Provtagning av neurotransmittorer / signalsubstanser i urin

Många undrar om det går att testa neurotransmittorer/signalsubstanser och det går utmärkt att testa, så länge man testar i urin. I mina tidigare svar har jag uttryckt osäkerhet kring provtagning av signalsubstanser vilket beror på att testning i blod inte blir korrekt. Signalsubstanser kan variera under dygnet vilket gör det svårt att mäta i blodprover jämfört med urin.

Labrix är världsledande inom provtagning i urin (signalsubstanser/neurotransmittorer)  och saliv (hormoner). Labrix använder sig av en HPLC Triple Quadrupole MS / MS-teknik som har visat sig vara den känsligaste och mest noggranna metoden för mätning av neurotransmittorer i urin. Labrix-testning ger högre känslighet och starkare resultatreproducerbarhet än vad som har varit tillgängligt genom andra metoder.

Varför testa neurotransmittornivåer?

Neurotransmittorer är hjärnkemikalier som underlättar överföringen av signaler från en neuron till nästa över en synaps.

Neurotransmittorer arbetar med receptorer i hjärnan för att påverka och reglera ett brett spektrum av processer såsom mentala prestationer, känslor, smärtor och energinivåer. Neurotransmittorer fungerar främst i det centrala nervsystemet (CNS), är hjärnans kemiska budbärare och underlättar kommunikationen mellan kroppens körtlar, organ och muskler. Många kliniska studier har visat att otillräcklig neurotransmittorfunktion har ett djupt inflytande på övergripande hälsa och välbefinnande. I själva verket är obalanser i vissa neurotransmittorer associerade med de flesta av de vanligaste symtom och tillstånd som ses idag. Exempel är:

  • Humörstörningar
  • Depression
  • Ångest
  • Adrenal dysfunktion (binjureutmattning)
  • Trötthet
  • Sömnlöshet
  • ADD
  • ADHD
  • Kognitiv förmåga
  • Addiction och dependence
  • Hormnell obalans/östrogendominans; E2-dominans, E2-brist
  • Låg androgenlösning av aptitkontroll
  • Insulinresistens

Mycket av de saker som kroppen utsätts för kan ställa till det i balansen mellan neurotransmittorer, såsom intag av bioaktiva ämnen som koffein, alkohol och nikotin och många av de mediciner som används för att hantera dessa tillstånd samt vissa kolesterolsänkande läkemedel. Dessa substanser och mediciner kan bidra till utarmning av neurotransmittorer. Vid korrekt funktion har neurotransmissionssystemet naturliga kontroller och depåer i form av excitatoriska och hämmande neurotransmittorer. Dessa klassificeras enligt deras effekter på postsynaptiska membraner. Excitatoriska neurotransmittorer orsakar depolarisering av membranet och främjar en åtgärdspotential. Hämmande neurotransmittorer orsakar hyperpolarisering och deprimerar eller hämmar en åtgärdspotential. Enkelt förklarat så finns det neurotransmittorer som hämmar och neurotransmittorer som aktiverar och denna balans behöver vara korrekt.

Det är särskilt viktigt att förstå att det finns agonistiska / antagonistiska samband mellan neurotransmittorerna och binjurhormoner och könshormoner. Förändringar i könshormoner och binjurehormoner kan leda till obalanser även hos neurotransmitter. Samtidigt påverkar obalanser hos neurotransmittorer hormonproduktion och funktion som exempelvis genom att serotonin blir lågt vid binjureutmattning. Testning av både neurotransmittorer och hormoner ger en övergripande bild av kroppens funktionella neuroendokrina status och visar ytterligare faktorer som kan bidra till symtom. Det är också viktigt att känna till att symtom på lågt serotonin inte behöver bero på lågt serotonin utan att symtombilden lika gärna kan bero på lågt noradrenalin, adrenalin och/eller lågt dopamin.

Neurotransmittortestning kan vara tillämplig på både manliga och kvinnliga patienter.

