Neuroborrelia är en form av borreliainfektion där bakterien borrelia burgdorferi har spridit sig till nervsystemet. När borrelia sprider sig, så kan det påverka centrala och perifera nerver och ge en rad diffusa och svårtolkade symtom. 

Trots att borrelia är relativt välkänd diagnos, så är neuroborrelia svårare att upptäcka och vården missar det ofta. En av de största utmaningarna med neuroborrelia är sannolikt att symtombilden varierar väldigt mycket. 

Vanliga symtom kan vara ihållande huvudvärk, trötthet och hjärndimma, nervsmärta, stickningar eller domningar, ansiktsförlamning, koncentrationssvårigheter och sömnstörningar.

Symtom på neuroborrelia är väldigt likt många andra tillstånd med symtom som exempelvis utmattningssyndrom, depression eller neurologiska sjukdomar. Dessutom är de tester som används inom vården inte alltid tillförlitliga, vilket kan leda till att diagnosen missas eller har lång tid att upptäcka. 

Vanligtvis så behandlas borrelia med antibiotika, men många upplever långvariga och kvarstående besvär.

Jag tänker också att en helhetsbild innebär att man inte bara behöver rikta in sig på själva infektionen, utan även på kroppens återhämtning, immunförsvar, inflammatoriska processer och nervsystemet.

Det finns ett växande intresse för naturliga ämnen som kan stödja kroppen vid borrelia och jag har otroligt fin erfarenhet av patienter som behandlas med örter och annat stöd. Jag ser det som ett komplement till skolmedicinsk behandling, vilket är viktigt att påtala. De patienter som uppsöker mig har vanligtvis lång väg inom sjukvården bakom sig, och har inte fått hjälp den vägen. 

Här kommer lite exempel på behandling som kan bidra:

Kattklo (Uncaria tomentosa),  en sydamerikansk ört som ofta används inom alternativa behandlingsprotokoll vid borrelia. Kattklo kan användas för sina immunmodulerande egenskaper, sin antiinflammatorisk effekt och den har viss antimikrobiell effekt. Kattklo används ofta en längre tid och i kombination med andra örter, men bör användas med försiktighet om det finns autoimmuna tillstånd.

Oreganoolja

Oreganoolja är ett kraftfullt växtextrakt som jag använder i många olika sammanhang. Oreganoolja har starkt antimikrobiella egenskaper och framförallt så har det en möjlig effekt mot bakteriers skyddande biofilm.

Oreganoolja innehåller den aktiva substansen karvakrol, som har visat lovande resultat i laboratoriestudier vid borrelia. Samtidigt är oreganoolja mycket starkt och bör alltid spädas och användas i rätt dos. Oreganoolja påverkar tarmens goda flora till viss del och används ofta som en kurs, och inte på kontinuerlig basis.

Vitlöksextrakt innehåller ämnet allicin, som fungerar antibakteriellt och svampdödande, som fungerar som stöd för immunförsvaret och för att ge förbättrad cirkulation. Det kan vara en god ide att använda kosttillskott, för att få bättre tolerans och mer stabil och effektfullt resultat. 

Gurkmeja (curcumin är särskilt intressant vid neuroborrelia tack vare sin påverkan på nervsystemet. Det kan dämpa inflammatoriska processer, verkar som antioxidant och skydda nervceller. 

Omega-3-fettsyror (EPA och DHA) har en viktig funktion i att minska inflammatoriska processer, stödja hjärnans funktioner och bidra till nervcellernas struktur.

Magnesium är ett viktigt mineral för nervsystemet och kan bidra genom att minska muskelspänningar och kramper, genom att stötta nervernas signalering och det kan skapa mer avslappning och förbättrad sömnkvalitet.

Olika former av magnesium har olika egenskaper och tolerans och vissa former är mer lättupptagliga än andra.

Jag har tidigare skrivit om fotobiomodulering vid ögonsjukdomar såsom gula fläcken.

Fotobiomodulering (PBM) är ett spännande område som även kallas lågintensiv laser- eller ljusbehandling. Det är en teknik där specifika våglängder av rött och nära-infrarött ljus används för att påverka kroppens celler på ett positivt sätt. Jag är personligen väldigt intresserad av infrarött ljus och hur det påverkar celler och inflammatoriska processer.

