Soja är ett komplext ämne, då det beror helt på tillverkning och produktion. Alla växter innehåller ämnen som skyddar dem från ohyra, vilka på olika sätt påverkar oss människor. Ett exempel är tex lektiner som finns i bönor, och som irriterar kroppens slemhinnor om bönorna inte har blötlagds eller kokats ordentligt (lektiner försvinner ut i blötläggningsvattnet eller i ångan vid kokning). Sojabönan innehåller stora kvantiteter av naturliga gifter (anti-näringsämnen) såsom fytinsyra, lektiner och enzymhämmande ämnen. Detta gör att många reagerar på sojabönor och framförallt om de inte är tillagade.
Tusentals studier visar även på att soja hämmar upptag av näring, att den ger näringsbrist, matsmältningsbesvär, immunförsvarsbesvär, sköldkörtelbesvär, besvär i reproduktionsorganen, hjärtbesvär och cancer. Många forskare har länge hävdat att soja inte är menat som ett livsmedel till människan, och när man väl läser på, så är det lätt att förstå deras argument. Det är nämligen som så, att isoflavonoider som finns i sojan, är giftiga för östrogenkänslig vävnad och även för sköldkörteln. Eftersom det fungerar som ett växtöstrogen (en fytoöstrogen) så ökar det dessutom riskerna för bröstcancer eftersom kvinnans östrogenhalter ökas upp. Detta innebär inte bara ökade risker för bröstcancer utan även minskad möjlighet till att bli gravid, eftersom progesteronnivåerna trycks ner av östrogenet. Hos män blir östrogennivåerna för höga i förhållande till testosteron, vilket påverkar deras manlighet och skapar inferitlitet, brösttillväxt m.m.
Soja innehåller isoflavonoiderna genistein och daidzein vilka är två fytoöstrogener som liknar mänskligt östrogen. De kan blockera östrogeneffekten, störa hormonella funktioner, leda till infertilitet samt bröstcancer (som jag nämnde ovan). Om man dricker två glass sojamjölk per dag under en månad får man i sig tillräckligt med fytoöstrogener för att påverka menstruationscykeln. I USA innehåller cirka 20 procent av bröstmjölksersättningen soja vilket med stor sannolikhet skadar barnets reproduktionsförmåga.
I Asiatiska land använder man oftast hela sojabönan utan att separera fett och protein, och bönan fermenteras vilket gör att sojabönans skadliga antinutrienter minskas ner. En viktig del i sammanhanget är också att asiater oftast äter mindre mängder än vad vi tror. En stor studie uppskattade det dagliga sojaintaget till cirka 7-8 gram per dag och då är största delen av intaget baserat på fermenterad soja. Exempel på fermenterad soja är tex tempeh, miso, natto och sojasås.
Värst av antinäringsämnena i soja är en enzymhämmare som kallas BBI som blockerar verkan av enzymet trypsin och andra enzymer nödvändiga för proteinnedbrytning. BBI och andra enzymhämmande ämnen deaktiveras inte fullständigt under vanlig tillagning. De kan åstadkomma allvarliga magbesvär, reducerad proteinnedbrytning och kroniska brister i aminosyraupptaget. I försöksdjur förorsakar en diet med höga halter av trypsininhibitorer förstoring av och patologiska tillstånd i bukspottkörteln, inklusive cancer. Denna effekt minskar alltså avsevärt om intaget av soja baseras på fermenterade produkter.
Sojabönor innehåller även hemagglutininer, en koaguleringsfrämjande substans som förorsakar att röda blodkroppar klumpar ihop sig. Trypsininhibitorer och hemagglutininer är tillväxthämmare. Råttor uppfödda på dessa antinutrienter växer inte normalt. Soja innehåller även goitrogener vilka är ämnen som belastar sköldkörteln. Sojabönor innehåller vidare rikligt med fytinsyra, som finns i kliet eller skalet på alla fröer. Det är ett ämne som blockerar upptaget av essentiella mineraler i tarmsystemet, exempelvis kalcium, magnesium, koppar, järn och speciellt zink. Det är med anledning av det som man säger att soja minskar upptag av näring i tarmen.
Sojabönor har en av de högsta fytinsyranivåerna av någon baljväxt eller spannmål som har undersökts. Sen kan man lägga till att många är allergiska mot soja och reagerar väldigt starkt även på slemhinnereaktioner, baserad på överkänslighet.
I och med ovan nämnda information skall sojabönor (om man nu vill äta det) alltid kokas ordentligt så att växtgifterna elimineras. Blötläggning är också bra, men det är sannolikt inte tillräckligt. Om man vill göra sojamjölk, så är det kanske bättre att istället göra havremjölk, nötmjölk eller mandelmjölk, som baseras på råvaror som inte ger samma negativa hälsoeffekt.
Källa: Greatlife.se
Läs mer om kost och hälsa:
www.rawfood-kost.se
www.vegetarisk.info
www.kostkoll.se
www.kosttipset.se
www.vitaminochmineral.se
www.kosttillskott-guiden.net
www.naturmedicin-guiden.se
www.kolhydrater.org
www.gravidkost.se
www.piggabarn.se
www.friskabarn.se
www.receptkoll.se
www.ekologiskaval.se
www.ekologisk-mat.info
www.detoxa.nu
www.detox-guiden.se
www.skoldkorteln.info
www.allergi.biz
www.astma-guiden.se
www.kemikalier.eu
