Kärlförkalkning (ateroskleros).är en process där fett, kalcium och inflammatoriska ämnen lagras i blodkärlens väggar. Det kan med tiden leda till försämrat blodflöde och ökade risker för hjärtkärlsjukdom.

Traditionell behandling är ofta läkemedel såsom statiner, men intresset för naturliga och mer hälsosamma alternativ har ökat de senaste åren. Framförallt så behöver man fråga sig hur denna process utvecklas och vad som är orsaken.

Sjukvårdens syn är att höga kolesterolnivåer är problemet och behandling är att sänka kolesterol. Den enda egentliga orsaken till deras tes är att människor med ateroskleros ofta har höga kolesterolnivåer.

Men… jag har lyft denna fråga i över 20 år, och att det inte finns stöd för deras tes. Det stämmer att man ser högt LDL-kolesterol hos dessa patienter eftersom LDL ökar vid inflammation och försöker skydda kärlen mot höga blodsocker och inflammatoriska processer. Att sänka kolesterolnivåerna med statiner minskad kroppens egna förmåga att hämma de inflammationer som kroppen försöker bekämpa i kärlväggen.

Ateroskleros är alltså inte bara en fråga om kolesterol utan en komplex samverkan mellan

låggradig inflammation, oxidativ stress och skador på kärlväggen. När man stabiliserar blodsockret och minskar inflammatoriska processer så minskar både LDL och kärlförkalkning.

Naturliga alternativ för att motverka ateroskleros och minska LDL-kolesterol är att fokusera på en antiinflammatorisk kost och antiinflammatorisk livsstil med mindre stress och mer harmoni och balans. Prioritera sömn, som om ditt liv hänger på det.

D-vitamin och vitamin K2 kan vara till god hjälp, då de spelar en viktig roll i att styra kalcium till skelettet istället för blodkärlen. Även bor är hjälpsamt, då det krävs för att kalcium ska ta sig in i skelettet om omsättas korrekt. Högre intag av vitamin K2 är generellt kopplat till minskad kärlförkalkning, och det finns via kosttillskott eller via k-vitaminrik kost.

Motion och kärlfunktion hör också ihop. Regelbunden fysisk aktivitet förbättrar blodkärlens elasticitet, minskar inflammation och förbättrar insulinkänsligheten.

En god ide är även att arbeta med kroppens förmåga att hantera inflammatoriska processer, och då främst normalisera kroppens kortisolnivåer om det har förekommit långvarig stress.

Proteolytiska enzymer är funktionsmedicinsk favorit, där proteolytiska enzymer, som nattokinas och serrapeptas kan minska inflammatoriska processer. Nattokinas (från fermenterad soja) kan även påverka blodets koagulationssystem och bryta ner material som inte ska vara i blodet.

Nattokinas har exempelvis förmågan att bryta ner fibrin, ett protein involverat i blodproppar.

Effekter på just plackbildning i blodkärlen är inte tydligt bevisade ännu men man ser förbättring vid behandling. Behandlingen bör ske på fastande mage mellan måltider. Proteolytiska enzymer kan påverka blodets koagulation och bör inte kombineras med blodförtunnande läkemedel.

Rosacea är en hudsjukdom som främst drabbar ansiktet och som ger rodnad, synliga blodkärl, utslag och ibland även svullnad eller en brännande känsla i huden.

Tillståndet varierar från person till person och går ofta i skov, där huden periodvis blir sämre och sedan lugnar sig. Trots att rosacea är en vanlig åkomma, så anses orsakerna inte vara helt klarlagda inom sjukvården.

Men… modern forskning visar mer att det handlar om en kombination av inflammation, tarmhälsa och livsstilsfaktorer snarare än att det är en kronisk problematik som inte går att lösa.

Inflammation är en central mekanism i många hudbesvär och rosacea är kopplat till en överaktiv inflammatorisk respons i huden. Det gör att immunsystemet reagerar starkare än normalt på stimuli såsom värme, kyla, kryddstark mat, alkohol eller stress. Det leder till att blodkärlen vidgas, att inflammatoriska ämnen frisätts och att det uppstår rodnad och irritation.

Det finns också tecken på att personer med rosacea har en förändrad hudbarriär och en annorlunda sammansättning av mikroorganismer på huden, vilket kan bidra till inflammatoriska processer.

Tarmfloran och hudens koppling är väldigt intressant både vid rosacea, akne, psoriasis och eksem. Kopplingen mellan tarm och hud kallad gut-skin axis och innebär att obalans i tarmfloran (dysbios) kan påverka immunförsvaret och öka låggradiga inflammationer i kroppen. Det kan i sin tur visa sig i hudens mående.

Min erfarenhet är att patienten med rosacea oftare har magtarmproblem, såsom IBS eller överväxt av bakterier i tunntarmen (SIBO). Ofta handlar det om att tarmbarriären är försvagad och att det då kan läcka ut inflammatoriska ämnen i blodet, vilket triggar hudreaktioner (läckande tarm).

Stress är en av de vanligaste triggers för rosacea, och även vid andra hudproblem. Vid stress så aktiveras kroppens sympatiska nervsystem, vilket kan påverka både blodkärl, hormonbalansen och kroppens inflammationsnivåer. Det kan leda till ökad rodnad och känslighet i huden, men vid långvarig stress och låga kortisolnivåer så har vi även sämre förmåga att hantera stress. Långvarig stress kan dessutom påverka både tarmfloran och immunförsvaret negativt.

Det finns ingen universallösning eller snabb lösning, men många upplever förbättringar när de arbetar holistiskt med kroppen.

1. Antiinflammatorisk kost

Ren, hälsosam och antiinflammatorisk kost kan bidra till att minska inflammatoriska processer. Samtidigt kan det vara bra att minska intaget av socker, alkohol och ultraprocessade livsmedel.

2. Förbättra tarmfloran

Inkludera fiberrik mat och fermenterade livsmedel (som surkål och yoghurt), som kan gynna en balanserad tarmflora. Vissa patienter kan även ha nytta av att utreda SIBO, födoämnesintoleranser och obalanser i tarmfloran.