Fotobiomodulering innebär att man applicerar ljus i våglängder runt 600–1000 nm på huden. Ljuset tränger in i kroppens vävnader och absorberas av cellernas mitokondrier.

Mitokondrier fungerar som cellernas små kraftverk och har i uppgift att producera ATP (adenosintrifosfat), den energi som driver kroppens biologiska processer. När vi saknar energi, så blir det ett problem för hela kroppen och alla viktiga funktioner.

Intresset för fotobiomodulering har ökat mycket inom både medicinska och hälsorelaterade områden och det är ett fantastiskt redskap. Den mest intressanta effekten är hur det påverkar cellernas energiproduktion och blodcirkulationen i alla små kärl.

En av de mest studerade mekanismerna bakom fotobiomodulering är hur det påverkar mitokondrierna. När ljuset absorberas sker flera viktiga processer, såsom ökad ATP-produktion och att cellerna får mer energi, minskad oxidativ stress och förbättrad cellreparation och regeneration.

Ett viktigt mål för ljuset är enzymet cytokrom c-oxidas som finns i mitokondriernas elektrontransportkedja. När de stimuleras, så kan energiproduktionen bli mer effektiv och det är därför fotobiomodulering ofta beskrivs som en metod som laddar cellerna. Det tillför alltså inget externt ämne.

Fotobiomodulering har även anmärkningsvärda effekter på mikrocirkulationen, vilket är viktigt för hur vi tillför syre och näringsämnen till kroppens vävnader.

Några av de viktigaste effekterna är ökad produktion av kväveoxid (NO) vilket vidgar blodkärlen, förbättrat blodflöde i blodomloppets kapillärer, ökad syresättning i vävnaderna och att kroppen snabbare kan göra sig av med slaggprodukter.

Alla dessa egenskaper för fotobiomodulering till en intressant behandling vid inflammation, läkning och särskilt om/när cirkulationen är nedsatt.

Det anses vara en av de mest effektiva ickeinvasiva metoderna som finns för att stödja cellernas mitokondrier och mikrocirkulation. Anledningen är sannolikt för att den arbetar direkt på cellnivå, har bred verkan på systemiska effekter, att det är en smärtfri och icke kirurgisk behandling samt att det kan användas lokalt eller på större områden

Vill dock inflika att effekten beror på om man hittar rätt dos, våglängd och ett seriöst behandlingsprotokoll. Om exponeringen är för svag eller för stark, så kan det ge sämre resultat.

Forskningen kring fotobiomodulering växer hela tiden och visar positiva effekter inom andra områden också, exempelvis sårläkning, muskelsmärta, återhämtning, neurologiska tillstånd och huden.

Epstein-Barr-virus (EBV) är ett mycket vanligt virus inom herpesvirusfamiljen och över 90 % av världens vuxna befolkning beräknas ha infekterats av EBV någon gång under sitt liv.

För många så innebär en EBV-infektion inga större problem, men EBV har även kopplats till akuta och långvariga sjukdomstillstånd. Under de senaste åren har intresset för EBV ökat, mycket på grund av nya forskningsrön och mer kontroversiella tankar kring rollen i kroniska sjukdomar.

EBV sprids främst via saliv, men kan även överföras via blod. Efter infektionen har initierats, så etablerar viruset en livslång närvaro i kroppen genom att gå in i ett vilande tillstånd (latens) i kroppens immunceller, särskilt B-lymfocyter. Just att det ligger vilande i systemet, är en viktig grund till de teorier och forskningsfrågor som omger viruset.

Den mest kända sjukdomen som kopplas till EBV är sannolikt körtelfeber (mononukleos), som främst drabbar ungdomar och unga vuxna. De flesta återhämtar sig inom några veckor, men hos en del patienter så kan tröttheten kvarstå under lång tid.

Efter den akuta infektionsfasen, så stannar EBV kvar i kroppen i en latent, vilande form. Det är här det blir intressant. Hos en frisk person, så klarar immunförsvaret att hålla viruset under kontroll men vid nedsatt immunfunktion så kan viruset återaktiveras, precis som vid borrelia eller andra parasiter.

Det är denna livslånga närvaro som gör EBV särskilt intressant ur ett forskningsperspektiv, och det är också därför det kan ställa till problem. Ett fullgott immunförsvar är beroende av god tarmflora och att kroppen inte är för belastad, och det påverkas också mycket av stress. Man använder exempelvis kortisolhöjande läkemedel för att sänka immunförsvarets effektivitet efter en organtransplantation, vilket visar att bästa sättet att sänka immunförsvaret är att skapa stress i systemet.