Nedan följer en översikt över sex viktiga neurotransmittorer och deras respektive roller under olika symtomatiska tillstånd.

SEROTONIN är en viktig neurotransmittor som är inblandad i reglering av sömn, aptit och aggression. Serotoninobalans är en vanlig bidragsgivare till humörproblem, och farmakologiska medel som förändrar serotoninnivåerna är bland de vanligaste läkemedel som ordineras för ångest och depression. Hög stress, otillräckliga näringsämnen, fluktuerade hormoner och användning av stimulantmedicin eller koffein kan bidra till uttömningen av serotonin över tid. När serotonin ligger lågt så ses symtom som depressioner, ångest, oro, obsessiva tankar och beteenden, ökat kolhydratbehov, PMS, svårigheter med smärta och sömnstörningar m.m.

GABA är den huvudsakliga hämmande neurotransmittorn som finns i CNS och är därför viktig för att balansera excitatorisk verkan hos andra neurotransmittorer. Höga nivåer av GABA kan vara ett resultat av excitatorisk överbelastning, eller en kompensationsmekanism för balansering av överskott av excitatorisk neurotransmittoraktivitet. Dessa höga nivåer resulterar i en ”lugnande” åtgärd som kan bidra till trög energi, känslor av sedering och dimmigt tänkande. Låga GABA-nivåer är associerade med dysreglering av adrenal stress-responsen. Utan den inhiberande funktionen hos GABA, är impulsiv beteende ofta dåligt kontrollerad, vilket bidrar till ett antal oroliga och / eller reaktiva symptom som är kopplade till dålig impulskontroll. Alkohol såväl som bensodiazepinläkemedel påverkar GABA-receptorer och imiterar effekterna av GABA. Även om dessa ämnen inte orsakar en ökning av GABA-nivåer, kan förståelsen av deras mekanism ge oss ytterligare inblick i effekterna av GABA. Vid långvarig stress syns ofta högt GABA, som ett tecken på att den försöker lugna ner kroppen.

DOPAMIN är i stor utsträckning ansvarig för reglering av belöningssystemet, minnet och den motoriska styrningen. Dess funktion skapar både inhiberande och excitatorisk verkan beroende på den dopaminerga receptorn den binder till. Minnesproblem är vanligt vid högt dopamin medan depression ofta ses vid låga dopaminnivåer. Koffein och andra stimulanser, till exempel läkemedel för ADD / ADHD, förbättrar ofta fokus genom att öka dopaminfrisättningen, även om kontinuerlig stimulering av denna frisättning kan dämpa dopamin över tiden. Vanliga symptom som är förknippade med låga dopaminnivåer kan vara minskad förmåga med motorisk styrning, begär/cravings, tvångstankar, förlust av tillfredsställelse och beroendeframkallande beteenden inkludrat användning av droger och alkohol, rökning av cigaretter, spelande och överätning. Dessa åtgärder år ofta ett omedvetet försök att självmedicinera, för att finna den tillfredsställelse som inte förekommer naturligt i kroppen. Förhöjda dopaminnivåer kan bidra till hyperaktivitet eller ångest och har observerats hos patienter med schizofreni. Högt dopamin kan också relateras till autism, humörsvängningar, psykos och uppmärksamhetsstörningar. L-DOPA (ec mucana) är en föregångare till dopamin och används terapeutiskt för låga dopaminbetingelser, såsom Parkinsons sjukdom. Dessa mediciner kan orsaka höjningar i dopamin.

NOREPINEPHRINE, även kallad noradrenalin, är en excitatorisk neurotransmittor som produceras i CNS, samt ett stresshormon som produceras i binjurebarken. Noradrenalin är involverad i en mängd olika åtgärder, inkluderat uppmärksamhet, fokusering, reglering av hjärtfrekvens, påverkan av blodflödet och undertryckande av inflammation. Den är involverad i  upphetsning genom att förbereda kroppen för handling, då genom att vidarebefordra meddelanden i det sympatiska nervsystemet som en del av det autonoma nervsystemets kamp-eller-flygrespons. Höga nivåer av noradrenalin är ofta kopplade till ångest, stress, förhöjt blodtryck och hyperaktivitet, medan låga nivåer är förknippade med brist på energi, fokus och motivation.