3. Minska stress

Miska på stress med tekniker som meditation, djupandning eller yoga. Regelbunden fysisk aktivitet kan hjälpa till att reglera nervsystemet och minska stressens påverkan på huden.

4. Välj skonsam och naturlig hudvård

Undvik gärna starka produkter och välj milda, parfymfria och ekologiska alternativ. Att stärka hudbarriären med återfuktande ingredienser kan minska känsligheten.

5. Balansera upp hormoner

Låga värden på kortisol kan bidra till sämre förmåga att hantera inflammatoriska processer medan låga värden på exempelvis östriol (det sista steget i östrogenmetabolismen) kan bidra till torrare och mer känslig hud.

6. Lämpliga näringsämnen för att stötta huden kan vara zink och omega 3. Och gärna i kombination med mjölksyrade grönsaker och en bra probiotika för tarmfloran. Inflammatoriska processer hanterar man bäst genom mindre stress och mer lugn och ro, och man kan även stötta binjurarna tillfälligt (bäst är då att mäta kortisol i salivprov). Tarmfloran är också betjänt av bra tarmbakterier som motverkar inflammation.

7. Identifiera triggers

Ett tips är att föra dagbok över kost, stressnivåer och hudens reaktioner för att hjälpa till att identifiera triggers. Det är väldigt spännande och kan visa på viktiga samband.

Genom att förstå kopplingen mellan inflammation, tarmfloran och livsstilsfaktorer, så kan man ofta hitta strategier som förbättrar hudens välmående på ett långsiktigt och läkande sätt. För många handlar det inte om en enskild lösning, utan om att skapa balans i kroppen och jobba med kroppen som en helhet.

Fick frågan om retatrutide och gör ett inlägg om fler undrar samma sak.

Retatrutide är en ny experimentell peptid som har utvecklats som behandling vid fetma och metabola sjukdomar. Det som gör den unik är att den inte bara påverkar ett hormon, utan tre olika hormoner. Den är en så kallad triple agonist som aktiverar receptorer för GLP-1, GIP och glukagon.

Det gör att verkningsmekanismen skiljer sig från tidigare läkemedel i samma kategori, vilket är orsaken till att den har väckt uppmärksamhet. I en klinisk studie publicerad i New England Journal of Medicine (NEJM), så beskrivs hur denna kombination kan ge kraftigare metabola effekter än tidigare behandlingar.

Retatrutide påverkar tre centrala system i kroppen samtidigt.

1. Aptit och mättnad (GLP-1)

Retatrutide aktiverar GLP-1-receptorer, vilket leder till minskad hunger och ökad mättnad. Dessutom, så fördröjs magsäckstömningen, vilket gör att man känner sig mätt längre.

2. Insulin och blodsocker (GLP-1 och GIP)

Genom att aktivera GIP, så förstärks effekten av insulinfrisättning och blodsockerkontroll och kombinationen av GLP-1 och GIP har påvisats ge en synergistisk effekt.

3. Energiförbrukning och fettmetabolism (glukagon)

Den kanske mest intressanta komponenten är aktivering av glukagonreceptorn, som kan ge ökad energiförbrukning och stimulera fettförbränningen.

Det är just kombinationen av minskat kaloriintag och ökad energiförbrukning som har gett retatrutide en positiv effekt.

I en klinisk studie rapporterad i Frontiers in Endocrinology såg man upp till cirka 24% viktnedgång på 48 veckor, vilket är högre än många tidigare läkemedel.

Studier visar även förbättrad blodsockerkontroll, ökad insulinkänslighet och förbättrade blodfetter.

Tidiga resultat tyder även på andra potentiella fördelar, såsom minskat leverfett (NAFLD), minskad inflammatorisk respons och möjliga effekter på smärta och ledfunktioner. Dessa symtom hör ihop med högt blodsocker och fetma, så det är inte så överraskande.

Rapporter från American Diabetes Association (ADA) har lyft detta, även om de fortfarande efterlyser mer forskning.

Men… precis som andra läkemedel i samma klass så finns biverkningar och de kan vara allt från dysestesi (stickningar och domningar i huden), illamående och kräkningar till diarré, förstoppning och magbesvär.

Det är välkänt från GLP-1-baserade behandlingar och flera kliniska sammanställningar via PubMed att biverkningar är vanliga, och då främst magtarmproblem.

Läkemedelsvärlden rapporterar även biverkningar såsom bukspottkörtelinflammation, gallbesvär och biverkningarna leder till att en stor del patienter, cirka 10-17%, avbryter behandlingen.

Jag tror inte att det finns eller kommer finnas en enkel och snabb väg till bra hälsa och normal vikt. Den enda långsiktiga och hälsosamma vägen är genom livsstilsförändringar med förändrad kost och rörelse. Att vi löser orsaken till att kroppen inte mår bra.

Det finns dessutom otroligt intressanta studier på hur tarmfloran påverkar förbränning och vikt, men det får bli ett annat inlägg.

Probiotika har blivit allt mer populärt, inte bara för människor utan också för djur. Iimmunförsvaret, matsmältningen och kroppens allmänna välbefinnande påverkas både hos människor och djur, och djur blir också sjuka om de får felaktig kost.

Probiotika är levande, goda mikroorganismer som hjälper till att balansera tarmfloran. Vanliga bakteriestammar kan vara Lactobacillus och Bifidobacterium och när de ges i rätt mängd, så kan de bidra till bättre matsmältning och ett starkare immunförsvar.

Djur kan få obalans i tarmfloran av flera orsaker, där viktiga faktorer kan vara antibiotikabehandling, stress eller foderbyte. Vid magproblem såsom diarré eller förstoppning, så kan probiotika hjälpa till att återställa balansen på ett skonsamt sätt.