Ett av de mest omdiskuterade områden gällande kopplingen mellan EBV och autoimmuna sjukdomar är att forskning visar starka samband mellan EBV-infektion och sjukdomar som multipel skleros (MS). Vissa forskare menar att EBV kan vara en nödvändig faktor för att MS ska utvecklas, medan andra anser att sambandet är mer komplext och involverar genetiska och miljömässiga faktorer. En växande skara forskare menar dock att EBV med stor sannolikhet skulle kunna vara boven i dramat bakom autoimmuna sjukdomar och diffusa kroniska tillstånd.

EBV kan vara en möjlig orsak till kronisk trötthet, långvarig sjukdomskänsla och diffusa symtom liknande utmattning. Detta är dock relativt vanligt, att exempelvis ME bryter ut under eller efter en infektion.

Anledningen är sannolikt att en infektion gör att en redan full bägare, rinner över. Kroppen klarar inte hur mycket som helst, och om den är belastad så kommer en infektion att belasta systemet ytterligare. Man ser liknande problematik vid postcovid, som också är en diagnos baserad på flera belastande faktorer. Det handlar alltså sällan om infektionen i sig, utan om att det är infektionen som får bägaren att rinna över. Ofta finns långvarig stress och utmattning som bakomliggande faktorer.

Inom etablerad medicin, så erkänns en sällsynt diagnos kallad kronisk aktiv EBV, men den är ovanlig och allvarlig. I alternativa sammanhang används begreppet bredare, och jag ser samband till långvarig stress och belastning som gör att kroppen inte klarar att lösa infektionen.

Det är väl etablerat att EBV är kopplat till vissa cancerformer, såsom Hodgkins lymfom och nasofarynxcancer. Däremot diskuteras i vilken grad viruset är en direkt orsak jämfört med en bidragande faktor i samspel med andra mekanismer. Även där kan man diskutera om det handlar om flera saker som belastar.

Nyare studier fokuserar på hur EBV påverkar immunsystemet på molekylär nivå och exempelvis så undersöker man hur viruset kan omprogrammera B-celler och trigga autoimmuna reaktioner.

Det finns ingen standardbehandling som eliminerar EBV ur kroppen och antivirala läkemedel har testats, men resultaten är begränsade när det gäller latent EBV-infektion.

Det finns dock ett växande intresse för alternativa eller kompletterande sätt att hantera EBV-relaterade symtom. Jag skulle säga att antiinflammatorisk kost, minskad stress och förbättrad sömn kan vara en bra början för att stötta immunförsvaret.

Det är också klokt att se över brister på vitaminer, mineraler samt stärka immunförsvaret och normalisera kroppens kortisolnivåer med hjälp av växtbaserade adaptogener och stöd för hela hormoncykeln. Det finns gott om antivirala kosttillskott och näringsämnen som stödjer ett friskt immunförsvar.

En klinisk studie som genomförts vid Riordan Clinic i Wichita, USA, har exempelvis visat lovande resultat för användningen av högdos vitamin C för att behandla Epstein-Barr virusinfektion (EBV). Ett alternativ vid långvariga problem kopplat till EBV, skulle eventuellt kunna vara C-vitamininjektioner, behandling för tarmfloran samt provtagning och åtgärd för binjurarna och kroppens kortisolnivåer. Detta tillsammans med antioxidativa näringsämnen och livsstilsförändringar som minskad stress och bättre sömn, är en bra start för att få viruset under kontroll.

Ett viktigt område för att hantera infektioner är arbeta med tarmfloran, för att på så vis förbättra kroppens immunförsvar.

Diagnos av EBV sker vanligtvis genom blodprov där man kan analysera antikroppar mot viruset. I vissa fall används även PCR-teknik för att påvisa virusets DNA.

Psoriasis betraktas ofta som en hudsjukdom, medan det snarare handlar om en systemisk inflammatorisk sjukdom med samband mellan huden, immunförsvaret och tarmen. Det kallas för gut-skin-axis.

