Signalsubstanser och missbruk

Hormonell obalans och signalsubstanser, Zarah Öbergs blogg > tisdag, mars-12-2019

Substansmissbruk och missbruk kan givetvis bero på många olika saker, men generellt så kan man säga att ett missbruk utvecklas som en följd av att individen ändrar sin neurokemi med kemikalier och beteenden som efterliknar eller förbättrar effekterna av neurotransmittorer. Kort förklarat så kan man säga att missbruk är ett sätt att få samma reaktioner i kroppen, som annars återfås utav signalsubstanser. Missbruk uppfyller ett begär som sannolikt är resultatet av en underliggande fysiologisk obalans vilket man tex talar mycket om vid sockerberoendeproblematik.

Vetenskapliga studier visat att även kortsiktigt kemiskt beroende kan förändra nivåerna av dopamin, serotonin och/eller GABA i kroppen vilket leder till förlust av de funktioner som vi behöver för att må bra. Symtom som kan uppstå är minnessvårigheter, brist på sömn, humörsvängningar, agitation, ångest, depression, ilska och/eller rädsla m.m. Vanliga missbruk är nikotin, snus och alkohol samt flertalet receptbelagda läkemedel. Att ta itu med neurotransmittorobalanser är många gånger nyckeln till att få en god behandling vid missbruk av substanser. Merparten av de substanser som missbrukas ger ökade dopaminnivåer, då dopamin frigörs som svar på belöning.  Dopamin är närvarande i hjärnans områden som reglerar rörelse, känslor, kognition, motivation och känslor av belöning. Användning av substanser såsom snus och rökning ger även en kortisolökning, vilket kan ses i kortisoltester med saliv.

Som en förklaring till substansernas enorma kraft, så kan kokain, amfetamin och metamfetamin förstärka effekterna av dopamin upp till 2 till 10 gånger mer än vid vanliga dagliga aktiviteter. Det ger således ett enormt påslag, som sällan går att erhålla på vanligt vis.
Det är också denna enorma kraft, som ger motivation till att kontinuerligt söka stimulering via substansanvändning vilket orsakar långvariga förändringar i hjärnstrukturen. Kontinuerlig användning kan resultera i både minskad dopaminproduktion och en minskning av antalet dopaminreceptorer. Detta förklarar varför missbrukar så småningom behöver mer och mer av ämnet för att nå den belöning de söker.

Identifiering och korrigering av obalanser i neurotransmittorer är ett viktigt steg i detta, med närings- och aminosyraterapier som stöder regenerering av neurotransmittorvägar.
Om du önskar mäta neurotransmittorer (urin) eller hormoner (saliv) via labrixtest, Doctors Data så kan du maila oss på: tidsbokning@zarahssida.se
Källa: www.labrix.com
References 1. http://www.drugabuse.gov/publications/science-addiction/drugs-brain 2. Di Chiara G, Imperato A. Drugs abused by humans preferentially increase synaptic dopamine concentrations in the mesolimbic system of freely moving rats. Proc Natl Acad Sci 85:5274-5278, 1988. 3. Fiorino DF, Phillips AG. Facilitation of sexual behavior and enhanced dopamine efflux in the nucleus accumbens of male rats after D-amphetamine behavioral sensitization. J Neurosci 19:456-463, 1999. 4. Di Chiara G, Tanda G, Cadoni C, Acquas E, Bassareo V, Carboni E. Homologies and differences in the action of drugs of abuse and a conventional reinforcer (food) on dopamine transmission: an interpretive framework of the mechanism of drug dependence. Adv Pharmacol 42:983-987, 1998.

Binjureutmattning och signalsubstanser – neurotransmittorer

Hormonell obalans och signalsubstanser, Zarah Öbergs blogg > tisdag, mars-12-2019

En traditionell förklaring av binjureutmattning är en förändrad utsöndring av binjurehormon som ofta börjar med förhöjda kortisolnivåer, men vanligtvis mynnar ut i en minskad totalproduktion och / eller förändring i det dagliga mönstret av kroppens kortisolproduktion. För att bedöma hur det står till med utmattningen bör man undersöka HPA-axeln, kortisol i salivtester, samt gärna även neurotransmittorer/signalsubstanser. Kortisol- och steroidhormoner produceras i binjurebarken medan katekolaminer (noradrenalin, adrenalin och dopamin) inklusive adrenalin, noradrenalin och en mycket liten mängd dopamin produceras i binjurmedulla. Dessutom påverkas binjurarnas effekt av serotoninproduktionen, och serotoninnivåerna påverkas i sin tur av binjurfunktionen. Man bör således alltid utreda hela systemet för att erhålla en bra bild av var besvären ligger.

När det utlöses en stressrespons så stimuleras HPA-axeln så att den producerar kortisol och DHEA, och adrenomedullära hormonsystemet initierar produktion av noradrenanlin och adrenalin. Initialt tenderar dessa neurotransmittornivåer att vara förhöjda, vilket ofta orsakar en ökning av hämmande neurotransmittorer, såsom GABA. Detta ser man vid utmattning, då kortisol  och serotonin ligger högt till en början och då är GABA och DHEA också högt, då dessa försöker lugna kroppen. Senare utarmas systemet vilket innebär att både kortisol, serotonin istället blir låga. Dessutom krävs kortisol vid omvandling av noradrenalin och adrenalin, så obalanser i kroppens kortisolnivåer, kronisk stress, orsakar en obalans i förhållandet mellan dessa två neurotransmittorer.

Det finns ett dynamiskt förhållande mellan kortisol och serotonin, där friska binjurefunktioner är beroende av ett balanserad serotonin medan serotonin är beroende av balanserad binjurefunktion. Serotonin är involverad i hypotalamisk stimulans för att underlätta hypofysfrisättning av ACTH, vilket i sin tur är nödvändigt för frisättning av kortisol och DHEA.
Otillräckliga nivåer av serotonin kommer således att bidra till en otillräcklig frisättning av kortisol. Eftersom kroppen fortsätter att kräva kortisol kommer trycket på serotoninproduktionen bidra till att producera ACTH som kan leda till utarmning av serotoninnivåer. Det är också viktigt att ha kortisol i rätt balans, för att kunna producera sköldkörtelhormoner i korrekt mängd samt även vid tex behandling av levaxin då ökad mängd sköldkörtelhormoner ökar kraven på energiproduktionen, vilket innebär att man behöver kunna producera korrekta mängder av kortisol för att möta den ökade efterfrågan. Detta är anledningen till att de som erhåller levaxinbehandling inte får effekt om de inte samtidigt har en binjureutmattning med nedsatt kortisolproduktion.Stress hämmar även omvandling av tryptofan till 5-HTP, vilket är det viktigaste konverteringssteget vid produktion av serotonin.Patienter som lider av nedsatt binjurefunktion klagar vanligen på utmattning och kan också uppleva sömnstörningar, viktförändringar, ökat salt och/eller sockerbehov, allergier, ångest, nervositet, lågt blodtryck och många andra symtom. De neurotransmittorobalanser som uppstår vid obalans i kortisolproduktionen kan orsaka eller förhöja dessa symtom.
Om du önskar testa dina nivåer av signalsubstanser/neurotransmittorer (urin) eller hormoner (salivtest) via labrixtest, Doctors Data, så kan du maila oss på tidsbokning@zarahssida.se