En vanlig fråga jag får är huruvida probiotika för människor även är säkert för djur. Ibland kan det fungera och särskilt under en kort period. Probiotika för människor är dock ofta inte anpassad för djurs behov och djur har olika tarmflora beroende på art. Både innehåll av bakteriestammar och dosering kan skilja relativt mycket. Dessutom, så kan produkter för människor innehålla ämnen som inte är lämpliga för djur.

Bra tips för att ge probiotika till djur kan vara följande:

1. Välj djuranpassade produkter

Det finns specifikt utvecklad probiotiska för exempelvis hundar, katter och andra djur. De innehåller rätt bakteriestammar och doser.

2. Börja försiktigt

Ge en liten mängd i början och öka dosen gradvis. Det kan minska risken för gaser eller orolig mage (vid användning av probiotika så kan en förstaförsämring ske, när dåliga bakterier dör och frisätter endotoxiner).

3. Anpassa efter djurets behov

Alla djur är olika, precis som vi människor. En aktiv hund, en äldre katt eller ett känsligt smådjur kan behöva olika typer av dos och produkter.

4. Undvik farliga tillsatser

Kontrollera innehållet noggrant innan du ger det till djur. Vissa tillsatser, exempelvis sötningsmedel som xylitol, är farliga och då särskilt för hundar.

5. Fokusera på bra kost

Probiotika fungerar bäst tillsammans med näringsrikt och bra kost, precis som hos oss människor.

Hör med veterinären om du är osäker på vilken probiotika som är lämplig.

Typ 2-diabetes är en kronisk sjukdom som påverkar kroppens förmåga att reglera blodsockret. Med tiden kan höga blodsockernivåer leda till skador på både små och stora blodkärl, vilket märks i exempelvis fötterna.

Fötterna är särskilt utsatta eftersom de ligger långt bort från hjärtat och är beroende av en välfungerande blodcirkulation.

Vid långvarigt förhöjt blodsocker, så kan det uppstå skador på blodkärlen. Höga glukosnivåer kan leda till att kärlväggarna blir stelare och smalare, vilket försämrar blodflödet. Detta kallas för angiopati och kärlstelhet går att mäta med angiografi.

Diabetes kan även orsaka diabetisk neuropati, vilket innebär försämrad känsel i fötterna som gör att man inte alltid känner små sår eller tryckskador.

En annan viktig aspekt är att dålig cirkulation och högt blodsocker gör att kroppens förmåga att läka sår försämras. En vanlig infektion kan skapa stora problem när läkning ock känsel inte funkar optimalt.

När blodcirkulationen minskar får vävnaderna mindre syre och näring, vilket kan leda till kalla fötter, att fötterna får en blåaktig hudfärg, torr hud och sprickbildning samt sår som inte läker.

Det finns mycket man kan göra själv för att minska risk för problem och komplikationer.

1. Stabilt blodsocker är otroligt viktigt, då en stabil blodsockernivå är den viktigaste faktorn för att förebygga kärlskador.

2. Om man har börjat få problem med känseln, så kan det vara klokt att inspektera fötterna dagligen och titta efter sår, sprickor, rodnader eller svullnader.

3. Sköt om huden genom att smörja fötterna regelbundet och för att undvika torr hud och sprickbildning. Undvik att smörja mellan tårna, där det kan bildas fukt.

4. Använd rätt skor, då felaktiga skor är en vanlig orsak till sår.

5. Fysisk aktivitet förbättrar blodcirkulationen och bidrar till bättre blodsockerkontroll, så daglig motion är ett klokt inslag.

6. Man kan även ha god hjälp av andra behandlingar och kosttillskott som bidrar med ökad blodcirkulation, men det bör anpassas till patientens läkemedel och övriga sjukdomsbild.

Lichen sclerosus är en kronisk inflammatorisk hudsjukdom som främst drabbar underlivet, men som även kan förekomma på andra delar av kroppen. Symtomen är ofta tunn, skör och vitaktig hud som kan spricka, klia och bidra med smärta.

Sjukdomen är vanligare hos kvinnor, och särskilt efter klimakteriet, då slemhinnor och hud blir mer känsliga. Det kan dock förekomma i alla åldrar och även hos män och barn även om det är mindre vanligt.

Inom vården så ser man det som en autoimmun sjukdom med kortisonbehandling som enda lösning, trots att det snarare är en sjukdom som hör ihop med hormonella obalanser.

Vid lichen sclerosus, så blir huden och slemhinnorna särskilt känsliga och vanliga symtom kan vara klåda, irritation, smärta vid beröring eller samlag samt smärtsam, sprickbildning i huden. Hudens utseende förändras och kan bli tunn, blank eller vitaktig.

Påverkan kan även ske på slemhinnor men på ett lite annat sätt än på huden. Yttre slemhinnor i underlivet är egentligen en övergångszon mellan hud och slemhinna och vid lichen sclerosus, så kan denna typ av vävnad drabbas. Dessa områden är väldigt känsliga och symtom kan vara sveda, smärta och irritation.

Underlivets slemhinnor är väldigt känsliga redan från start och de är beroende av god hormonell balans. När huden och slemhinnorna försvagas ytterligare, så kan det leda till återkommande besvär och ökad infektionskänslighet.

Här finns olika hormoner att ta hänsyn till. Det ena är våra 3 östrogener. För att ha friska och återfuktade slemhinnor, så krävs bra östrogennivåer och särskilt på östriol, det sista steget i östrogenomvandlingen. Vid låga östrolvärden, så kan slemhinnor och hud blir torra och känsliga.

En intressant aspekt är även kopplingen mellan lichen sclerosus, kroppens stressystem och stresshormonet kortisol.

Kortisol produceras i binjurarna och hjälper kroppen att hantera stress samt reglera inflammatoriska processer. Vid långvarig stress, så kan kroppens kortisolnivåer bli låga. Låga värden ger vanligtvis utmattningssymtom men även sämre förmåga att hantera inflammatoriska processer och slemhinnereaktioner.

Låga kortisolnivåer kan således bidra till sämre inflammationskontroll och kroppen får svårare att dämpa inflammation, vilket kan förvärra symtombilden.