Vid psoriasis bör man reda ut hur tarmfloran påverkar psoriasis och kopplingen till inflammatoriska processer. Forskning visar exempelvis att personer med psoriasis ofta har en förändrad tarmflora (dysbios). Ett exempel kan vara obalans mellan olika bakteriegrupper som exempelvis ett förändrat förhållande mellan Firmicutes och Bacteroidetes. Det kan även finnas minskad mångfald av mikroorganismer som koppling till ökade inflammatoriska processer.

Tarmfloran är oerhört viktig och påverkar immunförsvarets reglering, tarmens barriärfunktioner och produktionen av antiinflammatoriska metaboliter.

Hos många patienter med psoriasis har man sett låggradig inflammation i tarmen och nedsatt barriärfunktion. När tarmbarriären försvagas, så kan bakteriefragment och toxiner läcka ut i blodet vilket gör att immunförsvaret aktiveras systemiskt och bidrar till kronisk inflammation. Detta kallas läckande tarm.

Psoriasis drivs generellt av ett överaktivt immunsvar genom T-celler och cytokiner såsom IL-17, IL-23 och TNF. Tarmfloran påverkar dessa system direkt genom att vissa bakterier dämpar inflammation medan andra kan öka inflammatoriska signaler. Studier visar att förändringar i mikrobiomet, även är kopplade till ökade nivåer av inflammationsmarkörer hos psoriasispatienter.

Tarmbakterier producerar även ämnen som påverkar kroppen, som exempelvis kortkedjiga fettsyror (SCFA) som butyrat. Butyrat (smörsyra) stärker tarmbarriären och reglerar immunförsvaret. Vid psoriasis ses ofta en minskad nivå av de bakterier som producerar dessa ämnen.

Kost som stödjer tarmfloran kan vara prebiotisk kost som fungerar som mat för goda bakterier. Ett exempel är fibrer från grönsaker, baljväxter,,lök, vitlök och havre. Dessa födoämnen gynnar de bakterier som producerar antiinflammatoriska ämnen.

Fermenterade, probiotiska livsmedel är också oerhört viktiga. Många av oss äter nästintill uteslutande pastöriserade produkter och råvaror som har hettats upp med avsikten att döda dåliga bakterier. Konsekvenen blir dock att vi även dödar alla bra bakterier, som krävs för ett friskt och välfungerande immunförsvar. Probiotiska livsmedel kan vara kefir, surkål och kimchi.

Studier visar att probiotika kan förbättra psoriasisens svårighetsgrad och bidra med minskade inflammatoriska markörer.

För att öka kroppens egna antiinflammatoriska signaler så kan man stötta produktionen av butyrat. Den produktionen kan stöttas av resistent stärkelse från exempelvis kall potatis och gröna bananer, fullkorn eller fibrer.

Antiinflammatoriska näringsämnen är också en bra idé, med omega-3-fettsyror från fet fisk som lax och makrill. Omega 3 verkar antiinflammatoriskt och minskar inflammatoriska cytokiner i kroppen. Polyfenoler från bär, grönt te och olivolja fungerar också som antioxidanter och stöd för god tarmflora.

Växtbaserade ämnen har också viss evidens. Det mest vanliga är sannolikt gurkmeja (curcumin), som bidrar med antiinflammatorisk effekt. Ingefära kan påverka kroppens cytokiner och aloe vera kan användas lokalt.

En av de kanske viktigaste frågorna är dock varför vi har en kropp som inte klarar att hantera inflammatoriska processer. Det hör oftast samman med långvarig stress och låga kortisolnivåer, då kortisol krävs för att hantera inflammationer.

Stress påverkar tarmfloran direkt genom att vissa tarmbakterier är känsliga för stress. Det påverkar även våra förmåga att hantera inflammation, genom dess påverkan på kroppens kortisolnivåer.

Andra viktiga faktorer är även sömn och fysisk aktivitet.

Forskningen pekar tydligt på att psoriasis inte bara är en hudsjukdom utan en systemisk inflammatorisk sjukdom kopplad till tarmen, immunförsvaret och metabolismen. I mitt arbete arbetar jag alltid med en kombination av stresshantering, att normalisera kroppens kortisolnivåer, att undersöka östriol som återfuktar hud och slemhinnor samt stötta tarmfloran och en fungerade matsmältning.

Vitiligo är en kronisk hudsjukdom som visar sig genom att hudens pigment försvinner. Många patienter med vitiligo har även andra problem i kroppen, ofta kopplade till låga kortisolnivåer, mineraler och hormonella obalanser.