References 1. Head KA, Kelly GS. Nutrients and botanicals for treatment of stress: Adrenal fatigue, neurotransmitter imbalance, anxiety and restless sleep.  Alt Med Rev. 2009; 14(2)-114-140. 2. Heilser LK, et al. Serotonin activates the hypothalamic-pituitary-adrenal axis via serotonin 2 C receptor stimulation. J Neurosci. 2007;27:6956-64. 3. Lieberman, Michael PhD, Marks, Allan MD. Basic Medical Biochemistry: A Clinical Approach. Philadelphia: Wolters  Kluwer. 2013.
Källa: www.zarahssida.se och www.labrix.com

Östrogendominans, lågt progesteron och hormonell obalans

Hormonell obalans och signalsubstanser, Zarah Öbergs blogg > tisdag, mars-12-2019

Östrogendominans beror inte på cirkulerande östrogen i kroppen, utan snarare på förhållandet mellan östrogen och progesteron. Det intressanta är att, i motsats till dagens sätt att se på hormonell obalans, så beror många klimaterierelaterade symptom och PMS inte på östrogenbrist, utan snarare på östrogendominans. Detta innebär att det inte bara är viktigt att östrogen och progesteron ligger korrekt var för sig, utan att balansen mellan dem också är korrekt. Man bör ha upp till 500 gånger mer progesteron än östrogen, så det ställer såklart till det när många av oss har lika mycket östrogen som progesteron.

Östrogenhalten minskar givetvis med åldern (ca 40-60% vid klimakteriet) så är det relevanta att progesteronnivåerna sänks med cirka 90% i klimakteriet vilket ställer till det rejält. Många kan även ha låga nivåer av progesteron tidigare i livet, då progesteron är förstadie även till stresshormon och ofta blir lågt vid stress.

Typiska symptom på östrogen dominans är

Östrogen dominans, både hos män och kvinnor, utvärderas genom mätning av progesteron och östradiolnivåer i saliv, samt genom mätning av proportionerna mellan progesteron och östradiol (Pg / E2). Optimala Pg / E2-referensvärden har tagits fram utifrån kliniskt arbete och undersökning av John R. Lee, MD.

  • Humörsvängningar
  • Irritabilitet
  • Depression
  • Oregelbunden menstruation
  • Ökad ansiktsbehåring
  • Vaginal torrhet samt känsliga slemhinnor
  • Vattenretention
  • Minskad libido
  • Huvudvärk
  • Trötthet
  • Diffus värk och smärta
  • Viktminskning framförallt på höfter, lår och buk
  • Sömnstörningar (sömnlöshet, mindre REM-sömn)
  • Fibrocystiska bröst
  • Osteoporos
  • Minnessvårigheter
  • Brist på koncentration
  • Torr, tunn, skrynklig hud
  • Håravfall

Källa: www.labrix.com och www.zarahssida.se

Önskar du mäta dina hormoner så gör du det bäst i salivtester, labrixtest från Doctors Data. Salivtester för hormonell mätning

Kronisk stress (binjureutmattning) och hormonell obalans (lågt progesteron, testosteron och östrogendominans)

Hormonell obalans och signalsubstanser, Zarah Öbergs blogg > tisdag, mars-12-2019

Stress kan vara fysisk, mental, emotionell och miljömässig och kan vara både positiv och negativ. Hormoner såsom kortisol och DHEA som frisätts från binjurarna, utgör en integrerad del av det fysiologiska försvaret mot stress. Idag utsätts vid för stress från många håll och detta tillstånd av konsekvent stress ökar trycket på binjurehormoner och resulterar ofta i hormonell dysregulering.

Pregnenolon är ett förstadie  till alla steroidhormoner, inklusive kortisol, DHEA, östradiol, progesteron och testosteron, och är avgörande i kroppens strävan att behålla tillräckliga kortisolnivåer under perioder med kronisk och konsekvent stress. Pregnenolon bildas av kolesterol och utvecklas sedan vidare antingen till progesteron eller DHEA. Kort förklarat kan man säga att långvarig stress gör att pregnenolon används till att producera kortisol i så höga mängder, att resterande hormoner som ska bildas inte längre kan bildas korrekt.

Östrogendominans behöver inte nödvändigtvis betyda att östrogen ligger högt, utan är ett tillstånd där östrogen ligger högre än progesteron i kroppens vävnader. Det finns många situationer och tillstånd som kan bidra till denna obalans/ökade östrogenproduktion, såsom exponering för zenoöstrogener, stort intag av fytoöstrogener och minskad progesteronproduktion. Eftersom kroppen kan omvandla progesteron till kortisol, resulterar ökad stress (och en högre efterfrågan på kortisol) ofta i minskad progesteronproduktion, vilket förvärrar obalansen mellan östrogenerna och progesteron. Östrogendominans kan förbättras med hjälp av bioidentisk progesteronkräm, zink (då östrogendominans många gånger kan bero på högt koppar), frånvaro av xenoöstrogener och fytoöstrogener, minskad vikt om det förekommer övervikt samt minskning av stressorer.

Det bästa är alltid att testa hormonvärden med salivtester, så att man vet exakt hur balansen ser ut och på så vis kan korrigera hormonell obalans på ett personligt anpassad sätt. Detta gör man via labrixtest från Doctors Data: Salivtest på hormoner
References 1. Adrenal Fatigue: The 21st Century Stress   Syndrome. Wilson JL. 2001 Smart Publications.

Lågt testosteron, metabolt syndrom och insulinresistens

Hormonell obalans och signalsubstanser, Zarah Öbergs blogg > tisdag, mars-12-2019

Minskande testosteronnivåer ses vanligen hos män, och suboptimala eller låga testosteronnivåer är ofta associerade med åldrande. Denna typ av minskning i manliga hormoner kallas för andropause eller manligt klimaterie och motsvarar kvinnans klimaterie med minskad ovarieproduktion av östrogener och minskade progesteronnivåer.

Testosteron är ett viktigt anaboliskt hormon hos människor, som är viktig för både fysisk och psykisk hälsa. Det ökar energi, förhindrar trötthet, hjälper till att upprätthålla normal sexdrift, ökar styrkan hos alla strukturella vävnader såsom hud / ben / muskler och hjärtat samt förhindrar depression och mental utmattning. Testosteronbrist är ofta förknippad med symtom som nattlig svettning, insulinresistens, erektil dysfunktion, låg sexlust, minskad mental och fysisk förmåga, lägre ambition, förlust av muskelmassa och viktökning i midjan. Den främsta orsaken till denna ökning är visceralt fett, inte alltför stort subkutant fett. De viscerala fettcellerna är de mest insulinresistenta cellerna i människokroppen. De har överskott av hormonbindande receptorer för kortisol och androgen och minskade receptorer för insulin.