EPINEPHRINE, bättre känd som adrenalin, syntetiseras från noradrenalin i både CNS och i adrenal. Det är en exciterande neurotransmittor som, tillsammans med noradrenalin, reglerar muskelkontraktion, hjärtfrekvens, glykogennedbrytning, blodtryck samt att den har en starkt inblandad i kroppens stressrespons. Förhöjda nivåer av adrenalin ses ofta vid hyperaktivitet, ADHD, ångest, sömnproblem och låg binjurefunktion/binjureutmattning. Med tiden kan kronisk stress och stimulering utarma adrenalindepåer vilket leder till trötthet, depression, otillräcklig kortisolproduktion, kronisk stress, dålig återhämtning från sjukdom, yrsel och mer.

GLUTAMATE, glutamat, är en excitatorisk neurotransmittor och anses vara den mest rikliga neurotransmittorn i nervsystemet. Glutamat är involverad i de flesta aspekterna av normal hjärnfunktion, inkluderat kognition samt minne och lärande. Höga nivåer av glutamat kan orsaka excitotoxicitet, en process där nervceller skadas av överdriven stimulering och förhöjda glutamatnivåer är vanligtvis förknippade med panikattacker, ångest, koncentrationsbesvär, OCD och depression. Låga glutamatnivåer kan leda till agitation, minnesförlust, sömnlöshet, låga energinivåer och depression.

GLYCINE, glycin, är hämmande och spelar dubbla roller som både en neurotransmittor och en aminosyra (byggsten av proteiner). Glycin förbättrar sömnkvaliteten, lugnar aggression och fungerar som ett antiinflammatoriskt medel. Glycin har visat sig öka mental prestanda och minne. Förhöjda glycinnivåer kan associeras med komprometterad kognitiv behandling. Låga nivåer av glycin kan bidra till dålig sömn, dålig kognitiv funktion och problem med minnet.

HISTAMINE, histamin, är en excitatorisk neurotransmittor som är involverad i sömn / vakenhetscykeln och inflammatorisk respons. Histamin spelar en dubbel roll i kroppen som både en neurotransmittor och immunmodulator som ökar ämnesomsättningen, främjar vakenhet, uppmärksamhet och cirkadianrytmer samt ger ökat lärande och minne. Förhöjda nivåer kan associeras med allergiliknande symtom, gastrointestinala problem och inflammation. Förhöjd histamin kan störa sömn, vilket bidrar till sömnlöshet. Lågt histamin kan påverka matsmältning och aptitkontroll, inlärning, minnet, humöret och kan leda till dåsighet. Högt histamin kan också ses vid långvarig stress som kroppens sätt att lugna systemet alternativt pga dålig spjälkning av histamin (daosin kan då hjälpa). Om det förekommer högt histamin utan stress eller annan faktor, bör kosten ses över och ett födoämnestest kan utföras för att undersöka histaminintolerans.

PEA (PHENETYLAMINE) främjar energi, höjer humöret, reglerar uppmärksamhet och aggression samt fungerar som biomarkör för ADHD. Förhöjd PEA kan bidra till ångest, med mycket höga nivåer av amfetaminliknande effekter. Förhöjda PEA-nivåer kan associeras med höga kortisolnivåer. Låg PEA kan vara associerad med ADHD, depression, Parkinsons sjukdom och bipolär sjukdom.

Maila oss gärna för frågor eller om du önskar utföra provtagning på neurotransmittorer. tidsbokning@zarahssida.se

Konverteringsvägar för neurotransmittorer

Källa: www.zarahssida.se och www.labrix.com