Vitiligo uppstår när melanocyter, de celler som producerar pigmentet melanin, skadas eller slutar fungera optimalt.

Möjliga orsaker till vitiligo är omdiskuterat men i mitt arbete så ser jag flera intressanta kopplingar och forskning pekar på flera samverkande faktorer. Jag lyfter dessa i texten nedan.

Den autoimmuna reaktion där kroppens immunförsvar attackerar melanocyterna verkar vara kopplad till genetisk predisposition men även till oxidativ stress, hormonella obalanser och psykisk stress. Samspelet mellan stress och kroppens biokemi är nog det område som har väckt störst intresse i nyare forskning.

Kortisol är ett stresshormon som produceras av binjurarna och som spelar en viktig roll i kroppens stressrespons. När vi utsätts för långvarig stress, så kan våra kortisolnivåer bli kroniskt förhöjda eller obalanserade, innan de till slut blir för låga när vi befinner oss i utmattning.

Höga kortisolnivåer kan bidra till inflammation och nedsatt immunförsvar, medan låga kortisolnivåer gör att vi hanterar inflammation och stress sämre.

Stress kan förvärra autoimmuna tillstånd och så även vitiligo. Det intressanta är att alla mina patienter med vitiligo har problem med långvarig stress och höga eller låga kortisolnivåer. Det finns säkert undantag, men nu utgår jag ifrån just mitt arbete.

Kortisol påverkar melanocyternas funktion indirekt genom att skapa oxidativ stress. Det innebär att långvarig stress kan skapa en miljö där melanocyterna blir mer sårbara och påverkade av stress.

Koppar är annan intressant faktor som har betydelse för pigmentering och således även för vitiligo. Koppar är ett essentiellt spårämne som finns i exempelvis nötter, frön, avokado och bovete. Koppar har en viktig roll i produktionen av pigmentet melanin. Fysiologiskt, så fungerar koppar som en kofaktor för enzymet tyrosinas, som är avgörande för pigmentbildning.

Vid kopparbrist kan det uppstå minskad melaninproduktion, försämrad hudpigmentering och ökad oxidativ stress. Dock så är detta en svår balans, eftersom höga kopparnivåer också verkar oxidativt i kroppen.

Det finns teorier inom forskningen om att vissa personer med vitiligo kan ha obalanser i sin kopparmetabolism. Detta gäller sannolikt inte alla, men det är ett viktigt område att undersöka. Kopparnivåer kan påverkas av hur vi äter och vårt näringsupptag, och påverkas även av levern då koppar bryts ner i levern.

En intressant koppling mellan koppar och hormonella obalanser är att koppar inducerar ökning av östrogen medan zink inducerar ökning av progesteron.

Oxidativ stress anses som sagt vara en central faktor i utvecklingen av vitiligo. Oxidativ stress uppstår när balansen mellan fria radikaler och antioxidanter rubbas, vilket gör intaget av antioxidanter till en viktig del av behandlingen.

Hos personer med vitiligo har man observerat ökade nivåer av väteperoxid i huden, försämrat antioxidantskydd och skador på melanocyterna. Detta är oerhört viktigt för att förstå hur man kan behandla vitiligo.

Även om det inte finns något konkret botemedel mot vitiligo, så finns det flera naturliga strategier som kan stödja kroppens balans och förbättra hudens tillstånd. Exempel kan vara stresshantering, som alternativ för att minska oxidativ stress och minska belastningen på kroppen. Minskad stress påverkar även våra kortisolnivåer på ett positivt sätt. Vid misstanke om onormalt kortisolvärde, så kan det vara klokt att mäta könshormoner och kortisol i salivprov.

Andra viktiga insatser för att minska oxidativ stress kan vara att prioritera sömn, fokusera på en antioxidantrik kost med gott om frukt, bär och grönsaker, vitamin C, vitamin E och polyfenoler.

Man kan även ha god nytta av att arbeta med sin mineralbalans, och säkerställa tillräckliga nivåer av viktiga mineraler såsom koppar, zink (samt balans mellan koppar och zink) samt järn. Vid misstanke om mineralbrister, så kan det vara klokt att mäta mineraler i urinprov. Där kan man även se balans mellan koppar och zink, samt om koppar inte omsätts korrekt.