Ovan nämnda innebär att hormonnivåerna kan bidra till insulinkänslighet, genom att kortisol- och insulinnivåer stiger när progesteron, tillväxthormon och testosteron minskar. Den viscerala fettcellen med dess ökade receptorer, blodtillförsel och innervering börjar således att samla mer fett i form av triglycerider. Detta är en ond cirkel som, om den inte behandlas med med naturlig hormonbalansering, leder till bukfetma, diabetes och höga kolesterolnivåer dvs metaboliskt syndrom.

Stresshantering, motion, rätt näring, kosttillskott (särskilt zink och selen) och androgenersättningsterapi (kontroversiell vid prostatacancer) har alla visat sig öka androgenhalterna hos män och hjälpa mot symptom. Det viktiga är att veta hur mycket testosteron som krävs för varje enskild man och för att mäta det, så använder man sig av salivtester.  Fritt testosteron kan också beräknas i serum med användning av totalt testosteron, SHBG och PSA nivåer. Med dessa nivåer kan man beräkna fritt testosteron-index (FTI). Det normala FTI-intervallet är 0,7-1,0. Om FTI är under 0,7 bör testosteronbehandling initieras. Innan testosteronbehandling initieras måste PSA-nivån ligga inom det förväntade området och inte ligga för högt. Det finns inga bevis på att testosteron ökar risken för prostatakörtelcancer men om cancer har utvecklats kan testosteron påskynda tillväxten.

Om du önskar mäta testosteron i salivtester, labrixtest från Doctors Data, så kan du boka tid och läsa mer via länken: Mätning av hormoner i saliv

Källa: www.labrix.com

DHEA och kortisolnivåer vid binjureutmattning

Hormonell obalans och signalsubstanser, Zarah Öbergs blogg > tisdag, mars-12-2019

Labrix har gjort omfattande litteratursökning för att kasta ljuset på förvirringen kring DHEA / Cortisol-förhållandt vid binjureutmattning. De två huvudsakliga binjurehormonerna kortisol och DHEA utsöndras från separata ställen i binjurebarken. Detta blir särskilt relevant vid analys av fyra timmars kortisolmätning och DHEA.

Kortisol produceras i zona fasciculata medan DHEA produceras i zona reticularis och dessa två separata fack har ingen koppling till varandra, utan de kommunicerar via hjärnan (HPA-axeln) via ACTH. Det betyder att hypotalamus och hypofysen bestämmer dessa hormoners hormonnivåer. Det är absolut nödvändigt att stödja båda dessa eller komplettera med båda hormonerna för att erhålla fullgott resultat. Det finns felaktig tro om att de båda hormonerna stödjer varandra enskilt men det stämmer inte, så de behöver således korrigeras var för sig.  DHEA mäts genom salivtest hos labrix. Källa: www.labrix.com

Om du önskar veta mer om salivtestning via labrixtest, Doctors Data på hormoner, så kan du maila oss på tidsbokning@zarahssida.se

Dysfunktion i HPA-axeln vid binjureutmattning

Hormonell obalans och signalsubstanser, Zarah Öbergs blogg > tisdag, mars-12-2019

Dysfunktion av HPA-axeln (hypotalamus-hypofys-adrenal) kallas vanligen för binjureutmattning, och innebär en förändring av stressresponsen vilket resulterar i en dysregulering av stresshormoner. Det man främst kan se är en förändring i mängden och / eller dygnsmönstret av adrenalhormonsekretion, såsom kortisol och DHEA.

Effekten av stress på HPA-axeln är ett vanligt hälsoproblem som påverkar människor i alla åldrar, kön och bakgrunder. De som upplever HPA-axel-dysregulering är vanligtvis väldigt trött, men upplever trots det sömnbesvär och svårighet att slappna av. Vanliga symtom är även viktförändringar, ökat salt och / eller sockerbehov, ökade allergiska besvär, ångest, nervositet, blodtrycksförändringar och många andra symtom.

HPA-axel-dysfunktion är resultatet av kontinuerlig eller akut stress och kan börja plötsligt, som resultat av perioder av långvarig, upprepad stress. Det spelar ingen roll om det är positiv eller negativ stress och stressen inkluderar fysisk stress såsom skada, dålig kost, operation eller sjukdom, tobak / alkoholberoende etc. emotionell stress såsom skilsmässa, dödsfall, ansträngande arbetsförhållanden, ny bebis/graviditet, ekonomisk osäkerhet, etc. samt även miljöbelastningar såsom kemisk förorening av luft, vatten, mat etc.

Man identifierar en dysfunktion genom att mäta kortisolnivåer i saliv,  vilket är ett enkelt icke-invasivt och bekvämt sätt att kvantifiera kortisolnivåerna och identifiera dysreglering i dygnskortisolmönster.
Läs mer om mätning av hormoner i saliv, labrixtest från Doctors Data: Saliv vs serum 
Läs mer om testning av neurotransmittorer/signalsubstanser i urin, labrixtest från Doctors Data: Testa neurotransmittorerKälla: www.labrix.com och www.zarahssida.se
Om du vill veta mer om labrix eller göra ett labrixtest så kan du maila oss på: tidsbokning@zarahssida.se

Mätning/provtagning av hormoner i saliv (labrixtest) vs blod (serum)

Hormonell obalans och signalsubstanser, Zarah Öbergs blogg > tisdag, mars-12-2019

Salivprovning (labrixtest) har visar sig vara det mest tillförlitliga sättet för att mäta hormonnivåer då hormonhalter i saliv noggrant representerar mängden hormon som levereras till receptorer i kroppen. Mätning i serum representerar de hormonnivåer som eventuellt kan levereras till receptorer i kroppen och mäter således både aktiva och inaktiva hormoner, vilket ger ett felaktigt värde. Kliniskt är det mycket mer relevant att testa mängden hormoner som levereras till vävnadsreceptorer, eftersom detta är en återspegling av kroppens aktiva hormonnivåer.

Majoriteten av hormoner i blodet finns i en av två olika former: fria hormoner (5%) eller proteinbundna hormoner (95%). 95% av hormonerna i kroppen är proteinbundna medan endast 5% hormoner är fria och biologiskt aktiva. Saliv mäter de fria, biotillgängliga hormonnivåerna i kroppen, medan serum endast mäter proteinbundna, icke-biologiska hormonnivåer. Därför är serum en mycket mindre noggrann mätning än mätning för saliv, då du önskar bedöma funktionella hormonnivåer.

Saliv mäter ”obundna” biologiskt aktiva eller fria hormonnivåer i kroppen:

När blodet filtreras genom spottkörtlarna är de bundna hormonkomponenterna för stora för att passera genom spottkörtlarnas membran. Endast de obundna hormonerna kan passera genom membranet och in i saliven. Det som mäts i saliven anses vara det ”fria” eller biotillgängliga hormonet, och också det som kommer att levereras till receptorerna i kroppens vävnader.