Kortisol påverkar även hudens förmåga att reparera sig och hormonell obalans kan göra hud och slemhinnor tunnare och mer reaktiva.

Naturliga behandlingsmetoder arbetar mer långsiktigt än kortsiktig kortisonbehandling, och är oftast mer skonsamma.

Den första åtgärden är att arbeta med stressreglering, eftersom stress påverkar kroppens kortisolnivåerna. Regelbunden och daglig meditation, avslappningsövningar, andningsövningar och prioriterad sömn kan göra stor skillnad.

Kost och näring är ett viktigt område och det kan vara lämpligt att gå över till antiinflammatorisk kost med gott om omega 3 och antioxidanter. Undvik gärna socker och ultraprocessad mat. Vissa patienter upplever även förbättring när de utesluter gluten eller mejerier, men det är individuellt.

För att stärka hudbarriären, så kan man smörja försiktigt med kokosolja, mandelolja eller jojobaolja. Aloe vera har en lugnande effekt och kan fungera som lokal lindring.

Det kan vara lämpligt att undersöka eventuella hormonella obalanser, då detta tillstånd ofta uppstår vid hormonella förändringar. Mätning av könshormoner och kortisol gör man lämpligast i salivprov, som visar kroppens bioaktiva hormonbalans. Jag ser ofta låga kortisolnivåer och låga värden på östriol hos mina patienter med lichen.

Om östrogennivåer och kortisolnivåer är låga, så kan man stötta detta med naturlig hormonbehandling och stöd för binjurarna. Att undvika långvarig överbelastning och stress är också oerhört viktigt.

Jag ser även intressanta kopplingen mellan alla former av autoimmunitet och tarmfloran. Att komplettera med probiotisk kost, probiotika och fiberrik kost kan bidra till minskad inflammatorisk belastning och friskare hud och slemhinnor.

Pollenallergi eller allergisk rinit, är några av våra vanligaste överkänslighetsreaktioner och uppstår när immunförsvaret överreagerar på ofarliga ämnen såsom pollen. Resultatet är att det uppstår en inflammatorisk reaktion i kroppens slemhinnor och då främst i näsa, ögon och luftvägar.

Men modern forskning visar att pollenallergi inte bara handlar om pollen utan om immunförsvarets balans, kroppens näringsstatus, tarmfloran och slemhinnornas kvalitet.

Vid kontakt med pollen, så aktiveras kroppens immunceller (mastceller) som börjar frisätta histamin. Det är histamin som ger de klassiska symtomen såsom nysningar, rinnande näsa, klåda i ögon och hals samt svullna slemhinnor.

Histamin är alltså en viktig faktor och hur kroppen producerar, bryter ner och reagerar på histamin påverkar hur stark en allergisk reaktion blir.

Vid en histaminreaktion så bör man se över två olika områden. Det ena är varför slemhinnorna är känsliga och varför kroppen inte kan hantera inflammatoriska processer på egen hand, vilket hör samma med könshormoner och kortisol.

Det andra är varför nedbrytningen av histamin inte fungerar korrekt. Histamin är en signalsubstans som bryts ner med hjälp av enzymer och tarmbakterier. Höga histaminnivåer beror alltså på att kroppen producerar mer histamin än normalt, men också att den inte kan bryta ner histamin i samma takt som det produceras.

Dessa två områden hör även samman med tarmfloran och hur nedbrytningen av signalsubstanser fungerar.

Det finns många sätt att arbeta med pollenallergi, men jag brukar fokusera på slemhinnornas kvalitet om patienten har besvär med torra och känsliga slemhinnor även i andra sammanhang. Om det förekommer inflammatoriska processer och/eller långvarig stress, så är kortisol en värdefull markör att mäta. Man kan även mäta histamin då det är en signalsubstans, samt se över nedbrytningen av histamin i mikrobiomtester.

Andra verksamma ämnen är följande:

– C-vitamin är en naturlig antihistamin och ett av våra mest studerade näringsämnen vid allergi. Forskning visar att C-vitamin kan minska frisättningen av histamin, öka nedbrytningen av histamin och dämpa inflammatoriska processer. C-vitamin är även ovärderligt vid återhämtningen av utmattade binjurar, vilket indirekt påverkar vår frisättning av kortisol och förmåga att hantera inflammation.

I studier har personer som fått omkring 1 gram C-vitamin per daglig (gärna utspritt över dagen) haft betydligt färre allergisymtom än placebogrupper. Andra studier visar att tillskott med C-vitamin kan förbättra symtom såsom nysningar, klåda och nästäppa.

Detta gör att C-vitamin ofta beskrivs som en mild och naturlig antihistamin.

– Flavonoider och resveratrol påverkar immunreaktionen och har intressanta effekter vid allergi. Exempelvis så kan quercetin stabilisera mastceller och minska kroppens histaminfrisättning. Quercetin har en fantastisk effekt att minska de gifter som frisätts vid nedsatt tarmflora. Mindre bra tarmbakterier frisätter endotoxiner som påverkar slemhinnan och belastar levern. Det är sannolikt också en av orsakerna till den positiva effekt som påvisats med quercetin vid allergiska reaktioner .

Resveratrol och andra polyfenoler har i studier visat sig kunna dämpa allergiska inflammationsprocesser och minska symtom vid allergisk rinit bland annat genom att påverka kroppens immunceller.

Dessa ämnen verkar inte bara symptomlindrande utan påverkar själva regleringen av immunförsvaret.

– Proteasenzymer är en av mina favoriter och exempelvis bromelain minskar svullnad och inflammation vid allergisk reaktioner. Proteolytiska enzymer, särskilt bromelain från ananas, har studerats vid allergi och har påvisats minska inflammation, reducera svullnad i slemhinnor och påverka immunresponsen. Enzymet ger bäst effekt om det tas redan innan säsongen.

Flera studier visar att bromelain kan hämma allergisk sensibilisering, minska symtom och bidra till minskad svullnad vid allergi.