Det finns en del naturliga ämnen som har studerats för sin potentiella effekt vid vitiligo. Ett exempel är ginkgo biloba, som kan ha antioxidativa och immunmodulerande egenskaper. Ett annat är curcumin, det verksamma ämnet i gurkmeja som verkar antiinflammatoriskt (bör ej tas tillsammans med svartpepparextrakt, då det påverkar leverns avgiftningssystem negativt). Andra alternativ är svartkummin (nigella sativa), som kan stödja kroppens immunbalans.

Detta område har jag skrivit om i över 15 års tid och få verkar förstå vikten av att undvika svartpepparextrakt. Svartpepparextrakt används exempelvis i produkter som innehåller gurkmeja.

Gurkmeja har länge använts inom både traditionell medicin och modern hälsovård, och då främst för dess aktiva ämne curcumin. Curcumin har studerats för sina antiinflammatoriska och antioxidativa egenskaper och samtidigt har det uppstått en trend där gurkmejatillskott kombineras med svartpepparextrakt.

För att öka upptaget tillsätts ofta svartpepparextrakt (piperin), vilket är väldigt problematiskt. Piperin hämmar flera enzymer i levern som ansvarar för nedbrytning av ämnen, vilket gör att mer curcumin stannar kvar i kroppen under längre tid.

Detta marknadsförs ofta som en fördel men det påverkar leverns avgiftningssystem även i andra avseenden.

Levern har en central roll i kroppens avgiftningssystem och bryter kontinuerligt ner hormoner, läkemedel och andra ämnen via olika enzymsystem (bland annat genom cytokrom P450-systemet)

När piperin hämmar viktiga enzymer, så kan det leda till förändrad nedbrytning av andra ämnen. Även läkemedel, hormoner och andra tillskott kan brytas ner långsammare och framförallt så bryts gifter ner mindre effektivt vilket kan vara förödande.

Piperin ökar belastningen på avgiftningssystemet och kroppens naturliga balans i nedbrytning och utsöndring rubbas. Effekten kan såklart variera från person till person, beroende på dos och andra faktorer som påverkar levern.

Det är också intressant, för det är lätt att tänka att högre upptag automatiskt skulle innebära bättre effekt. Min uppfattning är dock att örter inte fungerar på det sättet, utan att det sällan krävs höga doser. Ett långsammare nedbrytningstempo är alltså inte alltid önskvärt och kroppens snabba nedbrytning av curcumin borde kanske snarare ses som en naturlig skyddsmekanism.

Det är dessutom viktigt att använda seriösa aktörer. Gurkmeja är ett bra exempel då det är stor skillnad från märke till märke.

Bra alternativ kan vara ren gurkmeja eller curcumin utan tillsatt piperin, och av bra kvalitet. Ett alternativ är också att ta curcumin tillsammans med fett, som kan förbättra upptaget på naturligt sätt.

(OBS! Jag säljer inte gurkmeja, utan använder det som behandling i mitt funktionsmedicinska arbete med patienter).

Att stärka sina tänder handlar i grunden om att bevara och återuppbygga tandemaljen på ett naturligt sätt. Emalj består främst av hydroxiapatit, som innehåller kalcium och fosfat.

Emaljens styrka och motståndskraft påverkas sedan till stor del av näring, saliv och munnens miljö och pH-värde.

Viktiga mineraler för starka tänder är desamma som krävs för en stark benstomme, vilket innebär att dessa områden ofta påverkas samtidigt.

– Kalcium är den viktigaste byggstenen i emaljen och kalciumbrist kan bidra till svagare tandstruktur och ökad risk för kariesbildning. Kalcium finns i exempelvis nötter, frön, gröna grönsaker och mejeriprodukter.

– Fosfat samarbetar med kalcium för att bilda hydroxiapatit, vilket gör fosfat till en viktig mineral för friska tänder. Fosfat finns exempelvis i fisk, ägg och kött.

– Magnesium behövs för att kroppen ska kunna använda kalcium effektivt och för att vi ska kunna ta upp kalcium i tarmen. Magnesium finns exempelvis i nötter, frön och grönsaker.