Serum mäter ”proteinbundna” biologiskt inaktiva hormonnivåer i kroppen:

För att steroidhormoner ska detekteras i serum behöver de vara bundna till cirkulerande proteiner. I detta bundna tillstånd passar de inte in i kroppens receptorer och kan på så vis inte att levereras till kroppens vävnader. De anses således vara inaktiva eller ej biotillgängliga.

Endast salivprovning mäter topiskt doserade hormoner:

Skillnaden mellan fria och proteinbundna hormoner blir särskilt viktigt när man övervakar aktuell eller transdermal hormonbehandling såsom vid behandling av bioidentisk progesteronkräm eller liknande. Studier visar att denna typ av metod resulterar i ökade vävnadshormonnivåer (sålunda mätbara i saliv), men ingen parallell ökning av serumnivåer vilket återigen visar vikten av att mäta i saliv istället för i serum. Med anledning av ovan nämnda, så kan inte serumtest användas för att övervaka aktuell hormonbehandling. Kort förklarat så syns inte bioidentiska hormoner i provtagning med blod, utan det behöver testas i saliv.

Om du önskar utföra ett labrixtest på saliv från Doctors Data, så kan du maila oss: tidsbokning@zarahssida.se

Provtagning av neurotransmittorer / signalsubstanser i urin

Hormonell obalans och signalsubstanser, Zarah Öbergs blogg > tisdag, mars-12-2019

Många undrar om det går att testa neurotransmittorer/signalsubstanser och det går utmärkt att testa, så länge man testar i urin. I mina tidigare svar har jag uttryckt osäkerhet kring provtagning av signalsubstanser vilket beror på att testning i blod inte blir korrekt. Signalsubstanser kan variera under dygnet vilket gör det svårt att mäta i blodprover jämfört med urin.

Labrix är världsledande inom provtagning i urin (signalsubstanser/neurotransmittorer)  och saliv (hormoner). Labrix använder sig av en HPLC Triple Quadrupole MS / MS-teknik som har visat sig vara den känsligaste och mest noggranna metoden för mätning av neurotransmittorer i urin. Labrix-testning ger högre känslighet och starkare resultatreproducerbarhet än vad som har varit tillgängligt genom andra metoder.

Varför testa neurotransmittornivåer?

Neurotransmittorer är hjärnkemikalier som underlättar överföringen av signaler från en neuron till nästa över en synaps.

Neurotransmittorer arbetar med receptorer i hjärnan för att påverka och reglera ett brett spektrum av processer såsom mentala prestationer, känslor, smärtor och energinivåer. Neurotransmittorer fungerar främst i det centrala nervsystemet (CNS), är hjärnans kemiska budbärare och underlättar kommunikationen mellan kroppens körtlar, organ och muskler. Många kliniska studier har visat att otillräcklig neurotransmittorfunktion har ett djupt inflytande på övergripande hälsa och välbefinnande. I själva verket är obalanser i vissa neurotransmittorer associerade med de flesta av de vanligaste symtom och tillstånd som ses idag. Exempel är:

  • Humörstörningar
  • Depression
  • Ångest
  • Adrenal dysfunktion (binjureutmattning)
  • Trötthet
  • Sömnlöshet
  • ADD
  • ADHD
  • Kognitiv förmåga
  • Addiction och dependence
  • Hormnell obalans/östrogendominans; E2-dominans, E2-brist
  • Låg androgenlösning av aptitkontroll
  • Insulinresistens

Mycket av de saker som kroppen utsätts för kan ställa till det i balansen mellan neurotransmittorer, såsom intag av bioaktiva ämnen som koffein, alkohol och nikotin och många av de mediciner som används för att hantera dessa tillstånd samt vissa kolesterolsänkande läkemedel. Dessa substanser och mediciner kan bidra till utarmning av neurotransmittorer. Vid korrekt funktion har neurotransmissionssystemet naturliga kontroller och depåer i form av excitatoriska och hämmande neurotransmittorer. Dessa klassificeras enligt deras effekter på postsynaptiska membraner. Excitatoriska neurotransmittorer orsakar depolarisering av membranet och främjar en åtgärdspotential. Hämmande neurotransmittorer orsakar hyperpolarisering och deprimerar eller hämmar en åtgärdspotential. Enkelt förklarat så finns det neurotransmittorer som hämmar och neurotransmittorer som aktiverar och denna balans behöver vara korrekt.

Det är särskilt viktigt att förstå att det finns agonistiska / antagonistiska samband mellan neurotransmittorerna och binjurhormoner och könshormoner. Förändringar i könshormoner och binjurehormoner kan leda till obalanser även hos neurotransmitter. Samtidigt påverkar obalanser hos neurotransmittorer hormonproduktion och funktion som exempelvis genom att serotonin blir lågt vid binjureutmattning. Testning av både neurotransmittorer och hormoner ger en övergripande bild av kroppens funktionella neuroendokrina status och visar ytterligare faktorer som kan bidra till symtom. Det är också viktigt att känna till att symtom på lågt serotonin inte behöver bero på lågt serotonin utan att symtombilden lika gärna kan bero på lågt noradrenalin, adrenalin och/eller lågt dopamin.

Neurotransmittortestning kan vara tillämplig på både manliga och kvinnliga patienter.

Nedan följer en översikt över sex viktiga neurotransmittorer och deras respektive roller under olika symtomatiska tillstånd.

SEROTONIN är en viktig neurotransmittor som är inblandad i reglering av sömn, aptit och aggression. Serotoninobalans är en vanlig bidragsgivare till humörproblem, och farmakologiska medel som förändrar serotoninnivåerna är bland de vanligaste läkemedel som ordineras för ångest och depression. Hög stress, otillräckliga näringsämnen, fluktuerade hormoner och användning av stimulantmedicin eller koffein kan bidra till uttömningen av serotonin över tid. När serotonin ligger lågt så ses symtom som depressioner, ångest, oro, obsessiva tankar och beteenden, ökat kolhydratbehov, PMS, svårigheter med smärta och sömnstörningar m.m.

GABA är den huvudsakliga hämmande neurotransmittorn som finns i CNS och är därför viktig för att balansera excitatorisk verkan hos andra neurotransmittorer. Höga nivåer av GABA kan vara ett resultat av excitatorisk överbelastning, eller en kompensationsmekanism för balansering av överskott av excitatorisk neurotransmittoraktivitet. Dessa höga nivåer resulterar i en ”lugnande” åtgärd som kan bidra till trög energi, känslor av sedering och dimmigt tänkande. Låga GABA-nivåer är associerade med dysreglering av adrenal stress-responsen. Utan den inhiberande funktionen hos GABA, är impulsiv beteende ofta dåligt kontrollerad, vilket bidrar till ett antal oroliga och / eller reaktiva symptom som är kopplade till dålig impulskontroll. Alkohol såväl som bensodiazepinläkemedel påverkar GABA-receptorer och imiterar effekterna av GABA. Även om dessa ämnen inte orsakar en ökning av GABA-nivåer, kan förståelsen av deras mekanism ge oss ytterligare inblick i effekterna av GABA. Vid långvarig stress syns ofta högt GABA, som ett tecken på att den försöker lugna ner kroppen.