– Tarmfloran är en annan nyckel till hur vi hanterar inflammation och histaminreaktioner. En av de mest spännande forskningsområdena idag är kopplingen mellan tarmfloran och allergiska reaktioner. Tarmen är hem för en stor del av immunförsvaret, och tarmbakterier påverkar hur immunförsvaret reagerar på allergener, hur inflammation regleras och hur vi bryter ner histamin.

Studier visar att vissa probiotiska bakterier, såsom Lactobacillus paracasei, kan minska allergiska symtom och inflammatoriska signaler.

Histaminnedbrytning i tarmen är avgörande för om och hur vi hanterar allergiska reaktioner.

Histamin bryts bland annat ner av enzymet diaminoxidas (DAO) i tarmen. Forskning visar att nedsatt DAO-aktivitet kan leda till ökade histaminnivåer och för denna nedbrytning så är tarmens slemhinna avgörande. En skadad tarm, med exempel läckande tarm, kan bidra till histaminöverkänslighet. Dessutom, så tyder studier på att vissa näringsämnen och bioaktiva ämnen kan stödja denna process.

Histamin kräver även god balans på tarmfloran för nedbrytning och då främst olika bakteriestammar från familjen bifidobacterium som krävs för att bryta ner histamin.

Slemhinnorna är kroppens första försvarslinje och pollenallergi är i grunden en slemhinnereaktion. Därför är slemhinnornas kvalitet och flora avgörande. Friska slemhinnor fungerar som en barriär mot allergener, reglerar immunreaktioner och minskar överreaktioner.

Inflammation, näringsbrist och obalanser i tarmfloran kan försämra slemhinnornas funktion, vilket gör kroppen mer känslig för pollen och även andra irriterande inhalatorer eller födoämnen.

Näringsämnen som C-vitamin, flavonoider och omega-3 kan bidra till att skydda slemhinnor, minska inflammation och stödja vävnadsreparationen. Detta gärna samtidigt som man arbetar med orsaken och exempelvis främjar bättre tarmflora och balans på könshormoner och kortisol. Behandling med C-vitamin, resveratrol, flavonoider och proteasenzymer i samband med tarmfloran och andra faktorer, kan bidra till att modulera dessa processer, snarare än att endast dämpa symtom.

Helhetsperspektivet är det viktiga och att man inte bara fastnar i symtom utan faktiskt reder ut orsaken.

Forskning visar att pollenallergi inte bara är en isolerad reaktion på pollen. Det är ett uttryck för ett obalanserat immunförsvar, ökad histaminbelastning, bristande nedbrytning av histamin, försvagade och känsliga slemhinnor samt obalans i tarmfloran.

Jag har många patienter som har läkt ut olika former av allergi, även pälsdjursallergi och intolerans mot födoämnen.

Här kommer ett intressant ämne, som jag har skrivit om under många års tid. Det vi äter påverkas inte bara av vad vi äter, utan också av vad djuren vi äter har ätit.

Under de senaste åren har forskningen visat allt tydligare samband mellan djurens foder och uppfödningssystem och hur det kan påverka näringsinnehållet i exempelvis kött, mjölk, ägg och fisk. Särskilt när det gäller fettsyror som omega 3, så ser man intressanta och tydliga skillnader.

Näringsprofilen i animaliska livsmedel speglar i stor utsträckning vad djurens har ätit, vilket egentligen är helt logiskt. Ett exempel är fettsyror, där balansen mellan omega 3 och omega 6 är viktig för människors hälsa och för att motverka inflammation.

Omega 3-fettsyror (som EPA och DHA) är kopplade till exempelvis hjärt och hjärnhälsa, medan ett högt intag av omega 6 i relation till omega 3 kan främja inflammatoriska processer.

Äggens näringsinnehåll varierar tydligt beroende på hur hönorna föds upp. Konventionella ägg innebär att hönorna ofta får spannmålsbaserat kraftfoder medan frigående/pasture-raised höns även äter gräs, frön och insekter.

Forskning visar att hönor som får tillgång till naturlig föda, såsom gräs, frön och insekter, producerar ägg med mer omega 3, bättre omega 6/omega 3-balans och högre nivåer av vissa antioxidanter.

Det beror på att deras naturliga föda innehåller mer omega 3 än föda som är baserad på spannmål. Även populärvetenskapliga genomgångar pekar på att äggens näringsvärde kan variera kraftigt beroende på vad hönsen äter till föda.

Ägg från hönor med naturlig föda innehåller således mer omega 3 än ägg från hönor som får kraftfoder.

Fisk är ett annat intressant område, där det är stora skillnader mellan odlad och vild fisk. Vild fisk äter alger och småfisk som är rik på EPA och DHA medan odlad fisk ofta får kraftfoder såsom soja, spannmål och vegetabiliska oljor.

När fiskens kost förändras, så minskar ofta omega 3-halten medan omega 6 ökar. Det beror på att omega 3 i marina ekosystem ursprungligen kommer från alger. När man ersätter fiskmjöl/alger med växtbaserat foder, så förändras fettbalansen i fisken. Detta är väl etablerat i nutritionsforskning, även om nivåerna kan variera beroende på exakt foderblandning.

Odlad fisk kan således innehålla mindre omega 3 än vild fisk, särskilt om fodret är växtbaserat. Nackdelen med viltfångad fisk är att den ofta innehåller tungmetaller och miljögifter, särskilt fet fisk som binder fettlösliga gifter och tungmetaller.

När det gäller nötkött och mejeriprodukter, så finns det mycket forskning mellan gräsbetat och kraftfoder. Resultaten är relativt konsekventa, och studier visar att gräsbetade djur har mer omega 3 i köttet, har bättre omega 6/omega 3-kvot samt att gräsbetande djur har mer av vissa mikronäringsämnen.

En översiktsstudie visade exempelvis att gräsbetat kött hade en omega 6/omega 3-kvot runt 1,5 medan spannmålsuppfött kött låg runt 7,6. Dessutom, så minskar omega 3-halten successivt när andelen spannmål i fodret ökar.