– Zink bidrar till att minska bakterietillväxten i munnen och stödjer läkning, även i munnens slemhinnor. Zink finns exempelvis i nötter, frön, bönor, linser och grönsaker

– Vitamin D är viktigt för att kalcium ska omsättas korrekt och det hjälper kroppen att absorbera kalcium och fosfor. Vitamin D är dessutom ett prohormon som är viktigt för att bilda könshormoner och kortisol, som i sin tur påverkar hur vi bildar benceller via östradiol.

Jag lägger även till Vitamin K2 och bor, som fungerar som en nyckel för kalcium. Utan dessa näringsämnen, så omsätts inte kalcium korrekt.

För att stärka emaljen naturligt, så är det viktigt att undvik frekvent sockerintag eftersom syror bryter ner emaljen. Tänk gärna på att stimulera salivproduktionen genom att tugga maten noga. Andra tips är att äta en mineralrik kost och undvika småätande, så att tänderna får återhämta sig.

Saliven spelar en central roll eftersom den tillför kalcium och fosfat och neutraliserar syror. Var därför noga med att ha gott om saliv och stimulera annars genom att tugga maten noggrannare.

Fluor är ett omdiskuterat område, där nyare forskning ifrågasätter fluor och dess biverkningar. Ett förslag är att istället använda tandkräm med hydroxiapatit, som innehåller kalcium och fosfat.

https://www.tf.nu/…/sluta-rekommendera…

Fluorens effekt är främst ytlig och begränsad till mycket tunna lager av emaljen (nanometerskala), vilket visserligen ger ett yttre skydd men inget stöd för att stärka tanden och dess inre delar.

Nyare forskning pekar också på att fluor inte kan reparera redan skadad emalj fullt ut, vilket driver på utvecklingen av alternativa metoder, såsom biomimetiska material.

Ny forskning från Karolinska Institutet (2025) visar även samband mellan fluoridexponering och lägre kognitiv förmåga hos barn I vissa miljöer. Det har jag pratat om länge, men det är alltid bra när det kommer svensk forskning

https://forskning.se/…/fluorid-i-dricksvatten-kopplas…

En intressant koppling är också att det finns koppling mellan tänder och kroppens organ. Detta område kan säkert ses som kontroversiellt men har använt i många hundra år inom kinesisk medicin. Inom kinesisk medicin, så kopplas exempelvis framtänder till njurarna, hörntänder till levern och molarer till mage/tarm.

Det finns även tydliga samband mellan munhälsa och hjärt-kärlsjukdom tandinfektioner och inflammation i kroppen. Munhälsan och tandhälsan påverkar alltså hela kroppen, inte bara munnen.

Sorg är en av de mest universella och mest naturliga erfarenheter som en människa kan ha. Ändå upplevs sorg ofta som något som bör undvikas, dämpas eller att vi ska komma över den så snabbt som möjligt.

Dagens forskning visar snarare tvärtom, att sorg inte bara en reaktion på förlust utan en viktig del av själva läkningsprocessen.

Sorg är en naturlig och nödvändig process som, inom psykologin, betraktas som en adaptiv process, menat att den hjälper oss att anpassa oss till en förändring.

När vi förlorar någon eller något viktigt i vårt liv, så rubbas vår inre världsbild och det skapar en kedjereaktion med sorg och andra känslor som exempelvis ilska. Sorgen är väl kanske människans sätt att gradvis ta in det som har förändrats och hjälpa oss att omforma vår förståelse av livet.

Jag tänker också att sorg är kroppens sätt att stanna upp och bearbeta samt att det ofta skapar nya perspektiv på livet och på tacksamhet.

Sorg behöver ju inte nödvändigtvis innebära svåra situationer, utan kan komma från brustna relationer, när livet inte blev som tänkt eller vid saknad av något som inte ännu blivit. Sorg är väl generellt en längtan och saknad efter det vi älskar eller har älskat och ett uttryck för anknytning och mening.

Forskning visar att stark sorg fungerar som en stressreaktion i kroppen, som påverkar stresshormonet kortisol, immunförsvarets funktioner, sömn, aptit och kroppens energinivåer samt hjärnans sätt att bearbeta minnen och känslor.

På kort sikt är det en naturlig del av reaktionen på förlust men om sorgen blir långvarig och inte bearbetas på ett bra sätt, så kan den övergå till en mer kronisk stressrespons.