DOPAMIN är i stor utsträckning ansvarig för reglering av belöningssystemet, minnet och den motoriska styrningen. Dess funktion skapar både inhiberande och excitatorisk verkan beroende på den dopaminerga receptorn den binder till. Minnesproblem är vanligt vid högt dopamin medan depression ofta ses vid låga dopaminnivåer. Koffein och andra stimulanser, till exempel läkemedel för ADD / ADHD, förbättrar ofta fokus genom att öka dopaminfrisättningen, även om kontinuerlig stimulering av denna frisättning kan dämpa dopamin över tiden. Vanliga symptom som är förknippade med låga dopaminnivåer kan vara minskad förmåga med motorisk styrning, begär/cravings, tvångstankar, förlust av tillfredsställelse och beroendeframkallande beteenden inkludrat användning av droger och alkohol, rökning av cigaretter, spelande och överätning. Dessa åtgärder år ofta ett omedvetet försök att självmedicinera, för att finna den tillfredsställelse som inte förekommer naturligt i kroppen. Förhöjda dopaminnivåer kan bidra till hyperaktivitet eller ångest och har observerats hos patienter med schizofreni. Högt dopamin kan också relateras till autism, humörsvängningar, psykos och uppmärksamhetsstörningar. L-DOPA (ec mucana) är en föregångare till dopamin och används terapeutiskt för låga dopaminbetingelser, såsom Parkinsons sjukdom. Dessa mediciner kan orsaka höjningar i dopamin.

NOREPINEPHRINE, även kallad noradrenalin, är en excitatorisk neurotransmittor som produceras i CNS, samt ett stresshormon som produceras i binjurebarken. Noradrenalin är involverad i en mängd olika åtgärder, inkluderat uppmärksamhet, fokusering, reglering av hjärtfrekvens, påverkan av blodflödet och undertryckande av inflammation. Den är involverad i  upphetsning genom att förbereda kroppen för handling, då genom att vidarebefordra meddelanden i det sympatiska nervsystemet som en del av det autonoma nervsystemets kamp-eller-flygrespons. Höga nivåer av noradrenalin är ofta kopplade till ångest, stress, förhöjt blodtryck och hyperaktivitet, medan låga nivåer är förknippade med brist på energi, fokus och motivation.

EPINEPHRINE, bättre känd som adrenalin, syntetiseras från noradrenalin i både CNS och i adrenal. Det är en exciterande neurotransmittor som, tillsammans med noradrenalin, reglerar muskelkontraktion, hjärtfrekvens, glykogennedbrytning, blodtryck samt att den har en starkt inblandad i kroppens stressrespons. Förhöjda nivåer av adrenalin ses ofta vid hyperaktivitet, ADHD, ångest, sömnproblem och låg binjurefunktion/binjureutmattning. Med tiden kan kronisk stress och stimulering utarma adrenalindepåer vilket leder till trötthet, depression, otillräcklig kortisolproduktion, kronisk stress, dålig återhämtning från sjukdom, yrsel och mer.

GLUTAMATE, glutamat, är en excitatorisk neurotransmittor och anses vara den mest rikliga neurotransmittorn i nervsystemet. Glutamat är involverad i de flesta aspekterna av normal hjärnfunktion, inkluderat kognition samt minne och lärande. Höga nivåer av glutamat kan orsaka excitotoxicitet, en process där nervceller skadas av överdriven stimulering och förhöjda glutamatnivåer är vanligtvis förknippade med panikattacker, ångest, koncentrationsbesvär, OCD och depression. Låga glutamatnivåer kan leda till agitation, minnesförlust, sömnlöshet, låga energinivåer och depression.

GLYCINE, glycin, är hämmande och spelar dubbla roller som både en neurotransmittor och en aminosyra (byggsten av proteiner). Glycin förbättrar sömnkvaliteten, lugnar aggression och fungerar som ett antiinflammatoriskt medel. Glycin har visat sig öka mental prestanda och minne. Förhöjda glycinnivåer kan associeras med komprometterad kognitiv behandling. Låga nivåer av glycin kan bidra till dålig sömn, dålig kognitiv funktion och problem med minnet.

HISTAMINE, histamin, är en excitatorisk neurotransmittor som är involverad i sömn / vakenhetscykeln och inflammatorisk respons. Histamin spelar en dubbel roll i kroppen som både en neurotransmittor och immunmodulator som ökar ämnesomsättningen, främjar vakenhet, uppmärksamhet och cirkadianrytmer samt ger ökat lärande och minne. Förhöjda nivåer kan associeras med allergiliknande symtom, gastrointestinala problem och inflammation. Förhöjd histamin kan störa sömn, vilket bidrar till sömnlöshet. Lågt histamin kan påverka matsmältning och aptitkontroll, inlärning, minnet, humöret och kan leda till dåsighet. Högt histamin kan också ses vid långvarig stress som kroppens sätt att lugna systemet alternativt pga dålig spjälkning av histamin (daosin kan då hjälpa). Om det förekommer högt histamin utan stress eller annan faktor, bör kosten ses över och ett födoämnestest kan utföras för att undersöka histaminintolerans.

PEA (PHENETYLAMINE) främjar energi, höjer humöret, reglerar uppmärksamhet och aggression samt fungerar som biomarkör för ADHD. Förhöjd PEA kan bidra till ångest, med mycket höga nivåer av amfetaminliknande effekter. Förhöjda PEA-nivåer kan associeras med höga kortisolnivåer. Låg PEA kan vara associerad med ADHD, depression, Parkinsons sjukdom och bipolär sjukdom.

Maila oss gärna för frågor eller om du önskar utföra provtagning på neurotransmittorer. Detta görs i urin med labrixtest från Doctors Data: tidsbokning@zarahssida.se

Konverteringsvägar för neurotransmittorer

Källa: www.zarahssida.se och www.labrix.com

NDT (naturligt sköldkörtelhormon) och koppling mellan sköldkörteln (hypotyreos) och binjurarna (låga kortisolvärden)

Hormonell obalans och signalsubstanser, Zarah Öbergs blogg > söndag, mars-3-2019

Hypotyreos är vanligt vid binjureutmattning, då det är kroppens sätt att sakna ner tempot. Vid långvarig kronisk stress uppstår i många fall ett lågt kortisolvärde, som i sin tur bromsar kroppens energiproduktion, dvs sköldkörteln. Sköldkörteln och binjurarna gör på så vis samma och det krävs god balans hos dem båda för att må bra. När det finns låg produktion av sköldkörtelhormoner som inte beror på näringsbrist och patienten upplever trötthet, utmattning och sömnbesvär m.m. så finns det med största sannolikhet en koppling till binjurarna och låg kortisolproduktion.

Det man ser är att de patienter som har en binjureutmattning inte får god effekt av läkemedelsbehandling/levaxin. När man ger levaxin så ökar trycket på att kroppen ska producera mer energi, vilket kräver god tillgång på kortisol i cellerna. Lågt kortisol skapar alltså ännu mer påfrestning om det kombineras med levaxin. Resultatet kan bli att patienten inte kan öka levaxin i den grad som behövs, att det inte går att minska ner dosering och/eller en lätt T4-förgiftning eftersom levaxin innehåller  T4-hormoner.