Liknande mönster finns i mjölk där gräsbetad mjölk innehåller betydligt mer omega 3. Nästan 1:1 i omega 6/omega 3-balans jämfört med konventionell mjölk som ligger omkring 5,7:1.

Gräsbetade djur ger således produkter med mer omega-3 och bättre fettsyrabalans.

Även om gräsbetat kött har mer omega 3, så är mängderna fortfarande lägre än i fet fisk.

Forskning visar tydligt att djurens kost gör skillnad och påverkar näringsinnehållet i maten. När djuren får äta den föda de är avsedda att äta, så minskar även risken för sjukdom och behov av läkemedel såsom antibiotika.

Vi människor verkar förutsätta att vi är de enda medvetna varelserna på jorden, men samtidigt så kan nog de flesta djurägare stämma in i att djur också har känslor.

Jag skulle gå så långt som att säga att djuren har mycket högre medvetande än vi människor. De lever i harmoni med naturen, medan vi människor i de flesta fall gör det motsatta. Vi människor är nog tyvärr motsatsen till det vi själva tror och generellt så verkar vi ha svårt att förstå saker som fungerar annorlunda än oss.

Vi förutsätter att allt som inte talar vårt språk automatiskt är omedvetet. Vi har tappat koppling till både djur och natur och konsumerar i så hög takt att jorden och vår natur går på knäna. Så vad är det att vara medveten?

Veganer trycker ofta på det faktum att djuren har känslor. Och det tror jag också på.

För många år sedan så läste jag en kurs i ekofilosofi på högskolan, och där pratade vi om just detta. Varför sätter vi människor oss över djuren? Vi pratade även om varför vi människor anser att vissa djur är mer värda än andra? Varför har en hund ett stort värde medan en fluga eller mygga kan dödas utan eftertanke?

Det är intressanta frågor att fundera på och jag har skrivit om det många gånger tidigare.

Man kan ju också fundera vidare. Om djur har känslor, så varför skulle inte växter ha det? De är också levande, även om de inte pratar ett språk som vi människor förstår.

Frågan om växter och deras känslor har blivit allt mer populär, särskilt i samband med diskussioner om djurens medvetande och etik.

Forskningen visar att växter inte har känslor i mänsklig mening men att de kan reagera, kommunicera och “signalera stress” på ett avancerade sätt. Med andra ord så har de känslor, men vi människor är inte medvetna nog att förstå det eftersom de kommunicerar på ett annat sätt än vi förstår.

Växter reagerar exempelvis på skador. När gräs eller andra växter skadas, exempelvis vid gräsklippning, så frigör de kemiska ämnen som kallas flyktiga organiska föreningar (VOCs). Doften av nyklippt gräs, är egentligen växternas sätt att signalera skada.

En studie som påvisar detta är ”Qualitative and Quantitative Characterization of Volatile Organic Compound Emissions from Cut Grass” (Brilli et al., 2012). Studien visar att skadat gräs snabbt släpper ut ovan nämnda ämnen i luften. Ämnen bildas som en direkt reaktion på skada, hjälper växten att skydda sig mot infektioner och kan fungera som varnande signaler till andra växter.

Samma process ser man med träd som huggs ner. Stubben frisätter koldioxid i många år, när träden runt omkring försöker öka grönskan och reparera skadan med hjälp av koldioxid.

Forskning visar även att växter kan använda kemiska signaler för att påverka andra växter i närheten och att de kommunicerar med varandra.

En intressant översiktsartikel är “Volatile-mediated plant–plant interactions” (Brosset & Blande, 2022). Den visar att växter som skadas av insekter släpper ut signalämnen, att andra växter kan känna av dessa ämnen och att mottagande växter kan aktivera sitt eget försvar i förväg. Detta kallas för växt-växt-kommunikation Inom forskningen.

En annan studie ”Volatile terpenes – mediators of plant-to-plant communication” (Rosenkranz et al., 2021) bekräftar att vissa kemiska ämnen (terpener) fungerar som signaler mellan växter.

Trots dessa avancerade mekanismer menar forskare att växter inte har känslor i biologisk mening. Deras utgångspunkt är att det krävs ett nervsystem, en hjärna och en medveten upplevelse för att känna känslor. Växter saknar allt detta men frågan är om det snarare är vi människor som inte har möjlighet att tänka längre än oss själva. Varför skulle det behövas ett nervsystem och en hjärna för att känna känslor? Känslor kan ju sitta på andra ställen eller i andra system som vi människor inte ännu har förmågan att förstå.

Växternas reaktioner handlar om kemiska signaler, hormonella förändringar och automatiska biologiska processer. Kanske är det vi som ännu inte förstår hur det fungerar?

Ett nervsystem handlar dessutom om att föra ut signalämnen och det gör uppenbarligen även växterna. Kan det vara så att de har ett nervsystem, men inte på samma sätt som oss?

En modern forskningsöversikt (Abbas & Wang, 2025) beskriver hur dessa kemiska signaler spelar roll för försvar, tillväxt och anpassning.

För min del så tänker jag att man kanske skulle behöva fundera på vad medvetande är. Om växternas kan kommunicera, signalerar rädsla eller skada, pratar med varandra och försöker hjälpa varandra så låter det som att de har både känslor och medvetenhet.

Det finns flera skäl till att växters beteende kan uppfattas som känslomässigt. De reagerar på skador på liknande sätt som smärta. De kommunicerar på ett sätt som liknar språk, men med kemiska signaler. De anpassar sig, vilket liknar våra beslut, men är evolutionära mekanismer.

Människan fastnar helt enkelt i hypotesen att man måste ha ett nervsystem för att känna smärta.

Flera följare har uttryckt önskemål om en artikel om herpes samt hur man kan behandla herpes naturligt.

Herpes är ett virus som har tendens att ligga vilande i nervsystemet. Viruset aktiveras när immunförsvaret är försvagat och då uppstår herpesutbrott. Problemet med herpes är alltså inte bara själva viruset utan hur effektivt immunförsvaret fungerar.