Bearbetning är nyckeln till läkning och en avgörande faktor är att det inte är tiden i sig som läker, utan hur vi förhåller oss till sorgen över tid. Studier visar att människor som tillåter sig att känna sorg, sätta ord på sina upplevelser och dela sin förlust med andra också har lättare att återhämta sig. Detta jämfört med de som försöker undvika eller trycka undan sina känslor. Sen har vi ju alla olika sätt att bearbeta saker på.

Jag har själv utbildning som Certifierad Handledare Sorgbearbetning men har aldrig jobbat med det, utan var bara intresserad av Anders Magnusson s fantastiska arbete inom sorgbearbetning. Hans böcker är verkligen att rekommendera.

Att bearbeta sorg handlar inte om att man måste gå vidare och lämna det bakom sig, utan om att hitta ett sätt att bära det som hänt utan att det fastnar och tar över hela livet.

När sorgen fastnar, så kommer vi inte vidare och utvecklingen stannar av. Det kallas för komplicerad sorg eller långvarig sorgreaktion och i dessa fall kan sorgen bli kronisk, hindra anpassning till den nya situationen och öka risken för psykisk och fysisk ohälsa.

Sorg som inte bearbetas kan sätta sig i kroppen och skapa blockeringar och sjukdomar som skapar besvär långt senare.

Om man inte klarar att komma vidare, så är det ofta värdefullt att ta hjälp av en terapeut som är utbildad på sorgbearbetaning.

Sorg är alltså inte motsatsen till läkning utan en del av den.

Fotobiomodulering (PBM) är ett spännande område som även kallas lågintensiv laser- eller ljusbehandling. Det är en teknik där specifika våglängder av rött och nära-infrarött ljus används för att påverka kroppens celler på ett positivt sätt. Jag är personligen väldigt intresserad av infrarött ljus och hur det påverkar celler och inflammatoriska processer.

Fotobiomodulering innebär att man applicerar ljus i våglängder runt 600–1000 nm på huden. Ljuset tränger in i kroppens vävnader och absorberas av cellernas mitokondrier.

Mitokondrier fungerar som cellernas små kraftverk och har i uppgift att producera ATP (adenosintrifosfat), den energi som driver kroppens biologiska processer. När vi saknar energi, så blir det ett problem för hela kroppen och alla viktiga funktioner.

Intresset för fotobiomodulering har ökat mycket inom både medicinska och hälsorelaterade områden och det är ett fantastiskt redskap. Den mest intressanta effekten är hur det påverkar cellernas energiproduktion och blodcirkulationen i alla små kärl.

En av de mest studerade mekanismerna bakom fotobiomodulering är hur det påverkar mitokondrierna. När ljuset absorberas sker flera viktiga processer, såsom ökad ATP-produktion och att cellerna får mer energi, minskad oxidativ stress och förbättrad cellreparation och regeneration.

Ett viktigt mål för ljuset är enzymet cytokrom c-oxidas som finns i mitokondriernas elektrontransportkedja. När de stimuleras, så kan energiproduktionen bli mer effektiv och det är därför fotobiomodulering ofta beskrivs som en metod som laddar cellerna. Det tillför alltså inget externt ämne.

Fotobiomodulering har även anmärkningsvärda effekter på mikrocirkulationen, vilket är viktigt för hur vi tillför syre och näringsämnen till kroppens vävnader.

Några av de viktigaste effekterna är ökad produktion av kväveoxid (NO) vilket vidgar blodkärlen, förbättrat blodflöde i blodomloppets kapillärer, ökad syresättning i vävnaderna och att kroppen snabbare kan göra sig av med slaggprodukter.

Alla dessa egenskaper för fotobiomodulering till en intressant behandling vid inflammation, läkning och särskilt om/när cirkulationen är nedsatt.

Det anses vara en av de mest effektiva ickeinvasiva metoderna som finns för att stödja cellernas mitokondrier och mikrocirkulation. Anledningen är sannolikt för att den arbetar direkt på cellnivå, har bred verkan på systemiska effekter, att det är en smärtfri och icke kirurgisk behandling samt att det kan användas lokalt eller på större områden

Vill dock inflika att effekten beror på om man hittar rätt dos, våglängd och ett seriöst behandlingsprotokoll. Om exponeringen är för svag eller för stark, så kan det ge sämre resultat.

Forskningen kring fotobiomodulering växer hela tiden och visar positiva effekter inom andra områden också, exempelvis sårläkning, muskelsmärta, återhämtning, neurologiska tillstånd och huden.