Vid problemet ovan kan man gå tillväga på olika sätt. Framförallt så bör man alltid ta labrixtest/Doctors data vid låg sköldkörtelproduktion. Om kortisolvärdet är lågt så kan produktionen av sköldkörteln främjas av att stödja upp binjurarna med binjurestöd, lakritsrot (vissa använder hydrokortison men det ger biverkningar som inte erhålls av naturliga preparat). Om det finns möjlighet bör man också stödja upp sköldkörteln med T3/naturligt sköldkörtelhormon (NDT eller LIO), ett preparat som är naturligt, innehåller aktiva T3-hormoner (till skillnad mot levaxin som innehåller inaktiva T4-hormoner som behöver konverteras) och som också innehåller de ämnen som finns naturligt i en vanlig sköldkörtel. Levaxin är syntetiskt och förutsätter konvertering mellan T4 och T3, och om det finns ett konverteringsproblem som orsak till hypotyreos så kan inte konvertering ske vid medicinering heller.

Det är alltså viktigt att stötta upp binjurarna så att de klarar den ökade metabolism som levaxinbehandling innebär, gärna komplettera med LIO och se till att förändra de livsstilsvanor som orsakat problemen från start. Vid stöttning av binjurarna brukar patienter klara högre doser levaxin, samt att de i vissa fall kan minska dosering i förlängningen och de upplever också att deras symtom förbättras.

NDT var tidigare något som beställdes via näringsterapeut men numera är det läkemedelsklassat. T3 kallas LIO och är också läkemedelsklassat.

Maila för mer information! tidsbokning@zarahssida.se

Mäta hormoner i salivtest (labrixtest) och Dutch-test (signalsubstanser i urin)

Hormonell obalans och signalsubstanser, Zarah Öbergs blogg > söndag, februari-24-2019

Jag får många frågor om varför det är olämpligt att mäta hormoner i blodprov, och jag kan förstå att det blir en förvirring eftersom man mäter via blod inom svensk sjukvård. Problemet med blodprover syns inom många områden, och när det kommer till hormoner så mäter man både inaktiva och aktiva hormoner i ett blodprov. Detta gör att det är omöjligt att få en korrekt bild av hur värdet egentligen ser ut. I ett saliv- eller urintest, så mäter man istället endast aktiva hormoner vilket blir korrekt.

Fördelen är också att ett salivtest mäter 4 gånger per dag, så de hormoner som går upp och ner under dagen/natten, lättare kan mätas. Kortisol ska ligga högt under morgonen för att göra oss pigga och alerta, minska under dagen och sedan att ligga lågt framåt kvällen, medan melatonin fungerar på motsatt sätt och ligger lågt på morgonen för att stiga och ligga högt framåt kvällen när vi ska känna oss sömniga och trötta. Problemet med ett blodprov är flera. Det ena är att man endast mäter på morgonen och det är många som har okej värde på morgonen, men sedan ett försämrat värde framåt eftermiddagen/kvällen. Det andra problemet är att man som sagt mäter i blod, vilket innebär att det både mäts aktiva och inaktiva hormon. Det tredje är att kortisol och melatonin har toppar under dagen, som man gärna vill mäta. Kortisol har tex sin topp 30 minuter efter uppvaknande och då vet man att det ska ligga inom ett visst värde för att vara optimalt. Det är alltså inte detsamma att mäta med ett blodprov som inte tar hänsyn till hur längre patienten har varit vaken, vilka hormoner som mäts, och inte heller tar hänsyn till den dygnskurva som kortisol och melatonin använder sig av.

Det har blivit mer förekommande inom vården att mäta hormoner i urin, och då samlar man urin under 24 timmar och mäter ett genomsnitt. Problemet här är att det inte heller tar hänsyn till de toppar som dessa hormoner har, så man vet inte alls hur frisättningen fungerar på de tidpunkter som är kritiska, tex 30 minuter efter uppvaknande. Det som också är tokigt är att kortisol flukturerar så pass, att ett sådant test inte säger något alls om hur det faktiskt ser ut i det verkligen livet. Man kan dessutom få med metaboliter som inte alls återspeglar den verkligen bilden, så värdet blir missvisande. Utöver detta så producerar människor olika mängd urin under natten då kortisol ligger lågt, vilket också gör testet helt oanvändbart. Visserligen är produktionen mindre på natten, men äldre människor producerar tex kring 30% av sin urin under natten vilket är väldigt mycket. Det är också olika hur mycket urin som produceras beroende på hur mycket vätska man druckit timmarna innan sänggående och om man är uppe och kissar nattetid eller ej. Det är alltså omöjligt att använda sig av ett sådant test som underlag.

Om man mäter i urin, så mäter man således hellre i torkad urin, så kallat Dutch-test, som innebär samma upplägg som vid mätning av hormoner i saliv. Man mäter då vid 4 tillfällen under dygnet och kan på så vis se hur den hormonella kurvan ser ut, samt endast de hormoner som är aktiva. Dutch-test och labrixtest ger samma svar, så de är likvärdiga.

Ett annat sätt att mäta kortisol som inte heller fungerar är synachten-test som innebär att man skapar en stressreaktion i kroppen på medicinsk väg, liknande den då man gör en glukosbelastning för att mäta blodsockret. Det man måste vara medveten om är att lågt kortisol/binjureutmattning inte innebär att produktionen är helt borta, utan det finns en kortisolproduktion men den ligger lägre än normalt. Det kommer alltid att frisättas kortisol vid ett stort stresspåslag, vilket innebär att testet visar att kortisol frisätts och att det därmed inte finns något fel. Problemet är att vi som sagt alltid kommer att kunna frisätta hormoner när vi pressas till att göra det. Enda gången ett sådant test visar ett resultat är vid Addissons sjukdom då produktionen är noll. Det som ställer till det är att man inte riktigt har förstått hur en binjureutmattning fungerar. Det som är problem är att produktionen är för låg, inte att den inte finns. Om man mäter i saliv/labrixtest eller gör ett Dutch-test så tar man ett test och ser exakt hur produktionen fungerar utan stimuli, men om man tar ett test, såsom synachtentest som stimulerar till frisättning, så är det klart att kroppen lyckas pressa ut det kortisol som behövs. Det säger dock ingenting om hur kortisolproduktionen fungerar i det vardagliga livet, utan endast att binjurarna inte helt har lagt ner. Läs gärna mer om synachten-test via denna länk: Synachtentest

Det lämpligaste sättet att mäta hormoner är således att mäta dem i saliv via labrixtest eller i torkat blod via ett Dutch-test som båda tar hänsyn till endast aktiva hormoner, och som mäter vid 4 tillfällen under dagen (3 gånger om du mäter melatonin).