Immunförsvaret håller viruset i schack genom T-celler, NK-celler och interferoner. T-celler (T-lymfocyter) är vita blodkroppar som utgör en viktig del av det adaptiva (upptränade) immunförsvaret, NK-celler (natural killer cells) är en typ av vita blodkroppar som förekommer i det medfödda immunförsvaret och interferoner är signalproteiner (cytokiner) som produceras naturligt av kroppens celler vid en infektion.

Immunförsvarets funktion är känsligt för stress och stress är en av de mest väldokumenterade kopplingarna vid herpes. Forskning visar att stressreaktioner ger ökade kortisolnivåer, vilket hämmar immunförsvaret och kan aktivera herpesvirus.

En spännande översiktsstudie visar att stress kan trigga reaktivering av herpesvirus genom både direkt påverkan på viruset och indirekt påverkan via ett försämrat immunförsvar. Det gör stresshantering till en viktig del av behandlingen.

Tarmen och tarmfloran är en annan viktig koppling till immunförsvaret och herpes. Tarmen är hem för en stor del av immunförsvaret och påverkar hur bra kroppen hanterar ett virus. Specifik forskning på herpes är (än så länge) begränsad men om man ser till bredare immunforskning, så visar den att tarmfloran reglerar immunceller, påverkar inflammation och styr kroppens antivirala respons (hur vi hanterar virus).

God tarmhälsa innebär bättre immunbalans, och bättre balans kan i sin tur bidra till färre utbrott. Tarmfloran kan förbättras med hjälp av mjölksyrade grönsaker, kimchi, kombucha eller andra fermenterade produkter. Även probiotika kan bidra på ett positivt sätt.

När man tittar på näringsämnen kopplade till herpes, så finns många intressanta kopplingar. Forskning visar exempelvis att låga zinknivåer kan kopplas till längre läkningstid vid herpesutbrott. Studier visar även att zink kan hämma herpesvirus i laboratoriemiljöer och att måttligt intag av zink, kan ha skyddande effekt mot herpes.

D-vitamin har en viktig uppgift i immunförsvaret och finns i alla kroppens celler som skydd. Forskning visar att låga D-vitaminnivåer kan kopplas till längre läkningstid vid herpesutbrott. D-vitamin påverkar immunförsvaret och kroppens antivirala mekanismer men trots dess viktiga inblandning i immunförsvaret så mäts det sällan. Vi omvandlar inte D-vitamin i hudens översta hudlager mellan höst- och vårdagjämning när solens strålar står för lågt. Omvandling sker endast sen vår, sommar och tidig höst när solens strålar står tillräckligt högt och huden exponeras för solens UVB-strålar. D-vitamin bör gärna ligga kring 150-200 vid mätning, och definitivt inte så lågt som lägsta referens anger (75).

Lysin är ett annat viktigt näringsämne kopplat till herpes och forskning visar att lysin kan hämma herpesvirusets replikation, minska antalet utbrott över tid och ge snabbare läkning.

Lysin kan gärna tas tillsammans med kokosolja, en av de mest naturliga källorna till laurinsyra, som i kroppen omvandlas till monolaurin. Laurinsyra är känd för sin antibakteriella och antimikrobiella egenskaper och omvandlas i kroppen till ämnet monolaurin, som kan bidra till att stärka immunförsvaret och motverka herpesutbrott.

C-vitamin är en viktig antioxidant, som stödjer immunförsvaret och skyddar kroppens immunceller. C-vitamin är inte särskilt studerat kopplat till herpes, men är ett viktigt näringsämne för immunförsvaret. Vid högre doser av C-vitamin, så kan doseringen gärna spridas ut under dagen.

Andra intressanta faktorer är tarmfloran och hur den påverkas av bra tarmbakterier och fibrer. Fibrer producerar exempelvis kortkedjiga fettsyror som stärker immunförsvaret och minskar inflammatoriska processer. Tarmbakterier är viktiga för ett fungerande immunförsvar och för att minska inflammation.

Stresshantering är dock en av viktigaste åtgärderna, då stress är en av de mest bevisade triggers kopplade till herpes. Stress är extremt förödande för immunförsvaret.

Ett tips kan vara att prioritera återhämtning och undvika långvarig stress. Sömnbrist har också en försämrande effekt på kroppens immunförsvar och kan ge ökad infektionskänslighet. Ett alternativ kan vara att prioritera 7-9 timmars sömn per natt, god återhämtning och vila.

Måttlig träning har också påvisats ge positiv effekt, medan överträning kan trigga utbrott. Detta sannolikt för att överträning bidrar med en stressreaktion kopplat till kroppens kortisolnivåer. Överträning är väldigt belastande för kroppen.

Hormonella förändringar kan också vara en intressant koppling, och det hör samman med stress och att stresshormonet kortisol ingår i samma hormoncykel som könshormoner. Om herpesutbrott sker återkommande i samband med exempelvis ägglossning eller menstruation, så kan hormonella obalanser var värt att undersöka.

Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demens och kännetecknas av gradvis försämring av minne, kognition och funktion. Tidigare forskning och behandling har haft fokus på förändringar i hjärnan, såsom amyloidplack och tauprotein, men nyare forskning visar att sjukdomen är betydligt mer komplex än så.

Ett spännande område som jag har intresserat mig för är kopplingen mellan näring/metabolism och tarmflorans roll via den så kallade tarm-hjärna-axeln.

Hjärnans energibrist är en viktig faktor och att hjärnan har nedsatt förmåga att använda glukos som energikälla vid Alzheimer. Den typen av forskning har lett till hypotesen att sjukdomen delvis kan beskrivas som en form av insulinresistens i hjärnan. Forskning visar att alternativa energikällor, särskilt ketoner, kan användas av hjärnan när glukosmetabolismen sviktar.

MCT (medium chain triglycerides) och kokosolja är en intressant del av behandling, då kokosolja innehåller rikligt med MCT-fetter som snabbt omvandlas till ketoner i levern. Ketoner kan således fungera som bränsle för hjärnan.

