppen alltid eftersträvar att ha bra värden i blodet. Blodprov år således mycket missvisande och brist i blod ses ofta sist.

Vår förståelse för kroppens metabolism har tidigare varit kopplad till kalorier och träning, men det är egentligen oerhört förenklat.

Begreppet förbränning används ofta för att beskriva kroppens energiförbrukning och i vetenskapliga termer handlar det om metabolism. Det vill säga summan av alla kemiska processer som omvandlar mat till energi.

Men… för en fungerande metabolism så krävs många faktorer, där hormoner och tarmfloran är bland de mest viktiga. De biljoner mikroorganismer som lever i vår mage och tarm påverkar inte bara matsmältningen, utan även hur vi lagrar och förbrukar energi.

Tarmfloran spelar en viktig roll genom att bryta ner fibrer till kortkedjiga fettsyror, påverka blodsockerreglering och genom att samspela med hormoner som insulin och leptin.

En balanserad tarmflora kan bidra till en mer effektiv energianvändning och hur vi omsätter både kolhydrater, fett och protein. Obalanser, även kallad dysbios, har kopplats till tillstånd som fetma och typ 2-diabetes och man ser att det ofta finns koppling mellan dålig tarmflora och övervikt.

Vissa bakterier är särskilt intressanta i sammanhanget och en av de mest studerade är sannolikt Akkermansia muciniphila. Akkermansia muciniphila lever i tarmslemhinnan och hjälper till att bryta ner mucin, vilket stimulerar förnyelsen av tarmens skyddsbarriär.

Högre nivåer av Akkermansia är ofta kopplade till bättre metabol hälsa, lägre grad av låggradig inflammation och förbättrad insulinkänslighet. Det betyder dock inte att den ensam styr förbränningen utan den är en del av ett komplext ekosystem där många bakterier samverkar.

När mina patienter gör mikrobiomtest som mäter tarmens flora, så ser man ofta att Akkermansia (likt många andra viktiga bakterier) blir låga och kan utrotas helt vid långvarig stress och antibiotikaanvändning.

Ett annat område är kronisk låggradig inflammation, som är en viktig faktor bakom många metabola sjukdomar. Tarmfloran påverkar inflammation genom att stärka eller försvaga tarmbarriären, reglera immunsystemets aktivitet och producera antiinflammatoriska ämnen.

En välfungerande tarmbarriär minskar risken för att skadliga ämnen ska läcka ut i blodet (läckande tarm) vilket annars kan trigga inflammatoriska processer.

Just Akkermansia muciniphila kan ökas med hjälp av omega 3.

Tänk också på att undvika ultraprocessad mat, dricka rent vatten, undvika sötningsmedel samt prioritera sömn och stresshantering.