Vad gäller mätning av östrogen och progesteron så fungerar det på samma vis som med kortisol, och mätning i blod återspeglar både inaktiva och aktiva hormoner, vilket ger missvisande värden. Det korrekta är alltså även här att mäta i blod eller torkad urin.

En annan viktig aspekt som ofta glöms bort är att de referensvärden som används ofta är väldigt vida, vilket innebär att ett värde kan ligga lågt men ändå ligga inom referens. Detta är vanligt vid besvär med sköldkörteln, då referensvärdet är så brett, att det kan ligga extremt lågt och ändå vara inom referens. Det är alltså alltid bra att begära ut sina provsvar och be en naturläkare eller näringsterapeut att läsa av dem på ett korrekt sätt. Det man ofta ser är att värdet ligger inom referens, men långt ifrån optimalt och att det även kan finnas tendenser som tyder på konverteringsproblem, tex om T4 är högt och T3 ligger lågt (konverteringsproblem med näringsbrister som vanligaste orsak). Det viktiga är alltid att använda sig av optimala värden, inte vanliga referensvärden.

Vill du lära dina hormoner i salivtest, labrixtest från Doctors Data. Maila oss på tidsbokning@zarahssida.se.

Orsaker till histaminintolerans och behandling av histaminintolerans

Hormonell obalans och signalsubstanser, Zarah Öbergs blogg > söndag, februari-3-2019
Histamintolerans hos Labrix

Histamin är ett hormon och en signalsubstans, som ingår i de paneler med signalsubstanser som vi testas för hos labrix. Histamin används i kroppen som ett försvar, och aktiverar immunförsvaret genom frisättning av histamin från immunförsvarets mastceller. Det är ett utmärkt sätt för kroppen att hantera allergiska reaktioner, virus och bakterier, men vid för hög frisättning uppstår histaminintolerans.

Orsaker till histaminintolerans
Vid histaminintolerans behöver man undersöka hur högt histamin ligger, samt varför det ligger högt. Ett högt histaminvärde kan bero på flera saker, såsom kosthållning men även felaktig spjälkning av histamin (nedsatt metyleringsförmåga). Vanligtvis så finns det en oförmåga att spjälka histamin på korrekt vis, vilket skapar problem med histaminintolerans. Detta försämras vid intag av histaminrika livsmedel, eftersom spjälkningen inte fungerar optimalt. Det kan också finnas födoämnesintoleranser som ger ökad histaminfrisättning, eftersom histamin är kroppens skydd mot intoleranser och allergiska reaktioner. Även allergiska besvär såsom dammallergi eller pollenallergi ger ökad frisättning av histamin.

Symtom på histaminintolerans
Symtom på histaminintolerans kan vara många, men vanliga symtom kan vara huvudvärk, allergiliknande symtom såsom nästäppa/rinnande näsa, nässelutslag och klåda. Det är också viktigt att känna till att histaminintolerans är en form av stress för kroppen, vilket innebär att det ofta samverkar med kortisol och kan ge ångest, hjärtklappning och allmänt stresspåslag (högt kortisol) med lågt melatonin (sömnbesvär) som följd. Det är med anledning av detta som många människor med ångest och oro kan bli hjälpta av histaminsänkande läkemedel som numera används som antidepressiva läkemedel (exempelvis atarax).

Histaminintolerans och ADHD och autism
Det har också diskuterats om histaminintolerans kan vara kopplat till ADHD, autism med mera, vilket är sannolikt eftersom hormoner och signalsubstanser påverkar hela kroppens balans. Ofta handlar dessa diagnoser om fler saker, såsom kosthållning, leverns avgiftningsförmåga med mera, men visst spelar hormoner och signalsubstanser in. Ofta kan man se att spjälkningen av histamin är bristfällig och att det är det som ger viss symtombild. För att hjälpa spjälkningen att fungera mer normalt, så kan man tillföra daosin, ett receptfritt kosttillskott som innehåller enzymet diaminoxidas. Vid denna typ av personlighetsdrag, så rekommenderar jag att man gör ett labrixtest på signalsubstanser och hormoner, för att med hjälp av personliga provsvar, lägga upp en personligt anpassad plan där dessa balanseras upp.

Tungmetaller och mastocytos
Andra saker som är viktiga att åtgärda vid histaminintolerans är tillförseln av gifter utifrån. Tungmetaller och gifter triggar frisättning av histamin från mastcellerna. Vid denna typ av besvär uppstår mastocytos, vilket innebär att histaminfrisättningen blir väldigt hög och kan skapa inflammatoriska processer i hjärnan.

Histaminrika livsmedel
Histaminrika livsmedel kan påverka histaminintolerans, eftersom spjälkningen av histamin inte är korrekt. Histamin finns i lagrad ost, fermenterad mat, rött vin med mera. Det som sker är att histamin blir högt vid intag av denna typ av mat, och om spjälkningen inte fungerar, så uppstår symtom. Ett sätt för att undvika besvär är att kombinera intag med daosin, eller att undvika dem helt till dess att histaminintoleransen är under kontroll.

Histaminspjälkningshämmande födoämnen
Vissa livsmedel hämmar histaminspjälkningen såsom citrusfrukter och kakao, vilket innebär att nedbrytningen går långsammare och då också bidrar till höga histaminvärden.

Histamin och högt östrogen (östrogendominans)
Anledningen till att histamin även hör samman med hormoner är att östrogendominans med höga östrogenvärden (och lågt progesteronvärde) både hos män och kvinnor, fungerar som en trigger för histaminfrisättningen.

Behandling av histaminintolerans
Utöver daosin, så kan höga doser av C-vitamin, quercetin och pycnogenol (tallbarksextrakt) vara bra som behandling, samt att man behöver eliminera histaminrika födoämnen, eliminera gifter och tungmetaller, stödja upp leverns avgiftning och sänka höga östrogennivåer.   Det är också viktigt att se över tarmfloran så att den är korrekt, och detta behöver göras med försiktighet då fermenterade råvaror såsom mjölksyrade grönsaker, kombucha med mera är histaminrika. Lägg istället till gott om fibrer och riktigt bra probiotika, och gör gärna ett mikrobiomtest som ser över tarmfloran, så att du vet vilka bakterier som är över- respektive underrepresenterade, så att du kan korrigera tarmfloran med bra kosttillskott som inte är fermenterade.

Läs mer om: histamin

KSM-66, för minskad stress, ökad sexlust och balansering av hormoner

Hormonell obalans och signalsubstanser, Zarah Öbergs blogg > torsdag, januari-31-2019

När man vill testa att balansera upp sina hormoner på egen hand, så kan man framförallt använda sig av bioidentisk progesteronkräm och ashwaganda, samt även bidrottninggele eller andra fytoöstrogenrika kosttillskott/naturläkemedel.

Ashwaganda är en adaptogen ört som minskar kroppens frisättning av kortisol om/när produktionen ligger för högt. Om den istället ligger för lågt, så balanserar den upp kortisolfrisättningen. Detta gör att många får god effekt av ashwaganda, främst efter 6-8 veckors användning då det krävs ett par månader för fullgott resultat.