En randomiserad kontrollerad studie visade exempelvis att 80% av deltagarna med Alzheimer förbättrades eller stabiliserades vid intag av MCT-olja under 6 månader. Effekten var särskilt tydlig hos äldre deltagare och vid längre behandlingstid.

En metaanalys från 2024, fann att kokosolja och dess metaboliter kan förbättra kognitiva funktioner och potentiellt bromsa sjukdomsförloppet. Det kan dock vara lämpligt att påpeka att effekterna kan variera från patient till patient, och studierna fortfarande är relativt små.

Ett av de mest spännande forskningsområden inom Alzheimer är kopplingen mellan tarmbakterier och hjärnans hälsa. Tarmen kommunicerar hela tiden med hjärnan via immunförsvaret, nervsystemet och genom hormonella signaler.

Forskning visar att förändringar i tarmfloran kan påverka inflammatoriska processer, kroppens metabolism och till och med hur vi bildar amyloid i hjärnan.

I studier med möss vars tarmflora behandlades, så utvecklades betydligt mindre amyloidplack än vid normala Alzheimer-modeller. När de fick dåliga tarmbakterier, så ökade plackbildningen igen, vilket tyder på att vissa bakterier kan bidra till sjukdomsutvecklingen.

Tarmfloran påverkas av många faktorer, exempelvis läkemedelsanvändning (främst antibiotika), kostvanor och tarmfloran är ytterst känsliga för stress. Vi ärver tarmfloran från vår mamma vid en vaginal förlossning när bebisens immunförsvar aktiveras av mammans vaginala och anala bakterier. Detta är en sannolikt orsak till att vissa demenssjukdomar och andra kroniska sjukdomar går i arv, då det sällan handlar om genetiska arv.

Nyare forskning visar att MCT inte bara påverkar hjärnans energi utan även tarmen. MCT-tillskott ökar gynnsamma bakterier och bidrog till att förbättra tarmbarriären i djurstudier. Det ökade även produktionen av kortkedjiga fettsyror, som är viktiga för hjärnhälsan.

En studie från 2025 visade dessutom att MCT och ketogen kost kan återställa obalanser i tarmfloran vid Alzheimer. Bättre tarmflora går även att erhållas med dagligt intag av mjölksyrade grönsaker, kimchi, kombucha och andra fermenterade produkter.

En intressant mekanism som diskuteras i nyare forskning av Alzheimers, är kronisk låggradig inflammation. Obalanserad tarmflora (dysbios) kan leda till ökad genomsläpplighet i tarmen (kallas läckande tarm / leaky gut), spridning av inflammatoriska ämnen ut i blodet och aktivering av immunsystemet i hjärnan. Forskningen visar att det kan leda till nervcellsdöd, ökad produktion av amyloid samt snabbare sjukdomsförlopp.

Näringsfaktorer med kopplas till Alzheimer är bland annat fiber och prebiotika som gynnar tarmens bra bakterier och ökar produktionen av kortkedjiga fettsyror, omega-3-fettsyror som är antiinflammatoriskt och kan stödja neuronernas funktion. Andra näringsämnen kan vara polyfenoler från exempelvis olivolja och bär, som påverkar både hjärnan och tarmfloran samt minskar oxidativ stress.

Lågkolhydratkost kan förbättra hjärnans energitillgång och har visat effekter på både tarmflora och kognition i mindre studier.

Nyare forskningen pekar således allt mer på att Alzheimer inte bara är en hjärnsjukdom, utan en systemisk sjukdom där metabolism, inflammation och tarmflora samverkar. Forskning visar att hjärnan egentligen har en energibrist och att ketoner, MCT och kokosolja kan förbättra kognitiva symtom hos vissa patienter.

Tarmfloran spelar en aktiv roll i sjukdomsutvecklingen och kosten kan påverka både hjärnan och mikrobiomet. När man ser till ett helhetsperspektiv så förstår man att både livsstil och kost är viktiga pusselbitar i förebyggande åtgärder och behandling av Alzheimers sjukdom.

Här kommer studier som jag har använt.

D-vitamin påverkar processer kopplade till amyloidbildning i hjärnan.
https://karger.com/…/Impact-of-Vitamin-D-on-Amyloid…

Högre D-vitaminnivåer var associerade med lägre nivåer av tau-protein.
https://www.medlink.com/…/is-vitamin-d-associated-with…

D-vitaminbrist har kopplats till ökad risk för Alzheimer och demens.
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC4153851

D-vitamin kan påverka flera biologiska processer involverade i neurodegeneration.
https://research.vu.nl/…/vitamin-d-in-the-development…

Experimentella studier visar att D-vitamin kan minska både inflammation och amyloid i hjärnan.
https://link.springer.com/article/10.1186/1742-2094-9-244

Studier på ketoner, omega 3 och MCT.

Hjärnans energibrist är en viktig faktor och att hjärnan har nedsatt förmåga att använda glukos som energikälla vid Alzheimers sjukdom.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/18625458

Ketone bodies as a therapeutic for Alzheimer’s disease” av Samuel T Henderson
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/18625458
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/15123336

En randomiserad kontrollerad studie visade att MCT-tillskott kunde förbättra kognitiva funktioner hos vissa patienter, särskilt hos de utan APOE4-genotyp.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/15123336

Impact of Coconut Oil and Its Bioactive Metabolites in Alzheimer’s Disease and Dementia
(2024, Diseases journal)
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/39589946

Effects of ketogenic diet on cognitive function of patients with Alzheimer’s disease
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/38943982/⁠

MCT och tarmflora
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/34368410/⁠

Djurstudier (amyloid) i studier med möss.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/26108115/⁠

Omega 3
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/39991006
https://www.nature.com/articles/s41598-025-16129-8

Stor meta-analys, MCT och kognition vid Alzheimer. 
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/37248908/⁠

Klassisk MCT-studie
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/35310527

Systematisk översikt, ketoner och MCT 
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/36633304/⁠

Kokosolja / MCT metaanalys (2024)
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/39589946