Anledningen till att kroppens hormoner balanseras upp är att ashwaganda har en god effekt på just kortisolfrisättningen och att den hindrar de kortisoltoppar som uppstår vid stress. Långvarig stress bränner inte bara ut binjurarna så att produktionen i förlängningen blir låg (symtom som trötthet och utmattning), utan den lakar även ut könshormonerna, då progesteron (könshormon) och DHEA är förstadie till både kortisol, östrogen och testosteron. Det progesteron som bildas i kroppen ska alltså räcka till mycket, men vid långvarig stress, så räcker det endast till kortisol och inte till könshormoner. Resultatet blir att värden på könshormoner blir låga, samt att kortisol i förlängningen blir lågt när binjurarna inte längre orkar hålla den höga produktionstakten.

När ashwaganda tar bort de toppar som bränner ut systemet, så kan det återhämta sig och fungera bättre. Ofta innebär det att balanseringen av hormoner fungerar bättre och att kroppen blir piggare och friskare.

KSM-66 innehåller ashwaganda och det unika med den, jämfört med liknande produkter, är att utvinningsprocessen gör att det utvinns 5% verksamma ämnen, istället för endast 2% som finns i liknande produkter. Detta för att effekten blir bättre och att resultatet blir mer tydligt. Produktionen är dessutom väldigt skonsam och utgår från gammal ayurvedisk tradition, där man är försiktig med höga temperaturer och behandlar örter så skonsamt som möjligt.

Läs gärna mer om produktionen och hur KSM fungerar på deras hemsida: www.ksm66.se

Om du har svårare hormonella besvär, så är det lämpligast att göra ett labrixtest och mäta hormoner för att på så vis se var problemet ligger. Baserat på dina provsvar, så kan vi sedan lägga upp en personligt anpassad plan. Det räcker sällan med endast KSM66 eller bioidentisk progesteronkräm när det finns långvarig obalans, utan då det bra att undersöka problemet närmare och ha en bra plan som är baserad på just dina provsvar.

Lågt serotonin och noradrenalin kan bero på dålig tarmflora

Hormonell obalans och signalsubstanser, Zarah Öbergs blogg > torsdag, januari-31-2019

Sedan länge så mäter vi signalsubstanser/neurotransmittorer i urin, vilket är fantastiskt bra, eftersom man då vet exakt var problemet ligger, istället för att testa sig fram. Om man tex har lågt noradrenalin, så har man ofta liknande symtom som vid lågt serotonin men samtidigt så hjälper inte SSRI-preparat eftersom lågt serotonin inte är problemet.

Det komplexa med signalsubstanser är att de är beroende av god tarmflora och bra matsmältning (då man behöver kunna bryta ner proteiner korrekt för att ha tillgång till aminosyror som är material till signalsubstanser). Låg frisättning av magsyra på grund av stress eller intag av protonpumpshämmande läkemedel etc bidrar till sämre spjälkning av proteiner eftersom enzymet pepsin, det enzym som bryter ner proteiner, frisätts tillsammans med magsyran. Minskad magsyra innebär således även minskad frisättning av pepsin. Signalsubstanser samarbetar också med hormoner, så ofta hör hormonell obalans och låga signalsubstanser ihop.

Om du har dålig tarmflora och saknar vissa bakteriestammar, så kan det innebära att produktionen av signalsubstanser inte blir korrekt. Ett exempel är att en bakterie i familje E.coli behövs för att omvandla aminosyran tryptofan till serotonin, och om den bakterien saknas eller finns i för liten mängd, så omvandlas inte heller serotonin i korrekt mängd. Resultatet blir lågt serotonin och då uppstår de symtom som ses vid låg serotoninproduktion  såsom nedstämdhet/depression.

Det är viktigt att förstå att allt detta hör samman och att läkemedel absolut kan vara en tillfällig lösning vid dåligt mående men att denna obalans behöver korrigeras för att produktionen ska bli normal och fungera på egen hand under resterande delen av livet.

Om du har denna problematik, så bör du börja med att ta ett labrixtest på signalsubstanser för att se vilka signalsubstanser som ligger lågt eller högt. Om tex serotonin ligger lågt, så går man vidare med att ta ett mikrobiomtest på tarmfloran för att se om det låga värdet beror på tarmfloran, samt att man ser över matsmältningen så att den fungerar optimalt.

Vill du veta mer eller boka ett test, maila oss via bokningssidan till höger.

Balansera upp dina hormoner med naturliga tillskott, bioidentisk progesteronkräm och labrixtest

Hormonell obalans och signalsubstanser, Zarah Öbergs blogg > torsdag, januari-31-2019

Jag skriver mycket om balansering av hormoner och hur viktigt det är att ha god balans på alla hormoner eftersom hormoner hör samman. Ett exempel är att progesteron och DHEA är förstadie till hormoner som kortisol, östrogen och testosteron. Detta innebär att långvarig produktion av kortisol (pga inre eller yttre stress, hög träningsaktivitet, inflammatoriska processer etc) använder upp det material som annars även ska räcka till könshormoner. Resultatet blir att könshormonerna blir låga samt att kortisol, i förlängningen också blir lågt, när binjurarna inte längre orkar hålla den höga produktionstakten.

Låga nivåer av könshormoner brukar visa sig genom symtom som minskad sexlust, PMS, PCOS, minskad fertilitet, trötthet och hormonell akne. Lågt kortisol visar sig oftast genom att man känner trötthet och har svårt att hålla nere inflammatoriska processer i kroppen. Om kortisolproduktionen blir väldigt låg, så uppträder utmattning och utbrändhet.

Många som har obalans i hormonerna mår mycket dåligt och det är svårt att få ordning på besvären på egen hand. Det bästa, enligt min erfarenhet, är att börja med att ta ett labrixtest som mäter de hormoner som är lämpliga. Anledningen till det är att man kan ha en östrogendominans som ställer till det, men att det är viktigt att veta om östrogen ligger högt eller lågt (östrogen kan ligga både högt eller lågt vid en östrogendominans då det egentligen bara indikerar att östrogen har felaktig balans i förhållande till progesteron). Det är också viktigt att veta hur lågt progesteron ligger, och hos män vill man även gärna mäta testosteron för att se om dessa värden ligger lågt. Vid lågt testosteron minskar ofta sexlusten, men de symtom som brukar uppleveras som mest besvärliga är att minnet försämras, att hjärnan inte riktigt hänger med och att kroppen känns trött och orkeslös, vilket är ett resultat av lågt kortisol och lågt testosteron i kombination.

En viktig sak i detta är att man behöver en personligt anpassad plan. Många testar bioidentisk progesteronkräm, KSM-66 eller produkter som kan hjälpa och de är jättebra, men det är viktigt att ha en personlig plan, så att doseringarna är korrekta och att man kan ta hänsyn till alla hormoner som kan tänkas vara i obalans.

Om du misstänker hormonell obalans och önskar ta ett labrixtest på hormoner, så kan du maila oss via bokningssidan till höger. Labrixtest utföra via Doctors Data.

1 2 3 6
89 st på 6 sidor
FörstaSista